Jobbjakten fortsätter, och jag försökte anmäla mig till a-kassa idag (har tack och lov varit med i Akademikernas sedan ca 3 år tillbaka!) men från den 1a juni var för sent från nu så får vänta lite med att anmäla.
Så länge går uppsatsen bra, inlämningen är tisdag den 12e maj och jag känner mig väldigt o-stressad. Hade klart ett fullt utkast inklusive allt för över en vecka sedan och har fått tillbaka feedback på det som jag jobbat med de senaste dagarna, det var inte jättemycket. Diskussionen, som ju är den viktigaste delen, tittade min handledare på ännu en gång och igår jobbade jag med att inkorporera det. Nu är det bara conclusion kvar, som jag gör om nästan helt baserat på den nya feedbacken, men jag har ju lång tid på mig. Men det är verkligen svårt med just abstract och conclusion! En måste vara så on-point, och liksom lite mer “bold” än innan i uppsatsen om ni fattar? Lämna läsaren med en riktning om hur de ska använda informationen de just fått till sig.
Första maj blev ju inte riktigt som vanligt i år, jag satt faktiskt och jobbade hela dagen. Men det kändes okej eftersom det ändå inte var något härjande på gator i år pga coronaskiten. På eftermiddagen hängde jag på India och käkade tacos, och en kamrat frågade om jag var trött på min uppsats ännu? Eftersom han var så trött både på sig själv och sin uppsats där nån gång i maj. Men ärligt talat är jag inte det? Tycker fortfarande det är väldigt kul och spännande! 🙂
Har gjort ett s.k. “careertest” lol, och jag blev “idealist”. Tyckte faktiskt det stämde rätt väl överens? För idealister är det tydligen viktigt att ens jobb stämmer överens med ens värderingar, en vill inte tumma på dem under några omständigheter. Idealister är lösningsfokuserade och har ofta en “hands-on approach to social and environmental issues”. För idealister är det viktigt att jobben har en trevlig arbetskultur med respekt och etik, dvs inte typ som på mammas jobb där de blir betygsatta!? Hualigen. Tycker allt detta stämmer väldigt bra! Skulle inte vilja jobba på ett jobb med den typen av arbetskultur om jag fick välja, och för mig är lön verkligen underställd att det är ett ställe jag kan stolt säga att jag jobbar på. Skulle hellre jobba kommunalt/statligt än på ett företag t.ex., fast allra helst inom civilsamhället förstås 🙂
Styrkorna för en idealist är enligt det här testet är att de får saker gjort, att de “do the right thing” även när folk inte kollar på, att de är ledare och med en naturlig förmåga att få andra att get shit done. Stämmer himla bra, är alltid motorn som får saker gjort i grupparbeten. Svagheter är att eftersom idealister tar sina värderingar väldigt seriöst lämnar det lite utrymme för att tycka olika vilket kan bli tufft med kollegor med andra perspektiv. Dessutom tenderar idealister att ta på sig väldigt mycket vilket leder dem till utmattning. Det första stämmer definitivt bra! Det andra tror jag stämmer bra generellt men kanske inte just på mig (so far iallafall, peppar peppar).
I övrigt står det att eftersom idealister ofta är fokuserade på projekt de brinner för har de ofta sina första ledarpositioner innan de kommer in i arbetsmarknaden, t.ex. som ideellt engagerade. Detta resulterar ofta i en ojämn karriär eftersom de i början ofta jobbar med något orelaterat till sin utbildning eftersom de jobbar med det de är utbildande/brinner för ideellt. Men sedan tar idealister ett stort steg framåt när de finner en arbetsköpare som ser värdet i icke-traditionella ledarskapserfarenheter. Jag hoppas verkligen detta stämmer!!! Då jag har stor ledarskapserfarenhet, framför allt från Reclaim Pride, men också West Pride, Jordens Vänner, Djurens Rätt, Vi Unga etc etc – alla olika organisationer. Vore ju great om arbetsköpare kunde se värdet i det! Jag drog ju för fasen igång en hel jäkla festival helt från scratch, med över 1000 unika besökare, 50 programpunkter, massor av volontärer, och stor nationell publicitet – allt på ideell basis.
