För länge sedan fick jag första delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell, som jag läste och tyckte mycket om. En fin men sorglig skildring av hur “bögsjukan”, eller hiv/aids-epidemin, under 80-talet skördade många många unga mäns liv. En hyllning till hb(tq)-kampen och de bögarnas historia. I sommar har jag även läst del 2 och 3, för det var ju faktiskt en trilogi vars andra och tredje del jag struntade i att läsa då jag såg TV-serien med samma titel. Men jag måste säga att det faktiskt räcker att läsa del 1. Det känns som del 2 och 3 är ungefär samma bok berättad med andra ord (för redan i första boken får en ju hela storyn serverad; Rasmus kommer dö i aids och Benjamin kommer bli hjärtekrossad när hans älskade dör); del 2 och 3 berättar samma story fast med fokus på andra karaktärer i boken. Dessutom blir jag lite fed up av all böghistoria, sorry to say it. Det är mycket bra att det här når ut genom skönlitteratur, Stonewall-upproret, de första pride-paraderna, hur hiv-positiva diskriminerades något fruktansvärt, och det var ju också bögar som drabbades värst, men det kan bli lite för mycket i tre böcker som säger ungefär samma sak. Med det sagt tycker jag ni skall läsa första boken (men sen räcker det) för den är superbra!