I lördags var jag ensam hemma på kvällen och hade lust att gråta bara för att det är skönt, ni vet. (Japp det var första mensdagen hurså?). Ni vet när en vill se en film som en vet är bra, som rör en riktigt på djupet. Det var alltså Titanic-dags. Hittade den inte på någon streaming-tjänst så jag tog det radikala beslutet att hyra den för 39 kr. Sagt och gjort, började böla efter kanske fem minuter och sen var det störtflod (med undantag för vissa partier) resten av filmen, med crescendo på slutet förstås. Aaaah, Titanic va. Så jävla bra film. Tröttnar aldrig. Den har liksom allt. Käääärlek som ju ändå är det finast vi har här i världen. Löv sweet löv. En jääävligt het Leonardo DiCaprio, blott 23 år gammal. Ekonomiska klyftor, triangeldrama och en tragedi till slut. Succé.

Sen idag, efter att ha jobbat alldeles för länge (från 7.30-17.00 nonstop) såg jag Per Åhlins Resan till Melonia. Ett underbart litet äventyr, löst baserat på Shakespeare’s pjäs Stormen, med fantastiska teckningar, underbara röst-skådespelare och ett redigt budskap: nämligen ner med kapitalismen, ingen ska härska över Melonia. Dvs anarkism-propaganda paketterad i alldeles alldeles underbar barnfilm. Se den! Den finns både på Cineasterna och SLI. 🙂