Jag kan nog ändå titulera mig vinterbadare nu. Har nämligen gjort slag i mitt aspirerande vinterbadande idag. Cyklade, på uppmaning av Mim, till Saltholmen (från Kville! En rejäl bit!) där hon, jag, Jenny och Ina begav oss ner i havet under en grå decemberhimmel. En i taget, med mössorna på. Var faktiskt så härligt, alltså verkligen jättehärligt, och jag vill göra det igen. Jag ansträngde mig för att gå i långsamt och att andas, och då var det som att efter ett par sekunder i vattnet så blev det som världens kick genom hela kroppen, det kändes som en varm tryckvåg som liksom gick ut i varje liten cell. Jag har inte känt det tidigare när jag gått i väldigt snabbt, eller efter bastu. Jag tror det kräver att du är i utetemperatur, och går i långsamt.

Hur som helst. Härligt var det, och nu vill jag göra det igen. Aspirerande vinterbadare som jag är (eller kanske inte aspirerande längre?).