Åh. Mina fina LUMES-kompisar <3 Jag mådde inte så bra imorse när jag kom till skolan, hade lite ångest och kände verkligen att jag inte kunde gå in och att jag behövde att nån kom ut och andades med mig och hade sin kropp mot min (som ju är bra när en har ångest). Så jag skrev både i min grupp-chatt med Mathilde och Jodie (vi har ett projekt tillsammans i Social Movements-kursen at the moment) att jag skulle bli sen, och i festkommitté-gruppen för morgondagens party där jag undrade om någon var på LUCSUS och kunde komma ut. Ganska snabbt kom Mathilde ut till mig och satte sig och andades med mig så hjärtklappningen och panik-andningen försvann, och sedan kom Avital och Alina också, de möttes i trappan i deras hus för att båda separately hade tolkat mitt “Is anyone at LUCSUS? I really need a hug” som en nödsituation och kommit på studs <3 Så himla himla fina. Och sen kom även Jodie.

Kändes mycket bättre med sällskap och fysisk kontakt så ångesten försvann, och jag blev också så överväldigande glad av den snabba responsen när jag sträckte ut handen efter hjälp. Jag kände först väldigt mycket att jag måste ha Mim, men hon är ju i Göteborg och även om ett telefonsamtal skulle vara bättre än ingenting behövde jag verkligen fysiskt sällskap. Och även om jag älskar mina LUMES-klasskamrater är de ju inte riktigt lika nära som de jag känt längre, som Mim, men idag kom de ännu ett steg närmare mitt hjärta på ett positivt överraskande sätt. Liksom, wow, de är där för mig! Tack Mathilde, Alina, Avital och Jodie för ert stöd idag <3