Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Tag: Jag ser allt du gör


    Jag ser allt du gör – Annika Norlin (2020)

    Jag har läst Annika Norlins (a.k.a. Säkert!) debutbok Jag ser allt du gör från 2020, som också blev Augustpris-nominerad. Förståeligt! Den var otrolig! Precis som hennes nyutkomna Stacken som jag läste tidigare i år.

    Denna bok är dock, till skillnad från Stacken, ingen roman utan en novellsamling, som inleds med den lite längre novellen Bekräftaren. Vi får sedan ynnesten att gosa ner oss i Annika Norlins fantastiska språk i ytterligare flera noveller, längre och kortare, som alla är olika men som ändå har det gemensamt ett rakt och finurligt språk som stundtals får mig att skratta rakt ut och stundtals känna tårarna bränna (speciellt kanske i en av de senare novellerna om hon som jobbar på hemtjänsten). Annika Norlin har verkligen en fantastisk förmåga att fånga det mänskliga och vardagliga och igenkänningsbara, samtidigt som varje berättelse är unik. Jag sträckläste denna bok och blev berörd av nästan varenda novell. Rekommenderar!!


    One response to “Jag ser allt du gör – Annika Norlin (2020)”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Den ska jag läsa


  • Tag: Jag ser allt du gör


    Stacken – Annika Norlin (2023)

    Jag har läst en sjuhelvetes bra bok. Den är nästan 400 sidor men jag läste ut den på 3-4 dagar. Stacken av Annika Norlin a.k.a. Hello Saferide a.k.a. Säkert. Hennes debutroman från 2023 (hon har tidigare gett ut novellsamlingen Jag ser allt du gör som också fick jättebra recensioner men som jag ännu inte läst, men nu blir jag ju sugen), som jag blev mycket sugen på efter att ha läst om den hos Sandra Beijer som hyllade boken.

    Stacken skildrar 30ish-åriga Emelie som lever det moderna storstadslivet à 30-nånting, med allt vad det innebär. Äta brunch, oroa sig över vad andra tycker om en, träna yoga, dricka cava, trängas med människor på bussen, betala jättedyra räntor för sin jättefina bostadsrätt i centrum, hoppa mellan olika gigjobb eftersom man aldrig får ett fast, o.s.v. En dag säger kroppen stopp. Emelie har nått den omtalade väggen, sprungit rakt in i den och nu kan hon inte resa sig ur sängen ens. Efter ett par dagar bestämmer hon sig för att åka någonstans långt bort från det stressiga storstadslivet, tar sitt pick och pack och drar till skogs, långt norrut. Sätter upp ett tält, slänger sin smartphone och slutar duscha. Fri från intryck. Bara här kan hennes övertända hjärna vila. Och en dag ser hon dem. Gruppen.

    Och nu börjar Stacken istället handla om dem. Om hur dessa sju udda människorna hamnade där, mitt ute i skogen, om varför de tackar träden och marken och fiskarna, om varför de dansar utan musik och om varför de sover under en gran. Mer ska jag inte säga men OJ så spännande den här boken är, och vilket språk. Rolig är den också. Och sorglig på samma gång.

    DN:s recensent skriver:

    Romanen utspelar sig i vår absoluta samtid. ”September 2023” står det över ett kapitel. Men den sträcker sig också bakåt i återblickar, från sjuttiotalet och framåt. Norlin som är van vid kortformatet, har här tillåtit sig att ta plats över nästan fyrahundra sidor. Det är lyckosamt eftersom hon får tid och utrymme att vrida runt på sina gestalter. Vad som i början kan tyckas alltför rappt och krönikeartat – porträttet av Emelie exempelvis, den där utbrända samtidskvinnan har vi väl sett förut – blir efter hand mer nyanserat. Så växer ”Stacken” till en större roman om makt och samhälle, stad och land, natur och civilisation, människa och djur. Vem styr och vem vill bli ledd? Vad är frihet? Vilka värden är viktiga?

    Anna hallberg i DN, 2023-10-03

    Jag rekommenderar denna bok å det starkaste!

    Kommentera här


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Jag ser allt du gör – Annika Norlin (2020)

Jag har läst Annika Norlins (a.k.a. Säkert!) debutbok Jag ser allt du gör från 2020, som också blev Augustpris-nominerad. Förståeligt! Den var otrolig! Precis som hennes nyutkomna Stacken som jag läste tidigare i år.

Denna bok är dock, till skillnad från Stacken, ingen roman utan en novellsamling, som inleds med den lite längre novellen Bekräftaren. Vi får sedan ynnesten att gosa ner oss i Annika Norlins fantastiska språk i ytterligare flera noveller, längre och kortare, som alla är olika men som ändå har det gemensamt ett rakt och finurligt språk som stundtals får mig att skratta rakt ut och stundtals känna tårarna bränna (speciellt kanske i en av de senare novellerna om hon som jobbar på hemtjänsten). Annika Norlin har verkligen en fantastisk förmåga att fånga det mänskliga och vardagliga och igenkänningsbara, samtidigt som varje berättelse är unik. Jag sträckläste denna bok och blev berörd av nästan varenda novell. Rekommenderar!!


One response to “Jag ser allt du gör – Annika Norlin (2020)”

  1. Mami Avatar
    Mami

    Den ska jag läsa

Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Tag: Jag ser allt du gör

  • Jag ser allt du gör – Annika Norlin (2020)

    Jag har läst Annika Norlins (a.k.a. Säkert!) debutbok Jag ser allt du gör från 2020, som också blev Augustpris-nominerad. Förståeligt! Den var otrolig! Precis som hennes nyutkomna Stacken som jag läste tidigare i år.

    Denna bok är dock, till skillnad från Stacken, ingen roman utan en novellsamling, som inleds med den lite längre novellen Bekräftaren. Vi får sedan ynnesten att gosa ner oss i Annika Norlins fantastiska språk i ytterligare flera noveller, längre och kortare, som alla är olika men som ändå har det gemensamt ett rakt och finurligt språk som stundtals får mig att skratta rakt ut och stundtals känna tårarna bränna (speciellt kanske i en av de senare novellerna om hon som jobbar på hemtjänsten). Annika Norlin har verkligen en fantastisk förmåga att fånga det mänskliga och vardagliga och igenkänningsbara, samtidigt som varje berättelse är unik. Jag sträckläste denna bok och blev berörd av nästan varenda novell. Rekommenderar!!


    One response to “Jag ser allt du gör – Annika Norlin (2020)”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Den ska jag läsa

    Jag har läst Annika Norlins (a.k.a. Säkert!) debutbok Jag ser allt du gör från 2020, som också blev Augustpris-nominerad. Förståeligt! Den var otrolig! Precis som hennes nyutkomna Stacken som jag läste tidigare i år. Denna bok är dock, till skillnad från Stacken, ingen roman utan en novellsamling, som inleds med den lite längre novellen Bekräftaren.…

  • Stacken – Annika Norlin (2023)

    Jag har läst en sjuhelvetes bra bok. Den är nästan 400 sidor men jag läste ut den på 3-4 dagar. Stacken av Annika Norlin a.k.a. Hello Saferide a.k.a. Säkert. Hennes debutroman från 2023 (hon har tidigare gett ut novellsamlingen Jag ser allt du gör som också fick jättebra recensioner men som jag ännu inte läst, men nu blir jag ju sugen), som jag blev mycket sugen på efter att ha läst om den hos Sandra Beijer som hyllade boken.

    Stacken skildrar 30ish-åriga Emelie som lever det moderna storstadslivet à 30-nånting, med allt vad det innebär. Äta brunch, oroa sig över vad andra tycker om en, träna yoga, dricka cava, trängas med människor på bussen, betala jättedyra räntor för sin jättefina bostadsrätt i centrum, hoppa mellan olika gigjobb eftersom man aldrig får ett fast, o.s.v. En dag säger kroppen stopp. Emelie har nått den omtalade väggen, sprungit rakt in i den och nu kan hon inte resa sig ur sängen ens. Efter ett par dagar bestämmer hon sig för att åka någonstans långt bort från det stressiga storstadslivet, tar sitt pick och pack och drar till skogs, långt norrut. Sätter upp ett tält, slänger sin smartphone och slutar duscha. Fri från intryck. Bara här kan hennes övertända hjärna vila. Och en dag ser hon dem. Gruppen.

    Och nu börjar Stacken istället handla om dem. Om hur dessa sju udda människorna hamnade där, mitt ute i skogen, om varför de tackar träden och marken och fiskarna, om varför de dansar utan musik och om varför de sover under en gran. Mer ska jag inte säga men OJ så spännande den här boken är, och vilket språk. Rolig är den också. Och sorglig på samma gång.

    DN:s recensent skriver:

    Romanen utspelar sig i vår absoluta samtid. ”September 2023” står det över ett kapitel. Men den sträcker sig också bakåt i återblickar, från sjuttiotalet och framåt. Norlin som är van vid kortformatet, har här tillåtit sig att ta plats över nästan fyrahundra sidor. Det är lyckosamt eftersom hon får tid och utrymme att vrida runt på sina gestalter. Vad som i början kan tyckas alltför rappt och krönikeartat – porträttet av Emelie exempelvis, den där utbrända samtidskvinnan har vi väl sett förut – blir efter hand mer nyanserat. Så växer ”Stacken” till en större roman om makt och samhälle, stad och land, natur och civilisation, människa och djur. Vem styr och vem vill bli ledd? Vad är frihet? Vilka värden är viktiga?

    Anna hallberg i DN, 2023-10-03

    Jag rekommenderar denna bok å det starkaste!

    Kommentera här


    Jag har läst en sjuhelvetes bra bok. Den är nästan 400 sidor men jag läste ut den på 3-4 dagar. Stacken av Annika Norlin a.k.a. Hello Saferide a.k.a. Säkert. Hennes debutroman från 2023 (hon har tidigare gett ut novellsamlingen Jag ser allt du gör som också fick jättebra recensioner men som jag ännu inte läst,…