Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



Palettbladsmordet

Förr hade jag superfina palettblad. Stora och ståtliga. Och som de vuxit snabbt – vid denna tid förra året var de bara små sticklingar. Såhär fina var de för några månader sedan:

Nu är allt som återstår detta:

De växte sig så stora att grenar bröts av av tyngden, sedan fick de trips (vintern </3) och tappade massa blad osv så jag klippte ner dem till typ ingenting och sparade bara några sticklingar. De hade dock fortfarande några gäster (trips trivs superbra i torr vinterluft) så till slut slängde jag ut nästan alltihop förutom dessa fyra arma stackare. Dem har tagit bort nästan alla blad på och låtit bada i vatten + såpa över natten för att dränka eventuella envisa djur. Hoppas de tar sig igen. Är dock ledsen över att mitt finaste palettblad, det längst till vänster i andra bilden, blev så dåligt att jag inte kunde ta några sticklingar eftersom de alla var invaderade. Så tråkigt :((( Har en liten förskrämd pinne kvar som jag hoppas ska ta sig men jag tror tyvärr ej det.

Ahja. Igår begick jag väl dödssynd i växtsammanhang och planterade om en massa. Egentligen ska en ju göra det i kanske mars, alltså lite senare då det ju fortfarande är midvinter och en stimulerar växterna att växa med ny jord och näring fastän det egentligen inte finns tillräckligt med ljus ännu. Men nästan alla hade det så trångt! Och vem är väl jag att neka dem mer plats när de vuxit ur sina krukor!?

Två nya palett-blad (sticklingar från skolan) som plåster på såren för förlusten. Och pelargonerna har fått nya större hem. (Ursäkta bild-kvallen btw, vinter”ljuset” som sagt).

Avocadon (som fortfarande tappar de nedersta bladen) (och som är sådd efter en dumpstrad avocado för ett år sedan) har fått nytt hem. Den nya diagnosen jag satt till blad-tappandet (eftersom det inte verkar vara varken kyla eller brist på fukt) är att den hade det för trångt. Avocados vill ha djupa krukor och rötterna hade det faktiskt supertrångt insåg jag när jag omplanterade. Hoppas att min diagnos denna gång är rätt och att den får behålla bladen som den bildar (för det gör den i rasande taxt, den har t.o.m. fått två nya grenar på grenen till vänster!). Behöver dock en bättre ytterkruka som ni ser. Har brist på stora ytterkrukor!

Min lilla regnskogs-skönhet som jag alltid glömmer vad den heter har också fått nytt hem.

Passionsfrukterna som alla fyra tidigare trängdes i en kruka (de är förresten också sådda från en dumpstrad passionsfrukt!) har nu fått varsin så de kan växa bättre. Jag hade fem frön i våras, och en fick en egen kruka och de andra fick dela på en. Den med egen har vuxit jättemycket bättre, så även om det inte var särskilt trångt så behövde de nog all näring i jorden för sig själva så nu slipper de fightas om den 🙂

Lilla elefantörat har också fått nytt hem. Något tilltufsad är den, det medger jag.

Gräset, a.k.a. ampelliljan har ynglat av sig som sjutton så ett av barnen fick ett eget hem.

Här är den ståtliga modern! Ampelliljors rötter är enorma och behöver massa plats så den fick nytt bo den med. Här saknas dock också innerkruka!

Gullrankan (sticklingar från Sebbes gamla moderplanta) hade det också trångt och fick ett nytt hem.

Klart slut på växt-updates mvh växtgärin


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv