Av någon märklig anledning hade jag fem (!) påbörjade böcker sedan i somras, varav fyra av dem bara hade ett par 20-30 sidor kvar till slutet. Vet inte riktigt varför det blev så, varför avslutade jag inte bara böckerna när det var så lite kvar? Antar att jag började på nästa hela tiden 🙂 I veckan har jag i alla fall avslutat tre av dessa böcker med ett par sidor kvar till slutet, så jag tänkte skriva någroa ord om dem.
En droppe midnatt – Jason “Timbuktu” Diakité
Det här är en självbiografisk bok om rapparen Jason, känd som Timbuktu, och hans familj. Men hans familjehistoria är så spännande att det nästa känns som skönlitteratur. Jag har lyssnat på hans sommarprat där han pratade mycket om mellanförskap, hur det känns att inte riktigt höra hemma någonstans – för mörk hud för att passera som vit, men för rakt hår och för lite melanin för att vara svart. Även denna bok handlar till viss del om mellanförskapet, men han använder mellanförskapet som avstamp i utforskningen av sin familjs historia. Hans pappa, som är svart afroamerikan, kom till Sverige för en vit svensk kvinna, men farfadern i sin tur gjorde också en stor resa när han bröt sig loss från det rasistiska södern till Harlem, New York. I boken varvar Jason samtal med sin far och berättelser om deras relation, med sin egen resa till USA och skickligt invävda fakta om USA och framför allt hur det var, och är, att vara svart. Jag som läsare lärde mig mycket och ärligt talat, USA är ett jävla skitland som har behandlat afroamerikaner så otroligt illa. Slaveriet må vara utrotat, men slaveriets rötter – det vill säga rasismen – frodas. USA:s fängelser är de mest crowded i världen, och majoritet som sitter där är svarta. Vet ni vad som händer med ens rösträtt om en suttit i fängelse i USA, om så bara för en månad? Den försvinner på livstid. USA har enorma klassklyftor, men de allra allra fattigaste är den svarta befolkningen.
Jag rekommenderar starkt den här boken. Den var väldigt nyttig att läsa som vit västerlänning. Och väldigt spännande “trots” att den inte är skönlitterär.
Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Rich Boy köpte jag trots det dyra priset (då den är ny på *marknaden*) eftersom jag lyssnar på kulturpodden En varg söker sin podd med Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli, och Caroline är alltså författare till den här boken och jag har hört henne prata mycket om den i podden. (Rekommenderar för övrigt podden om en är intresserad av en feministisk kulturpodd – de tar upp en bok i varje avsnitt och blandar skarpa samhällsanalyser med vardagsliv och kultur). Boken var skulle jag säga bra och läsvärd, men kanske inte fantastisk. Läste dock ut den väldigt snabbt trots sin tjocklek, för jag ville veta vad som hände (en sån där bok när en stör sig mycket på huvudkaraktäre/n/rn för att de inte kan stå upp för sig själva) och hur det skulle gå. Det är i alla fall en bok om tre generationer kvinnor, alla vars livsöden formas av patriarkatet. Hur ätstörda tankar, psykisk ohälsa och en fallenhet för att stanna i kärlekslösa relationer går i arv. Riktigt sorlig bok om jag skall vara ärlig, som aldrig riktigt har något klimax utan bara fortsätter från 60-tal till nutid om det omöjliga i att vara kvinna och lycklig i det här jävla samhället. Språket blir lite störigt ibland, många korta meningar och inte särskilt speciellt, men det ger ju iförsig också boken en karaktär. Boken är läsvärd, som sagt, men får inte högsta betyg.
Finna Sig – Agnes Lidbeck
Finna sig av Agnes Lidbeck är faktiskt ganska lik Rich Boy på många sätt. Ytterligare ett kvinnligt livsöde format av patriarkatet, där berättelsen utan något riktigt klimax bara fortsätter gå i detta stretande som ska kallas liv. Här är det dock inte tre olika generationer, utan tre olika faser i en kvinnas liv det handlar om, och kvinnans tre roller; Mamman, Älskaren och Vårdaren. Boken handlar om Anna, en extremt självmedveten karaktär som aldrig verkar vara riktigt lycklig utan mest ser sig själv utifrån hela tiden, tänker på hur det är synd och skam att ingen ser när hon manglar de där lakanen eftersom hon är en så god mor när hon gör det. Den börjar i hennes förlossning där hon intar sin roll som Mamma, där hon bara blir viktig i relation till sitt och så småningom sina barn. Boken övergår så småningom i ett vardagslunk där barnen snart blir stora och Annas och Jens relation börjar kännas mer utled än vanligt och hon söker sig till romans i en annan man. Hon intar rollen som Älskare. Den här nya mannen blir snart allvarligt sjuk och hans sista tid i livet, när hon också börjar bli till åren, är hon Vårdare. Alltid i relation till någon annan, aldrig endast i egenskap av sig själv.
Boken börjar när Anna blir någon i förhållande till sitt barn, och boken upphör i samband med att Anna slutar vara någon i förhållande till sin sjuke älskare. Ty kvinnan existerar bara i förhållande till någon annan, till för någon annan, aldrig i egenskap av sig själv. Titeln är tvetydig: Anna finner aldrig sig själv på något annat sätt än i relation till någon. Och hon finner sig i sina roller, trots att hon är utled. En sorglig bok på många sätt, som precis som Rich Boy var läsvärd men inte fantastisk.
