Dagens tema för #5inistagram är “feministiska segrar”. En av den feministiska historiens viktigaste serien var förstås den kvinnliga rösträtten som klubbades igenom 1919 men som tillämpades första gången 1921 (vi har alltså inte ens haft rösträtt i hundra år – alltså förstår ni?????????). Jag har dock nyss lärt mig via kursen jag läser nu (“Makt, kropp och sexualitet” 15 hp), att en annan väldigt för kvinnor viktig seger var den nya giftermålsbalken som också infördes år 1921. Det var en av 1900-talets viktigaste reformer för jämställdhetskampen, för fram till dess hade medborgerliga rättigheter och äktenskapet varit intimt sammanlänkade för kvinnan, eftersom hon omyndigförklarades när hon gifte sig (även de som efter 1858 blev myndiga vid 25 års ålder). Revisionen erkände nu den gifta kvinnan sin myndighet, likställda försörjningsskyldighet och andra juridiska rättigheter som hon tidigare nekats, och underlättade därmed hennes ekonomiska självständighet. (Rent praktiskt förväntades kvinnan emellertid att avveckla sitt förvärvsarbete när hon ingick äktenskap och fortsätta göra det hon enligt sed alltid gjort, det vill säga sköta om hus och hem, men hade nu åtminstone rätt till självbestämmande över hushållsarbete och juridisk rätt till hushållspengar). Kvinnor hade alltså innan år 1921 omyndigförklarats när de ingick äktenskap (från år 1858 blev de alltså myndiga vid 25, tidigare var kvinnor inte myndiga alls) och förlorat all ekonomisk och juridisk självständighet. Nu förblev de myndiga vid giftermål. En viktig feministisk seger!

Sen som alltid så hänger ju patriarkatet och kapitalismen ihop. Många teoretiker anser att revisionen av giftermålsbalken och att kvinnor förblev myndiga vid giftermål inte alls hade emancipatoriska faktorer bakom sig. Det var snarare ekonomiska; dels frigjordes kapital från besuttna kvinnor när de nu förblev myndiga och därmed kunde göra något med sitt kapital (som omyndiga hade de ju inte kunnat det). Dessutom så lockade den nya äktenskapsbalken de kvinnor som skytt äktenskapet – det vill säga unga, välutbildade, självständiga kvinnor som inte ville bli av med sin myndighet och därför lät bli att gifta sig – tillbaka till altaret och därmed den minskade ekonomiska självständigheten. Men det är en annan historia. År 1921 är och förblir ett viktigt år för den feministiska kampen.