Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.

  • Svinalängorna

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Jag har just sett klart Pernilla Augusts Svinalängorna från 2010. Den har stått på min watchlist länge och nu finns den på SvtPlay. Och den fick mig att känna så mycket, och gråta hejdlöst på slutet.

    Filmen handlar om Leena, spelad av Noomi Rapace, vars Svenssonliv med man och barn avbryts av ett telefonsamtal från Ystad sjukhus, där hennes mamma ligger för döden. På bilfärden söderut kommer Leenas förflutna ikapp henne, och en bruten barndom kantad av våld, missbruk och fattigdom vecklas ut ju närmare Ystad de kommer. Johan, Leenas man som spelas av Ola Rapace, inser att han inte känner sin fru, vars bakgrund varit höljd i dunkel.

    Filmen är smärtsam och nästintill outhärdlig att se på, när man i återblickar får följa barnet Leena som försöker parera oförutsägbarheten, våldet och alkoholen, som balanserar hela familjen på sina axlar. Det är hjärtskärande scener när hon desperat leker hålla-andan-så-länge-du-kan-lekar med brodern när föräldrarna bråkar. Jag tänker på alla barn där ute som å ena sidan älskar sina föräldrar – för det gör man ju, och man vill skydda dom – och å andra sidan försöker göra allt för att hålla ihop det i misären, hålla fast vid något som skulle kunna kallas normalt. Stilla natt på julafton, simträning efter skolan. 

    Filmen behandlar också klass, och rasism. Till skillnad mot vad många tror så kan även vita drabbas av rasism. Jag talar dock inte om s.k. “omvänd rasism” mot de som betraktas som vita, utan rasism mot exempelvis samer, eller i det här fallet finnar. Från 50-talet till 70-talet invandrade många finnar till Sverige, och de betraktades som ett annat slags ras, en mindre värd sådan, och blev utsatta för rasism. De var dagens somalier eller araber, majoritetssvensken såg ned på finnarna, och rasistiska fördomar som t.ex. att finnar odlade potatis under parketten var vanligt. Även denna rasism, och ett rasifierat klassamhälle (precis som idag, även om grupperna är annorlunda idag) skildras i filmen, men på ett subtilt sätt.

    Jag tyckte filmen var otrolig. Noomi Rapace som Leena är otrolig, Outi Mäenpää som Leenas mamma med, och Pernille Augusts regi likaså. Även Ola Rapace är bra, och (då) barnskådespelaren Tehilla Blad som Leena som barn (som även spelar Lisbeth Salander som barn i Millenniumtrilogin) är genial. Rekommenderar varmt denna film. 5 av 5

    One response to “Svinalängorna”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Jag måste se om filmen.

  • Mars 2024

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Hur var mars?

    Hoppfull! Vår i luften, ljusare kvällar och morgnar (nu har jag inte längre lampa ens på morgonen när jag cyklar hemifrån 06.15!), kul på jobbet, snart husägare!

    Har det blivit nån scenkonst i mars?

    Jo men du det har det faktiskt! Mim och jag var och såg Göteborgsduon Glitterfittans revy på Teater Aftonstjärnan den 9e mars och det var mycket trevligt och bra och vi var exakt rätt målgrupp (30ish och postfeminist) och därför såg alla exakt ut som vi (kort hår, white skin, docs, högmidjade jeans, tatueringar, typ). Jag och mamma var också och såg Hilda på Stadsteatern som var helt OK.

    Har du läst nåt i mars?

    Jovars! Läste ut En dag i Ivan Denisovitjs liv från 1962, på rekommendation från Olivia (dock för ungefär tre år sedan apropå att jag pratade om att jag borde läsa Dostojevskij eller Tolstoj och Olivia istället sa att jag borde läsa denna mycket mer lättillgängliga). Läste också ut Jävla karlar av Andrev Walden (2023), och började med fackboken Därför tar kärleken slut av Eva Illouz, eftersom min husguru Liv Strömquist har pratat om henne mycket.

    Har du sett nån kul TV/film?

    Jag har sett Roma från 2020 (?), en stillsam klasskildring i svartvitt som utspelar sig i Mexiko på 1970-talet. 3,5 av 5.

    Har också sett Nomadland från 2020 (?) och den var visserligen inte dålig men inte heller fantastisk vilket jag blev lite besviken på, trodde den skulle vara bättre. 3 av 5 får den.

    Sen har jag kollat på diverse dokumentärer och serier, bl.a. Love is blind Sweden (oförskämt fängslande), Young Royals säsong 3 (loved it, även om första säsongen är bäst) och den tillhörande BTS-dokumentären, Framtiden och AI på SvtPlay, två avsnitt av nya Ronja Rövardotter (dåligt barnskådespeleri som vanligt, kommer ej kolla vidare, speciellt då man saknar Lena Nyman, Allan Edwall m.fl.), Rapport (lol) mm mm.

    Några kul sociala grejer?

    Jovars, påsk bland annat, det var mycket trevligt om än lite för tidig påsk. Så långt kvar till nästa lov (Kristi Himmelsfärd) nu. Vi åt otrolig mat och eldade mycket blygsam påskbrasa.

    Månadens mat?

    Svårt att säga en maträtt så, men Ellens libanesiska lunch går till historien. Hon bjöd in det forna bokklubbsgänget och ba: “Jag har jättemycket vindolmar, kom och ät lunch”.

    Hur har träningen sett ut i mars?

    Det klättras mycket just nu, och det spelas beach. Är hooked på båda dessa sporter. Här är en bild som jag tog efter min och Ares sedvanliga fredagsklättring då det fortfarande var liiite lite sol och jag därför premiärade årets första glass (ny smak – blåbär cookie!).

    Jag och mamma skulle klättrat en måndag i början av mars men det var så fint väder så vi (jag) stöpte om planerna till uteträning på Kvibergs hinderbana istället, vilket jag förstås ville föreviga.

    Sen har det tränats på som vanligt. Känner mig just nu väldigt stark vilket jag ville skryta med och därför tog en bild vars skuggor framhäver detta:

    Något sista du ska skryta med innan vi avslutar?

    Ja faktiskt!!! Den 6e mars höll jag EU-rollspel med mina tvåor inom juridik–kursen Rätten och samhället (en kurs jag undervisar i utan att ha läst ett enda högskolepoäng juridik så jag har lärt mig JÄTTEMYCKET om juridik det senaste läsåret). Det gick i alla fall så JÄVLA bra!!! Alla elever var nöjda enligt utvärderingarna jag gjorde (det var endast en som skrev att det var, quote, “helt okej” nedan alla andra hade positiva åsikter) och jag styrde upp det som en queen ensam med 60 elever (med litte stöttning från min kollega lisa i början av dagen) då han jag skulle haft rollspelet med blev sjuk. Är mycket mycket stolt över mig själv och eleverna för denna bedrift som made front page i Trollhättans lokaltidning!

    One response to “Mars 2024”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Fint att allt fungerar igen!

  • En dag i Ivan Denisovitjs liv (1962) och Jävla karlar (2023)

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Har läst två romaner i mars. Jävla karlar av Andre Walden (2023) och En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexandr Solzjenitzyn (1962). En nyutkommen som jag köpte på bokrean efter hypen och en klassiker på rekommendation av Olivia för länge sedan, antagligen när hon hörde mig nämna något om att man borde läsa Dostojevskij eller Tolstoj. “Ta denna istället”, sa hon, “också en rysk klassiker men mycket mer lättläst”. Och det var den sannerligen! Och helt okej. Den handlar som titeln antyder om en dag k ett fångläger, från morgon till kväll, med det hårda arbetet och kylan in i märgen men också de små knepen och sekunderna av lycka när man t.ex. lyckas få en extra bit bröd eller det bästa verktyget. Just kylan kryper genom sidorna och i läsaren och man får verkligen en förståelse för eländet, men utöver det tycker jag kanske inte boken var ett mästerverk direkt. Men absolut läsvärd och helt okej.

    Andrev Waldens Jävla karlar köpte jag som sagt på bokrean eftersom den varit så hype:ad, jämförd med Populärmusik från Vittula och Mitt liv som hund men till en början tyckte jag inte den var särskilt fantastisk. Extremt korta kapitel och lite så “kolla va rolig och galen jag är” men jag tyckte inte det var sååå kul (utom möjligtvis inledningsfrasen, se nedan):

    Boken handlar om Andrev själv och hans nio olika pappor (dvs, mammas killar) som han ger olika epitet (Växtmagikern och Mördaren t.ex.) och centrerar varje kapitel kring. Och som sagt är det helt okej men ett tag hade jag lust att vara bläddra fram ett par sidor för att bli klar. Men sen, kanske 150 sidor in, tyckte jag ändå att boken tog sig och blev bättre. Jag gillar ju mer drama än komedi, kanske för att det blev mer drama? Idk men kontentan är att boken ändå var läsvärd.

  • Systrarna – Jonas Hassen Khemiri (2023)

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Jag har läst ut ytterligare en roman! Systrarna av Jonas Hassen Khemiri (2023). Köpte på bokrean på inrådan av Caroline Ringskog Ferrada Noli i En varg söker sin podd och oj vad bra den var!! Senast jag läste nåt av Hassen Khemiri var 2016, då jag läste Allt jag inte minns som var jättebra. Då skrev jag att språket var on point och det kan man säga om Systrarna också. Och även Systrarna är, precis som Allt jag inte minns, speciellt skriven när det gäller berättarjaget, eftersom det växlar mellan (en autofiktionär?) Jonas själv, och de tre systrarna Evelyn, Anastasia och Ina.

    I Systrarna, som är en tegelsten (men icke desto mindre lästes ut på typ två veckor pga så bra), dyker man ner i berättelsen i millennieskiftet, då de tre systrarna ska på nyårsfest. Man får följa systrarna under festkvällen, men får också lära känna dem genom tillbakablickar till barndomen och genom Jonas egna ögon. Via Jasplanskrascher på Långholmen, basketturneringar på Plattan och författarresor till New York vävs långsamt de tre systrarnas öde samman med Jonas, i återblickar i olika tider som kommer närmare och närmare nuet. Ibland pågår meningarna i flera sidor, ibland är det bara ett ord, men oavsett vill man befinna sig i Khemiris språk. Jag tyckte mycket om den här romanen! Rekommenderar!!

  • Februari 2024

    —

    by

    Alice Andrews
    in

    Hur har du känt dig?

    Helt ok i början, mycket glad på slutet pga ARE OCH JAG GICK OCH BLEV HUSÄGARE! LÄNGTAR SÅ MYCKET!!!

    Vad har du tänkt?

    • Va krångligt med husköp
    • Sjukt att man redan första året som lärare tänker på vad man ska göra sen, eftersom det är så slitigt
    • Sånt himla genidrag att snacka med grannarna till det hus man vill buda på
    • Vad är rimligt pris att betala för ett hus???
    • Va KUL med husköp!!!
    • Ska nog inte plugga vid sidan om jobbet nästa läsår så jag kan läsa mer romaner som jag gör nu för satan va bra böcker jag  läst denna månad
    Jag när jag provcyklade sträckan till numera vårt (!!) hus från Trollhättan central. Det tog 30 min dit och 25 hem!!

    Vad har du läst?

    Statistisk verktygslåda 0 av Mimmi Barmark och Göran Djurfeldt, för min delkurs i kvantitativ metod inom sociologi B. Bra grundbok där jag kände igen mig i början men där det blev rätt så komplicerat ändå på slutet, med bivariat analys och signifikanstest och P-värde och allt vad det är.

    Women, race and class av Angela Davis (1981). En alternativ historiebok om kvinnokamp, klasskamp och civil rights-kamp som borde ingå i varje historiakurs med fokus på USA och/eller rasism. Skrev om här.

    Allegro Pastell av Leif Randt (2020). Läste jag iförsig egentligen ut i januari men jag skrev inte om den förrän i februari, här. En bok om den moderna människan. Skrev om här.

    Stacken av Annika Norlin a.k.a. Säkert! (2023). Hennes debutroman (efter novellsamlingen Jag ser allt du gör) som var helt m a g i s k. Skrev om här.

    Håller på med Systrarna av Jonas Hassen Khemiri (2023) efter att ha hört om den i En varg söker sin podd, där Caroline lovordade den. Med rätta!! Den är jättebra!! Så skönt att jag läser en statistikkurs just nu som inte kräver massa läsning av kurslitteratur för nu har jag tid att läsa romaner igen 🙂

    Vad har du gjort?

    Förutom att köpa hus och läsa böcker då menar du? Tja, jag hade sport”lov” vilket innebar jobb i form av planering de första dagarna men det är för att bespara mig själv framtida stress och jag hann också med annat. Och det är ju skönt bara att inte vara på jobbet. Avundas alla som kan/får jobba hemifrån!!! Sen var jag i Uppsala och Stockholm en sväng och hälsade på Lise och Erik och det var mycket mysigt!!!

    Ja och så firade ju jag och Are två år tillsammans också! Om kärlek vid första ögonkastet finns så var det nog ändå det närmsta jag kommit. Är så glad för honom. Så här fint hade han gjort det:

    Hur går det med nyårslöftet?

    Du menar det att äta ute en gång i månaden? Jo men det går bra, jag lyckades (se bilden ovan med Lise).

    Klart slut februari vi ses i mars

    Det bästa var som sagt att jag blev husägare tillsammans med “mitt hjärtas fröjd och eviga längtan”

    Ni som fattar ni fattar

  • Stacken – Annika Norlin (2023)

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Jag har läst en sjuhelvetes bra bok. Den är nästan 400 sidor men jag läste ut den på 3-4 dagar. Stacken av Annika Norlin a.k.a. Hello Saferide a.k.a. Säkert. Hennes debutroman från 2023 (hon har tidigare gett ut novellsamlingen Jag ser allt du gör som också fick jättebra recensioner men som jag ännu inte läst, men nu blir jag ju sugen), som jag blev mycket sugen på efter att ha läst om den hos Sandra Beijer som hyllade boken.

    Stacken skildrar 30ish-åriga Emelie som lever det moderna storstadslivet à 30-nånting, med allt vad det innebär. Äta brunch, oroa sig över vad andra tycker om en, träna yoga, dricka cava, trängas med människor på bussen, betala jättedyra räntor för sin jättefina bostadsrätt i centrum, hoppa mellan olika gigjobb eftersom man aldrig får ett fast, o.s.v. En dag säger kroppen stopp. Emelie har nått den omtalade väggen, sprungit rakt in i den och nu kan hon inte resa sig ur sängen ens. Efter ett par dagar bestämmer hon sig för att åka någonstans långt bort från det stressiga storstadslivet, tar sitt pick och pack och drar till skogs, långt norrut. Sätter upp ett tält, slänger sin smartphone och slutar duscha. Fri från intryck. Bara här kan hennes övertända hjärna vila. Och en dag ser hon dem. Gruppen.

    Och nu börjar Stacken istället handla om dem. Om hur dessa sju udda människorna hamnade där, mitt ute i skogen, om varför de tackar träden och marken och fiskarna, om varför de dansar utan musik och om varför de sover under en gran. Mer ska jag inte säga men OJ så spännande den här boken är, och vilket språk. Rolig är den också. Och sorglig på samma gång.

    DN:s recensent skriver:

    Romanen utspelar sig i vår absoluta samtid. ”September 2023” står det över ett kapitel. Men den sträcker sig också bakåt i återblickar, från sjuttiotalet och framåt. Norlin som är van vid kortformatet, har här tillåtit sig att ta plats över nästan fyrahundra sidor. Det är lyckosamt eftersom hon får tid och utrymme att vrida runt på sina gestalter. Vad som i början kan tyckas alltför rappt och krönikeartat – porträttet av Emelie exempelvis, den där utbrända samtidskvinnan har vi väl sett förut – blir efter hand mer nyanserat. Så växer ”Stacken” till en större roman om makt och samhälle, stad och land, natur och civilisation, människa och djur. Vem styr och vem vill bli ledd? Vad är frihet? Vilka värden är viktiga?

    Anna hallberg i DN, 2023-10-03

    Jag rekommenderar denna bok å det starkaste!

    Kommentera här

    , , ,

  • Allegro Pastell – Leif Randt (2020)

    —

    by

    Alice Andrews
    in ,

    Efter att de pratat om denna bok i två av mina favoritpoddar, En varg söker sin podd avsnitt “Allegro pastell” (dom jobbar tydligen inte med nummer) och i Stormens utveckling avsnitt 169, blev jag sugen på att läsa denna kortroman om den moderna människan. Jag köpte den därför till vårt julklappsspel och såg till att vinna den själv haha. Och visst var den väl läsvärd men jag måste nog säga att jag ändå är något besviken, så bra var den inte. Det fanns viss igenkänning men också inte.

    Boken handlar i alla fall om Tanja och Jerome och deras kärlek. Tanja är 30 och en lyckad debutant inom litteratur som bor i Berlin, gillar att festa (men inte för hårt för man har ju ändå koll på sig själv) och skriva på sin nästa roman. Jerome är något äldre, bor i en annan tysk stad och jobbar som webbdesigner. De har ett distansförhållande och upprätthåller det bland annat med hjälp av en djup och sinnlig kontakt via långa mail de skriver till varandra med jämna mellanrum, och förstås genom att ses. Plötsligt en dag känner Tanja dock att hon helt plötsligt är otroligt trött på Jerome och de tar en PAUS och *utforskar sig själva* på varsitt håll.

    Som sagt, Allegro Pastell är en roman om den moderna människan och om kärlek i den senkapitalistiska/senmoderna eran, med allt vad det innebär. Jag tyckte DN:s recensent fångade Tanja och Jeromes relation väl:

    Både Tanja och Jerome ser bra ut, har gott om pengar och lagom många vänner. De delar ett (milt) intresse för det moderna storstadslivets alla markörer. Man spontanbokar resor till Lissabon, går på konsthallar och udda kinesiska restauranger, dagsfestar och tar droger. Men inte för ofta! Till skillnad från tidigare generationer har ju denna inget överseende med gränslöst självskadebeteende. I likhet med Tanjas vän Amelie är allihop ”färdigbehandlade” efter år av terapi. Man mår bra, man har kontroll, så pass att Tanja undrar om hon förälskat sig i Jerome ”för att inte heller han hade lidit nämnvärt”.

    Rebecka Kärde i DN, 2023-01-23

    Läsvärd, men kanske inte så mycket mer än så. Lite överhype:ad TBH.

    Kommentera här

    , , ,

  • Women, race and class – Angela Davis (1981)

    —

    by

    Alice Andrews
    in , , ,

    Jag har läst böcker på sistens! En kortroman och en akademisk klassiker. Vi börjar med fackboken, Women, race and class (1981)

    Women, race and class fick jag av Are i födelsedagspresent redan 2022, men det var först nu jag tog tag i att läsa den. Det blir ju tyvärr ofta så – jag har så många böcker att läsa och listan på böcker att läsa fylls på snabbare (liksom min bokhylla….) än jag hinner läsa böcker. Och då läser jag ändå mycket får man säga. Hur som helst, nu har jag i alla fall läst ut denna lilla pärla! En feministisk klassiker av stjärnan Angela Davis – professor, civil rights activist, feminist, antirasist och aktivist. Som jag trodde skulle vara mycket mer teori, eller alltså att hon skulle ha nån slags teori som hon presenterade i boken, men det här är en historiebok! Eller snarare en herstory-bok. För den berättar historian om USA ur ett dolt perspektiv – nämligen kvinnors, afroamerikaners och arbetarklassens perspektiv. Angela Davis gör upp med den vita feminismens blindhet för rasismen och oförmågan att inkludera sina svarta systrar och sina arbetarklassystrar, men lyfter också glömda hjältar och hjältinnor som gått emot strömmen och visat sann solidaritet mellan klasser, raser och kön, såsom Grimke-systrarna, som slogs även för svartas rösträtt, eller Prudence Crandall som riskerade sitt liv i försvar av svartas rättigheter till utbildning.

    Angela Davis visar med illustrativa exempel och ett självklart språk på hur svarta kvinnor förtryckets dubbelt – av rasismen och av sexismen: “It is important to remember that the punishment inflicted upon women exceeded in intensity the punishment suffered by their men, for women were not only whipped and mutilated, they were also raped” (s.19).

    Klasskampen, kvinnokampen och abolition-kampen hade så mycket att vinna på att solidarisera sig med varandra, vilket tyvärr sällan hände, även om det fanns undantag: “Even the most radical white abolitionists, basing their opposition to slavery on moral and humanitarian grounds, failed to understand thar the rapidly developing capitalism of the North was also an oppressive system. (…) They did not recognize that the white worker from the North, his or her status as ‘free’ laborer notwithstanding, was no different from the enslaved ‘worker’ in the South: both were victims of economic exploitation” (s.57).

    En alternativ historiebok om USA från 1700-tal till 1970-tal, som borde bli obligatorisk i varje historiakurs om moderniteten, och/eller rasismen  Upplysande! Rekommenderar också alla att se dokumentären 13th på Netflix där bl.a. Angela Davis figurerar. En annan likande bok som visserligen varken är en akademisk fackbok eller en roman men icke desto mindre mycket bra är Assata Shakurs självbiografi.

    Kommentera här

    ,

Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Log in