Gud varför ska jag alltid hålla på att läsa så många böcker samtidigt? Bredvid min säng befinner sig just nu:

Klassikern från 1911 Anarchism and Other Essays av Emma Goldman. Västerländska anarkafeminismens grundare, men antar att den är lite för outdated för att orka koncentrera sig på endast den.

En annan klassiker samtida med ovan, nämligen samlade dikter av Edith Södergran. Intressant blandning av fantastiska, feministiska dikter (Vierge Moderne till exempel) och ganska anspråkslösa nästan tråkiga dikter om naturen/skogen/blommorna. Men avslappnande läsning innan sovdags hur som.

Sen har jag Quiet Rumours från Dark Star Collective, med texter om anarkafeminism. Väldigt bra hittills, men en bok en behöver koncentrera sig när en läser så inte världens bästa godnatt-lektyr.

Collective Amnesia är mer poesi, fast samtida, av sydafrikanska Koleka Putuma. Påminner om Milk and Honey då den också berör kärlek, rasism, sexism. Bra hittills! Ser fram emot mer!

Han – en bok om sorg är skriven av Mikaela, mer känd som bloggaren HejBlekk som lagt ner sen några år tillbaka. Men hon bor tydligen i Malmö och min förra roomie är bekant med henne och hon krängde sina egenpublicerade böcker på nåt event så Hanna köpte dem såklart pga HejBlekk var awesome, och nu lånar jag dom och läser. Denna är väldigt sorglig, men bra. Om sorg och ätstördhet och uppbrott.

Och så Vända Hem med Ya Gyasi som vi läste till förra bokklubben, och det är väl därför jag inte kommit mig för att läsa ut den antar jag. Väldigt bra dock – Men sorglig.

Återkommer med rapport när jag läst ut allihop såklart :)))