23 januari: L’amour Ouf / Beating Hearts (2024)

En episk kärlekshistoria förpackat i ett nostalgiskt 80- och 90-talsskimmer, blandat med blod och våld och misär förstås. Filmen beskrevs som ett franskt La la land banlieue version (dvs förortsversionen) men denna var SÅ mycket bättre. Se den här istället och njut av ett nästan tre timmar långt kärleks-epos kryddat med fantastisk kostym, musik och förstås – hjärta och smärta. Med bl.a. fenomenala Adèle Exarchopoulos i huvudrollen. Ger den en svag 4 av 5!

24 januari: Före mörkret / Safe house (2025)

I denna dramathriller-rulle, som verkligen är upplagd för att allt ska krascha, får vi följa norska hjälparbetaren Linn som under en gastkramande julaftonsnatt i Centralafrikanska republiken, mitt under inbördeskriget 2013, måste ta en rad svåra moraliska beslut. Beslut på liv och död. Filmen bygger på riktiga händelser och var verkligen spännande, och hemsk. Sevärd film!! Ger den en mycket stark 3,5 av 5.

25 januari: Memoir of a snail (2024)

Memoir of a snail var en stundtals något grotesk film, men också rolig och sorglig. Tvära kast med andra ord! En stop motion om en snigel-besatt kvinnas inre resa kan man säga. Låter lite bissart, och det var den på många sätt! Men ändå sevärd – även om den kanske gjort sig bättre som kortfilm? Ger den 3 av 5!

25 januari: Inside (2024)

Denna handlar om en ung kille som när han fyller 18 förflyttas från juvenile till vuxenfängelset. Det är tydligt från början att han ser sitt eget brott som ohjälpligt – det är bara sån han är och såna som han borde aldrig få komma ut – men i det nya fängelset hittar han en fadersfigur i en äldre medfånge, som ger honom ett nytt perspektiv på livet. En nervkittlande och stundtals otroligt jobbig film, men gripande och väldigt bra. Synd bara att det inte fanns subtitles!!! Med en thick Australian prison accent blev det svårt att förstå – trots gemensamma ansträngningar var det mycket som gick oss förbi. Skulle vilja se igen med texting. Icke desto mindre ger jag den 4 av 5!

25 januari: Motel Destino (2024)

En technicolor-skimrande rulle om en ung kille på glid, som efter ett misslyckat brott tar sin tillflykt på ett motell, där han blir indragen i ett sorts triangel-drama med motellägar-paret. Filmen osar sex, men det är också hela tiden på gränsen till våld och maktspel. Engagerande och sevärd film med mycket vackert foto. Ger den 3 av 5!

26 januari: The quiet son (2024)

Denna film skildrar en far- och son-relation (inte helt olik den i Inside faktisk), där fadern, som jobbar på franska SNCF med att reparera tågrälsen, varit aktiv i vänsterns fackföreningsrörelse, medan sonen, som är arbetslös, börjar hänga i högerextrema och våldsbejakande kretsar. Det finns också en till som, som försöker balansera den oundvikliga clashen. En film som verkligen illustrerar den politiska splittringen i Frankrike och världen, och de växande högervindarna, och ställer frågor om försoning och villkorslös kärlek på sin spets. Mycket sevärd! 4 av 5

28 januari: Norah (2023)

En lågmäld film som utspelar sig på Saudiarabiska landsbygden, långt bort från staden, på 1990-talet. Här råder stränga normer om att all form av konst är djävulens verk, att kvinnor ska gå täckta och att småpojkar inte behöver lära sig läsa och skriva eftersom de ändå bara ska hjälpa pappa med att vakta fåren. När en nytänkande lärare kommer till den avlägsna platsen rör han upp känslor, både äga och nyfikna, speciellt från Norah, som längtar bort, och som snart förstår att nykomlingen i själva verket är konstnär. Filmen var sevärd men den hade verkligen potential att beröra mer än vad den faktiskt gjorde! Ger den 3,5 av 5

29 januari: Julies tystnad / Julie keeps quiet (2024)

Ännu en ganska lågmäld film, som denna gång tar sig an temat manlig äldre tränare till elitsatsande ung tjej. Ja ni hör ju, man fattar ju att en sådan relation med stor sannolikhet inte är helt i sin ordning. Och mycket riktigt, titeln syftar just på huvudpersonen Julie och hennes tystnad när hennes tränare anklagas för något (det är inte tydligt exakt vad) mot en annan spelare i klubben, och stängs av. Filmen var subtil, och där fanns mycket trust in the viewer så att säga, inget skriva på näsan, och det tyckte jag om. Tyckte också om att man kan göra en film med ett sådant här tema, utan att någonsin visa någon form av övergrepp eller liknande. Man kan ändå få den känslan. Sevärd, men kanske något långdragen. Ger den 3,5 av 5

31 januari: When the light breaks (2024)

Det här är ytterligare en lågmäld film om en ung tjejs tystnad i en tid av trauma. Denna gång utspelar sig storyn i Reykjavik bland woke konststudenter, vars vardag gungar när landet drabbas av en av de dödligaste trafikolyckorna i Islands historia. Huvudpersonen Una hamnar nu i ett slags vakuum, och medan vännerna samlas i sorg kan Una inte delta riktigt på samma villkor, då hon bär på en stor hemlighet. Filmen var bra, med väldigt vackert foto, men trots sin korta längd (drygt 75 min) hade den faktiskt kunnat vara ännu kortare med samma behållning. 3 av 5!

31 januari: Santosh (2024)

Ett mångfacetterad drama som utspelar sig i Indien, och som följer Santosh, som nybliven änka, genom ett government program, blir erbjuden sin avlidne mans före detta jobb som polis. Hon trivs med arbetet och blir också duktig utredare, samtidigt som hon blir varse den enorma korruption som råder inom polisväsendet. I utredningen i våldtäktsmordet på en kastlös tonårsflicka ställs hon inför en rad moraliskt tveksamma situationer som får henne att omvärdera polisväsendet. En mycket spännande och intressant film, där man aldrig riktigt är säker på vem man egentligen hejar på. En av de bästa på årets filmfestival! 4 av 5!

1 februari: Winner (2024)

En komedi based on a true story, som jag konstigt nog inte hört om då huvudrollen, som alltså också är en riktig person, heter “Reality Winner” vilket man ju borde kommit ihåg. Hur som helst, det här är något så ovanligt (när det gäller filmfestivalen alltså) som en amerikansk komedi, vilket generellt inte känns som en särskilt vanlig genre i detta sammanhang. Filmen handlar om den unga tjejen Reality Winner som med sina woke ideal vantrivs i ett alltmer urspårat USA. Trots detta tar hon värvning i US Air Force som översättare, som tar henne vidare till att jobba statligt med avlyssning som skall avslöja terrorism. Under detta arbete kommer hon i kontakt med hemligstämplade dokument som avslöjar att USA:s val 2016 påverkades av Ryssland, vilket regeringen mörkar (vilket de alltså gjorde på riktigt). Ni kan aldrig gissa vad som hände sen… En sevärd och framförallt lättillgänglig film (förmodligen den mest lättillgängliga so far!) men kanske inte så berörande. Underhållande! 3 av 5

1 februari: Misericordia (2024)

Det här var nog den märkligaste filmen vi såg på hela festivalen. Det var lite svårt att förstå vad den egentligen handlade om, men det var franska lövskogar, murklor, bögar, en kåt präst och ett mord inblandat, med fonden av en sydfransk bergsby. 2,5 av 5