Jag lyssnade klart sista delen av Kerstin Thorvalls autobiografiska romansvit i tre delar. Första delen, När man skjuter arbetare, handlar om Signes mamma, skogshuggardottern Hilma, som på 30-talet och mot bättre vetande gifter sig med en charmig men sinnessjuk man belagd med äktenskapsförbud. Andra delen, I skuggan av oron, handlar om resultatet av detta äktenskap som aldrig borde ingåtts: Signe, och om det potentiella Arvet, som Himla ständigt går och oroar sig för. Detta är en mor-och-dotter-skildring. I Från Signe till Alberte får vi istället följa Signe som ung vuxen och sedermera vuxen, och greppet i denna bok är lite annorlunda än de två tidigare. Här berättas det utifrån Signes perspektiv, och hon har fått en samtalspartner i Alberte, vars livsöde hon speglar sig i. Hela boken är skriven som ett långt brev till Alberte, där Signe berättar om den ständiga ångesten, den oförklarliga oron, den som pickar i bröstet och gör det helt omöjligt att leva ett normalt liv. Jobbet som modetecknerska går som på räls – Signe nådde sin dröm trots att alla var emot det – men livet som mor och maka går åt helvete.

I början hade jag lite svårt att hänga med i det förändrade berättarsättet men man kommer snabbt in, och liksom de två tidigare böckerna är detta en jättebra bok och en naturlig fortsättning på de tidigare två. Jag tycker mycket om Kerstin Thorvalls sätt att skriva, och jag är ju en sucker för historiska romaner (nu är vi inne på 50-tal). Rekommenderar hela denna romansvit!

Kommentera här