Jag har läst ut en ny bok! Yellowface av Rebecca Kuang, som har samma titel både på svenska och engelska, men jag läste på originalspråk (alltså engelska). Boken är en riktig bladvändare som man fastnar i direkt, för plotten är catchy: Athena Liu är en framgångsrik, sanslöst vacker ung Chinese American som just landat en deal med Netflix för sin senaste roman. June Hayward är hennes mediokra kompis vars debutroman ingen läst, och som är extremt avundsjuk på Athena. Under en sen kväll hemma hos Athena choke:ar Athena plötsligt på en för stor bit mat, och June bevittnar hur hennes kompis långsamt kvävs till döds. Kvar finns June med Athenas opublicerade manus, och frestelsen blir alltför stor. Hon publicerar manuset – efter en ganska omfattande bearbetning – i det tvetydiga namnet “Juniper Song” och boken blir en succé. Men boken skildrar kinesiska arbetares insatser under första världskriget, och June själv är vit, utan någon som helst koppling till Kina utöver sin döda vän. Snart gror misstankarna om att June stulit manuset, och anklagelser om plagiat och kulturell appropriering börjar hagla på Twitter.

Ja ni hör ju, ganska catchy! Men även om boken är en väldigt spännande bladvändare tycker jag kanske den tappar lite farten. Eller inte tappar farten, men det är som att jag vill läsa för att få klart den nån gång. Lite som en serie med konstanta cliffhangers så att man bara måste vidare fastän man kanske inte tycker serien är toppen. Dessutom utspelar sig boken i en väldigt amerikansk kontext och språket är väldigt informellt, ungt och internet:igt. Det här är en bok som boomers hade haft svårt att läsa tror jag. Icke desto mindre läsvärd, och jag tyckte ändå att det var en bra bok som gav många intressanta tankar, exempelvis: vem får skriva vad? Var går gränsen mellan inspiration och stöld?