Jag läste alldeles nyss ut Lisa Ridzéns fenomenala debutroman Tranorna flyger söderut som vann Årets bok ifjol. Och det med rätta! Det här är en lågmäld men samtidigt storslagen roman, som går rakt in i hjärtat och som jag sträckläste på två dagar, trots att den “bara” handlar om en gammal mans sista tid i livet. På detta sätt påminner romanen om Wilhelm Mobergs underbara Din stund på jorden från 1963, som också handlar om en gammal man (Albert Carlson) som på ålderns höst ser tillbaka på sitt liv med glädje och sorg, och som bland annat kommer till insikt om att “Vad jag sorglöst förslösade, blev det bäst tillvaratagna” vilket jag tycker är ett så vackert citat. Lite liknande insikter verkar Bo, som är huvudpersonen (och jag:et) i denna roman också få.

Bo är alltså nu en gammal man, som bor ensam i sitt hus i de jämtländska skogarna, där han också växte upp i ett klassiskt arbetarhem. Hans fru Fredrika, som han varit gift med i över sextio år och som han hela tiden refererar till som “du” i boken, som om hela romanen är lite av ett brev till eller konversation med henne, har länge varit förlorad i demensens dimma och bor därför på ett hem. Hon är bara ett skal av sitt forna jag, men trots det lyser Bos kärlek till henne igenom varje sida. Hos Bo finns också sonen Hans, som han har en något spänd relation med. Å ena sidan vill han visa de ömhetsbetygelser för sonen som han aldrig fick av sin egen far (“gubben”), men på något sätt fastnar det alltid i halsen, och å andra sidan är han rasande på sonen för att han svikit sin arbetarbakgrund och för att han vill ta Bos älskade hund Sixten ifrån honom, eftersom Hans anser att Bo inte längre kan ta hand om Sixten. Och det är detta som är konfliktlinjen som spänner över hela boken – Bo som för sin stillsamma tillvaro i sitt hus i sällskap av Sixten och täta besök av hemtjänsten, och sonen Hans som också hälsar på ofta och som försöker få Bo att inse att det här går inte längre.

Det här är en skickligt skriven roman som grep tag i en från första sida. Nutiden blandas sömlöst med Bos minnen från det förflutna, som gör att man långsamt förstår mer och mer om varför han är som han är, men också med hemtjänstens korta anteckningar i stil med “Bo sov när jag kom. Värmde på lite gröt och gick ut med Sixten. Bo verkar lite orolig. /Ingrid”. Det är hjärtskärande och samtidigt vackert, för man får liksom en bild av hur det är att befinna sig i ålderns vinter, eller då tranorna flyger söderut för att citera titeln. Lite som filmen The father med Anthony Hopkins och Olivia Coleman från 2020, som också handlar om åldrande ur den åldrandes eget perspektiv, även om filmen är en thriller och det här snarare är en vemodig och vacker roman.

Utöver Wilhelm Mobergs Din stund på jorden påminde mig boken också om Kerstin Ekmans Löpa varg, Karin Smirnoffs Jag for ner till bror–trilogi, och Annika Norlins Stacken. Dels för att alla dessa tre böcker på olika sätt utspelar sig i och relaterar till skogen på olika sätt, precis som Tranorna flyger söderut, men också av andra anledningar. Löpa varg är exempelvis också en berättelse som berättas ur en gammal mans perspektiv (dock kanske mer på ålderns höst än vinter), som också har hund och är pensionerad. Karin Smirnoffs trilogi om Jaana Kippo gjorde sig påmind på många sätt, inte bara för att den också utspelar sig i Norrland utan också för att det fanns likheter mellan Jaana Kippos “fadren” och Bos “gubben”, och så skildringarna av hemtjänsten som finns framförallt i andra boken (Vi for upp med mor), och som också är väldigt närvarande i Tranorna flyger söderut. Och så de norrländska (jämtländska?) orden förstås, som att “he” något eller “perer” (dvs potatis). Slutligen påminde mig boken som sagt också om Annika Norlins författarskap, kanske framförallt hennes debutroman Stacken, också eftersom den utspelar sig någonstans i de norrländska skogarna och det finns som en speciell relation till naturen som skrivs fram på ett vackert sätt. Liksom den ömhet med vilken karaktärerna skrivs fram, en skicklighet också Annika Norlin besitter (ser fram emot hennes nästa roman som ska komma ut i år!!).

Det här är en mycket bra bok som jag verkligen rekommenderar!