Vår tredje vandringsdag började alltså vid skyddsstugan på andra sidan sjön från Aktse. Vi hade tur så det fanns två båtar på plats när vi ville över vilket betydde att vi kunde ro över utan att behöva ro tillbaka med en båt på släp (det måste alltid finnas minst en båt på varje sida). Rodden tog ungefär 45 minuter och var otroligt vacker. Alldeles stilla fjällsjö mellan höga berg och vackra skogar, aaah.

På andra sidan sjön var det ungefär 1 km promenad till Aktse fjällstuga, som var större och mer utrustad än Pårte: här jobbade tre stugvärdar och rinnande vatten fanns typ (de hade dragit en slang från en fjällbäck så det var som en kran :D) (på Pårte hämtade en i sjön). Dessutom var det förträfflig utsikt och soligt när vi kom fram. Vi spenderade därför ganska lång tid där och hann laga lunchmat och dricka kaffe och ta ut och torka tältet lite innan vi påbörjade vandringen vid 13-snåret. Vi skulle bara gå ca 10 km idag, och vandringen var lättare än tidigare dagar: bara lite stigning först upp till fjället men sen ganska platt. Så skönt!

Så vi började klättra uppåt och det var ganska jobbigt i början, och Sebbe var som dagen innan tröttare i början av dagen än slutet av nån konstig anledning så jag tog köket en stund igen, men snart kom vi upp på fjället och vandringen blev väldigt behaglig eftersom det var myggfritt och platt och vi klarade oss från regn trots hotfulla mörka moln på himlen. Så himla nice att gå på fjället också – så otroligt vackert. Vi tog många långa fikapauser med kaffe, varma koppen, buljong och/eller energibars. 🙂

På eftermiddagen gick det neråt en bit igen, men bara genom björkskog så inte så långt ner som till barrskog. Vi hade tidigare, uppe på fjället där en skylt informerade oss om att detta var sista stället med täckning, ringt efter båtskjuts över nästa sjö så vid fem-tiden kom båten och lastade av några fransmän och hämtade oss. Denna sjö kunde en också ro över men den var större, mycket mer ström och många grund samt svårt att hitta så vi valde att betala 300 kr cash per person till båtskjutsaren för att komma över säkert. De som skjutsade var en samisk familj som över somrarna bodde där (och om vintrarna i Jokkmokk), och båtchauffören betedde sig så otroligt stereotypt norrländskt haha. En annan vandrare vi träffade berättade att han frågat om han gillade att skjutsa folk över sjön och bo såhär remote om somrarna och mannen hade svarat “Jo. Det finns ju dom som har det sämre”. Vandraren hade också frågat om familjens rennäring och hur många renar de hade: “vem vet?”. Inga tydliga svar utan mycket “jovars, den som lever får se” typ. <3

Hur som helst. På andra sidan sjön slog vi läger en bit upp i skogen och somnade sött efter en trangiaköks-middag!