Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021).
I år hade jag “bara” 33 834 lyssningsminuter, jag har ju haft mer än så några år.
Mina topp-genrer var “lo-fi beats” i topp – jag tror det är min bakgrundmusik när jag pluggar/jobbar (brukar exempelvis spela listan “Lo-fi girl: beats to relax to“) samt yoga-musik som blir klassade som den genren. Sen var “jazz” nummer två och “vocal jazz” nummer tre. Det är all min middagsmusik 🙂 Och laga middag-musik, samt instrumentell jazz för plugg/jobb. “Svensk popp” är som vanligt med (varje år) och “organisk elektronisk musik” som jag antar är typ lite samma som “lo-fi beats”..?
Sedan har vi världens bästa låt Baltimore med Nina Simone i topp. Besatt fortfarande. Hittade genom låtradio!
Andra topplåtar var alla från Billie Eilish because – well :)))
Billie Eilish var också just min mest spelade artist. What can I say? She does magic, och hon är också så otroligt bred!
Andra favoritartister var Nina Simone, Blundetto, Billie Holiday och Monica Z. Nina Simone för att hon, precis som Billie Eilish, är väldigt bred (svår att placera henne i någon specifik genre!), har en fantastisk röst och passar bra både som bakgrundsmusik (det är mycket så jag lyssnar på musik), laga mat-musik och aktivt lyssnande. Favoriten är ju då Baltimore men jag tycker även om exempelvis Lilac wine och Ne me quitte pas som båda är vemodiga ballader. Och en massa andra låtar med Nina Simone. Finns också ett ypperligt P3 Historia-avsnitt om Nina Simone, rekommenderar!
Blundetto hamnar i topp för att jag alltid lyssnar på Blundetto på sommaren som chilla-på-eftermiddagen-efter-en-dag-på-stranden-musik. Då brukar jag sätta på radio på Blundetto, men skulle ha svårt att sjunga på någon låt? Vet inte ens om det är ett band eller en artist?
Billie Holiday började jag lyssna på efter att ha hört ett P3 historia-avsnitt om henne. Hon har haft ett fantastiskt intressant liv och levde mitt under Jim Crow-lagarna. Normalt sett var Billie Holiday inte politiskt i sina låtar, men i låten Strange fruit blir hon just politisk, för det är en kommentar om rasismen i USA, om lynchningarna, och om segregationen. När hon framförde den första gången var det flera vita som reste sig upp för att gå i protest:
Southern trees bear strange fruit Blood on the leaves and blood at the root Black bodies swinging in the southern breeze Strange fruit hanging from the poplar trees
Kul att jag har Monica Z på min topp 5 artister-lista 2023. Because why not? Odödlig jazzdrottning, även om ganska många av texterna i låtarna åldrats dåligt. Icke desto mindre vackra melodier och underbar röst. Är väldigt inne på jazz generellt, som ni märker. Mitt favorit-album med Monica är The lost tapes, för där finns två av mina favoritlåtar, nämligen Nature boy och Ack värmeland du sköna. Också mycket bra middagsmusik.
Sist men inte minst har jag lyssnat på podd också. En varg söker sin podd för smart samhällsanalys och kultur. Gillar dock inte när de pratar om Kardashians eller kläder, är totalt ointresserad av det, men i övrigt älskar jag Liv och Carolines dynamik och jag känner mig smartare när jag lyssnar på dem. Stormens utveckling för samhällsanalys och politisk satir, Bildningspodden för just bildning, Konflikt för samtidsjournalistik om brännande frågor och P1 dokumentär för… ja, jag vet inte, gripande historier?
Ännu en månad har gått, en fjärdedel av året till ända. Sjukt att tiden går så snabbt!!!!! Månaden har varit upp och ner. Jag var väldigt väldigt stressad ett tag p.g.a. hög arbetsbelastning och har arbetat lite för mycket, jag hade stressymptom och blev sjuk två gånger trots att jag aldrig annars är sjuk. Men jag har också varit fortsatt kär i Are (alltid en bra grej), jag har träffat Lise, Daisy och Casey i Uppsala, läst/lyssnat på mycket bra och intressant litteratur, varit på spa med mamma och Olivia och avslutade månaden med Ölandsvisit, eller det är faktiskt dit jag är på väg i detta nu då jag författar detta inlägg. Hoppade precis på bussen från Kalmar C till Färjestaden och får alltid starka nostalgikänslor här på Kalmar C för jag förknippar det med tidigare Ölandsvisiter hos Mim. Ska bli så fint att se na!!! Men nu, tillbaka till summeringen av månaden.
Socialt
Eftersom jag fick rain-checka födelsedagspresenten från Emil och Olivia p.g.a. sjukdom i februari, tog vi nya tag i mars. Det var dags för Escape room-middag! Det gick till som så att man helt enkelt, med lite olika pappersmaterial, ordnade sitt eget escape room i vardagsrummet, temat var ett bankrån. Det var en riktig win att ha Are med i laget p.g.a. smart? Hur som helst mycket trevligt, även om det trevligaste ändå var att hänga med Olivia, Emil och Are. Här är en märklig bild på mig och Are från den kvällen som Emil förevigade:
En annan social grej var att jag och Are hälsade på hans kompisar Alice och Matilda på söndagsmiddag, det var mycket lyxigt. Speciellt eftersom det var tredje dagen den veckan vi blev bjudna på god mat, för på torsdagen var jag, Erik och Are bjudna till Milla och Matilda där vi fick en helt fantastisk summer roll-middag, omg det vattnas i munnen när jag tänker på det.
Annan social grej var att jag firade Alex födelsedag!! OMG det var sååååå fint. Sofie hade ordnat så fint med tårta och bubbel hemma hos dom i Majorna och sedan fick Alex ledigt från pappalivet några timmar så att han, jag och Jaime kunde äta ostört på Blackbird. Var så välbehövligt och fin även för mig som hade haft en tuff vecka. Tack Alex för du fyllde år den dagen!!!! Och för att jag får ha dig i mitt liv!!! Här är en suddig bild på oss från kvällen:
Förra helgen var jag och Are också på vårkväll på Litteraturhuset (en mycket snabb visit ) framförallt för att jag ville känna mig som en äkta konstmecenat då min tavla “Se mig nu” som hänger ovanför matsalsbordet, målad av Siri Veileborg, skulle ställas ut!! Det var villkoret när jag köpte den, dvs att konstnärinnan skulle få låna tavlan ibland till utställningar och nu var det alltså dags ^^ Innan utställningen/poesiuppläsningen hade jag också träffat Per – en mycket trevlig bekantskap från förr som jag nu återknutit kontakten med (??) och också käkat pizza på Brewers med Are, Olivia och Emil. En mycket trevlig kväll med andra ord 🙂
Resor
Hälsade på Lise i Uppsala, som jag skrev om här. Det var helt jävla underbart och välbehövligt. Tankade D-vitamin från vårvintersolen (Uppsala visade sig verkligen från sin bästa sida) och kompisenergi från Lise, Daisy och Casey.
Natur
Fågelskådade och artade mina första fåglar! Ares pappa tog med oss på en tur i skogarna för att lyssna på ugglor, och det gjorde vi. Här nedan en bild på Are in action att locka fram den (vilket tbh känns lite förmätet 😐). På väg hem häromdagen skådade och artade jag: koltrast, gräsand, knipa, rörhöna, skata, ringduva och tamduva, samt skådade och semi-artade (med lite hjälp från Are) gråkråka, kaja och skrattmås! Har ja gått och blivit fågelskådare?? Semi-entudiadtisk på-väg-hem-från-jobbet-amatör-skådare i alla fall
Detta är en björktrast. Den skådade och artade jag i Uppsala!!!Detta är en liten strömstare som sitter och chillar på en sten i Lärjeån där de brukar hänga. Den vitsvarta bollen där nånstans i mitten haha
Film
Jag och Are såg Proxima (2019) som fanns på Drakenfilm. Den var mycket bra! Den handlade om en kvinnlig astronaut som fick kämpa för att balansera karriär och mammalivet, och filmen skildrar detta på ett fenomenalt sätt. Ger den 4 av 5!
En annan film jag och Are såg från Drakenfilm var skräckisen It follows (2014). Jag blundade visserligen under några scener, men jag tycker att skräckisar som inte handlar om typ oförklariga, mystiska spök-saker är mycket enklare att se än skräckisar som liksom är… ja jag kan inte säga förklarliga och inte heller overkliga eftersom det inte direkt så är att mystiska spök-filmer är verkliga… Men eftersom mystiska spök-filmer liksom är oförklarliga klarar jag ej av dem! Men nu hamnade jag off topic, It follows handlar i alla fall om en tonåringar och sex, och om ett mystiskt “det” som överförs via sex – “det” följer efter dig och är ute att döda dig men har du sex med någon överför du “det” till den. Kruxet är också att “det” kan se ut som vilken människa som helst, kanske någon du älskar, men den går alltid och kan bara ta sig fram gående. En indie-skräckis som ändå var ganska bra! Ger den 3,5 av 5. Vi såg också Disneys Robin Hood från 1973 haha.
Böcker
Det var med sorg jag läste ut Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad från 1960, eftersom den var så bra. Boken är – trots att den är skriven innan Barn-serien som jag läste förra året en fortsättning på Stockholms-eposet som alltså börjar med Vävarnas barn, Krigets barn och Vita bergens barn. Dessa böcker spänner över ca 100 år från 1700-talet till mitten av 1800-talet, och i Mina drömmars stad får vi möta Tummen igen, fast nu som en bikaraktär till huvudkaraktären Henning. Vi får också möta fattigdomen och nöden, men också hoppet. En utmärkt Stockholmsskildring och ett utmärkt stycke arbetarlitteratur som alla borde läsa. Skrev om här.
Annars fortsätter jag lyssna på Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan som jag tycker är sådär (okonventionell åsikt??) och så har jag också läst ut Människans frigörelse, en samling av Karl Marx’ ungdomsskrifter i översättning av Sven Eric Liedman.
Årets första månad har gått och det har blivit ljusare. Det märkte jag förra veckan när jag cyklade hem från jobbet och för första gången inte behövde använda lamporna, för det var fortfarande dagsljus. Det är underbart. Här är en liten lista om den januari som gått:
Månadens läsning
Har tragglat på med Simone de Beauvoirs Det andra könetfrån 1949. Nu är det inte mycket kvar!! Håller även på att läsa Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad som jag tycker mycket om – jag lyssnade ju på barn-trilogin i höstas och har spanat efter hans böcker på second hand, så hittade jag denna och kunde fortsätta med detta fantastiska Stockholms-epos. Mina drömmars stad tar vid där Vita bergens barn slutar, med fokus på andra karaktärer och en ny tid förstås, men man känner igen tonen och de ömsinta Stockholms-skildringarna utifrån de minst privilegierades perspektiv. Håller också på med Max Webers Den protestantiska etiken och kapitlaismens anda men är inte klar ännu.
Jag har faktiskt börjat och avslutat några böcker i januari också, bl.a. Natten av Sara Gordan från 2022, som var helt fantastisk. Natten är en bok om gränslös kärlek mellan mamma och dotter, en kärlek som kanske ibland blir kvävande. Jag tyckte mycket om den och rekommenderar starkt. Skrev mer här.
Jag har också lyssnat klart på Ia Genbergs debutroman Detaljer. En fin relationsroman där just detaljerna står i centrum, och där man vill spara språket i en liten ask. Skrev om här.
Har också lyssnat på Kerstin Ekmans Löpa varg från 2021, eftersom jag blev inspirerad av Svt-serien Händelser vid vattnet som bygger på Ekmans bok med samma namn. En bok jag tyckte om! Skrev om här.
Månadens film och TV
Vi började se Händelser vid vattnet som ju var jättebra, men den här och förra helgen är det pausat eftersom det har varit filmfestival och vi har sett jättejättemånga filmer, har bl.a. samlat några av dem här. Men utöver filmfestival-filmerna har jag också sett:
Avatar – the way of water (2022)
Jag, Olivia, Emil och Are gick på bio och såg den nya Avatar-filmen, som tbh var ganska mycket en flopp imo. Den är estetiskt vacker, det får man ge den, men otroligt konservativ. 50-talet kom och ville ha tillbaka sina könsroller, sitt auktoritativa föräldraskap och sin hederskultur, så kändes det. Så himla tråkigt – här har filmskaparen James Cameron världens chans att ta ut svängarna kring normer, eftersom det handlar om en fiktiv planet som utvecklats utan någon som helst kontakt med jorden och dess patriarkala, rasistiska o.s.v. normer, och ändå ser det ut precis som här i vår värld – och en bakåtsträvande sådan. Jag menar, det är ju en påhittad värld för sjutton, det hade kunnat vara ett matriarkat, alla relationer hade kunnat vara flersamma, skönhetsnormen hade kunnat vara håriga ben och ölkagge, ja eller något helt annat som min hjärna är för påverkad av normer för att kunna föreställa sig. Ändå är det “bro” hit och “bro” dit, det är illa dold hederskultur där en bror bl.a. hamnar i slagsmål med en annan kille för att han varit taskig mot systern, det är en vit amerikansk cis-man som blivit högste hövding hos en grupp ursprungsfolk (???), det är en pappa som hejar på sina söner att deal:a med jobbiga känslor inte genom att sätta ord på dem utan genom våld, och så vidare. Fantasilöst och tråkigt helt enkelt. Den får 2 av 5 av mig.
Tove (2020)
Tove fanns på Svtplay, och den har jag velat se sen den gick på Göteborgs filmfestival 2020 (som jag inte hade biljetter till). En fin biografisk film om Tove Jansson och hennes konstnärsskap, men också om hennes frisinnade syn på kärlek och relationer. Det är dekadent, det är finskt, det är hett och det är konst. Tyckte mycket om den här filmen i sin enkelhet, och jag och Are hade också ett långt fint samtal om relationer efter att vi sett klart. Den kan helt klart vara en conversation starter för att prata om just kärlek och relationer. Det var fint också att få en inblick i hur Tove var som person. Var ett stort fan innan men är nu ännu större. Vilken kvinna va. Ger filmen 4 av 5, men det är ju också för att jag är en sucker för filmer som innehåller queera relationer och lesbiskhet :)))
The wrestler (2008)
En gastkramande socialrealistisk dramafilm om en avdankad wrestlare som försöker göra en comeback. Det var många scener jag knappt kunde kolla på, inte bara match-scenerna där de gör en show av att slå varandra blodiga (förstår inte hur man kan underhållas av wrestling??) utan också de sorgliga scenerna där huvudkaraktären “The Ram” efter ett hårt liv fyllt av styrketräning, wrestling, olika preparat och smärtstillande verkar ha så ont, så ont, och ändå försöker fortsätta, eftersom det är det enda han vet och kan. “The Ram” verkar på samma gång vara ung och gammal – hans kropp är uppumpad och slätrakad, håret långt och platinablont, men utanför ringen rör han sig som en gammal, suckar i krämpor, skruvar på sin hörapparat och knaprar smärtstillande. Det gör en ont i hjärtat att bevittna hans ensamhet. En annorlunda och gripande film som var sevärd. 3,75 av 5!
Maryland (2022)
Jag och Are såg den psykologiska thrillern Maryland som vi till en början inte var särskilt thrilling, men som sedan tog sig. Den handlar om en före detta soldat som varit på tjänstgöring i Afghanistan (?) och som nu är hemma i Frankrike och måste försörja sig med ströjobb. Via en vän får han ett gig som säkerhetsvakt på en större fest hos en mycket rik man, som sedan gör att han får stanna som livvakt åt den rike mannens fru och barn medan han åker iväg på affärsresor. Jobbet är dock tärande, eftersom den före dette soldaten hela tiden är på helspänn – varje litet ljud blir gevärseld, varje skiftning i ögonvrån en fiende. Inbillar han sig bara, eller finns hoten på riktigt?
En nervkittlande film som inte bara är thrilling utan också skildrar två helt olika klassförhållanden och de groteska ekonomiska skillnader som kan finnas i en och samma stad. Mycket sevärd! Och finns gratis på Draken film nu innan festivalen ens har börjat. Ger den 3,75 av 5!
Sorry to bother you (2018) och Magisterlekarna (2022)
Jag och Are såg två surrealistiska filmer på rad. Den första, Sorry to bother you, ger jag 2 av 5 då jag tycker skådespelarinsatserna från huvudkaraktärerna var sissådär, och hästspåret var väldigt… märkligt? Den utspelar sig hur som helst i en parallell verklighet där människor luras in i att jobba som arbetare på concernen “Carefree” vilket i princip är slaveri. Detta befinner sig dock bara i periferin, för huvudkaraktären börjar arbeta som telefonförsäljare där han efter att ha tagit sig uppåt i hierarkin arbetar med att sälja just Carefrees tjänster. De moraliska dilemman hopar sig som ni förstår. Där finns intressanta teman som kunde bli något, t.ex. touch:ar man på både rasism och kapitalism-kritik, men sen schabblas det bort.
Magisterlekarna såg vi om, jag såg ju den förra året under filmfestivalen. Också den en surrealistisk skildring av en parallell verklighet där homosexualitet är normen. Det var roligt att se den med nya ögon, och liknelsen till det antika Grekland där man hyllar den spänstiga kroppen, homoerotik och intellektualitet, är stark – något jag inte såg förra gången. Hur som helst mycket sevärd! (3,5 av 5).
Månadens mat
Smakade en fantastisk vegansk chokladpaj på nyårsafton, som var en av de godaste veganska desserterna jag ätit faktiskt. Var tvungen att be om receptet och bakade igen när Alex, Sofie och Falke var här på middag. När Olivia hade sin examens-ceremoni åt vi också fine dining på restaurangen Carbon, det var mycket trevligt.
Månadens scenkonst
The Vivien Girls (Stadsteatern, 22 januari)
Jag och Popp var och såg The Vivian Girls på Stadsteatern häromdagen. Den bygger på konstnären Henry Dargers (1892-1973) måningar av, och berättelser om, (quote från programmet): “vecotidningsgulliga flickor med flätor, lugg och pigg uppsyn”. Darger skrev ett oerhört långt (och ännu ofärdigt) manuskript om flickorna – när han dog var det mer än 15 000 sidor långt – och om deras värld i vilken ett till synes evigt krig pågår. De onda glandelinierna tar till fånga och förslavar barn och The Vivian Girls ger sig ut i kriget. Föreställningen regisseras av Linda Forsell med text av Felicia Ohly, och det var i En varg söker sin podd som Liv och Caroline tipsade om föreställningen. Det jag tyckte mest om med den var hur vuxna människor spelade barn – och att alla skådespelare oavsett hudfärg, ålder eller kön spelade just sju stycken barnsliga flickor. Så roligt att se deras kroppspråk. I övrigt var föreställningen tankeväckande och underhållande, men också lite disturbing (det är många fruktansvärda scener som t.ex. sexuellt utnyttjande av barn som benämns utan krusiduller) och ganska random. Men det är ju alltid kul att gå på teater!
Målning av Henry Darger
Cabaret (Göteborgsoperan, 31 januari)
Mamma och pappa bjöd mig, Olivia och vårt bihang (d.v.s. Are och Emil) på Göteborgsoperans föreställning Cabaret häromdagen. Jag hade inte riktigt läst på innan och inte lyssnat in mig på musiken, så var inte helt beredd på vad det skulle vara – jag var inte beredd på att det skulle vara så… icke-tillrättalagt? Alltså verkligen mer just cabaret-feeling snarare än Göteborgsoperan-feeling. Jag är van att gå på danser eller liknande, men detta var ju en musikal och dessutom en ganska burlesk och queer musikal. Uppskattade mycket, även om det blev riktigt dark på slutet och jag kanske ändå, om jag måste välja, föredrar att se just danser på operan. De är ju liksom duktiga de här artisterna men det de är duktiga på är scennärvaro, att kunna sjunga och skådespela – de är helt enkelt musikalartister. Men jag blir nog ännu mer hänförd av de som är professionella dansare. Med det sagt så var det verkligen en värd föreställning att gå och se!
Månadens kompishäng
Har käkat middag med Popp och Klara och bjudit hem Alex, Sofie och Falke på middag (och hade fortfarande hela lördagskvällen kvar sen för fina samtal med Are eftersom de behövde åka hem och lägga Falke vid 18.30). Jag har varit på teater med Popp och date:at min nya kompis-crush Lina (hälsade på henne i hennes radhus i Floda som hon sålde in mycket bra och vi var och drack öl häromdagen). Gått på bio och ätit pizza på Brewers bar med Olivia, Emil och Are. Bjudit hem folk för filmfestival-häng. Mycket socialt med andra ord!
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021).
I år hade jag “bara” 33 834 lyssningsminuter, jag har ju haft mer än så några år.
Mina topp-genrer var “lo-fi beats” i topp – jag tror det är min bakgrundmusik när jag pluggar/jobbar (brukar exempelvis spela listan “Lo-fi girl: beats to relax to“) samt yoga-musik som blir klassade som den genren. Sen var “jazz” nummer två och “vocal jazz” nummer tre. Det är all min middagsmusik 🙂 Och laga middag-musik, samt instrumentell jazz för plugg/jobb. “Svensk popp” är som vanligt med (varje år) och “organisk elektronisk musik” som jag antar är typ lite samma som “lo-fi beats”..?
Sedan har vi världens bästa låt Baltimore med Nina Simone i topp. Besatt fortfarande. Hittade genom låtradio!
Andra topplåtar var alla från Billie Eilish because – well :)))
Billie Eilish var också just min mest spelade artist. What can I say? She does magic, och hon är också så otroligt bred!
Andra favoritartister var Nina Simone, Blundetto, Billie Holiday och Monica Z. Nina Simone för att hon, precis som Billie Eilish, är väldigt bred (svår att placera henne i någon specifik genre!), har en fantastisk röst och passar bra både som bakgrundsmusik (det är mycket så jag lyssnar på musik), laga mat-musik och aktivt lyssnande. Favoriten är ju då Baltimore men jag tycker även om exempelvis Lilac wine och Ne me quitte pas som båda är vemodiga ballader. Och en massa andra låtar med Nina Simone. Finns också ett ypperligt P3 Historia-avsnitt om Nina Simone, rekommenderar!
Blundetto hamnar i topp för att jag alltid lyssnar på Blundetto på sommaren som chilla-på-eftermiddagen-efter-en-dag-på-stranden-musik. Då brukar jag sätta på radio på Blundetto, men skulle ha svårt att sjunga på någon låt? Vet inte ens om det är ett band eller en artist?
Billie Holiday började jag lyssna på efter att ha hört ett P3 historia-avsnitt om henne. Hon har haft ett fantastiskt intressant liv och levde mitt under Jim Crow-lagarna. Normalt sett var Billie Holiday inte politiskt i sina låtar, men i låten Strange fruit blir hon just politisk, för det är en kommentar om rasismen i USA, om lynchningarna, och om segregationen. När hon framförde den första gången var det flera vita som reste sig upp för att gå i protest:
Southern trees bear strange fruit Blood on the leaves and blood at the root Black bodies swinging in the southern breeze Strange fruit hanging from the poplar trees
Kul att jag har Monica Z på min topp 5 artister-lista 2023. Because why not? Odödlig jazzdrottning, även om ganska många av texterna i låtarna åldrats dåligt. Icke desto mindre vackra melodier och underbar röst. Är väldigt inne på jazz generellt, som ni märker. Mitt favorit-album med Monica är The lost tapes, för där finns två av mina favoritlåtar, nämligen Nature boy och Ack värmeland du sköna. Också mycket bra middagsmusik.
Sist men inte minst har jag lyssnat på podd också. En varg söker sin podd för smart samhällsanalys och kultur. Gillar dock inte när de pratar om Kardashians eller kläder, är totalt ointresserad av det, men i övrigt älskar jag Liv och Carolines dynamik och jag känner mig smartare när jag lyssnar på dem. Stormens utveckling för samhällsanalys och politisk satir, Bildningspodden för just bildning, Konflikt för samtidsjournalistik om brännande frågor och P1 dokumentär för… ja, jag vet inte, gripande historier?
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021).
I år hade jag “bara” 33 834 lyssningsminuter, jag har ju haft mer än så några år.
Mina topp-genrer var “lo-fi beats” i topp – jag tror det är min bakgrundmusik när jag pluggar/jobbar (brukar exempelvis spela listan “Lo-fi girl: beats to relax to“) samt yoga-musik som blir klassade som den genren. Sen var “jazz” nummer två och “vocal jazz” nummer tre. Det är all min middagsmusik 🙂 Och laga middag-musik, samt instrumentell jazz för plugg/jobb. “Svensk popp” är som vanligt med (varje år) och “organisk elektronisk musik” som jag antar är typ lite samma som “lo-fi beats”..?
Sedan har vi världens bästa låt Baltimore med Nina Simone i topp. Besatt fortfarande. Hittade genom låtradio!
Andra topplåtar var alla från Billie Eilish because – well :)))
Billie Eilish var också just min mest spelade artist. What can I say? She does magic, och hon är också så otroligt bred!
Andra favoritartister var Nina Simone, Blundetto, Billie Holiday och Monica Z. Nina Simone för att hon, precis som Billie Eilish, är väldigt bred (svår att placera henne i någon specifik genre!), har en fantastisk röst och passar bra både som bakgrundsmusik (det är mycket så jag lyssnar på musik), laga mat-musik och aktivt lyssnande. Favoriten är ju då Baltimore men jag tycker även om exempelvis Lilac wine och Ne me quitte pas som båda är vemodiga ballader. Och en massa andra låtar med Nina Simone. Finns också ett ypperligt P3 Historia-avsnitt om Nina Simone, rekommenderar!
Blundetto hamnar i topp för att jag alltid lyssnar på Blundetto på sommaren som chilla-på-eftermiddagen-efter-en-dag-på-stranden-musik. Då brukar jag sätta på radio på Blundetto, men skulle ha svårt att sjunga på någon låt? Vet inte ens om det är ett band eller en artist?
Billie Holiday började jag lyssna på efter att ha hört ett P3 historia-avsnitt om henne. Hon har haft ett fantastiskt intressant liv och levde mitt under Jim Crow-lagarna. Normalt sett var Billie Holiday inte politiskt i sina låtar, men i låten Strange fruit blir hon just politisk, för det är en kommentar om rasismen i USA, om lynchningarna, och om segregationen. När hon framförde den första gången var det flera vita som reste sig upp för att gå i protest:
Southern trees bear strange fruit Blood on the leaves and blood at the root Black bodies swinging in the southern breeze Strange fruit hanging from the poplar trees
Kul att jag har Monica Z på min topp 5 artister-lista 2023. Because why not? Odödlig jazzdrottning, även om ganska många av texterna i låtarna åldrats dåligt. Icke desto mindre vackra melodier och underbar röst. Är väldigt inne på jazz generellt, som ni märker. Mitt favorit-album med Monica är The lost tapes, för där finns två av mina favoritlåtar, nämligen Nature boy och Ack värmeland du sköna. Också mycket bra middagsmusik.
Sist men inte minst har jag lyssnat på podd också. En varg söker sin podd för smart samhällsanalys och kultur. Gillar dock inte när de pratar om Kardashians eller kläder, är totalt ointresserad av det, men i övrigt älskar jag Liv och Carolines dynamik och jag känner mig smartare när jag lyssnar på dem. Stormens utveckling för samhällsanalys och politisk satir, Bildningspodden för just bildning, Konflikt för samtidsjournalistik om brännande frågor och P1 dokumentär för… ja, jag vet inte, gripande historier?
Spotify wrapped är väl ungefär som drömmar – bara intressant för den vars Spotify wrapped/dröm det är. Men det här är ju min lilla blogg som jag haft i över ett decennium, så därför tänkte jag ändå visa min Spotify wrapped, som jag gjort ett par gånger tidigare (2014, 2015, 2020 och 2021). I år…
Ännu en månad har gått, en fjärdedel av året till ända. Sjukt att tiden går så snabbt!!!!! Månaden har varit upp och ner. Jag var väldigt väldigt stressad ett tag p.g.a. hög arbetsbelastning och har arbetat lite för mycket, jag hade stressymptom och blev sjuk två gånger trots att jag aldrig annars är sjuk. Men jag har också varit fortsatt kär i Are (alltid en bra grej), jag har träffat Lise, Daisy och Casey i Uppsala, läst/lyssnat på mycket bra och intressant litteratur, varit på spa med mamma och Olivia och avslutade månaden med Ölandsvisit, eller det är faktiskt dit jag är på väg i detta nu då jag författar detta inlägg. Hoppade precis på bussen från Kalmar C till Färjestaden och får alltid starka nostalgikänslor här på Kalmar C för jag förknippar det med tidigare Ölandsvisiter hos Mim. Ska bli så fint att se na!!! Men nu, tillbaka till summeringen av månaden.
Socialt
Eftersom jag fick rain-checka födelsedagspresenten från Emil och Olivia p.g.a. sjukdom i februari, tog vi nya tag i mars. Det var dags för Escape room-middag! Det gick till som så att man helt enkelt, med lite olika pappersmaterial, ordnade sitt eget escape room i vardagsrummet, temat var ett bankrån. Det var en riktig win att ha Are med i laget p.g.a. smart? Hur som helst mycket trevligt, även om det trevligaste ändå var att hänga med Olivia, Emil och Are. Här är en märklig bild på mig och Are från den kvällen som Emil förevigade:
En annan social grej var att jag och Are hälsade på hans kompisar Alice och Matilda på söndagsmiddag, det var mycket lyxigt. Speciellt eftersom det var tredje dagen den veckan vi blev bjudna på god mat, för på torsdagen var jag, Erik och Are bjudna till Milla och Matilda där vi fick en helt fantastisk summer roll-middag, omg det vattnas i munnen när jag tänker på det.
Annan social grej var att jag firade Alex födelsedag!! OMG det var sååååå fint. Sofie hade ordnat så fint med tårta och bubbel hemma hos dom i Majorna och sedan fick Alex ledigt från pappalivet några timmar så att han, jag och Jaime kunde äta ostört på Blackbird. Var så välbehövligt och fin även för mig som hade haft en tuff vecka. Tack Alex för du fyllde år den dagen!!!! Och för att jag får ha dig i mitt liv!!! Här är en suddig bild på oss från kvällen:
Förra helgen var jag och Are också på vårkväll på Litteraturhuset (en mycket snabb visit ) framförallt för att jag ville känna mig som en äkta konstmecenat då min tavla “Se mig nu” som hänger ovanför matsalsbordet, målad av Siri Veileborg, skulle ställas ut!! Det var villkoret när jag köpte den, dvs att konstnärinnan skulle få låna tavlan ibland till utställningar och nu var det alltså dags ^^ Innan utställningen/poesiuppläsningen hade jag också träffat Per – en mycket trevlig bekantskap från förr som jag nu återknutit kontakten med (??) och också käkat pizza på Brewers med Are, Olivia och Emil. En mycket trevlig kväll med andra ord 🙂
Resor
Hälsade på Lise i Uppsala, som jag skrev om här. Det var helt jävla underbart och välbehövligt. Tankade D-vitamin från vårvintersolen (Uppsala visade sig verkligen från sin bästa sida) och kompisenergi från Lise, Daisy och Casey.
Natur
Fågelskådade och artade mina första fåglar! Ares pappa tog med oss på en tur i skogarna för att lyssna på ugglor, och det gjorde vi. Här nedan en bild på Are in action att locka fram den (vilket tbh känns lite förmätet 😐). På väg hem häromdagen skådade och artade jag: koltrast, gräsand, knipa, rörhöna, skata, ringduva och tamduva, samt skådade och semi-artade (med lite hjälp från Are) gråkråka, kaja och skrattmås! Har ja gått och blivit fågelskådare?? Semi-entudiadtisk på-väg-hem-från-jobbet-amatör-skådare i alla fall
Detta är en björktrast. Den skådade och artade jag i Uppsala!!!Detta är en liten strömstare som sitter och chillar på en sten i Lärjeån där de brukar hänga. Den vitsvarta bollen där nånstans i mitten haha
Film
Jag och Are såg Proxima (2019) som fanns på Drakenfilm. Den var mycket bra! Den handlade om en kvinnlig astronaut som fick kämpa för att balansera karriär och mammalivet, och filmen skildrar detta på ett fenomenalt sätt. Ger den 4 av 5!
En annan film jag och Are såg från Drakenfilm var skräckisen It follows (2014). Jag blundade visserligen under några scener, men jag tycker att skräckisar som inte handlar om typ oförklariga, mystiska spök-saker är mycket enklare att se än skräckisar som liksom är… ja jag kan inte säga förklarliga och inte heller overkliga eftersom det inte direkt så är att mystiska spök-filmer är verkliga… Men eftersom mystiska spök-filmer liksom är oförklarliga klarar jag ej av dem! Men nu hamnade jag off topic, It follows handlar i alla fall om en tonåringar och sex, och om ett mystiskt “det” som överförs via sex – “det” följer efter dig och är ute att döda dig men har du sex med någon överför du “det” till den. Kruxet är också att “det” kan se ut som vilken människa som helst, kanske någon du älskar, men den går alltid och kan bara ta sig fram gående. En indie-skräckis som ändå var ganska bra! Ger den 3,5 av 5. Vi såg också Disneys Robin Hood från 1973 haha.
Böcker
Det var med sorg jag läste ut Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad från 1960, eftersom den var så bra. Boken är – trots att den är skriven innan Barn-serien som jag läste förra året en fortsättning på Stockholms-eposet som alltså börjar med Vävarnas barn, Krigets barn och Vita bergens barn. Dessa böcker spänner över ca 100 år från 1700-talet till mitten av 1800-talet, och i Mina drömmars stad får vi möta Tummen igen, fast nu som en bikaraktär till huvudkaraktären Henning. Vi får också möta fattigdomen och nöden, men också hoppet. En utmärkt Stockholmsskildring och ett utmärkt stycke arbetarlitteratur som alla borde läsa. Skrev om här.
Annars fortsätter jag lyssna på Karl Ove Knausgårds Morgonstjärnan som jag tycker är sådär (okonventionell åsikt??) och så har jag också läst ut Människans frigörelse, en samling av Karl Marx’ ungdomsskrifter i översättning av Sven Eric Liedman.
Ännu en månad har gått, en fjärdedel av året till ända. Sjukt att tiden går så snabbt!!!!! Månaden har varit upp och ner. Jag var väldigt väldigt stressad ett tag p.g.a. hög arbetsbelastning och har arbetat lite för mycket, jag hade stressymptom och blev sjuk två gånger trots att jag aldrig annars är sjuk. Men…
Årets första månad har gått och det har blivit ljusare. Det märkte jag förra veckan när jag cyklade hem från jobbet och för första gången inte behövde använda lamporna, för det var fortfarande dagsljus. Det är underbart. Här är en liten lista om den januari som gått:
Månadens läsning
Har tragglat på med Simone de Beauvoirs Det andra könetfrån 1949. Nu är det inte mycket kvar!! Håller även på att läsa Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad som jag tycker mycket om – jag lyssnade ju på barn-trilogin i höstas och har spanat efter hans böcker på second hand, så hittade jag denna och kunde fortsätta med detta fantastiska Stockholms-epos. Mina drömmars stad tar vid där Vita bergens barn slutar, med fokus på andra karaktärer och en ny tid förstås, men man känner igen tonen och de ömsinta Stockholms-skildringarna utifrån de minst privilegierades perspektiv. Håller också på med Max Webers Den protestantiska etiken och kapitlaismens anda men är inte klar ännu.
Jag har faktiskt börjat och avslutat några böcker i januari också, bl.a. Natten av Sara Gordan från 2022, som var helt fantastisk. Natten är en bok om gränslös kärlek mellan mamma och dotter, en kärlek som kanske ibland blir kvävande. Jag tyckte mycket om den och rekommenderar starkt. Skrev mer här.
Jag har också lyssnat klart på Ia Genbergs debutroman Detaljer. En fin relationsroman där just detaljerna står i centrum, och där man vill spara språket i en liten ask. Skrev om här.
Har också lyssnat på Kerstin Ekmans Löpa varg från 2021, eftersom jag blev inspirerad av Svt-serien Händelser vid vattnet som bygger på Ekmans bok med samma namn. En bok jag tyckte om! Skrev om här.
Månadens film och TV
Vi började se Händelser vid vattnet som ju var jättebra, men den här och förra helgen är det pausat eftersom det har varit filmfestival och vi har sett jättejättemånga filmer, har bl.a. samlat några av dem här. Men utöver filmfestival-filmerna har jag också sett:
Avatar – the way of water (2022)
Jag, Olivia, Emil och Are gick på bio och såg den nya Avatar-filmen, som tbh var ganska mycket en flopp imo. Den är estetiskt vacker, det får man ge den, men otroligt konservativ. 50-talet kom och ville ha tillbaka sina könsroller, sitt auktoritativa föräldraskap och sin hederskultur, så kändes det. Så himla tråkigt – här har filmskaparen James Cameron världens chans att ta ut svängarna kring normer, eftersom det handlar om en fiktiv planet som utvecklats utan någon som helst kontakt med jorden och dess patriarkala, rasistiska o.s.v. normer, och ändå ser det ut precis som här i vår värld – och en bakåtsträvande sådan. Jag menar, det är ju en påhittad värld för sjutton, det hade kunnat vara ett matriarkat, alla relationer hade kunnat vara flersamma, skönhetsnormen hade kunnat vara håriga ben och ölkagge, ja eller något helt annat som min hjärna är för påverkad av normer för att kunna föreställa sig. Ändå är det “bro” hit och “bro” dit, det är illa dold hederskultur där en bror bl.a. hamnar i slagsmål med en annan kille för att han varit taskig mot systern, det är en vit amerikansk cis-man som blivit högste hövding hos en grupp ursprungsfolk (???), det är en pappa som hejar på sina söner att deal:a med jobbiga känslor inte genom att sätta ord på dem utan genom våld, och så vidare. Fantasilöst och tråkigt helt enkelt. Den får 2 av 5 av mig.
Tove (2020)
Tove fanns på Svtplay, och den har jag velat se sen den gick på Göteborgs filmfestival 2020 (som jag inte hade biljetter till). En fin biografisk film om Tove Jansson och hennes konstnärsskap, men också om hennes frisinnade syn på kärlek och relationer. Det är dekadent, det är finskt, det är hett och det är konst. Tyckte mycket om den här filmen i sin enkelhet, och jag och Are hade också ett långt fint samtal om relationer efter att vi sett klart. Den kan helt klart vara en conversation starter för att prata om just kärlek och relationer. Det var fint också att få en inblick i hur Tove var som person. Var ett stort fan innan men är nu ännu större. Vilken kvinna va. Ger filmen 4 av 5, men det är ju också för att jag är en sucker för filmer som innehåller queera relationer och lesbiskhet :)))
The wrestler (2008)
En gastkramande socialrealistisk dramafilm om en avdankad wrestlare som försöker göra en comeback. Det var många scener jag knappt kunde kolla på, inte bara match-scenerna där de gör en show av att slå varandra blodiga (förstår inte hur man kan underhållas av wrestling??) utan också de sorgliga scenerna där huvudkaraktären “The Ram” efter ett hårt liv fyllt av styrketräning, wrestling, olika preparat och smärtstillande verkar ha så ont, så ont, och ändå försöker fortsätta, eftersom det är det enda han vet och kan. “The Ram” verkar på samma gång vara ung och gammal – hans kropp är uppumpad och slätrakad, håret långt och platinablont, men utanför ringen rör han sig som en gammal, suckar i krämpor, skruvar på sin hörapparat och knaprar smärtstillande. Det gör en ont i hjärtat att bevittna hans ensamhet. En annorlunda och gripande film som var sevärd. 3,75 av 5!
Maryland (2022)
Jag och Are såg den psykologiska thrillern Maryland som vi till en början inte var särskilt thrilling, men som sedan tog sig. Den handlar om en före detta soldat som varit på tjänstgöring i Afghanistan (?) och som nu är hemma i Frankrike och måste försörja sig med ströjobb. Via en vän får han ett gig som säkerhetsvakt på en större fest hos en mycket rik man, som sedan gör att han får stanna som livvakt åt den rike mannens fru och barn medan han åker iväg på affärsresor. Jobbet är dock tärande, eftersom den före dette soldaten hela tiden är på helspänn – varje litet ljud blir gevärseld, varje skiftning i ögonvrån en fiende. Inbillar han sig bara, eller finns hoten på riktigt?
En nervkittlande film som inte bara är thrilling utan också skildrar två helt olika klassförhållanden och de groteska ekonomiska skillnader som kan finnas i en och samma stad. Mycket sevärd! Och finns gratis på Draken film nu innan festivalen ens har börjat. Ger den 3,75 av 5!
Sorry to bother you (2018) och Magisterlekarna (2022)
Jag och Are såg två surrealistiska filmer på rad. Den första, Sorry to bother you, ger jag 2 av 5 då jag tycker skådespelarinsatserna från huvudkaraktärerna var sissådär, och hästspåret var väldigt… märkligt? Den utspelar sig hur som helst i en parallell verklighet där människor luras in i att jobba som arbetare på concernen “Carefree” vilket i princip är slaveri. Detta befinner sig dock bara i periferin, för huvudkaraktären börjar arbeta som telefonförsäljare där han efter att ha tagit sig uppåt i hierarkin arbetar med att sälja just Carefrees tjänster. De moraliska dilemman hopar sig som ni förstår. Där finns intressanta teman som kunde bli något, t.ex. touch:ar man på både rasism och kapitalism-kritik, men sen schabblas det bort.
Magisterlekarna såg vi om, jag såg ju den förra året under filmfestivalen. Också den en surrealistisk skildring av en parallell verklighet där homosexualitet är normen. Det var roligt att se den med nya ögon, och liknelsen till det antika Grekland där man hyllar den spänstiga kroppen, homoerotik och intellektualitet, är stark – något jag inte såg förra gången. Hur som helst mycket sevärd! (3,5 av 5).
Månadens mat
Smakade en fantastisk vegansk chokladpaj på nyårsafton, som var en av de godaste veganska desserterna jag ätit faktiskt. Var tvungen att be om receptet och bakade igen när Alex, Sofie och Falke var här på middag. När Olivia hade sin examens-ceremoni åt vi också fine dining på restaurangen Carbon, det var mycket trevligt.
Månadens scenkonst
The Vivien Girls (Stadsteatern, 22 januari)
Jag och Popp var och såg The Vivian Girls på Stadsteatern häromdagen. Den bygger på konstnären Henry Dargers (1892-1973) måningar av, och berättelser om, (quote från programmet): “vecotidningsgulliga flickor med flätor, lugg och pigg uppsyn”. Darger skrev ett oerhört långt (och ännu ofärdigt) manuskript om flickorna – när han dog var det mer än 15 000 sidor långt – och om deras värld i vilken ett till synes evigt krig pågår. De onda glandelinierna tar till fånga och förslavar barn och The Vivian Girls ger sig ut i kriget. Föreställningen regisseras av Linda Forsell med text av Felicia Ohly, och det var i En varg söker sin podd som Liv och Caroline tipsade om föreställningen. Det jag tyckte mest om med den var hur vuxna människor spelade barn – och att alla skådespelare oavsett hudfärg, ålder eller kön spelade just sju stycken barnsliga flickor. Så roligt att se deras kroppspråk. I övrigt var föreställningen tankeväckande och underhållande, men också lite disturbing (det är många fruktansvärda scener som t.ex. sexuellt utnyttjande av barn som benämns utan krusiduller) och ganska random. Men det är ju alltid kul att gå på teater!
Målning av Henry Darger
Cabaret (Göteborgsoperan, 31 januari)
Mamma och pappa bjöd mig, Olivia och vårt bihang (d.v.s. Are och Emil) på Göteborgsoperans föreställning Cabaret häromdagen. Jag hade inte riktigt läst på innan och inte lyssnat in mig på musiken, så var inte helt beredd på vad det skulle vara – jag var inte beredd på att det skulle vara så… icke-tillrättalagt? Alltså verkligen mer just cabaret-feeling snarare än Göteborgsoperan-feeling. Jag är van att gå på danser eller liknande, men detta var ju en musikal och dessutom en ganska burlesk och queer musikal. Uppskattade mycket, även om det blev riktigt dark på slutet och jag kanske ändå, om jag måste välja, föredrar att se just danser på operan. De är ju liksom duktiga de här artisterna men det de är duktiga på är scennärvaro, att kunna sjunga och skådespela – de är helt enkelt musikalartister. Men jag blir nog ännu mer hänförd av de som är professionella dansare. Med det sagt så var det verkligen en värd föreställning att gå och se!
Månadens kompishäng
Har käkat middag med Popp och Klara och bjudit hem Alex, Sofie och Falke på middag (och hade fortfarande hela lördagskvällen kvar sen för fina samtal med Are eftersom de behövde åka hem och lägga Falke vid 18.30). Jag har varit på teater med Popp och date:at min nya kompis-crush Lina (hälsade på henne i hennes radhus i Floda som hon sålde in mycket bra och vi var och drack öl häromdagen). Gått på bio och ätit pizza på Brewers bar med Olivia, Emil och Are. Bjudit hem folk för filmfestival-häng. Mycket socialt med andra ord!
Årets första månad har gått och det har blivit ljusare. Det märkte jag förra veckan när jag cyklade hem från jobbet och för första gången inte behövde använda lamporna, för det var fortfarande dagsljus. Det är underbart. Här är en liten lista om den januari som gått: Månadens läsning Har tragglat på med Simone de…
One response to “Mars 2023”
Vilken fin sammanfattning!