Enligt statistiken så är det fler män än kvinnor som begår självmord i Sverige. Ungefär 70 % av alla självmord begås av män. Hur kan det vara såhär? Well, män är mindre benägna att söka hjälp när de mår psykisk dåligt. Därför är män också generellt mer utsatta för psykisk ohälsa vid större livsförändringar som skilsmässa, arbetslöshet mm. Dessutom har män generellt ett mindre och svagare socialt nätverk än vad kvinnor har, vilket också gör dem mer sårbara för psykisk ohälsa. Ok nu tar vi in lite genusanalys i detta :)))
Varför är män mindre benägna att söka hjälp om de mår psykiskt dåligt? Kan det ha att göra med en destruktiv mansnorm toppad med macho-ism och maskulinitet? Att vi redan från början uppfostrar barn olika – det är mycket mer okej för flickor att gråta och bli ledsna och få tröst, medan pojkar redan från början uppmanas till att “det där var väl inte så farligt” och “torka tårarna nu, spring och lek igen”. Det är mer okej för flickor att söka hjälp och tröst och vara ledsen helt enkelt. Redan från barnsben sätts en standard. Sen fortsätter det i skolåren – om en kille blir ledsen får han absolut inte gråta för det är o-coolt. Han tvingas hålla inne sina känslor. Det är o-coolt att gråta för tjejer också, men mycket mer accepterat och okej (detta har att göra med att tjejer betraktas som svaga såklart). Män skall dessutom helst vara starka och beskyddande och trygga. Det är inget som explicit uttalas av någon förstås, men i samhällskonstruktionen finns ändå dessa subtila förväntningar på män. När vi säger “slå inte som en kärring” (= dåligt, män skall slå bra), när vi säger “grow some balls” (=var lite tuff nu då), när vi bekräftar pojkar med att säga “vad tuff och vad stor och stark du är!” hela tiden, när ömsinthet och närhet är lite tabu mellan män, osv osv. Så vad händer om män inte uppnår dessa destruktiva mansideal som upprätthåller patriarkatet? Well, de mår dåligt. Och sen, eftersom det är o-coolt att visa sig svag och sårbar, så vågar/orkar/vill de heller inte söka hjälp.
Sen har män som sagt ofta ett svagare socialt nätverk än kvinnor. Det beror på att kvinnor generellt är de som sköter det emotionella arbetet, dvs att hålla igång relationen/rna. Det är därför män i högre utsträckning än kvinnor blir så ensamma vid en skilsmässa – det är kvinnorna som skött parets gemensamma sociala nätverk. Bjudit in till middagar, köpt blommor när de själva blivit bjudna på middag, hållt koll på födelsedagar osv.
Allt det här beror på att vi lever i ett patriarkat där en destruktiv mansroll premieras. Det här är förstås något som män lider av också. Därför måste vi krossa patriarkatet och den destruktiva mansrollen med den.
OBS, sen att en känner att en måste påpeka att män också tjänar på feminism för att de skall tycka att feminism är en bra grej är ju en annan historia. Liksom – räcker det inte att det ändå generellt är kvinnor som drabbas hårdast av patriarkatet? Måste du tjäna på feminismen för att tycka det är en bra grej?
