Temat för den 13e mars (fan nu är jag efter igen, life ni vet….) är pengar, pengar, pengar. Tänker osökt på prekariatet. Prekariatet – den nya farliga samhällsklassen (av Guy Standing) är en bok vi läste under Globala, som handlar om den nya växande samhällsklassen prekariatet, som både jag och många av mina vänner känner igen sig i. Prekariatet består av de som under längre tid har befunnit sig utanför den etablerade arbetsmarknaden eller som har osäkra anställningsförhållanden; visstidsanställda, projektanställda, praktikanter, bemanningsanställda, anställda under slavliknande former eller arbetslösa. En saknar yrkesidentitet, anställningstrygghet och yrkesförmåner som sjukförsäkring, semester och betald pension vilket skapar osäkerhet inför framtiden. Minns hur Standing skrev i boken om det här med praktiker: att det är en sån sjuk konkurrens till praktikplatser, dit en kommer för att jobba gratis i ett halvår och sedan ändå inte får någon anställning eftersom de satt i system att ha praktikanter istället för att skapa en tjänst. Sjukt.

Till skillnad från 1900-talets tal om proletariatet med industriarbetare, vilka saknade kapital och sålde sin arbetskraft, så är personer i prekariatet bara delvis involverade i arbete men måste utföra mycket oavlönade aktiviteter som en förutsättning för att få ha tillgång till arbete och få in pengar på något sätt. Brist på jobbsäkerhet helt enkelt, och den prekära situation det innebär. Standing relaterar uppkomsten av prekariatet till neoliberal kapitalism.

Vet egentligen inte hur jag skall relatera det här med feminism mer än jag tycker att feminism utan socialism är som kärlek utan kyssar osv. Men nu vet ni i alla fall vad prekariatet är. (: