Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Tag: Borta med vinden


    Borta med vinden del 2 och Här ruvar havet

    Har läst ut två till böcker i mars: Borta med vinden del 2 av Margaret Mitchell (1936) och Här ruvar havet av Flora Wiström (2023). Vi börjar med Borta med vinden, vars första del jag skrev om här. Om första delen (som egentligen inte ens är en första del – det är bara att just den utgåvan jag läst, dvs från 60-talet, är uppdelad på två böcker eftersom boken är så himla lång, drygt 1000 sidor) handlade om upptrappningen till kriget och själva kriget, så utspelar sig denna andra del framförallt efter kriget, under Rekonstruktions-tiden. Denna period i USA:s historia var jobbigt för Södern – de hade förlorat kriget, spenderat sina Konfederationspengar, slavar blev frigivna, svarta män fick rösträtt och Nordstaterna ockuperade Sydstaterna och satte republikaner (för på den tiden var Demokrater och Republikaner förvirrande nog tvärtom jämfört med hur det är idag – det var Demokraterna som var de slavägande Sydstatarna och Republikanerna som var Nordstaterna) att regera. Utfattiga före detta slav- och plantageägare är bittra över situationen, men vägrar samtidigt låta fattigdomen definiera dem: de drömmer om svunna tider och upprätthåller sina överklassvanor, vägrar befatta sig med “scalawags” (vita sydstatsbor som stått på Republikanernas sida och alltså ansågs ha svikit Sydstaternas ideologi om vit överhöghet) och “carpetbaggers” (folk som kommit norrifrån  till sydstaterna för att pröva lyckan och därmed ansågs utnyttja Sydstaternas ruiner, och/eller stöttade Republikanernas politik). Alla utom Scarlett, dvs.

    Scarlett, handelskraftig och med tveksam moral, struntar i vad folk tycker. Hon vägrar att nånsin uppleva fattigdom, svält och krigets umbäranden igen, och därför gör hon vad hon kan för att säkra situationen, vad det än må kosta. Gifter sig med sin systers trolovade Frank Kennedy, exempelvis, och tar över hans plan att köpa ett sågverk med hjälp av ett lån från den i Atlanta djupt ogillade Rhett Butler. Trots maken Franks protester, och alla de fina (men fattiga) familjernas tydliga ogillande, driver Scarlett sin såg med järnhand, exempelvis genom att anställa fångar vilket anses skandalöst. Dessutom är hon kvinna! Bestörtningen över hennes beteende vet inga gränser. Samtidigt drar hon faktiskt in pengar och står på egna ben.

    Sedan handlar boken om de umbäranden som Scarlett och de runt omkring henne får ta itu med under Rekonstruktionstiden. Mycket kretsar just kring hur impopulär Scarlett är, eftersom hon inte beter sig som kvinnor “ska”, men också om hennes (för mig obegripliga) kärlek till Ashley, som hon aldrig kan få, eftersom han är gift med den milda Melanie. Och trots att Scarlett och Ashley ibland (enligt 1800-talets mått mätt) korsar gränser som inte får korsas, står Melanie alltid troget vid Scarletts sida, för lojal för att förstå att Scarlett egentligen trånar efter hennes make.

    Jag tycker att Borta med vinden absolut är läsvärd, inte minst hur historisk synpunkt eftersom man verkligen får en insikt i hur Sydstatarna resonerade då (när boken utspelar sig), på 1930-talet (då boken skrevs) och även idag, som ju är en produkt av dåtiden. Exempelvis förekommer Ku Klux Klan i boken helt okommenterat, och beskrivs som någon slags hemlig herrklubb för Sydstaternas forna överklass, som inte har särskilt mycket att göra varken med lynchningar eller vit makt, trots att det var/är det KKK handlar om. Det är historieförvrängning. Faktum är att boken är otroligt rasistisk, i allt från de ord som används (n-ordet förekommer hela tiden) till hur svarta beskrivs till hur hela det historiska skeendet framställs. Icke desto mindre är jag ändå glad att jag läst denna klassiker. Den är läsvärd, men absolut inte fantastisk. Jag fattar inte tjusningen som vissa verkar ha för boken, t.ex. Underbara Clara som nyligen skrev om boken och fick en massa kommentarer med folk som också älskar den. Fattar inte grejen? Och fattar framförallt inte varför man tycker den är så bra för kärlekshistorian. Vilken kärlekshistoria undrar jag? Den mellan Scarlett och Ashley? Den fattar man ju från sida 1 att den är dömd att misslyckas eftersom Scarlett bara projicerar något på Ashley som egentligen inte finns. Andra älskar boken för det starka kvinnoporträttet av Scarlett, men hon är en tämligen avskyvärd karaktär tycker jag, som inte vinner mycket av min sympati. Nej, som sagt, boken är läsvärd som ett historiskt verk, tycker jag, som kan ge inblick i hur Sydstaterna fungerade då och nu.

    Här ruvar havet av Flora Wiström då. En ganska så tunn bok som jag löste ut på två dagar (stor kontrast till tegelstenen Borta med vinden). Den utspelar sig någonstans i Bohuslän under ett par sommarveckor, där bokens huvudkaraktär, en tjej i 25-årsåldern, hälsar på sin pappa. Mellan dem finns så mycket som inte sägs – om pappans relation med styvmamman som blev som en riktig mamma som plötsligt tog slut, och om den relation som just tagit slut mellan huvudkaraktären (som jag inte minns namnet på) och hennes pojkvän sen flera år tillbaka. De pratar om allt utom der svåra, till fonden av bohuslänska klippor. Boken är ganska bra och man vill absolut läsa vidare, men det är tråkigt att den är så kort och ibland tycker jag Wiström (även i sin blogg) skriver lite… Äckligt? Både i bloggen och i boken. Alltså som att allt det äckliga med oss människor (typ att spy på fyllan eller göra något sjukt gränslöst) skrivs fram så rakt på, kanske som ett författargrepp för att göra det mer realistiskt, men för mig funkar inte det riktigt. Jag blir lite off put. Icke desto mindre som sagt en läsvärd bok.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  • Tag: Borta med vinden


    Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936)

    I december har jag bland annat läst ut första delen av Borta med vinden av Margaret Mitchell (1936), som slutar precis när Ashley kommer tillbaka till Tara efter kriget (don’t spoil anything!!).

    Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936)

    Mamma tyckte att jag skulle läsa Borta med vinden när jag frågade henne om boktips från deras bokhylla. Sagt och gjort, jag tog den lite “nyare” utgåvan (tryckt på 60-talet) från deras hylla (den äldre är min mormors gamla som hon fick i julklapp av sin mamma (!!) men texten i den har så jobbig layout) och började läsa i somras. Men det gick segt, det måste jag säga – jag var inte imponerad. Förstod inte hype:n över denna supposed klassiker. Och det gjorde jag inte på ganska länge, det tog säkert 250 sega sidor innan jag kom in i boken. Men sen – någonstans i kanske november när jag masat mig igenom denna första del – började boken bli riktigt bra och spännande och jag ville bara läsa vidare. Det kanske var nån gång när kriget verkligen börjar göra sig påmint för Scarlett, Melanie och Miss Pittypat i Atlanta.

    För ja, boken utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget 1961-1965, men från något så unikt (i alla fall för mig) perspektiv som från den sydstatliga vita överklassens. Dvs de “onda”. Jag upplever att alla filmer och andra skildringar av kriget som jag konsumerat har varit utifrån nordstaternas och/eller slavarnas sida – t.ex. Utvandrarna/Invandrarna-serien, filmen Harriet, allt akademiskt jag läst om gällande slaveriet, Dansar med vargar, mfl – och jag vet inte om det beror på min kulturella bubbla eller om det faktiskt finns fler skildringar från den så att säga “rätta” sidan, men hur som helst var det i alla fall nytt för mig att läsa om (ett) sydstatligt perspektiv. Och det är ju såklart speciellt. För som sagt: Konfederationen/Sydstaterna var ju de som hade slavar, de som vars ekonomi var byggt på bomull som i sin tur var beroende av slavarbete och allt det fruktansvärda som hör till slaveriet. Slavägarna – inklusive huvudpersonerna i Borta med vinden – är alltså de “onda” i detta krig, och de som ju också förlorade. Samtidigt var ju de också människor och produkter av sin tid, och självklart var inte alls slavägare våldsamma tyranner utan kanske brydde sig om sina slavar högt, kanske till och med älskade dem som sina egna. Icke desto mindre, hur väl man än behandlade (framförallt hushålls-)slavarna (såsom exempelvis Scarlett’s familj som verkar vara decent), är det ändå ett faktum att man genom slavägandet förnekar en annan människas frihet, man ser dem per definition som en vara man kan sälja och köpa bäst man vill. Och det är avsaknaden av en problematisering av detta som är väldigt disturbing med hela boken. Ingenstans finns en karaktär – inte ens de slavar som skildras – som ifrågasätter slaveriet. Ingenstans skildras några plantageägare som behandlade sina slavar dåligt, vilket ju ändå de facto var fallet många gånger. Ingenstans problematiseras helt enkelt slaveriets existens, och det är som sagt bokens stora svaghet. Samtidigt är ju boken också en produkt av sin tid, skriven på 1930-talet av en vit kvinna som visserligen inte själv genomlevt kriget men som vars äldre släktingar var förmögna slavägare som stred på Konfederationens sida. Dessutom skrevs boken långt innan Civil Rights Movement, under brinnande Jim Crow, som faktiskt på många sätt var den första perioden för svarta. Slaveriet var visserligen officiellt outlawed, men den strukturella – och våldsamma – rasismen var ett faktum, speciellt i södern där dessa lagar ända in på 60-talet diskriminerade svarta, och sanktionerade våld mot svarta i form av exempelvis regelbundna lynchningar. Detta var alltså den fond mot vilken boken är skriven, så det är fullt förståeligt att ett kritiskt perspektiv på slaveriet helt saknas i boken. Det speglas också av språket och sättet den är skriven på, där alla svarta ständigt fördummas med bristande språk, negativa adjektiv och frekvent användande av n-ordet.

    Med allt detta sagt är det ändå en mycket bra bok, och man får som sagt se det som en produkt av sin tid. Det är alltså en dubbel tidsresa man gör när man läser – både till Sydstaternas 1930-tal (då boken är skriven) och till Sydstaterna 1860-tal (då boken utspelar sig). Och tidsresan till 1860-talet är fascinerande. Inte minst alla sociala koder och normer som gäller för en ogift kvinna i plantageägarklassen, vars enda uppdrag i livet är att vara skön, behärska svimningar vid rätt tillfällen (så man kan bli räddad av en man), klara av en hårt åtdragen korsett, fladdra med ögonfransarna och binda en potentiell friare till sig – något huvudpersonen Scarlett är expert på, även om det också gör henne något uttråkad, ty egentligen är det ingen som på riktigt intresserar henne utom den specielle Ashley, som inte verkar vara som någon annan “vanlig” sydstatsman. I början av boken visar det sig dock att Ashley bara hyser vänskapliga känslor gentemot Scarlett, vilket gör henne både djupt indignerad, och sårad, och som hon inte riktigt kan tro på.

    I rent egoistiska syften – för att få Ashley avundsjuk – förför Scarlett en av de andra unga männen som står på kö – vilket för henne är lekande lätt – och gifter sig med en man hon i hjärtat är helt oengagerad i (men som är helt betuttad i henne). Samtidigt ser hon med avsmak på den godtrogna Melanie som får Ashleys gunst och gifter sig med honom. Det blir dock en kort tid tillsammans för de unga tu, för samtidigt som dessa kärleksbekymmer utspelar sig, bryter också inbördeskriget ut, och det dröjer inte länge innan både Melanies och Scarlett’s män far ut i krig tillsammans med de andra sydstatarna som är helt övertygade om att de ska ge “Yankees” (dvs nordstaterna) vad de tål. Scarlett blir inom loppet av tre månader både gift, gravid och änka (detta förlopp nämns på bara ett par meningar) och efter en lekande lätt förlossning står hon med en liten gosse hon mest tycker är en börda, och är blott 16 år änka, dömd att gå i sorgekläder och sörja en man hon egentligen inte ens vill ha, och i hemlighet tråna efter Melanies man, som alltjämt är ute i krig.

    Boken handlar sedan om de umbäranden det innebär att vara en ung änka i Atlanta under inbördeskriget, till en början en förhållandevis behaglig ställning då Atlanta ännu inte är märkt av krig. Men Scarlett vantrivs som änka, stör ihjäl sig på Melanie som i sin enfald inte förstår Scarlett’s riktiga känslor (som hon illa döljer) och vill egentligen bara gå på bjudningar och danser igen, men sådant passar inte en änka. Och samtidigt kommer kriget allt närmre.

    Som sagt, allt eftersom boken fortgår blir det alltmer en bladvändare. Avslutar med en liten  kärleksförklaring som jag tyckte var extra cute.


    One response to “Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936)”

    1. […] Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936) […]

Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Borta med vinden del 2 och Här ruvar havet

Har läst ut två till böcker i mars: Borta med vinden del 2 av Margaret Mitchell (1936) och Här ruvar havet av Flora Wiström (2023). Vi börjar med Borta med vinden, vars första del jag skrev om här. Om första delen (som egentligen inte ens är en första del – det är bara att just den utgåvan jag läst, dvs från 60-talet, är uppdelad på två böcker eftersom boken är så himla lång, drygt 1000 sidor) handlade om upptrappningen till kriget och själva kriget, så utspelar sig denna andra del framförallt efter kriget, under Rekonstruktions-tiden. Denna period i USA:s historia var jobbigt för Södern – de hade förlorat kriget, spenderat sina Konfederationspengar, slavar blev frigivna, svarta män fick rösträtt och Nordstaterna ockuperade Sydstaterna och satte republikaner (för på den tiden var Demokrater och Republikaner förvirrande nog tvärtom jämfört med hur det är idag – det var Demokraterna som var de slavägande Sydstatarna och Republikanerna som var Nordstaterna) att regera. Utfattiga före detta slav- och plantageägare är bittra över situationen, men vägrar samtidigt låta fattigdomen definiera dem: de drömmer om svunna tider och upprätthåller sina överklassvanor, vägrar befatta sig med “scalawags” (vita sydstatsbor som stått på Republikanernas sida och alltså ansågs ha svikit Sydstaternas ideologi om vit överhöghet) och “carpetbaggers” (folk som kommit norrifrån  till sydstaterna för att pröva lyckan och därmed ansågs utnyttja Sydstaternas ruiner, och/eller stöttade Republikanernas politik). Alla utom Scarlett, dvs.

Scarlett, handelskraftig och med tveksam moral, struntar i vad folk tycker. Hon vägrar att nånsin uppleva fattigdom, svält och krigets umbäranden igen, och därför gör hon vad hon kan för att säkra situationen, vad det än må kosta. Gifter sig med sin systers trolovade Frank Kennedy, exempelvis, och tar över hans plan att köpa ett sågverk med hjälp av ett lån från den i Atlanta djupt ogillade Rhett Butler. Trots maken Franks protester, och alla de fina (men fattiga) familjernas tydliga ogillande, driver Scarlett sin såg med järnhand, exempelvis genom att anställa fångar vilket anses skandalöst. Dessutom är hon kvinna! Bestörtningen över hennes beteende vet inga gränser. Samtidigt drar hon faktiskt in pengar och står på egna ben.

Sedan handlar boken om de umbäranden som Scarlett och de runt omkring henne får ta itu med under Rekonstruktionstiden. Mycket kretsar just kring hur impopulär Scarlett är, eftersom hon inte beter sig som kvinnor “ska”, men också om hennes (för mig obegripliga) kärlek till Ashley, som hon aldrig kan få, eftersom han är gift med den milda Melanie. Och trots att Scarlett och Ashley ibland (enligt 1800-talets mått mätt) korsar gränser som inte får korsas, står Melanie alltid troget vid Scarletts sida, för lojal för att förstå att Scarlett egentligen trånar efter hennes make.

Jag tycker att Borta med vinden absolut är läsvärd, inte minst hur historisk synpunkt eftersom man verkligen får en insikt i hur Sydstatarna resonerade då (när boken utspelar sig), på 1930-talet (då boken skrevs) och även idag, som ju är en produkt av dåtiden. Exempelvis förekommer Ku Klux Klan i boken helt okommenterat, och beskrivs som någon slags hemlig herrklubb för Sydstaternas forna överklass, som inte har särskilt mycket att göra varken med lynchningar eller vit makt, trots att det var/är det KKK handlar om. Det är historieförvrängning. Faktum är att boken är otroligt rasistisk, i allt från de ord som används (n-ordet förekommer hela tiden) till hur svarta beskrivs till hur hela det historiska skeendet framställs. Icke desto mindre är jag ändå glad att jag läst denna klassiker. Den är läsvärd, men absolut inte fantastisk. Jag fattar inte tjusningen som vissa verkar ha för boken, t.ex. Underbara Clara som nyligen skrev om boken och fick en massa kommentarer med folk som också älskar den. Fattar inte grejen? Och fattar framförallt inte varför man tycker den är så bra för kärlekshistorian. Vilken kärlekshistoria undrar jag? Den mellan Scarlett och Ashley? Den fattar man ju från sida 1 att den är dömd att misslyckas eftersom Scarlett bara projicerar något på Ashley som egentligen inte finns. Andra älskar boken för det starka kvinnoporträttet av Scarlett, men hon är en tämligen avskyvärd karaktär tycker jag, som inte vinner mycket av min sympati. Nej, som sagt, boken är läsvärd som ett historiskt verk, tycker jag, som kan ge inblick i hur Sydstaterna fungerade då och nu.

Här ruvar havet av Flora Wiström då. En ganska så tunn bok som jag löste ut på två dagar (stor kontrast till tegelstenen Borta med vinden). Den utspelar sig någonstans i Bohuslän under ett par sommarveckor, där bokens huvudkaraktär, en tjej i 25-årsåldern, hälsar på sin pappa. Mellan dem finns så mycket som inte sägs – om pappans relation med styvmamman som blev som en riktig mamma som plötsligt tog slut, och om den relation som just tagit slut mellan huvudkaraktären (som jag inte minns namnet på) och hennes pojkvän sen flera år tillbaka. De pratar om allt utom der svåra, till fonden av bohuslänska klippor. Boken är ganska bra och man vill absolut läsa vidare, men det är tråkigt att den är så kort och ibland tycker jag Wiström (även i sin blogg) skriver lite… Äckligt? Både i bloggen och i boken. Alltså som att allt det äckliga med oss människor (typ att spy på fyllan eller göra något sjukt gränslöst) skrivs fram så rakt på, kanske som ett författargrepp för att göra det mer realistiskt, men för mig funkar inte det riktigt. Jag blir lite off put. Icke desto mindre som sagt en läsvärd bok.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Tag: Borta med vinden

  • Borta med vinden del 2 och Här ruvar havet

    Har läst ut två till böcker i mars: Borta med vinden del 2 av Margaret Mitchell (1936) och Här ruvar havet av Flora Wiström (2023). Vi börjar med Borta med vinden, vars första del jag skrev om här. Om första delen (som egentligen inte ens är en första del – det är bara att just den utgåvan jag läst, dvs från 60-talet, är uppdelad på två böcker eftersom boken är så himla lång, drygt 1000 sidor) handlade om upptrappningen till kriget och själva kriget, så utspelar sig denna andra del framförallt efter kriget, under Rekonstruktions-tiden. Denna period i USA:s historia var jobbigt för Södern – de hade förlorat kriget, spenderat sina Konfederationspengar, slavar blev frigivna, svarta män fick rösträtt och Nordstaterna ockuperade Sydstaterna och satte republikaner (för på den tiden var Demokrater och Republikaner förvirrande nog tvärtom jämfört med hur det är idag – det var Demokraterna som var de slavägande Sydstatarna och Republikanerna som var Nordstaterna) att regera. Utfattiga före detta slav- och plantageägare är bittra över situationen, men vägrar samtidigt låta fattigdomen definiera dem: de drömmer om svunna tider och upprätthåller sina överklassvanor, vägrar befatta sig med “scalawags” (vita sydstatsbor som stått på Republikanernas sida och alltså ansågs ha svikit Sydstaternas ideologi om vit överhöghet) och “carpetbaggers” (folk som kommit norrifrån  till sydstaterna för att pröva lyckan och därmed ansågs utnyttja Sydstaternas ruiner, och/eller stöttade Republikanernas politik). Alla utom Scarlett, dvs.

    Scarlett, handelskraftig och med tveksam moral, struntar i vad folk tycker. Hon vägrar att nånsin uppleva fattigdom, svält och krigets umbäranden igen, och därför gör hon vad hon kan för att säkra situationen, vad det än må kosta. Gifter sig med sin systers trolovade Frank Kennedy, exempelvis, och tar över hans plan att köpa ett sågverk med hjälp av ett lån från den i Atlanta djupt ogillade Rhett Butler. Trots maken Franks protester, och alla de fina (men fattiga) familjernas tydliga ogillande, driver Scarlett sin såg med järnhand, exempelvis genom att anställa fångar vilket anses skandalöst. Dessutom är hon kvinna! Bestörtningen över hennes beteende vet inga gränser. Samtidigt drar hon faktiskt in pengar och står på egna ben.

    Sedan handlar boken om de umbäranden som Scarlett och de runt omkring henne får ta itu med under Rekonstruktionstiden. Mycket kretsar just kring hur impopulär Scarlett är, eftersom hon inte beter sig som kvinnor “ska”, men också om hennes (för mig obegripliga) kärlek till Ashley, som hon aldrig kan få, eftersom han är gift med den milda Melanie. Och trots att Scarlett och Ashley ibland (enligt 1800-talets mått mätt) korsar gränser som inte får korsas, står Melanie alltid troget vid Scarletts sida, för lojal för att förstå att Scarlett egentligen trånar efter hennes make.

    Jag tycker att Borta med vinden absolut är läsvärd, inte minst hur historisk synpunkt eftersom man verkligen får en insikt i hur Sydstatarna resonerade då (när boken utspelar sig), på 1930-talet (då boken skrevs) och även idag, som ju är en produkt av dåtiden. Exempelvis förekommer Ku Klux Klan i boken helt okommenterat, och beskrivs som någon slags hemlig herrklubb för Sydstaternas forna överklass, som inte har särskilt mycket att göra varken med lynchningar eller vit makt, trots att det var/är det KKK handlar om. Det är historieförvrängning. Faktum är att boken är otroligt rasistisk, i allt från de ord som används (n-ordet förekommer hela tiden) till hur svarta beskrivs till hur hela det historiska skeendet framställs. Icke desto mindre är jag ändå glad att jag läst denna klassiker. Den är läsvärd, men absolut inte fantastisk. Jag fattar inte tjusningen som vissa verkar ha för boken, t.ex. Underbara Clara som nyligen skrev om boken och fick en massa kommentarer med folk som också älskar den. Fattar inte grejen? Och fattar framförallt inte varför man tycker den är så bra för kärlekshistorian. Vilken kärlekshistoria undrar jag? Den mellan Scarlett och Ashley? Den fattar man ju från sida 1 att den är dömd att misslyckas eftersom Scarlett bara projicerar något på Ashley som egentligen inte finns. Andra älskar boken för det starka kvinnoporträttet av Scarlett, men hon är en tämligen avskyvärd karaktär tycker jag, som inte vinner mycket av min sympati. Nej, som sagt, boken är läsvärd som ett historiskt verk, tycker jag, som kan ge inblick i hur Sydstaterna fungerade då och nu.

    Här ruvar havet av Flora Wiström då. En ganska så tunn bok som jag löste ut på två dagar (stor kontrast till tegelstenen Borta med vinden). Den utspelar sig någonstans i Bohuslän under ett par sommarveckor, där bokens huvudkaraktär, en tjej i 25-årsåldern, hälsar på sin pappa. Mellan dem finns så mycket som inte sägs – om pappans relation med styvmamman som blev som en riktig mamma som plötsligt tog slut, och om den relation som just tagit slut mellan huvudkaraktären (som jag inte minns namnet på) och hennes pojkvän sen flera år tillbaka. De pratar om allt utom der svåra, till fonden av bohuslänska klippor. Boken är ganska bra och man vill absolut läsa vidare, men det är tråkigt att den är så kort och ibland tycker jag Wiström (även i sin blogg) skriver lite… Äckligt? Både i bloggen och i boken. Alltså som att allt det äckliga med oss människor (typ att spy på fyllan eller göra något sjukt gränslöst) skrivs fram så rakt på, kanske som ett författargrepp för att göra det mer realistiskt, men för mig funkar inte det riktigt. Jag blir lite off put. Icke desto mindre som sagt en läsvärd bok.


    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

    Har läst ut två till böcker i mars: Borta med vinden del 2 av Margaret Mitchell (1936) och Här ruvar havet av Flora Wiström (2023). Vi börjar med Borta med vinden, vars första del jag skrev om här. Om första delen (som egentligen inte ens är en första del – det är bara att just…

  • Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936)

    I december har jag bland annat läst ut första delen av Borta med vinden av Margaret Mitchell (1936), som slutar precis när Ashley kommer tillbaka till Tara efter kriget (don’t spoil anything!!).

    Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936)

    Mamma tyckte att jag skulle läsa Borta med vinden när jag frågade henne om boktips från deras bokhylla. Sagt och gjort, jag tog den lite “nyare” utgåvan (tryckt på 60-talet) från deras hylla (den äldre är min mormors gamla som hon fick i julklapp av sin mamma (!!) men texten i den har så jobbig layout) och började läsa i somras. Men det gick segt, det måste jag säga – jag var inte imponerad. Förstod inte hype:n över denna supposed klassiker. Och det gjorde jag inte på ganska länge, det tog säkert 250 sega sidor innan jag kom in i boken. Men sen – någonstans i kanske november när jag masat mig igenom denna första del – började boken bli riktigt bra och spännande och jag ville bara läsa vidare. Det kanske var nån gång när kriget verkligen börjar göra sig påmint för Scarlett, Melanie och Miss Pittypat i Atlanta.

    För ja, boken utspelar sig under det amerikanska inbördeskriget 1961-1965, men från något så unikt (i alla fall för mig) perspektiv som från den sydstatliga vita överklassens. Dvs de “onda”. Jag upplever att alla filmer och andra skildringar av kriget som jag konsumerat har varit utifrån nordstaternas och/eller slavarnas sida – t.ex. Utvandrarna/Invandrarna-serien, filmen Harriet, allt akademiskt jag läst om gällande slaveriet, Dansar med vargar, mfl – och jag vet inte om det beror på min kulturella bubbla eller om det faktiskt finns fler skildringar från den så att säga “rätta” sidan, men hur som helst var det i alla fall nytt för mig att läsa om (ett) sydstatligt perspektiv. Och det är ju såklart speciellt. För som sagt: Konfederationen/Sydstaterna var ju de som hade slavar, de som vars ekonomi var byggt på bomull som i sin tur var beroende av slavarbete och allt det fruktansvärda som hör till slaveriet. Slavägarna – inklusive huvudpersonerna i Borta med vinden – är alltså de “onda” i detta krig, och de som ju också förlorade. Samtidigt var ju de också människor och produkter av sin tid, och självklart var inte alls slavägare våldsamma tyranner utan kanske brydde sig om sina slavar högt, kanske till och med älskade dem som sina egna. Icke desto mindre, hur väl man än behandlade (framförallt hushålls-)slavarna (såsom exempelvis Scarlett’s familj som verkar vara decent), är det ändå ett faktum att man genom slavägandet förnekar en annan människas frihet, man ser dem per definition som en vara man kan sälja och köpa bäst man vill. Och det är avsaknaden av en problematisering av detta som är väldigt disturbing med hela boken. Ingenstans finns en karaktär – inte ens de slavar som skildras – som ifrågasätter slaveriet. Ingenstans skildras några plantageägare som behandlade sina slavar dåligt, vilket ju ändå de facto var fallet många gånger. Ingenstans problematiseras helt enkelt slaveriets existens, och det är som sagt bokens stora svaghet. Samtidigt är ju boken också en produkt av sin tid, skriven på 1930-talet av en vit kvinna som visserligen inte själv genomlevt kriget men som vars äldre släktingar var förmögna slavägare som stred på Konfederationens sida. Dessutom skrevs boken långt innan Civil Rights Movement, under brinnande Jim Crow, som faktiskt på många sätt var den första perioden för svarta. Slaveriet var visserligen officiellt outlawed, men den strukturella – och våldsamma – rasismen var ett faktum, speciellt i södern där dessa lagar ända in på 60-talet diskriminerade svarta, och sanktionerade våld mot svarta i form av exempelvis regelbundna lynchningar. Detta var alltså den fond mot vilken boken är skriven, så det är fullt förståeligt att ett kritiskt perspektiv på slaveriet helt saknas i boken. Det speglas också av språket och sättet den är skriven på, där alla svarta ständigt fördummas med bristande språk, negativa adjektiv och frekvent användande av n-ordet.

    Med allt detta sagt är det ändå en mycket bra bok, och man får som sagt se det som en produkt av sin tid. Det är alltså en dubbel tidsresa man gör när man läser – både till Sydstaternas 1930-tal (då boken är skriven) och till Sydstaterna 1860-tal (då boken utspelar sig). Och tidsresan till 1860-talet är fascinerande. Inte minst alla sociala koder och normer som gäller för en ogift kvinna i plantageägarklassen, vars enda uppdrag i livet är att vara skön, behärska svimningar vid rätt tillfällen (så man kan bli räddad av en man), klara av en hårt åtdragen korsett, fladdra med ögonfransarna och binda en potentiell friare till sig – något huvudpersonen Scarlett är expert på, även om det också gör henne något uttråkad, ty egentligen är det ingen som på riktigt intresserar henne utom den specielle Ashley, som inte verkar vara som någon annan “vanlig” sydstatsman. I början av boken visar det sig dock att Ashley bara hyser vänskapliga känslor gentemot Scarlett, vilket gör henne både djupt indignerad, och sårad, och som hon inte riktigt kan tro på.

    I rent egoistiska syften – för att få Ashley avundsjuk – förför Scarlett en av de andra unga männen som står på kö – vilket för henne är lekande lätt – och gifter sig med en man hon i hjärtat är helt oengagerad i (men som är helt betuttad i henne). Samtidigt ser hon med avsmak på den godtrogna Melanie som får Ashleys gunst och gifter sig med honom. Det blir dock en kort tid tillsammans för de unga tu, för samtidigt som dessa kärleksbekymmer utspelar sig, bryter också inbördeskriget ut, och det dröjer inte länge innan både Melanies och Scarlett’s män far ut i krig tillsammans med de andra sydstatarna som är helt övertygade om att de ska ge “Yankees” (dvs nordstaterna) vad de tål. Scarlett blir inom loppet av tre månader både gift, gravid och änka (detta förlopp nämns på bara ett par meningar) och efter en lekande lätt förlossning står hon med en liten gosse hon mest tycker är en börda, och är blott 16 år änka, dömd att gå i sorgekläder och sörja en man hon egentligen inte ens vill ha, och i hemlighet tråna efter Melanies man, som alltjämt är ute i krig.

    Boken handlar sedan om de umbäranden det innebär att vara en ung änka i Atlanta under inbördeskriget, till en början en förhållandevis behaglig ställning då Atlanta ännu inte är märkt av krig. Men Scarlett vantrivs som änka, stör ihjäl sig på Melanie som i sin enfald inte förstår Scarlett’s riktiga känslor (som hon illa döljer) och vill egentligen bara gå på bjudningar och danser igen, men sådant passar inte en änka. Och samtidigt kommer kriget allt närmre.

    Som sagt, allt eftersom boken fortgår blir det alltmer en bladvändare. Avslutar med en liten  kärleksförklaring som jag tyckte var extra cute.


    One response to “Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936)”

    1. […] Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936) […]

    I december har jag bland annat läst ut första delen av Borta med vinden av Margaret Mitchell (1936), som slutar precis när Ashley kommer tillbaka till Tara efter kriget (don’t spoil anything!!). Borta med vinden (del 1) – Margaret Mitchell (1936) Mamma tyckte att jag skulle läsa Borta med vinden när jag frågade henne om…