Nyss hemkommen till hostelet från ett 35-gradigt Asunción by night. Det är helt sick hur varmt det är här? Men en sak är säker – Asunción är en helt annan stad om natten! Då blommar den (åtminstone centrum/huvudgatan) ut, människor vågar sig fram, barer öppnar, parker fylls, musik strömmar ut från gatumusikanter och DJ:s. Det var en helt annan stad i nattskrud än det var om dagen. Då var det helt öde (vilket är helt förståeligt då temperaturen ligger på över 35 i skuggan och solen steker) – hur överlever de i den här staden!? undrade vi. Well, vår teori är att de sover i två etapper: går upp tidigt och catchar de något svalare morgontimmarna, sover genom den stekheta dagen, och sen går ut på kvällen/natten till sent, sover ett par timmar, utnyttjar morgontimmarna igen, osv. Såvida de inte helt vänt på dygnet då. Temperaturmässigt är det helt och hållet rimligt, och att döma av stadens liv och aktivitet verkar det ju så.

Vi bekantade oss i alla fall lite till med Asunción och stannade på en mysig bar och drack en öl med utsikt över gatan. Mycket trevligt. Lyckades hitta rätt buss i rätt riktning, spanade efter igenkänningsbara landmärken och insåg när några gick av att här, det här känner vi igen! Och så gick vi av. Svinduktiga. Här finns nämligen inga busstopp, eller några, men det räcker att en vinkar med handen när en skall på en buss så stannar den (gäller bara att veta vilken gata bussen går på då), och så får en hålla utkik själv var en skall av sedan. Praktiskt på flera sätt (en kan hoppa på bussen var som helst och den stannar alltid!), opraktiskt på andra (om en till exempel har svårt att skilja på alla gator och inte har en aning om var en befinner sig och därmed var en skall av…). Fint med lite äventyr i alla fall! Imorgon åker vi till Ybycaí eller vad det nu hette :))

//ALiCE med ICE