Imorgon är min sista jobbdag på Fenestra centrum. Trots åttornas idoga kampanjande för att få mig fastanställd (så jävla gulligt – några i 8B startade till och med en namninsamling haha <3) så har jag inte fått förlängt – men det förstår jag iförsig då de behöver någon på 80 % (och helst med legitimation såklart) och så mycket kan jag inte jobba om jag ska bli klar med min lärarutbildning någon gång. Jag har bestämt mig för att köra på med KPU:n (= kompletterande pedagogisk utbildning) på heltid kommande läsår, så får jag min legitimation vid den här tiden om ett år för att undervisa i samhällskunskap på gymnasiet. Min tredje akademiska utbildning kommer det bli då… haha. Parallellt tänkte jag läsa historia eller sociologi på 50 % (beroende på vad som är mest strategiskt…. d.v.s. vilket av dessa två ämnen som jag snabbast skulle kunna få ytterligare behörighet i….) så då har jag ju ändå inte tid för så mycket jobb. Men jag hoppas på att få komma in och vicka ibland för tbh har den här terminen på Fenestra varit SÅ fantastisk för mig. Och det var ju det det här inlägget skulle handla om. En hyllning till de elever jag haft – och kollegorna jag fått jobba med. 🙂

Den här terminen (och en bit av förra) har på samma gång varit något av det absolut svåraste (eller okej, delad förstaplats med när jag med noll budget arrade en antikapitalistisk pridefestival) och roligaste jag gjort. Jag var skitnervös när jag började, utan lärarlegitimation och riktig lärarerfarenhet, och skulle ta över två nior som haft samma lärare sen sexan. Hur skulle de ta emot en ny vikarie precis i slutspurten, när betygen är så viktiga inför gymnasievalet, och när de haft samma omtyckta lärare de senaste 3,5 åren? Och hur skulle jag tackla uppgiften att ensam lotsa klasser på 25 ungar (mitt i brinnande pandemi…) genom hållbar utveckling, abrahamitiska religioner, samhällsekonomi och demografi…?

Well, såhär med facit i hand så gick det ju ändå bra. Jag hoppas och tror att de lärde sig något, och även om det var en hel del stök (speciellt i en av åttorna….), många övertimmar när jag läste niornas religionstexter, stress över bedömning och myndighetsutövande (literally…. det sätt på vilket jag bedömde niornas religionstexter och ekonomiprov kunde påverka deras möjligheter till att komma in på gymnasiet! Och därmed hela deras framtid! HJÄLP), upprörda vårdnadshavare, besvikna elever och andra utmaningar i stil med “hur agera när elever säger rasistiska/homofoba saker?”, “hur få med ALLA, även de med språk- eller koncentrationssvårigheter?”, “hur vara personlig men inte privat?” och så vidare…. så har det varit så HIMLA roligt.

Alltså det har varit ett sant PRIVILEGIUM att få vara med på ett litet hörn i dessa fjorton-, femton- och sextonåringars liv, och lotsa dem genom några av SO-ämnena efter bästa förmåga (som, såklart, ibland har brustit). Men lyckan när en stökig elev som vanligtvis får F faktiskt fattar slår allt. Eller när en elev med utomeuropeisk bakgrund kan relatera till och använda kunskap om sitt hemland för att förstå det aktuella ämnet. Eller när klassrumsdiskussioner om ekonomi, etik, moral, klass, hbtq+, rasism, politik eller vad det nu än må vara går varm, och elever vågar uttrycka sina ståndpunkter och argumentera för sin sak. Eller när man får ta del av elevernas tankar och resonemang i skrivna uppgifter. Det är visserligen ett jävla megajobb att rätta 50 elevers religionstexter (niorna) eller demografitexter (åttorna), och som sagt, det blev en del övertimmar, men också – så roligt det var att få läsa. Få se att saker som sagts under lektionstiden gått in, och hur eleverna sedan själva relaterar tillbaka och använder kunskapen.

Och för att inte tala om allt runt omkring själva undervisningen. Det tar ju såklart ett tag innan man som ny vikarie är accepterad, och för mig tog det ju ett tag innan jag lärde mig alla 100 nya namn, men så småningom börjar man bygga relationer, och det är så jävla fint att få höra om deras liv och tankar och aktiviteter utanför skolan. Minns också så himla mycket tillbaka till min högstadietid och att gå i åttan/nian. Kan se mig själv i många av eleverna, och kan se vilka jag som 14/15-åring hade fruktat/hatat/varit avundsjuk på/tyckt var söt o.s.v. Kan se hur många av tjejerna är sådana hardworking duktiga flickor med höga krav på sig själva, vilket jag känner igen mig i. Kan se hur det har hänt saker på feminismfronten på ett decennium – de har (åtminstone teoretisk) koll på samtycke vilket gör mig så jävla glad. De är så woke och politiskt medvetna på ett sätt – men fortfarande oroliga tonåringar mitt i den värsta tiden av kroppar som förändras, känslor som sprudlar och man vill vara så nära nära som det bara går, och några är fysiskt vuxna och andra inte och det är skitjobbigt, och man är stressad över skolan och gymnasiet och vill ha bra betyg men samtidigt vara cool och man vill bara passa in men samtidigt vara unik och man är mellan barn och vuxen och är så himla stor men samtidigt så liten. Ja herregud man vill ju inte tillbaka till högstadiet direkt, men jag minns samtidigt tiden med värme när jag nu varit tillbaka i högstadiets korridorer.

På många sätt är åttorna och niorna jag haft så vuxna och mogna, som det här med medvetenheten kring samtycke eller acceptansen för hbtq+ och att bryta de traditionella könsrollerna. Samtidigt är de ju så unga vilket man lätt glömmer bort. Men jag tycker mig se att man kanske blir vuxnare lite snabbare i stan? Eller så var det bara jag. Men om jag ser tillbaka till mig själv på högstadiet kändes jag så mycket mer som ett barn än vad jag betraktar dessa elever? Men som sagt, det kanske bara är så man känner, eller så är det annorlunda mellan stad och landsbygd, eller så är det en kombination eller har faktiskt förändrats.

Hur som helst, jag har lärt mig en massa om mig själv både privat och som yrkesverksam lärare vilket jag förhoppningsvis lär bli om allt går enligt planerna, och det är framför allt tack vare eleverna (och fantastiska kollegor, t.ex. Ulla som varit min stabila klippa och kunskapskälla genom hela vikarietiden). Så från en tidigare högstadieelev till en annan, tack så himla mycket. Jag ser fram emot att fortsätta vara lärare för att tack vare er fick jag en sån bra första experience. Tänk att jag när jag slutade nian tänkte att jag “aldrig ska bli lärare” (eftersom pappa var rätt bitter på läraryrket på slutet) och nu elva år senare sitter jag här med lite mer än en termin av undervisning i ryggen och viljan att fortsätta med det. Life, ändå.

P.S. Bonusbild på mig, Anna och Mikael från i torsdags när vi klättrade höghöjdsbana i Partille. Perks of being a lärare – det är jävligt tufft under läsåret men sen får man belöning i form av långa sommarlov och en massa lekdagar i slutet på terminen.

Jahopp, förutom att man inte längre blir leggad på Systemet tydligen (testade en till gång och blev inte leggad då heller!!!! Den tredje gången fick jag dock slänga fram körkortet) så har jag nu också gått och blivit förstahandskontraktinnehavare!!!! Ojoj, historiens längsta ord, men jag har alltså gått och fått förstahandskontrakt.

…så nu ser det ut såhär på min Boplats-sida. Har samlat hela sju dagar. SJUKT!!!!

Samtidigt ser man också detta i min historik. Jag ska alltså flytta in på Kalendervägen 119b, en tvåa med balkong i söderläge i Kortedala. Hyran är billig så jag kan bo där själv, vilket jag skall göra under sommaren (inflyttning är den 16e juni) men sen ska en tjej flytta in i mitten på augusti så får vi megabillig hyra och jag får sällskap. Utmärkt! 🙂

Ser så HIMLA mycket fram emot att få inreda lägenheten. Packa upp alla mina tusen flyttlådor, ställa alla mina böcker (sådana har jag ju många av………..) i någon bokhylla (som jag måste köpa). Hänga upp tavlor. Upptäcka vilken stil jag har! För ärligt talat vet jag inte eftersom i alla mina 25 flyttar (literally) har jag bara möblerat/inrett en lägenhet en enda gång (min student-etta) och då var det ju med vetskapen att jag ändå snart skulle behöva flytta, så det räknas inte riktigt. Nu ska jag äntligen få bestämma själv och upptäcka hur jag vill ha det! Är så glad för det. Att döma av alla lampor jag köpte på Emmaus idag tror jag dock att jag har en ganska clean men lite industri-ig stil? I alla fall på lamporna. Men det återstår att se!!!!!! Vill i alla fall ha robusta material, naturliga varma färger i typ beige/brunt/vitt/orange, lite kulörer här och där (har t.ex. en vattenkokare och ett durkslag i rött så köket kanske får ha röda detaljer??), undvika plast och stora vita blanka grejer, mycket gröna växter, mycket belysning här och där, lättstädat (d.v.s. inte för många saker!!!!) (men det är väl ingen risk med tanke på att jag knappt äger några möbler hahaha), trä…. ja det är väl de visioner jag har. Men har ju inte varit i lägenheten ännu så vi får väl se vad som får plats och passar ¯\_(ツ)_/¯ (Obs, våldgästade lägenheten under min dock – åkte helt sonika dit och ringde på alla knappar för att få komma in i trapphuset och sedan knackade jag på första dörren som inte svarade men det gjorde andra som råkar vara lgh under min, där två förvånade barn storögt lät mig komma in och kolla runt ett par minuter hehehe).

Jaha vuxenpoängen rullar in!!!! Bara fast jobb som fattas!

Nåt otroligt hände förut. Jag blev inte leggad på Systemet!!!!!!!! Stod beredd med leg:et ifall han skulle be mig, men räckte inte fram det (har testat tidigare och då har jag blivit ombedd att visa). Men icke, blev inte frågad. Gled igenom smoothly utan att ha blivit leggad! Jag upprepar: de leggade mig inte! Otroligt som sagt. It’s a first. Vet inte om man ska vara glad eller ledsen? Ser jag så gammal ut!? Fast samtidigt. Också Mogen och Vuxen uppenbarligen. Och det vill man ju va. 🙂

Godmorgon godmorgon. Här ovan är en bild på mig som nyklippt som jag är. Det har stått på min to do-list länge: gå och klipp dig! Gjorde slag i saken spontant i fredags, precist på en runt-hörnet-salong utanför skolan. Älskar känslan av nysnaggat!

Denna vecka har det varit rätt intensivt plugg. Hade en inlämning i onsdags som jag jobbade med hela onsdagen (min lediga dag) och jag har en inlämning nu på tisdag som jag var tvungen att jobba med till sent igår och två timmar imorse då jag inte har tid i början på nästa vecka. Nu är det dock äntligen klart, phiew. Ska fira genom att gå ut på en promenad i det konstiga vädret. Krispig sol men blåst och kyla. När ska det bli vår igen I wonder!?

Idag var jag tillbaka i skolan (d.v.s. på jobbet) igen efter en lång påsklovsledighet, och jag hade faktiskt längtat. Tror det beror på att jag är lite socialt understimulerad, men också för att jag tycker det är så kul. Och för att kollegan som jag vikarierat för så smått börjar komma tillbaka nu vilket är så skönt eftersom en massa ansvar lyfts från mina axlar. Har varit tufft att ha (almost) sole responsibility för niorna i framförallt deras religion, som varit det sista de har inom religion och därför påverkar deras slutbetyg som de söker in på gymnasiet med. Men rättningen är klar nu i alla fall och på fredag/måndag har de prov i ekonomi och sedan går vi redan över i nästa ämne, som då Samuel min kollega skall ha huvudansvaret över (är tanken i alla fall, sen får vi se hur mycket han pallar efter operationen).

Hur som helst. Gillar mitt jobb så mycket – kollegorna och eleverna är underbara tbh. Innan påsklovet firade vi av vår tidigare rektor Sanna som slutat och det var tävling arbetslagen emellan i olika fysiska grenar (vi vann yay) och sedan drog vi till Tullen runt hörnet där det blev ett par öl vilket ju var riktigt kul. Vill dricka öl med mina kollegor oftare haha. Och ha kvar dem som kollegor. Bedriver kampanj ge-Alice-en-fast-anställning sedan ett tag tillbaka genom att visa framfötterna, försöka vara en bra kollega och högt och tydligt säga att jag gärna stannar så länge jag får 🙂 Fick reda på idag att det finns en annan lärare utan lärarlegitimation (och dessutom “bara” med en kandidat) som är tillsvidareanställd, så varför inte jag? Som ju dessutom om allt går som det ska faktiskt får den där lärarlegitimationen nästa vår! Let us hope!