I somras läste jag mycket böcker, och jag fortsätter att göra det. Jag är så glad att litteratur (som ej har med skolan att göra) har tagit sån stor plats i mitt liv igen! Tror det är mycket tack vare Book Club Gäris <3

Hur som helst så glömmer jag bort att skriva om all min lektyr, men vill gärna att allt skall finnas dokumenterat här på bloggen för att kunna gå tillbaka och titta. Mvh nostalgi-nörd som älskar att dokumentera saker (och att gå tillbaka och titta i efterhand!). Så – här kommer två tegelstenar jag läste i somras som jag glömt skriva om!

Ett litet liv – Hanya Yanagihara

Ett litet liv stod i min bokhylla väldigt länge innan jag tog tag i den – beställde den från Adlibris för att två av mina bok-gurus Sandra Beijer och Flora Wiström båda hade läst den och rekommenderade den fast med tillhörande starka varningar om att den med någon form av självskadebeteende eller sköra känslor inte skulle läsa den. För det här är en tung bok, både fysiskt och psykiskt.

Boken handlar om de fyra vännerna Jude, JB, Malcolm och Willem som är studiekamrater i New York och går på hippa fester, studerar till coola yrken, befinner sig bland den svåra kulturella eliten, äter ute på restaurang, får brustna hjärtan och så vidare. De har en otroligt stark vänskap som är så otroligt fin att läsa om – tror aldrig jag läst om manlig vänskap på det här sättet. Skört, mjukt, varmt, omhändertagande, ömsint. En vill liksom vara med i deras kompisgäng för det verkar så mysigt. Hela första 200-300 sidorna är generellt väldigt mysig, en får göra nedslag i alla de fyra vännernas liv och deras små lyckor och sorger och vardagsbestyr medans de blir äldre och tar sig an världen. Men sen skiftar fokuset mer på Jude. Jude som är annorlunda än de andra tre, som döljer en hemlighet som han vägrar tala om. Som gör allt för att hans förflutna inte skall märkas, men hans vänner märker ändå, och gör allt för att Jude inte skall märka att de märker. Snart blir det riktigt sorgligt och brutalt, såpass att jag var tvungen att lägga ner boken och pausa. 150 sidor nånting av boken är nästan outhärdliga, jag ville knappt läsa vidare. Samtidigt ville jag veta vad som hände. Få ett avslut. Så jag läste vidare. Jag kan inte säga så mycket mer än så här utan att spoila, men det är en riktigt gripande och välskriven bok om starka vänskapsband, om familjer som en väljer, om sorg och smärta. Som sagt, triggerwarning självskadebeteende och våld. Läs inte denna om du är för skör. Men läs om du vill ha en stark och smärtsam bok-upplevelse som ändå har vackra glimtar. Otroligt bra.

En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie

I våras, efter att jag läst klart Lila Hibiskus var jag hos Milla och Matilda. Där såg jag att En halv gul sol stod i bokhyllan, och eftersom jag precis läst ut Lila Hibiskus och Milla inte läst någon av dem ännu så frågade jag om vi kunde byta och det kunde vi. Fick således med mig En halv gul sol hem medan Milla behöll Lila Hibiskus. Kul!

En halv gul sol tar nog ungefär 200 sidor innan en kommer in i den ordentligt. Den är liksom halvdan de första tvåhundra sidorna, så så en drar sig lite för att läsa. Men sen! Sen tar det fart och blir riktigt spännande och gripande, så så en knappt vill lägga ner den över huvud taget. En halv gul sol utspelar sig under 60-talets Nigeria, då det politiska klimatet blir allt hårdare i och med att de gränser som dragits efter att Nigeria blev fritt från britterna 1960 inte följde de olika stammarnas regioner. Igbo-folket blev avdelat av nationsgränser och var underrepresenterade i beslutsfattande i Nigeria, och även diskriminerade och utsatta för våld. Därför ville stora delar av igbo-folket bli självständiga och staten Biafra utropades 1967 (vilket nigerianska regeringen motsatte sig). En halv gul sol handlar om de två tvillingsystrarna Olanna och Kainene som både är igbo, men som är väldigt olika. De slår in på olika stigar i livet och lever båda två ganska priviligierat, men i och med inbördeskriget blir det svårt även för de som har det ganska bra med fruktansvärda händelser som splittrar familjeband. Titeln syftar på Biafras flagga, som är röd, svart och grön i tre vågräta ränder, med en halv gul sol i mitten.

Jag rekommenderar starkt den här boken! Förutom att den är väldigt spännande, gripande och medryckande, så lär en sig också mycket om kolonialismens verkningar och Nigerias historia som påverkar än idag.