Den sista utlästa boken för året blev Kungen av Nostratien, Tony Samuelssons Augustprisvinnare 2024. Jag blev väldigt sugen efter att ha läst Sandra Beijers recension, och läste ut den på ett par dagar.

Kungen av Nostratien är en bok som handlar om språk. Den kretsar kring tre män: huvudkaraktären John, som gett ut två romaner med halvljumt mottagande och är på väg att ge upp författardrömmarna, tills han får erbjudande om att spökskriva – eller snarare lappa ihop – den berömde Göran Frids nyaste roman. Göran Frid är den andra mannen, en bästsäljande och högst uppskattad författare som gått och fått en stroke och nu är okontaktbar, och som av oförklarliga skäl lämnade in en roman med stora luckor, eller “slukhål”, till förlaget dagen innan stroken, vilket John nu får i uppdrag att laga, under stort hemlighetsmakeri. Och så proletärförfattaren Ivar-Lo Johansson, eller Lo som John kallar honom, som var vän med Johns mamma och som John därför lekte med mycket som liten, och som fortfarande figurerar i bakgrunden på olika sätt.

Det hemlighetsfulla uppdraget – att “fylla igen” de oförklarliga hålen i Göran Frids roman utan att det skall märkas att det är en spökskrivare som gjort det – gäckar John. Varför lämnade Göran in romanen med så stora, uppenbara luckor? Finns det en orsak, eller är det stroken som spökar? Finns det ett samband i luckorna?

Det här är en mycket spännande roman som jag läste med stor välbehållning, även om jag tyckte den tappade farten något på slutet. Jag tycker den på många sätt liknar Samlade verk av Lydia Sandgren (som jag skrev om här) då också det är en mycket spännande roman med stor mystik, trots att den “bara” handlar om ganska vardagliga saker. Dessutom har båda dessa romaner skrivandet, eller språket, som ett gemensamt tema. Det är liksom inte true crime, ingen som dött och inga blod eller så, men det är mystik och kanske lite magi. Det är väldigt kittlande och spännande att läsa även om de kanske sista 50 sidorna som sagt tyvärr tappar farten lite. Oavsett är Kungen av Nostratien en mycket läsvärd roman som jag rekommenderar, jag streckläste för det var så spännande. Rolig och intressant läsupplevelse!