Juni har varit lugn och till en början väldigt somrig. Månaden avslutades med lite sämre väder kanske, men åtminstone i början (medan man fortfarande jobbade) var det otroligt varmt. I juni gjorde jag min sista dag på Kunskapsskolan (för till hösten ska jag byta jobb, yaay!), jag fyllde år (ett år kvar tills trettio nu) och hann med en hel del natur, socialt, läsande, fina filmer och annat smått och gott. Här kommer en liten sammanfattning.
Månadens sociala
Den här månaden fyllde Falke två år, och vi var på tvåårskalas. Kolla sicken gullis.
Jag tog en tur till Daisy och Erik i Malmö. Jag var bara där över natten, men det var så fint att träffa dem båda igen. Jag sov hos Daisy som flyttat till ett underbart (men ännu inte helt färdigställt) kollektivhus och det var så mysigt att hänga där. <3
Det var också midsommar, i år igen. Förra midsommaren var ju Daisy och Lise hos oss i Spekeröd och jag hade bjudit in dem i år igen. Tyvärr kunde inte Daisy ansluta denna gång, men Lise kom – och hennes föräldrar! De hade bilat från Frankrike och det var succé. Vi sa att det kändes lite som att vi var ihop och våra föräldrar för första gången skulle mötas, typ som på ett bröllop eller nåt, men Lises föräldrar matchade hur bra som helst in med oss. En toppen-midsommar.
En eminent midsommar!!
Månadens natur
Den 10e juni hade jag bokat “hemlig date” med Are sedan typ februari. Jag och Olivia gav ju pappa i födelsedagspresent paddling i Vättlefjäll med oss, och nu tänkte jag att jag skulle ge Are detsamma till hans födelsedag (som är den 13e juni). Sagt och gjort, paddling i Vättlefjäll blev det! Han blev jätteglad 🙂 Han fick också en annan födelsedagspresent på själva födelsedagen, nämligen kylskåpspoesi som blivit mycket omtyckt. Men åh, Vättlefjäll ändå <3 Så jävla fint!!
En mycket vacker lördag, dagen efter min och Ares paddling faktiskt, bestämde Andrews family sig för att mötas upp på Amundön. Jag och Olivia cyklade dit, en härlig 25 km cykeltur från mig i Kortedala. Amundön, också så himla fint. Två av Göteborgs pärlor, långt i nordost och långt i sydväst, på en helg.
Ja, och så var ju jag och Are i Tiveden också nu i slutet av juni, som jag redan berättat om. Snabb-repetition:
Slut på bilder från Tiveden, man får titta i tidigare inlägg. 🙂
Månadens födelsedag
Ja, och så fyllde jag år då. Och även Are, men det har jag ju redan berättat om. Men min egen födelsedag måste få en egen kategori eftersom det var så trevligt. 🙂
Vi började med att åka hem från Tiveden, vilket vi gjorde i etapper där vi besökte olika vattenfall. Tyvärr var alla uttorkade :)) Men det var fint i alla fall. Som den här utsikten:
Och sen kom vi fram till Spekeröd! Där fanns ett helt program planerat, så himla himla gulligt <3 Älskar min familj!! Först ut var mammas gren: ölprovning!
Till slut fick vi reda på alla öler. Olivia och pappa satte alla, jag och Emil 6 av 8 och Are, den öl-nörden, 5 av 8! Men det var kul att jag och Are har lik ölsmak, åtminstone vad gäller IPA:or. Även om ingen av dem var hazy (som är min favorit) så var de två IPA:orna som var med både min och Ares favoriter. Arbogan hamnade sist på listan hos oss båda också, nästintill odrickbar. En 10 %-ig lager. Konstigt nog pappas favorit på blindtestet!?
Maten, sen. Det var så JÄVLA gott. Friterad zucchini, hemmagjorda dumplings och en fantastiskt god umamig soppa som puttrat i flera timmar.
Tack älskade älskade familj för den fina födelsedagen <3 <3 <3
Månadens böcker
Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förtvivlat – Kerstin Thorvall (2013)
Jag lyssnade klart sista delen av Kerstin Thorvalls autobiografiska romansvit i tre delar. Första delen, När man skjuter arbetare, handlar om Signes mamma, skogshuggardottern Hilma, som på 30-talet och mot bättre vetande gifter sig med en charmig men sinnessjuk man belagd med äktenskapsförbud. Andra delen, I skuggan av oron, handlar om resultatet av detta äktenskap som aldrig borde ingåtts: Signe, och om det potentiella Arvet, som Himla ständigt går och oroar sig för. I Från Signe till Alberte får vi istället följa Signe som ung vuxen och sedermera vuxen, och greppet i denna bok är lite annorlunda än de två tidigare. Här berättas det utifrån Signes perspektiv, och hon har fått en samtalspartner i Alberte, vars livsöde hon speglar sig i. Jag skrev om boken här.
Mödrar och sönder – Per Anders Fogelström (1991)
En fristående fortsättning på en av Per Anders Fogelströms Stockholms-skildringar, denna gång utspelar den sig kring förra sekelskiftet på Kungsholmen. Läsvärd, även om den inte var lika bra som Barn- och Stad-serierna. Skrev om här.
Ras och vithet (2011)
En mycket intressant, läsvärd och lärorik antologi om just ras och vithet och om svenska rasrelationer idag och igår, redigerad av Tobias Hübinette. Skrev om här.
Vidare håller jag också på att lyssna på Din stund på jorden av Wilhelm Moberg, men den är jag inte klar med ännu, och så håller jag också på med diverse andra böcker på temat rasism, som jag förmodligen kommer läsa ut i juli istället. 🙂
Månadens filmer
High life (2018)
En rymdfilm starring Robert Pattinson. Den hade potential, men var mycket märklig, så…. nä. 1,5/5.
Interstellar (2014)
Are blev chockad över att jag inte hade sett Interstellar, så vi såg den. En episk och smart film set in a future apocalypse, som självklart är värd sina höga betyg. 4 av 4.
The father
En psykologisk thriller, eller ett thriller-aktigt spykologiskt drama med Anthony Hopkins och Olivia Coleman i huvudrollerna, båda briljanta. Det är andra gången jag ser filmen som är mycket smart och intressant berättad ur en gammal dement mans perspektiv. Se den! 4 av 4.
Aftersun (2022)
En lågmäld men mångbottnad film om relationen mellan förälder och barn, och hur föräldraskapet inte är svartvitt. Man kan vara en fantastisk förälder och samtidigt inte så bra. Filmen utspelar sig under en charterresa till Turkiet, ditt pappan Calum tar med sin 11-åriga dotter Sophie. Man förstår ganska snabbt att Calum och Sophies mamma sedan länge är separerade men att relationen ändå är bra. Far och dotter carpar järnet ur resan, solar, badar, spelar biljard och äter gott, men efter att solen gått ner lurar mörkret. Calum försöker hålla ihop det och Sophie är kanske ibland den vuxna. Hjärtat brister. En mycket bra film med a lot of trust in the viewer (d.v.s. det skrivs absolut inte på näsan hör utan det är subtilt och lågmält som sagt) och det tycker jag om. Hjärtskärande draman är verkligen en av mina favoritgenrer och skådespelarna här är briljanta. Rekommenderar! 4 av 5!
Jesus Christ superstar (1973)
Are ville verkligen verkligen att vi skulle se denna gamla dänga så så blev det. Sevärd och intressant, speciellt med alla anakronismer (ett ord jag nyss lärt mig som betyder kronologiskt felaktig rekvisita, kostym, ord mm som är placerade med intention) och för att det är kul att se film från 70-talet. Men det räcker att se den en gång. 3 av 5!
