Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Morrison 25 juni 2000 – 19 november 2018

    Igår dog vår katt Morrison. Över 18 år blev han. Vi har typ vuxit upp ihop – jag var sex år när han föddes. Han är den katt vi haft som levt längst – och som varit mest älskad. När jag var liten fick vi kattungar varje år, och de gavs bort eller försvann mystiskt (mamma och pappa åkte till veterinären med några av ungarna när kullarna blev stora). Men Morrison gömdes undan när folk valde från hans kull. Det blev han och hans syster Cissi, som jag döpte, kvar. Cissi försvann efter några år, liksom alla våra katter gjort, de blev max tio innan de försvann ut i skogen eller på något annat sätt. Men Morrison hängde kvar. Han, och Morris (hans mamma), och Randis (Cissis unge) och Beatles (vet inte ens vems unge det var?). De fyra var det länge, inga fler kattungar. Sen försvann Beatles. Och Morris för några år sedan, hon blev också gammal. Randis för kanske två år sedan, gammal hon med. Och igår var det Morrisons tur, han blev över 18 år. En skruttig pensionär som blev tunn och lätt de sista åren. Han var alltid en rejäl katt som var tung att lyfta, men de sista åren blev pälsen klen och hullet obefintligt. Lite reumatism och hälta. Men glad var han! Enda till igår morse då han gick ut för sista gången.

    Det kanske är lite töntigt att sörja en katt, speciellt som jag har många i min närhet som förlorat sina föräldrar eller syskon. Men han var en speciell katt, och jag fäller tårar för honom. Speciellt eftersom jag kom till Göteborg igår, och missade honom med ett par dagar. Men jag visste visste iförsig att han skulle dö snart, 18 år är ju otroligt gammalt. Speciellt med Morrisons record: flera turer hos veterinären, dränage i svansen, tratt, på rymmen i skogen med koppel efter sig, kattpensionat, duster med andra kattpojkar i närheten. Till och med som gammal gubbe kunde han busa med Zeppe.

    Morrison, du var världens bästa och mest speciella katt. Aldrig att du var elak, och du älskade att en klappade dig på magen. Du hoppade upp på ens rygg om en sätt på huk ute, och sen jag flyttade hemifrån kom du alltid och sov hos mig varje gång jag kom hem. Vila i frid i den där kullen i skogen där Morris och Randis redan ligger. ❤


    One response to “Morrison 25 juni 2000 – 19 november 2018”

    1. mami Avatar
      mami

      Han var fin och liksom din katt på något sätt.


  • Books books books

    Gud varför ska jag alltid hålla på att läsa så många böcker samtidigt? Bredvid min säng befinner sig just nu:

    Klassikern från 1911 Anarchism and Other Essays av Emma Goldman. Västerländska anarkafeminismens grundare, men antar att den är lite för outdated för att orka koncentrera sig på endast den.

    En annan klassiker samtida med ovan, nämligen samlade dikter av Edith Södergran. Intressant blandning av fantastiska, feministiska dikter (Vierge Moderne till exempel) och ganska anspråkslösa nästan tråkiga dikter om naturen/skogen/blommorna. Men avslappnande läsning innan sovdags hur som.

    Sen har jag Quiet Rumours från Dark Star Collective, med texter om anarkafeminism. Väldigt bra hittills, men en bok en behöver koncentrera sig när en läser så inte världens bästa godnatt-lektyr.

    Collective Amnesia är mer poesi, fast samtida, av sydafrikanska Koleka Putuma. Påminner om Milk and Honey då den också berör kärlek, rasism, sexism. Bra hittills! Ser fram emot mer!

    Han – en bok om sorg är skriven av Mikaela, mer känd som bloggaren HejBlekk som lagt ner sen några år tillbaka. Men hon bor tydligen i Malmö och min förra roomie är bekant med henne och hon krängde sina egenpublicerade böcker på nåt event så Hanna köpte dem såklart pga HejBlekk var awesome, och nu lånar jag dom och läser. Denna är väldigt sorglig, men bra. Om sorg och ätstördhet och uppbrott.

    Och så Vända Hem med Ya Gyasi som vi läste till förra bokklubben, och det är väl därför jag inte kommit mig för att läsa ut den antar jag. Väldigt bra dock – Men sorglig.

    Återkommer med rapport när jag läst ut allihop såklart :)))


    One response to “Books books books”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Fint att du läser. Jag orkar inte läsa något nu


  • Mims <3

    I helgen var Mim och hälsade på mig. Det var så mysigt att få rå om henne och ha henne här i Lund <3

    Första kvällen sätt vi påpälsade på balkongen och drack kallt vitt vin och åt chips innan vi satte igång med middagen (som bestod av min nya paradrätt linsbullar i mustig tomatsås med olivolja och pasta).

    Fast innan dess hade vi strosat runt på stan; gått i second hand-butiker, tagit en sväng förbi India Däck och tittat på Lunds kullerstens-gator.

    På söndagen började vi dagen med ett yoga-pass på Gerdahallen, och sen tog vi tåget in till Malmö för havsbad och bastu på Kallbadhuset.

    Sen åkte hon hem igen på måndag morgon. Tack för denna gång älskade älskade vän ❤


    One response to “Mims <3”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Mysigt


  • Tankar om anarkism och anarkafeminism

    I vintras började jag skriva ett inlägg om anarkafeminism, som jag inte riktigt hann avsluta. Det var i december 2017 och jag hade precis läst ut Anarkism: #2 tema: feminism. Jag köpte den på Syndikalistiskt forum tillsammans med SCUM Manifest och Under det rosa täcket, bokpaketet hette “Revolutionär feminist – starter pack” haha. Mycket fyndigt. SCUM och Rosa täcket gav jag bort till Mim i julklapp för de har jag redan, men jag behöll anarkism-boken. Och den var så intressant och bra! Från december 2017 blev jag helt och fullt anarka-feminist 🙂 Hittade texten i mitt utkast och tänkte att nu får jag ta och skriva klart den, samt passa på att rekommendera denna lilla bok.

    Det är ett gäng författare som skrivit boken tillsammans, och den handlar om allt från barnuppfostran till prostitution till machofasoner inom den autonoma vänstern, allt utifrån ett anarkafeministiskt perspektiv. Och efter att jag läst den, måste jag nog faktiskt säga att jag identifierar mig som anarkafeminist, om jag får vara noga med att min anarkafeminism skiljer sig från queerfeminism så som den förstås idag. Ska förklara.

    För jo, anarkafeminismen tilltalar mig mycket. Anarkism är att vara kritisk till, och problematisera, makten som sådan. Därför borde det kanske räcka med att vara anarkist, eftersom det skulle innebära att en var kritisk till, och ville störta, könsmaktsordningen och den makt som män besitter bara genom att vara män. Men tyvärr är det vanligt att en i sin ivriga kamp att vara kritisk till och protestera mot det förtryck som drabbar en själv, blir blind inför det förtryck en själv är en del utav. Det hände de välbemedlade suffragettkvinnorna i början på 1900-talet som i sin kamp mot patriarkatet och för kvinnlig rösträtt, hade svårt att få med sig arbetarkvinnorna (och att bli av med sitt klassförakt). Det hände de manliga arbetarna som strejkade för bättre arbetsvillkor vid ungefär samma tidpunkt, men som vägrade ta in kvinnor i sina fackförbund. Det hände män inom black power rörelsen, som kämpade mot rasism och vitt förtryck, men sen gick hem och förtryckte sina kvinnor. Det händer vita feminister idag, som fokuserar mycket på störtandet av patriarkatet, men glömmer bort eller vägrar se sin egen rasism mot svarta. Och det hände anarkister, som kämpade mot maktens förtryck och för frihet, men samtidigt utövade sexism och macho-fasoner mot kvinnorna i rörelsen. Det var därför anarkafeminismen behövdes, och det är därför teorin om förtryckssamverkan, eller intersektionalitet, är ett mycket användbart verktyg i den anarkafeministiska maktanalysen. Anarkafeminismen är kritisk till makt som sådan, och den blundar inte för sexism och machofasoner som enbart anarkism skulle kunna göra (pga vi lever i ett patriarkat där mannen är normen, och normer är osynliga tills en börjar bryta mot dem).

    Så vad är då anarkafeminism och varför tilltalar den mig? Som jag ser det, är anarkafeminism som sagt kritisk till all makt som sådan. Det gör anarkafeminismen till en väldigt användbar och “elastisk” ideologi, för den fastnar inte vid personer och deras egenskaper utan fokuserar på makten som utövas, oavsett vem eller vad som gör det. Samtidigt blundar den inte heller för strukturer.

    FEMINISM är insikten och tron att 1) en könsmaktsordning, eller ett patriarkat, existerar, 2) att denna (generellt) misgynnar kvinnor* och ger män** privilegier, 3) att vi måste göra någonting åt detta och 4) att vi faktiskt gör något åt det.

    ANARKISM kommer från grekiskans an (“utan”) och archon (“ruler”, “ledare”, “auktoritet”). Så anarkism är en politisk ideology som motsätter sig all form av auktoritet, maktstrukturer och hierarkier. Detta inkluderar kapitalism, patriarkat, auktoritära tolkningar av kommunism (typ Stalin/Lenin), rasism och fascism men också andra former av förtryckande maktstrukturer och/eller normer som hetero- och cissexism, speciesism (djurförtryck), miljöförstöring och så vidare. Anarkism är, med andra ord, frihet från all form av förtryck. Detta är inte detsamma som kaos och våld, det betyder bara att anarkister vill ha en värld i vilken alla är fria. Och eftersom inga är fria förräna lla är fria, betyder anarkism till syvende och syst krossandet av alla system och strukturer som förtrycker och utövar makt över andra.

    Så varför behövs anarka feminism? Varför kan vi inte bara ha anarkism eller feminism? Anarkism för mig är en ideologi som problematiserar och ifrågasätter makt i sig. Anarkism borde då vara nog eftersom det i teorin ifrågasätter alla maktstrukturer, inklusive patriarkatet (eller könsmaktsordning). Och ja, i en perfekt värld är anarkism det enda verktyg en behöver för att problematisera strukturellt förtryck och maktordningar, men i verkligheten är också anarkistiska rörelser produkter av samhället och har problem med både rasism och sexism. Detta är inte konstigt – anarkistiska rörelser opererar inte i ett vakuum och också anarkister påverkas av samhället (även om anarkister i teorin är mer villiga att rucka på detta samhälle). I teorin, med andra ord, är anarkism också feminism och anarkister borde också vara feminister. (Annars borde de kolla upp sin “anarkism” – ifrågasätter den verkligen alla maktordningar?). Men personligen vill jag kalla mig anarkafeminist eftersom det poängterar att krossandet av patriarkatet är minst lika viktigt som andra anarkistiska mål (och för att jag var feminist långt innan jag upptäckte anarkism). Så detta är hur jag tolkar anarkafeminism.

    * & **: Anarkafeminism erkänner the fluidity of gender och att könsbinäritet är socialt konstruerat från födseln som ett sätt att tänka och prata. Samtidigt ser anarkafeminism också att samhället delar människor i “män” och “kvinnor” och förtrycker kvinnor och alla andra som inte passar in i dessa snäva binära kategorier. Eftersom samhället delar oss i två binära kategorier är det lätt att använda dessa kategorier men det betyder inte att jag, eller anarkafeminism, inte erkänner transpersoner eller ickebinära.

     



  • IPCC

    Inte många har väl missat IPCC:s senaste rapport om att vi nu knappt har ett årtionde kvar till att fixa detta. Jag tror ärligt inte vi kommer lösa det iförsig. Men såhär skrev jag i alla fall på min facebook som reaktion (sen tog jag bort inlägget efter några dagar pga försöker att ha minimalt med info available där nuförtiden):

    The latest IPCC report says that we need to drastically change our lifestyles in order to slow climate change. We need to take this seriously now – we in the Western countries caused this but others will suffer most.

    What you can do that really makes a change:

    • STOP FLYING
      This is the single biggest emitter of greenhouse gas emissions and we need to start staying on the ground. Maybe there will be technical solutions in the future, but we’re not there yet. So stop flying, it is the most effective thing you can do for the environment as an individual. (Source)
    • DO NOT GET ANY CHILDREN
      This applies to Westerners. Sadly but true, another child with a Western lifestyle will emit tons of CO2 during their life. (Source)
    • BECOME VEGAN
      Meat and dairy production is responsible for 18% of global CO2 emissions. It is an extremely inefficient way of producing food as 90% of the energy from the plans the animals ate is being lost in the process. It is better we eat the plans directly so that less space is needed for food production, and less people will suffer from famine. (Source)
    • STOP USING CARS
      Cars emit CO2 and most people can survive without a car. No, not even an electric car is OK – tons of CO2 was emitted just to create the battery the electric car is running on. We need to shift entirely from car transport to other types of transports. (Source)
    • VOTE GREEN
      And do not get tricked by green washing. In Sweden, Vänsterpartiet is the party with best environmental politics according to most of the measurements by environmental NGO:s. (source)
    • ENGAGE YOURSELF
      Choose an NGO you like and start engage, for example Friends of the Earth or Naturskyddsföreningen, start a campaign to make your school/work become fossil free, gather a demonstration to shed light on the problems and what to do about them, protest, occypy, etc.
    • CHANGE BANK
      Most of the banks use your money to invest in fossil fuels. Just having money on a bank account emits CO2 – this is one of many reasons why rich people emit more CO2 than working class/poor people. Make a statement and a real change, and change to a bank that does not invest in fossil fuels (for Sweden: Ekobanken or Jakbanken). (source)
    • EDUCATE YOURSELF
      Education is key. Many don’t know how serious it is, and how important it is to change our lifestyles. Knowledge is important to know what to do and how to do it, in order to slow climate change.
    • DEMAND CHANGE
      In the end of the day, nothing will change if it is only the little human who change their lifestyle. Politicians need to take responsibility. Demand that they do! Sign petitions, strike, collect names, write to your local politicians.
    • STOP SUPPORTING COMPANIES BY BUYING THEIR STUFF.
      Capitalism fuels climate change. That’s a fact. We need to stop feeding this unsustainable system with our money, and stop buy new products. Most of the stuff you need you can get second hand, and really, do you actually need it? (source, source)
    • BE CRITICAL, DEMAND SYSTEM CHANGE
      This system is wrong, obviously. A system where you can choose to live unsustainably is not a good system. We must demand another system where it is not an option to live unsustainably. Be critical. Always.

    One response to “IPCC”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Hej,
      Läste när det var på FB.
      Men jag har inga vettiga kommentarer.


  • En helg i Lomma

    Spenderade helgen i Lomma och tog med mig kameran men lyckades inte fota en enda bild. Det var i alla fall fest i dagarna två och massa från Gbgay kom ner, plus folk härifrån. Så fint! Det blev mycket dans, lite sömn, en del mat, mycket sol, massa härligt häng. På lördagen gjorde vi en knäpp utflykt till en skog och i Skåne måste neka buss 1,5 h för att komma till en skog. Rätt ovärt om jag ska va ärlig men det var en fin skog och framför allt fint sällskap 🙂 därifrån har jag i alla fall två bilder, voila!

    Juste, har även en selfie från innan festen när en va fresh 🙂 här ser en även min nya tatuering som mamma har sett IRL redan så då känns det OK att visa den här hehe.

    Idag hade vi introduktion på nya kursen! En samhällsvetenskaplig kurs (skönt) där vi bla ska läsa Adam Smith, Mary Wollestonecraft, Marx & Engels med flera. Kul!!


    One response to “En helg i Lomma”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Så ni åkte 1,5 timme buss dit och hem för att hitta skog. Wow


  • Två tegelstenar från i somras

    I somras läste jag mycket böcker, och jag fortsätter att göra det. Jag är så glad att litteratur (som ej har med skolan att göra) har tagit sån stor plats i mitt liv igen! Tror det är mycket tack vare Book Club Gäris <3

    Hur som helst så glömmer jag bort att skriva om all min lektyr, men vill gärna att allt skall finnas dokumenterat här på bloggen för att kunna gå tillbaka och titta. Mvh nostalgi-nörd som älskar att dokumentera saker (och att gå tillbaka och titta i efterhand!). Så – här kommer två tegelstenar jag läste i somras som jag glömt skriva om!

    Ett litet liv – Hanya Yanagihara

    Image result for ett litet liv

    Ett litet liv stod i min bokhylla väldigt länge innan jag tog tag i den – beställde den från Adlibris för att två av mina bok-gurus Sandra Beijer och Flora Wiström båda hade läst den och rekommenderade den fast med tillhörande starka varningar om att den med någon form av självskadebeteende eller sköra känslor inte skulle läsa den. För det här är en tung bok, både fysiskt och psykiskt.

    Boken handlar om de fyra vännerna Jude, JB, Malcolm och Willem som är studiekamrater i New York och går på hippa fester, studerar till coola yrken, befinner sig bland den svåra kulturella eliten, äter ute på restaurang, får brustna hjärtan och så vidare. De har en otroligt stark vänskap som är så otroligt fin att läsa om – tror aldrig jag läst om manlig vänskap på det här sättet. Skört, mjukt, varmt, omhändertagande, ömsint. En vill liksom vara med i deras kompisgäng för det verkar så mysigt. Hela första 200-300 sidorna är generellt väldigt mysig, en får göra nedslag i alla de fyra vännernas liv och deras små lyckor och sorger och vardagsbestyr medans de blir äldre och tar sig an världen. Men sen skiftar fokuset mer på Jude. Jude som är annorlunda än de andra tre, som döljer en hemlighet som han vägrar tala om. Som gör allt för att hans förflutna inte skall märkas, men hans vänner märker ändå, och gör allt för att Jude inte skall märka att de märker. Snart blir det riktigt sorgligt och brutalt, såpass att jag var tvungen att lägga ner boken och pausa. 150 sidor nånting av boken är nästan outhärdliga, jag ville knappt läsa vidare. Samtidigt ville jag veta vad som hände. Få ett avslut. Så jag läste vidare. Jag kan inte säga så mycket mer än så här utan att spoila, men det är en riktigt gripande och välskriven bok om starka vänskapsband, om familjer som en väljer, om sorg och smärta. Som sagt, triggerwarning självskadebeteende och våld. Läs inte denna om du är för skör. Men läs om du vill ha en stark och smärtsam bok-upplevelse som ändå har vackra glimtar. Otroligt bra.

    En halv gul sol – Chimamanda Ngozi Adichie

    Image result for en halv gul sol

    I våras, efter att jag läst klart Lila Hibiskus var jag hos Milla och Matilda. Där såg jag att En halv gul sol stod i bokhyllan, och eftersom jag precis läst ut Lila Hibiskus och Milla inte läst någon av dem ännu så frågade jag om vi kunde byta och det kunde vi. Fick således med mig En halv gul sol hem medan Milla behöll Lila Hibiskus. Kul!

    En halv gul sol tar nog ungefär 200 sidor innan en kommer in i den ordentligt. Den är liksom halvdan de första tvåhundra sidorna, så så en drar sig lite för att läsa. Men sen! Sen tar det fart och blir riktigt spännande och gripande, så så en knappt vill lägga ner den över huvud taget. En halv gul sol utspelar sig under 60-talets Nigeria, då det politiska klimatet blir allt hårdare i och med att de gränser som dragits efter att Nigeria blev fritt från britterna 1960 inte följde de olika stammarnas regioner. Igbo-folket blev avdelat av nationsgränser och var underrepresenterade i beslutsfattande i Nigeria, och även diskriminerade och utsatta för våld. Därför ville stora delar av igbo-folket bli självständiga och staten Biafra utropades 1967 (vilket nigerianska regeringen motsatte sig). En halv gul sol handlar om de två tvillingsystrarna Olanna och Kainene som både är igbo, men som är väldigt olika. De slår in på olika stigar i livet och lever båda två ganska priviligierat, men i och med inbördeskriget blir det svårt även för de som har det ganska bra med fruktansvärda händelser som splittrar familjeband. Titeln syftar på Biafras flagga, som är röd, svart och grön i tre vågräta ränder, med en halv gul sol i mitten.

    Jag rekommenderar starkt den här boken! Förutom att den är väldigt spännande, gripande och medryckande, så lär en sig också mycket om kolonialismens verkningar och Nigerias historia som påverkar än idag.



  • Första kursen klar!

    Igår lämnade jag och Jodie, min research partner, in våran research paper, eller första tentan för första kursen. Tre dagar tidigare än due date. Så sjukt skönt! Så igårkväll ställde jag till med lyxmiddag för mig själv, gjorde yoga och kollade tv-serier och tog det alldeles lugnt. Samma blir det ikväll och imorgon kanske jag åker till Malmö över dagen…? Så mycket tid när en inte har nåt plugg och när nästa kurs inte har börjat ännu 🙂



  • Nyklippt

    Igår genomförde jag en välbehövlig klippning helt själv! Mycket stolt 🙂 det var svårast i nacken och det gjorde det ganska mycket svårare att jag inte hade två speglar haha. Använde plattan som spegel och den råkade ta några kort i processen:

    Svåraste här var att göra benan mellan långt hår och snagg rak. Och att överhuvud taget få det “långa” håret att stanna uppe då det ju ändå är rätt kort. Och så var det svårt att se så jag rakade rätt och inte för långt upp haha. Gjorde nacklinjen sen med rakhyvel. Sen efter snagg klippte jag då, luggen var lugn men längst bak och framför allt på höger baksida var det svårt (vinkeln osv), men resultatet blev över förväntan verkligen!!

    Är mycket nöjd med mig själv som lyckades klippa mig så fint själv!! Fick till och med komplimanger för håret på en legendarisk fest vi var på igår i kollektivet “strawberry farm”. Jag ba thanks, i did it all by myself today!!


    One response to “Nyklippt”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Ja det var fint IRL också. Puss


  • Böcker jag läst på sistone

    Av någon märklig anledning hade jag fem (!) påbörjade böcker sedan i somras, varav fyra av dem bara hade ett par 20-30 sidor kvar till slutet. Vet inte riktigt varför det blev så, varför avslutade jag inte bara böckerna när det var så lite kvar? Antar att jag började på nästa hela tiden 🙂 I veckan har jag i alla fall avslutat tre av dessa böcker med ett par sidor kvar till slutet, så jag tänkte skriva någroa ord om dem.

    En droppe midnatt – Jason “Timbuktu” Diakité

    Det här är en självbiografisk bok om rapparen Jason, känd som Timbuktu, och hans familj. Men hans familjehistoria är så spännande att det nästa känns som skönlitteratur. Jag har lyssnat på hans sommarprat där han pratade mycket om mellanförskap, hur det känns att inte riktigt höra hemma någonstans – för mörk hud för att passera som vit, men för rakt hår och för lite melanin för att vara svart. Även denna bok handlar till viss del om mellanförskapet, men han använder mellanförskapet som avstamp i utforskningen av sin familjs historia. Hans pappa, som är svart afroamerikan, kom till Sverige för en vit svensk kvinna, men farfadern i sin tur gjorde också en stor resa när han bröt sig loss från det rasistiska södern till Harlem, New York. I boken varvar Jason samtal med sin far och berättelser om deras relation, med sin egen resa till USA och skickligt invävda fakta om USA och framför allt hur det var, och är, att vara svart. Jag som läsare lärde mig mycket och ärligt talat, USA är ett jävla skitland som har behandlat afroamerikaner så otroligt illa. Slaveriet må vara utrotat, men slaveriets rötter – det vill säga rasismen – frodas. USA:s fängelser är de mest crowded i världen, och majoritet som sitter där är svarta. Vet ni vad som händer med ens rösträtt om en suttit i fängelse i USA, om så bara för en månad? Den försvinner på livstid. USA har enorma klassklyftor, men de allra allra fattigaste är den svarta befolkningen.

    Jag rekommenderar starkt den här boken. Den var väldigt nyttig att läsa som vit västerlänning. Och väldigt spännande “trots” att den inte är skönlitterär.

    Rich Boy – Caroline Ringskog Ferrada-Noli

    Rich Boy köpte jag trots det dyra priset (då den är ny på *marknaden*) eftersom jag lyssnar på kulturpodden En varg söker sin podd med Liv Strömqvist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli, och Caroline är alltså författare till den här boken och jag har hört henne prata mycket om den i podden. (Rekommenderar för övrigt podden om en är intresserad av en feministisk kulturpodd – de tar upp en bok i varje avsnitt och blandar skarpa samhällsanalyser med vardagsliv och kultur). Boken var skulle jag säga bra och läsvärd, men kanske inte fantastisk. Läste dock ut den väldigt snabbt trots sin tjocklek, för jag ville veta vad som hände (en sån där bok när en stör sig mycket på huvudkaraktäre/n/rn för att de inte kan stå upp för sig själva) och hur det skulle gå. Det är i alla fall en bok om tre generationer kvinnor, alla vars livsöden formas av patriarkatet. Hur ätstörda tankar, psykisk ohälsa och en fallenhet för att stanna i kärlekslösa relationer går i arv. Riktigt sorlig bok om jag skall vara ärlig, som aldrig riktigt har något klimax utan bara fortsätter från 60-tal till nutid om det omöjliga i att vara kvinna och lycklig i det här jävla samhället. Språket blir lite störigt ibland, många korta meningar och inte särskilt speciellt, men det ger ju iförsig också boken en karaktär. Boken är läsvärd, som sagt, men får inte högsta betyg.

    Finna Sig – Agnes Lidbeck

    Finna sig av Agnes Lidbeck är faktiskt ganska lik Rich Boy på många sätt. Ytterligare ett kvinnligt livsöde format av patriarkatet, där berättelsen utan något riktigt klimax bara fortsätter gå i detta stretande som ska kallas liv. Här är det dock inte tre olika generationer, utan tre olika faser i en kvinnas liv det handlar om, och kvinnans tre roller; Mamman, Älskaren och Vårdaren. Boken handlar om Anna, en extremt självmedveten karaktär som aldrig verkar vara riktigt lycklig utan mest ser sig själv utifrån hela tiden, tänker på hur det är synd och skam att ingen ser när hon manglar de där lakanen eftersom hon är en så god mor när hon gör det. Den börjar i hennes förlossning där hon intar sin roll som Mamma, där hon bara blir viktig i relation till sitt och så småningom sina barn. Boken övergår så småningom i ett vardagslunk där barnen snart blir stora och Annas och Jens relation börjar kännas mer utled än vanligt och hon söker sig till romans i en annan man. Hon intar rollen som Älskare. Den här nya mannen blir snart allvarligt sjuk och hans sista tid i livet, när hon också börjar bli till åren, är hon Vårdare. Alltid i relation till någon annan, aldrig endast i egenskap av sig själv.

    Boken börjar när Anna blir någon i förhållande till sitt barn, och boken upphör i samband med att Anna slutar vara någon i förhållande till sin sjuke älskare. Ty kvinnan existerar bara i förhållande till någon annan, till för någon annan, aldrig i egenskap av sig själv. Titeln är tvetydig: Anna finner aldrig sig själv på något annat sätt än i relation till någon. Och hon finner sig i sina roller, trots att hon är utled. En sorglig bok på många sätt, som precis som Rich Boy var läsvärd men inte fantastisk.


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv