Det känns som det gick så fort. Så fort från det att jag hade vantar och mössa när jag cyklade tills att mina händer och öron nu är bara. Det är den tiden på året nu. När en för första gången på länge känner att solen faktiskt värmer, bara för att känna hur isande kallt det är ett ögonblick senare då vinden blåser kallt. Det tiden på året när små fräknar dyker upp, och en försiktig bränna på vinterblek hy ger sig tillkänna. När innergårdarna fylls av barnskrik, kubbspel, picknickfiltar, grilldofter. Knäppet när en kall öl öppnas. Den pirrande känslan i att nu, nu är våren här. Och det gör nästan ont för det går så snabbt. För allt det där som vi nu har framför oss, som gör den här tiden till den allra vackraste men samtidigt sköra på hela året, kommer snart vara förbi igen. Den här tiden på året, våren, april och maj med sitt nyckfulla väder, ljusa kvällar, gröna späda knoppar, doft från körsbärsträden, vita blomblad i vinden som snöflingor, pollendamm och hemlighetsfulla löften om sommaren, den här tiden gör mig helt sentimental. Jag blir så rörd och berörd och det gör nästan ont när knopparna brister, som Boye så vackert beskriver det. För en vet ju att det är så kort så kort, att en måste ta vara på allt det vackra. Det nästan maniska sollapandet, ta med sig kaffet ner på gården, ta varje chans att vara ute. Det är så otroligt skört vid den här tiden på året. Inte bara för våren med löften om en kommande sommar, men också all den kärlek som spirar. Läppar som möts för första gången, alla festligheter. Det finns så mycket att fira och så mycket kärlek att ge vid denna tid på året. Samtidigt är det så förgängligt. Det är det som gör den här tiden så vacker.

Tänk att nu är klockan strax innan 18 och det är fortfarande strålande sol på vår balkong. Jag har suttit här de senaste tre timmarna och lyssnat på P3 Dystopia (mindre härligt tho) och njutit av solen. För några veckor sedan hade solen gått ner från balkongen vid den här tiden, men nu står den fortfarande högt och mycket längre västerut.

Jag alldeles nyss med min nya Mumin-kopp i högsta hugg. Köpte en svart och en röd, de bästa färgerna :))) (och lila och grön då men det får bli nästa gång)

I lördags, när vi genomförde en Extinction Rebellion-aktion.

Och i torsdags, när Matilda var hos mig och vi hängde i vårvärmen på min balkong, njöt av kall öl, vindstilla och värmande sol. Detta fina väder försvann tyvärr denna veckan, men då var det riktigt götttt.

<3

Har fått äran att spendera två nätter hos min favoritperson Mim i Gbg. <3 Vi har lagat mat, promenerat, pluggat, prokrastinerat plugg, snicksnackat och varit på bio. Älskar na.

Var på en promenix efter skolan och det känns så vårigt ute! Och enligt rykten ska det faktiskt vara meteorologisk vår här i Skåne nu!? I can feel it!! Blev så inspirerad av solen att eftermiddagskaffet fick intas på balkongen. Balkongpremiär!!

Läser just nu om I’ll give you the sun. Helt fantastisk bok.

Fick sån feeling av solen och våren och fredag att det blev en liten vino tinto också. Skål!

Nu är klockan exakt fem och solen försvann från balkongen för fem minuter sen. Om en vecka kommer den att försvinna kvart över fem! Det går framåt hörrni! Vi kommer överleva!

Låt mig presentera min frulle: smoothie på hemmagjord havremjölk och hemmagjort surdegsbröd med hemmagjort smör toppat med hemmagjord granola. Mvh äkta bloggare

Dagens I-landsproblem: för mycket sol lyser in i i vardagsrummet.

Går inte att jobba utan att bli distraherad av den seemingly våriga dagen därute. Måste således gå ut och carpa lite.

Var jättekallt och blåsigt ute, och solen stod så lågt att den knappt nådde mig ändå, bara upp till vardagsrummet på tredje våningen. Går in igen, drar för gardinerna och kan nu (förhoppningsvis) plugga utan FOMO för solen. Så var det avklarat.