Har läst böcker nu igen! Och jag är ju en nostalgiker, eller snarare dokumenterare (?) av rang, så självklart skall dessa också skrivas in på bloggen 🙂

Vända hem – Yaa Gyasi (2016)

Den här boken fick jag och Mim rekommenderat för oss när vi var och tatuerade oss tillsammans i somras. Det visade sig att den vi tatuerade oss hos också hade en bokklubb där de läst denna och att de tyckt den var fantastisk. Så vi föreslog den för Book Club Gäris (vår bokklubb alltså, som dock är lite vilande atm) och alla var på. Vi diskuterade boken typ i oktober, men pga life hade jag inte läst ut den då men det har jag alltså gjort nu.

Och visst är det en fantastiskt bra bok! Kanske inte “den bästa boken jag läst” som vår tatuerare sa, men väl så bra och mycket läsvärd. Den är skriven av ghananska Yaa Gyasi (född 1989) och handlar om rasism och hur slaveriets arv och skammen över att vara svart sitter i generation efter generation, även långt efter att slaveriet blev förbjudet.

Specifikt handlar boken om två olika släktled som börjar på 1700-talet med två systrar i det vi idag kallar Ghana, Systrarna skiljs åt och växer upp utan vetskap om varandras existens. Den ena systern gifts bort till en brittisk kolonisatör och stannar i Afrika, medan den andra bor i en by som blir invaderad av en annan stam som tillfångatar henne och säljer henne som slav till britterna. Från Guldkusten skeppas hon över under fruktansvärda förhållanden till USA. Men innan läsaren får veta vad som händer henne där, får vi istället läsa om nästa generation. Systrarnas barn, den ena som växer upp i Ghana, den andra som slav på bomullsplantager i USA. Och så fortsätter boken så, varannat kapitel om det släktled som blev klar i Ghana, varannat kapitel om det släktled som stals. Långsamt utvecklar sig en historia som visar hur svärta aldrig kan tvättas bort och hur skam går i arv. Det är en sorglig bok eftersom rasismen mot svarta både i Afrika när kolonisatörerna härjade där och i USA var och fortfarande är så fruktansvärd. Jag rekommenderar denna bok!

Feminstfällan – Nina Åkestam (2018)

Låt inte detta anspråkslösa omslag lura er, för detta är en bra bok! Det är alltså Nina Åkestam, som är reklamforskare, som skrivit denna fackbok som är en analys av nutida feminism. Men en väldigt lättillgänglig sådan, som jag tror passar både folk som är nybörjare på feminism och folk som varit feminister länge, samt folk som tröttnat på feminismen.

Nina Åkestam dealar i denna bok om ett antal fällor som hon tycker att feminismen idag lätt trillar in i. Hon gör det på ett självklart och intressant sätt och jag kan inte mer än hålla med om det mesta hon säger. Jag känner igen mig i mycket av hennes tankar också.

“Självklarhetsfällan” handlar exempelvis om när vi, citat “tror att feminism är för alla”. Åkestam tar upp flera exempel, som när Ulf Kristersson (M) i en intervju svarade nej på frågan om han var feminst, varpå kritiken rasade. Men en borgerlig politiker vars väljarskara till stor del är konservativ är väldigt långt från feminism, så det är inte konstigt att han inte kallar sig feminist. Han verkar ju knappast för ett jämställt samhälle, så det är egentligen mer konstigt om han skulle kalla sig feminist. Detta är alltså “Självklarhetsfällan” – fokus hamnar på att så många som möjligt skall kalla sig feminister vilket egentligen är helt oväsentligt, för vad gör det för materiell skillnad? Dessutom resulterar det, som i fallet Ulf Kristersson, i en urvattning av begreppet feminism om vem som helst kan kalla sig det.

Många fler sådana här spot-on exempel och analyser kan en läsa om i denna bok. Jag tyckte den var superbra och smart och läste ut den på ett par dagar. Jag rekommenderar den varmt och tror att de allra flesta kan lära sig något i den, och/eller få sig en tankeställare!

Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? Stina Oscarsson (2018)

Den här boken fick jag av Sebbe i julklapp: “för solidaritet och en bättre värld” (<3) och jag läste ut den på ett par dagar. Boken börjar med en ganska lång och poetisk inledning om syftet med boken och om att göra skillnad. Sedan följer 132 metoder för hur en kan påverka och förändra. Metoderna har Oscarsson kopierat till stor del från en viss Gene Sharp och hans bok From Dictatorship to Democracy. Hon refererar återkommande till Sharp och syftet med boken är egentligen att tillgängliggöra hans metoder med exempel hon själv tagit fram så att dessa metoder sprids.

Jag tyckte boken var helt okej. Jag tror att jag läste den ganska skeptiskt för att det bara några sidor in i boken står: “Jag fastnar i säkerhetskontrollen på Kastrup”. Jag blev helt ställd när jag läste detta – vafan, flyger hon? Var tvungen att bläddra tillbaka och kolla när boken egentligen var skriven, men jovisst, 2018. Efter den meningen har jag lite svårt att ta författaren på allvar – hur kan någon som säger sig vilja inspirera till ickevåld och motstånd mot kapitalism, miljöförstöring och andra orättvisor, flyga? Och dessutom uppenbarligen nästan inom Sverige (Kastrup är ju i Köpenhamn)!? Att flyga är det sämsta en som individ kan göra för klimatet. Det absolut sämsta. Så det är verkligen riktigt korkat att inleda en bok om civil olydnad och motstånd genom att avslöja att en tagit flyget (nästan) inrikes, för det sätter liksom tonen för hela boken sen. Eller jag kan i alla fall inte riktigt släppa det faktumet. Min irritation förstärks när hon felkönar och fel-namnar (hittade på det ordet nu) Timimie Märak, same-aktivist och poet, som för några år sedan ännu inte kommit ut som transperson (och alltså för allmänheten var en hon som hette Mimie) men som nu sedan länge är känd som Timimie med pronomen den. Det är superlätt att kolla upp det med en snabb googling, och verkligen dåligt fakta-checkat av Oscarsson.

Om en bortser från dessa två irritationsmoment i boken, är själva metoderna som presenteras bra. Dock är det lite konstigt att det bara ges exempel på kanske en tredjedel av dem. Vissa som inte har några exempel från verkligheten blir väldigt obskyra, vad innebär de ens?

Sammanfattningsvis så är det ju en helt okej bok, men jag skulle nog (utan att själv ha läst den) hellre isåfall rekommendera Sharps egen bok. Det är ju den Oscarsson utgår från, så jag undrar i mitt stilla sinne varför hon egentligen skrivit sin. Men det hon bidrar med är väl sitt poetiska skrivsätt, den svenska kontexten och så Sara Graners fantastiska teckningar förstås.