Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



Långt inlägg från Siem Reap som kompensation för frånvaro

Hej igen…

Nu har jag inte skrivit på – vad blir det – fyra dagar tror jag? Anledningarna till de är många men jag har inte haft tillgång till varken dator eller Internet på ett tag, vi har förflyttat oss ganska mycket de senaste dagarna, jag har inte riktigt haft tid och dessutom så har jag varit lite dålig.

Sist jag skrev var dagen då vi kom fram till Sihanoukville, badorten vid kusten. Nästkommande dag hade vi det skönt och solade och badade hela dagen på stranden. Vattnet var ju som sagt supervarmt.

Nästa dag igen åkte vi ut på en båttur för att snorkla och bada på andra ställen, nästan hela resesällskapet följde med. Vi stannade vid ett litet korallrev där man då fick snorkla, det var ganska fint men korallerna var mest bruna, några få rosa och gröna så jag är inte jätteimponerad eftersom jag föreställt mig mer Hitta Nemo-koraller ni vet, haha… Och så var man ju livrädd att råka sätta ner foten på de upp till halvmeter-långa sjöborrarna som förrädiskt sticker fram på bottnen! Men det var ändå roligt och efter korallerna åkte vi vidare till en fin och slät strand som vi nästan var ensamma på där båtförarna grillade lunch åt oss.

Nästa dag vaknade jag av att magen var i olag och jag misstänkte att jag inte skulle få behålla gårdagens middag och mycket riktigt så spydde jag några gånger under morgonen och mådde allmänt dåligt. Samma dag, på eftermiddagen skulle vi tillbaka till Phnom Penh (ca 4 h bussresa) och vid det här laget började även Olivia må dåligt, hon fick inte behålla sin frukost… Själv hade jag ju bara tagit några klunkar coca cola på hela dagen så min mage höll sig någorlunda i styr. Väl i Phnom Penh stupade vi i säng supertrötta.

Nästa dag var det upp tidigt för att åka vidare till där jag befinner mig nu, Siem Reap, området där Angkor Wat och alla andra tempel ligger. Sju timmars bussresa och vi klarade oss hela resan utan några missöden vad gäller magen. På kvällen när vi kommit fram åkte vi in en sväng med Tuk-tuk på tempelområdet och såg självaste Angkor Wat-templet. Angkor Wat är alltså inte namnet på hela området som de flesta tror (inklusive mig innan jag fick det förklarat) utan på just detta speciella tempel som finns avbildat på Kambodjas flagga och diverse andra ställen, man kan se det över allt här. In real life så var templet mycket gråare än vad det varit på avbildningarna (vit) men det var så klart desto fräckare att se det på riktigt. Mycket fridfullt område med massor av djungellik natur, enorma träd som slingrar sig och massor av tempel så klart.

Idag har vi varit i tempelområdet hela dagen, vi har sett lite olika tempel. Det senaste, och det häftigaste, var templet där en massa träd växt in i muren liksom. Enorma träd vars förvridna rötter växer på och över templen och dess ruiner. Ja, för mycket ligger tyvärr i ruiner… Dock håller man ju på med att rusta upp på många ställen men det blir nog aldrig vad det en gång var. Coolt var det i alla fall!

Tyvärr har min mage känt sig lite orolig idag också, hade ingen aptit alls vid lunch och jag spydde igen inne på tempelområdet, inte kul… Nu är vi tillbaka på hotellet igen, har tagit en dusch men känner mig superhungring, har ju inte ätit sedan frukost (lunchen fick jag ju inte behålla…). Om en timme skall vi ut på avskedsmiddag med resten av resesällskapet för i morgon påbörjar vi ju vår hemresa om jag fattat det rätt… Känns sorgligt att lämna värmen och speciellt att lämna alla människor man varit så nära och intensivt med i tre veckor när man vet att man förmodligen inte kommer träffas mer… Men det skall också bli skönt att sova i egen säng, äta ost, mörkt bröd, riktig mjölk, fil och flingor igen, för det har jag saknat på frukostbordet. Och så skall det bli kul att berätta för alla, och träffa kompisar mm. Men nu får jag njuta av de sista dagarna i Kambodja! Detta är förmodligen sista inlägget här ifrån, kanske skriver från någon flygplats men annars är det tack och hej. Fortsätter ju blogga som vanligt hemma och då kommer även massa bilder!

Nej, nu får jag publicera. Smell yah later! (Or in Sweden maybe…)

//ALiCE med ICE, see you later aligator…♪♪


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv