Igår var temat ännu en gång “en av mina hjärtefrågor”. Sist skrev jag om hbtq-personer. Jag skulle säga att en av mina hjärtefrågor kanske är det här med att krossa destruktiva maskulinitetsnormer. Jag tror att om vi skall förändra samhället i stort, måste vi börja redan med barnen, och med den osunda, trånga mansnorm vi pressar in alla som tolkas som killar i. Den som bidrar till att kvinnor gör det emotionella arbetet eftersom män inte fått verktygen till att hantera känslor, eftersom det är omanligt att vara känslosam och gråta, den som bidrar till att kvinnor är hemma 80 % av tiden med barnen eftersom män förväntas familjeförsörja och dra det ekonomiska lasset, den som bidrar till att nästan uteslutande allt våld utförs av män eftersom det är något sorts machoideal i våld. Osv osv. Vi måste jobba med unga killar och alla destruktiva normer de förväntas följa, annars kommer vi aldrig komma nånvart i jämställdhetsarbetet.