Jag hamnade lite efter och sen blev det april och då var det inte lika bråttom längre för inga fler teman kom upp eftersom mars tog slut. Men jag är fortfarande determined att avsluta #5inistagram-utmaningen, om än att några inlägg kommer nu i april istället. Och den 27e mars var temat “pojkarna”. Så. Pojkarna. Jag tror att det är jätteviktigt att få med dem när det gäller feminism. Och när jag säger “få med” menar jag inte att övertyga pojkar/unga män om att feminism är bra, utan att problematisera den negativa mansrollen och macho-normen, att samtala och lyfta problem, och att rannsaka sig själv och samhället i hur vi behandlar pojkar och unga män. Det är inte konstigt att män begår typ alla våldsbrott, tar självmord i högre grad, blir dåliga på emotionellt arbete och att hantera känslor, inte tar ansvar över hushållsarbete osv osv när de formas till individer där saker som styrka, att ignorera ledsen- och nedstämdhet, machoism och att ta plats på andras bekostnad premieras, och där omsorg, ömhet, att lämna plats och inkännande ignoreras. Och inte bara att rannsaka oss i behandlingen av pojkar och flickor, utan också i diskussionen. Vi måste problematisera porrtittande. Hur en behandlar varandra. Sexistiska skämt. Machonorm. Vi måste börja redan hos pojkarna.
Alice Andrews
Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.
Om mig
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).