Jaha så min helg blev oplanerat planlös pga Ellen (min roomie) testade positivt för covid i torsdags. Jag kan potentiellt ha blivit smittad i onsdags kväll när vi snackade i hallen i typ tio min men annars har vi inte umgåtts nära varandra innan dess (eller sen dess). Och hittills har jag inte blivit sjuk, peppar peppar! Men karantänreglerna gäller ju till på onsdag så jag ställde in att åka till Spekeröd vilket jag hade planerat, så tråkigt 🙁 Längtar efter huset och familjen. Men men, jag gjorde det ända rätta igår, dvs lagade en lyxig brakmiddag till mig själv, öppnade en flarra vin och åt lyxigt naturgodis till en bra film. Älskar att skämma bort mig själv med god mat på helgerna hehe. Handlade igår efter ”jobbet” (dvs praktiken på Polhem – om man tagit tredje dosen och går i skolan eller jobbar med samhällsviktigt yrke, samt är symptomfri, är man undantagen från karantänsregeln att stanna hemma från skola och jobb om någon i hushållet är sjuk – däremot ska man undvika att träffa andra) (fram till onsdag då). Hur som helst, handlade gott och gjorde hemmagjord gnocchi med en gräddig spenat-, kronärtskocks- och citronzestsås. Blev mycket gott! Imorse bakade jag bröd (lyxa för sig själv som sagt) och ikväll blir det en ny omgång gnocchi (har fortfarande deg kvar i kylen). Och ännu en film från filmfestivalen! Men innan dess: ett yogapass, plugg och en städrace. Vi hörs!! 🙂
Jag har också listat alla böcker jag läste 2021 (vilket blev en hel del – både romaner och på slutet mest facklitteratur). Så here we go, en compilation av de böcker jag läste färdigt (jag började t.ex. på två romaner på slutet av året som kommer få komma med på 2022 års lista istället).
Call me by your name – André Aciman (2017). Har skrivit om i detta inlägg. En otroligt vacker bok om Elio, sjuttonåringen som blir blixtförälskad i sin pappas några år äldre amerikanske doktorand som spenderar en sommar på 80-talet hos dem i deras hus i Italien. Det är sensuellt, det är sexigt, och det är otroligt vackert. Mycket läsvärd!
Samlade verk – Lydia Sandgren (2020).Har skrivit om i detta inlägg. Det var länge sedan jag läste en sån här tegelsten, som var en roman med deckarinslag, då den kretsar kring mysteriet med Martins frus oförklarliga försvinnande för tjugo år sedan, då barnen var små. Sedan dess har han inte hört av henne, men livet rullar på. Göteborgsbeskrivningarna är romantiserade men ickedestomindre härliga att dyka ned i, man blir sugen på att vara akademiker när man läser, och jag tror att både tjugo-nånting och femtio-nånting kan relatera till den här boken, med tanke på att dess huvudpersoner är just tjugo-nånting och femtio-nånting. Det finns en anledning att den vann Augustpriset. Mycket läsvärd!
On Earth we’re briefly gorgeous – Ocean Vuong (2020). Har skrivit om i detta inlägg. En vackert skriven bok om våld, klass, rasism och sexualitet. Läsvärd, men stundtals något svår att följa med i.
GoT-serien – George R.R. Martin. Jag gick och köpte alla böcker second hand och fastän jag läst dem påbörjade jag dem om igen. Det är så avslappnande att läsa något man redan läst och vet bra! För tillfället är det min frukost-lektyr (har hunnit fram till sjätte boken). De böcker jag läste under 2021 var alltså A game of thrones (1996); A clash of kings (1998); A storm of swords 1 (2000) samt A storm of swords 2 (2000). Tyvärr kommer jag väl hinna läsa ut de existerande böckerna (d.v.s. A feast for crows som jag håller på med nu, och A dance with dragons 1 och 2) innan de planerade två uppföljarna hinner komma ut (de har ju varit planerade ett tag om man säger så, haha, eftersom A dance with dragons kom ut 2011.
Sen for jag hem – Karin Smirnoff (2020). Skrev om här. Tredje och sista boken i trilogin om Jaana Kippo. Den här boken handlar lite mer om Jaanas tidigare liv i Stockholm, men fortfarande är den fylld av mörker och misär, arga gubbar, avlägsen landsbygd och våldsamma män. Och liksom tidigare är språket något alldeles särskilt. Läs!!
Chockdoktrinen – Katastrofkapitalismens genombrott – Naomi Klein (2007). Skrev om här. En 700 sidor lång fackboks-tegelsten, vars tes är att de neoliberala marknadsfrämjande policies (à fria marknadsvurmaren a.k.a. Milton Friedman) som drivits igenom i många länder från 70-talet fram till idag – från Chile till Kina till Polen till Sydafrika – har gjorts så genom medvetna “chockterapi-strategier” som Klein kallar det.. D.v.s. att man har exploaterat och utnyttjat (och i vissa fall till och med provocerat fram) chocker och kriser för att införa kontroversiella ekonomiska policies. Boken handlar om att argumentera för och bevisa denna tes, med ett gediget research-arbete. Tung att läsa p.g.a. obvious reasons, men mycket läsvärd ändå!
De vuxnas lögnaktiga liv – Elena Ferrante (2020). Skrev om här. Boken utspelar sig i Neapel, i de finare kvarteren där tolvåriga Giovanna bor med sina intellektuella föräldrar i en fin lägenhet där olika universitetslektorer och professorer kommer på middag för att diskutera sina senaste publiceringar, marxism och politik. En dag råkar hon höra sin pappa säga att hon är ful och liknar sin faster, som är paria i familjen. Detta blir startpunkten på en familjekris, och Giovannas resa från villkorslöst älskat och bekymmerslöst barn till trasslig tonåring som gläntar på de vuxnas lögnaktiga värld. Jag tyckte om boken, det är roligt att läsa om Italien och Neapel och Ferrante skriver vackert om fula saker. Det är kanske inte den allra bästa bok jag någonsin läst, men absolut läsvärd och när jag väl kom in i den ville jag inte sluta läsa.
Girl, woman, other – Bernardine Evaristo (2019). Skrev om här. Boken är skriven på ett väldigt poetiskt sätt, med väldigt få skiljetecken och effektfulla radbrytningar som ger texten ett slags romantisk touch och rytm. Varje kapitel handlar om en ny karaktär, som oftast introduceras i slutet av föregående kapitel. Ju längre man läser, ju mer utvecklas det lilla universum där alla karaktärer på ett eller annat sätt befinner sig, mer eller mindre connect:ade med varandra genom tid och rum. Nästan alla tolv karaktärer delar erfarenheten att vara en woman of colour – men det är också den enda erfarenheten många av dem delar – och det är kring det som boken kretsar. En mycket läsvärd bok.
Ordinary men – Christoffer R. Browning (1992). Skrev om här. Ännu en fackbok (det blev fler såna under andra halvan av året). Boken är en analys avåtalshandlingarna mot polisbataljon 101, en bataljon inom Nazitysklands ordningspolis, och tesen är helt enkelt att den bestod av just helt “vanliga människor”. D.v.s. människans kapacitet till besinningslöst våld. Mycket intressant bok (om än tung).
Stalin’s Genocides – Naimark (2010). Ännu en fackbok, skrev om här. Naimarks case i boken är att alla de människor som dog under Stalins regim på 1930-talet bör räknas som ett folkmord (trots att det inte passar in i Folkmordskonventionen). Naimark utreder bland annat kollektiviseringen av mark samt dekulakiseringen ‒ handlingar motiverade som nödvändig finansiering av industrialiseringen ‒ som politiska åtgärder som orsakade massmord. Naimark anser att likheterna mellan Stalins och naziregimens mord är så pass många att de gör dem båda genocida i sin essens: båda hade en karismatisk ledare, diktatur, ideologiska motiveringar samt “prometeiska” transformativa strävanden, vilket ledde till massmord. Detta står som sagt i kontrast till FN:s definition av folkmord. Ett intressant bidrag till diskussionen om vad som egentligen ska räknas som ett folkmord.
De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon – Karlsson (2012). Skrev om här. Boken är en analys av folkmordet i Armenien, utifrån frågan huruvidadet fanns en intention bakom det (en av kriterierna för att det skall räknas som folkmord enligt FN:s konvention). Boken går igenom kronologin men analyserar också efterbörden av folkmordet, t.ex. hur Turkiets officiella hållning ser ut idag (enligt dom skedde det inte över huvud taget). Jag lärde mig mycket av boken, eftersom jag inte visste att folkmordet ens ägt rum. Ytterligare ett intressant bidrag till diskussionen om vad som egentligen ska räknas som ett folkmord. Ni börjar kanske se ett mönster – jag läste en historiakurs om folkmord i somras. Happy times!
Utrota varenda jävel – Sven Lindqvist (1992). Skrev om här. Ett viktigt verk i den postkoloniala litteraturen, som rör sig någonstans mellan poesi och fackbok. Bokens grundtes är att Nazitysklands förintelse av judar i Europa inte är unik, utan ett kulminerande av Europas sedan länge rotade rasism och imperialism, med början i den spanska invaderingen av Kanarieöarna på 1400-talet. Mycket välskriven och intressant, och inte så tungt skriven som en “vanlig” fackbok (dock ett som ni förstår väldigt tungt ämne).
Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson (2015). Svensk socialrealism. Det är 80-tal och man får följa bokens huvudperson Miira, vars föräldrar är finska invandrare, som bor i en förort till Göteborg tillsammans med andra finnar. De har inte mycket pengar, och det är ganska mycket misär, men Miira tampas med life på sitt eget sätt. Slogs av att boken var ganska… äcklig? Emellanåt. Alltså som att inget lämnas åt fantasin när det gäller typ folks äckligheter som att prutta och rapa, haha. Läste boken för att samhällsettorna jag VFU:ade hos i sociologin skulle förklara huvudpersonens öde utifrån någon av de teorier som de fått till sig under undervisningen (marxism, genus och Bourdieus kapitalteori). Mycket bra bok för ändamålet! Boken var helt OK – tror den är bra att läsa för blonda Polhemsbarn idag, uppvuxna i typ Billdal och som är rädda för att ta spårvagnen åt Nordost, för att få en förståelse i hur rasism och samhällets ojämlikhet såg ut, och fortfarande ser ut idag, fast med andra människor än finnar.
Martin Mutumba – äkta hela vägen – Martin Mutumba & Erik Niva (2020). Hahaha den här boken hade jag ALDRIG läst självmant, men liksom den föregående ingick den i elevernas kurslitteratur så jag var tvungen att få lite koll. Mycket bra för ändamålet att analysera huvudpersonens öde utifrån sociologiska teorier om klass, kön och “ras”, men själva boken är enligt mig inte mycket att ha. 🙂 Men det klart, om man inte har någon läsvana och gillar fotboll kan väl den absolut vara intressant, men inte för någon som är van att läsa och som inte gillar fotboll hahaha. Men jag tog mig igenom den i alla fall.
Det sociala livet i skolan – Thornberg (2020) Ja den här låter ju ganska tråkig och den gjorde inte särskilt stort intryck, även om jag läste från pärm till pärm i min socialpsykologi-kurs i höstas. Handlar bl.a. om mobbning och konflikter och tar upp olika teorier om varför mobbning sker och vad man kan göra åt det.
Lärande bedömning – Anders Jönsson (2020) Den här boken däremot! OJ så bra den var!!!! Också en fackbok (det blev många sådana på slutet av året) som jag läste i min bedömnings-kurs och jag har haft SÅ stor behållning av denna. Dels tar den upp intressant fakta och teori kring bedömning generellt, men framförallt ger den också en konkreta verktyg och strategier kring hur man skall ta sig an bedömning och betygsättning, som ju är en stor del av en lärares yrke. Framför allt varför och hur man använder analytiska bedömningsmatriser har jag verkligen tagit till mig sedan jag läste boken. Rekommenderar starkt till alla lärarstudenter och yrkesaktiva lärare! Skrev om här.
Konflikthantering i professionellt ledarskap – Hakvoort & Friberg (2020) Den här boken är ytterligare en fackbok som jag läste inom kursen socialpsykologi. Det är en antologi så jag tyckte olika kapitel var olika intressanta, men det jag verkligen tar med mig från den här boken är konflikthanteringsverktyg, och då speciellt Non Violent Communication (NVC). Jag hade läst om verktyget tidigare, men här lärde jag mig det verkligen och har också tillämpat det i diverse vardagssituationer sedan dess (framför allt i relationer) – och det funkar verkligen!
Specialpedagogik och funktionsvariationer – Jacobsson & Nilsson (2018) Det här är en fackbok om olika funktionsvariationer och hur man skall bemöta elever med det i vardagen som lärare. Gjorde inget stort intryck, kanske mycket för att jag upplevde att boken var riktad mycket till pedagoger för yngre barn? Det var ofta jag tänkte att “jaha, och hur är detta användbart för oss som ska bli gymnasielärare?”.
Perspektiv på specialpedagogik – Claes Nilholm (2020) Den HÄR boken däremot! Såååå intressant. En av de bästa böckerna jag läst hittills under KPU:n, along with Lärande Bedömning av Anders Jönsson jag skrev om ovan. En mycket pedagogiskt skriven bok (surprise – men alla pedagogiska böcker är inte pedagogiskt skrivna!) och olika teoretiska perspektiv på specialpedagogik, d.v.s. vad problemet är och vem/vad som anses vara bärare av problemet, och i sin tur hur det i såfall skall tacklas. Boken tar upp tre perspektiv: det kategoriska/medicinska/kompensatoriska som kommer från en psykologisk/medicinsk tradition och ser problemet ligga hos individen, och därmed är det individen som ska kompenseras för sina brister. Det kritiska perspektivet som kommer från en sociologisk tradition och ser problemet ligga i strukturen, t.ex. hur samhället och skolan är ordnade, därmed är det dessa strukturer som skall ändras så att alla oavsett diagnos kan bli inkluderade (inkludering är alltså ett nyckelord). Och så det tredje s.k. dilemmaperspektivet, som är mer pragmatisk och till skillnad från de båda andra inte ser en självklar lösning utan erkänner att det inom specialpedagogik alltid kommer finnas olösliga dilemman som man helt enkelt måste hantera, d.v.s. välja vad man vill betona. Lärde mig supermycket av denna bok och tyckte den var så intressant att läsa.
Inkludering och måluppfyllelse – att nå framgång med alla elever – Bengt Persson & Elisabeth Persson (2012) En fackbok om en fallstudie av en skola som på kort tid fick ner antalet elever som gick ut med ofullständiga betyg genom ett inkluderande och pragmatiskt arbetssätt. Ändå intressant för att vara en fackbok men inget man skulle läsa utanför pedagogiksfären.
Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder – Bo Hejlskov Elvén (2018) En bok om hur man rent konkret skall hantera elever med “problemskapande beteende”, d.v.s. beteende som skapar problem för andra, vilket författaren noggrant betonar inte nödvändigtvis betyder att personen har problem – det är snarare omgivningen som har problem med personens beteende. Helt okej bok som gav en lite insikter, men återigen upplevde jag att den inte var så användbar för mig som gymnasielärare.
Under slutet av 2021 började jag också läsa Jane Eyrie men har inte hunnit klart, så den fortsätter in på 2022, och samma med nästa bok i GoT-serien som jag också läser parallellt och fortsätter med in på 2022. Dessutom har jag läst en massa artiklar och delar av andra böcker som kurslitteratur, d.v.s. inte pärm till pärm, men de får inte komma med på den här listan. 🙂
Som den nostalgiker och dokumentations-ivrare jag är har jag självklart skrivit upp alla filmer jag sett under året. Så här kommer en liten compilation, från januari till december 2021:
I am Greta (2020) Dokumentären om Greta Thunberg var tydligen den första filmen jag såg 2021, och den berörde mig. Här kommer man närmare Greta Thunberg som person och människa, utan att för den sakens skull tumma på att porträttera själva kampen och aktivismen i stort. 4 av 5
And then we danced (2019) En underbar och passionerad film som utspelar sig mitt i det traditionella och homofoba Georgien där förbjuden kärlek spirar mellan två unga män i ett traditionellt danskompani. Filmen nominerades till “bästa internationella långfilm” på Oscarsgalan och vann en massa guldbaggepriser, med rätta. Underbart soundtrack också, bl.a. Jonny Boy med Kite. Se!4,5 av 5
Portrait of a lady on fire (2019) En av årets bästa filmer. Ytterligare en passionerad och mycket sensuell historia om förbjuden kärlek, denna gång utspelar den sig i 1700-talets Frankrike där målaren Marianne har fått i uppdrag att måla av aristokratdottern Héloïse för att skicka till hennes framtida man. Héloïse vill dock inte bli bortgift så Marianne måste observera henne noggrant och måla ur minnet. En otroligt vacker love story som jag grät floder till. Se den!!! 5 av 5
Chocolate (2000) Såg filmen Chocolate på inrådan av Mim och Linda då den låg på SvT-play. En feelgood-film med bland annat en relativt ung Johnny Depp, vilket ju är en anledning att titta p.g.a. ögongodis. Lätt att se och en gullig historia regisserad av Lasse Hallström. 3,5 av 5
Kirikou and the sourceress (1998) En film som jag sett för länge länge sedan och nu såg om, faktiskt helt på franska utan text, eftersom den finns på Cineasterna. En helt fantastisk animerad film baserad på en gammal västafrikansk folksägen, om den lille pojken Kirikou och den elaka häxan Karaba. Ett måste att se, för såväl barn som vuxna. Så vackra animationer, och en vacker historia. 5 av 5
Nausciä and the valley of the wind (1984) Jag har ju då ett projekt i projektet, d.v.s. inom projektet att se mer bra film generellt så vill jag också se alla Studio Ghibli-filmer, så nu var det dags för Nausciä. Den här filmen är, liksom Spirited away, regisserad av Miyazaki, och innehåller flera kända teman: en ung hjältinna, ekologisk katastrof, glädjen i att flyga och såklart magiska inslag. Filmen utspelar sig i en apokalyptisk framtid i vilken en gigantisk giftig djungel breder ut sig. I djungeln finns enorma muterade insekter, Ohm, och prinsessan Nausciä från the Valley of the wind försöker undersöka djungeln och finna sätt för människorna och djuren där att samexistera. 3,5 av 5
Princess Mononoke (1997) Princess Monoke såg jag egentligen i slutet på 2020 men eftersom den också ingår i mitt “Se alla Studio Ghibli-filmer-projekt” så vill jag ändå skriva om den här. Princess Monoke innehåller liknande teman som Nausicaä, d.v.s. en heroisk kvinnlig huvudkaraktär och ekologisk katastrof, men denna film utspelar sig istället i 1300-talets (?) Japan och handlar om kampen mellan skogens gudar som försöker skydda skogen, och människorna som vill hugga ned den för att bryta järn. Den är mycket vackert animerad och ganska mörk, och jag uppskattade den här filmen mycket även om jag tyckte att den var lite för lång (över två timmar). Den var bättre än Nausicaä och Castle in the sky, men inte lika vass som How’s moving castle3,5 av 5
Castle in the Sky (1986) Castle in the Sky såg jag egentligen också 2020 i mitt Studio Ghibli-projekt, men jag vill ha med alla Studio Ghibli-filmer i det här inlägget så vi kör, hehe. Liksom de flesta andra Ghibli-filmerna är även denna fantastiskt animerad och är centrerad kring en vänskap mellan två barn, inklusive en heroisk kvinnlig huvudkaraktär. I den här filmen letar de två barnen efter det flygande slottet som det bara finns sägner om, och det finns i den här filmen (till skillnad från många andra Ghibli-filmer) tydliga antagonister. En vacker film, men lite för lång den här också (över två timmar) och jag såg den i två omgångar. Som sagt, inte lika vass som Mononoke, men fortfarande verkligen värd att se för de extremt vackra och detaljerade animationerna och för att Studio Ghibli generellt är fantastiskt. En stark3:a av 5
Parasit (2019) En sydkoreansk thriller om en hustler-familj som knegar på i lågbetalda arbeten, men gradvis tar sig in i en rik familjs hem genom en hel del list, lögner och en viss avsaknad av moral. När huset töms för att ägarna åker på semester passar familjen – som nu utmanövrerat de tidigare anställda – på att leva lyxliv i deras hus, ovetandes om den storm som gör att familjens ägare kommer hem tidigare än planerat… Mycket spännande, underhållande och mörk film. 4 av 5
Shoplifters (2018) Jag fortsatte på det östasiatiska temat och såg den andra filmen som hype:ades, vilket var Shoplifters,en japansk film. Shoplifters skildrar en fattig arbetarklassfamilj (något likt Parasit), där pappan Osamu är dagsarbetare som tvingas lämna sitt jobb efter en skada, hans fru Noboyo som arbetar med att tvätta kläder, dottern Aki som arbetar som någonslags eskort, den unge pojken Shota och den äldre kvinnan Hatsue som lever på och försörjer de andra med hjälp av sin döde makes pensionspengar. I familjen hamnar snart också den lilla flickan Yuri som verkar vara föräldralös, men när de på TV två månader senare förstår att hon är saknad utan att föräldrarna rapporterat henne saknad, bestämmer de sig för att behålla henne och klipper hennes hår och döper om henne till Lin. Shota lär sig tidigt att “shoplifta” (d.v.s. snatta), och tar också med sig lilla Lin. Ju längre filmen går förstår man dock snart att detta kanske inte alls är en familj. Till en början har man mycket sympati med karaktärerna, men så småningom utvecklas story:n och man förstår att det är mycket hustle going on här. Mycket spännande film! 4 av 5
Attenborough och massutrotningen (2020) Brittisk dokumentär med legendaren Sir Attenborough. Minns inte riktigt vad den här gjorde för intryck, men den var antagligen bra och sevärd åtminstone?
Resan till Melonia (1989) Ett underbart litet äventyr, löst baserat på Shakespeare’s pjäs Stormen, med fantastiska teckningar, underbara röst-skådespelare och ett redigt budskap: nämligen ner med kapitalismen, ingen ska härska över Melonia. Dvs anarkism-propaganda paketterad i alldeles alldeles underbar barnfilm. Se den! Inte minst för Per Åhlins & co. fina illustrationer. 4 av 5
Titanic (1997) Titanic va. Så jävla bra film. Tröttnar aldrig. Den har liksom allt. Käääärlek som ju ändå är det finast vi har här i världen. Löv sweet löv. En jääävligt het Leonardo DiCaprio, blott 23 år gammal. Ekonomiska klyftor, triangeldrama och en tragedi till slut. Det fanns en anledning till att den vann så många Oscars liksom. 5 av 5
Persepolis (2007) En humoristisk skildring om allvaret i 80-talets Iran, med den iranska revolutionen 1979 och den efterföljande islamiseringen. Vackert animerad med fantastiska ansiktsuttryck hos huvudkaraktären Marji. Se! 4 av 5
Tully (2018) En mycket intressant mind-twisting mörk komedi (?) om moderskapet. Lite svår att placera i en genre, men jag tyckte verkligen om den här filmen och det faktum att slutet var helt oväntat, vilket man ju alltid gillar när man blir överraskad som tittare. Det handlar om Marlo som är gravid för tredje gången, och som har två krävande barn sen tidigare med olika typer av speciella behov. När barnet väl kommer får Marlo en “night nanny” vi present ilket hon till en början är mycket skeptisk till, men som hon sedan allt mer uppskattar eftersom hon får ordentlig sömn och dessutom en fin vän. Gillade! 4 av 5
Howl’s moving castle (2004) Jag minns när How’s moving castle (eller “Det levande slottet” på svenska) hade premiär, för jag minns bio-affischerna på Fregatten. Jag såg den dock aldrig, vilket är konstigt eftersom det är också Miyazaki och familjen hade ju älskat Spirited away. Jag och Paulina såg den istället båda för första gången tillsammans nu som vuxna, och blev inte besvikna. Otroliga animationer!!! Enligt Wikipedia är filmen influerad av Miyazakis opposition mot USA:s invadering av Irak 2003, och innehåller därför starka antikrigs-teman. Den handlar om den unga flickan Sophie som träffar på en häxa och förlorar sin ungdomliga skönhet när hon förvandlas till en gammal och skröplig kvinna. För att bryta förtrollningen lämnar hon hemmet och ger sig ut på landsbygden, där hon träffar en fågelskrämma som hon kallar “Turnip head”. Han leder henne till trollkarlen Howl’s levande slott, vars magi kommer från eld-demonen Calcifer. Sophie ingår en överenskommelse med Calcifer: han lovar att bryta hennes förtrollning, om hon bryter hans band med Howl. 4 av 5
Small axe (2020) Jag såg två av filmerna i antologin Small Axe, som porträtterar västindiska immigranters liv i 60-, 70- och 80-talets Storbritannien med allt vad det innebär. De två jag såg var Education och Lovers rock. Jag har sett blandade kommentarer om den här antologin, och jag borde kanske se alla, men den sistnämnda Lovers rock var tbh ganska tråkig. Jag och Paulina såg den ihop och kände väl inte riktigt att den hade någon plot egentligen? Hela filmen, som är 70 minuter lång, handlar om en reggae-fest och man får liksom titta på människor som dansar hela filmen. Typ. Så där förstår jag faktiskt inte riktigt hype:n. Education hade en tydligare handling, och berör om den rasism som svarta, och i det här fallet västindiska invandrare, utsattes för i Englands skolsystem på 70-talet. Den var gripande. Jag skulle säga att Lovers rock kanske får 2 av 5 och Education 2,5 av 5? Men som sagt borde jag kolla på de andra tre filmerna också, för jag kanske bara såg de minst bra av dom?
Your name engraved herein (2020) En sydkoreansk film som jag såg för att den var hbtq-themed, d.v.s det var två killar som blev förälskade. Men handlingen var lite konstig och hängde inte riktigt ihop på nåt sätt? Jag hade tbh också lite svårt att hålla isär karaktärerna för de var så lika hahaha men det är kanske bara min european gaze som säger till det. Sen var det ändå nån het sexscen och gay love blir man alltid glad av när det skildras i film (även om detta var ganska sad sådan) men det finns definitivt bättre hbtq-filmer. 2,5 av 5
Ponyo (2008) Detta är också Myazaki och Studio Ghibli men tyckte inte alls denna höll samma kvalitet som de andra filmerna. Kanske för att det här är en ganska tydlig barnfilm som saknar det där mörkret som andra Studio Ghibli-filmer har, men också för att illustrationerna tbh hade rätt dålig kvalitet jämfört med övriga Studio Ghibli-filmer. Inte alls den fantastiska detaljrikedomen, vackra bakgrunderna eller de realistiska ansiktsuttrycken man är van vid, och också en haltande story à Lilla Sjöjungrun. Nej, den här rekommenderar jag inte särskilt starkt, men lite underhållande är den väl för framförallt barn. 2 av 5
Kiki’s Delivery Service (1989) Bra jag har varit på att genomdriva mitt Studio Ghibli-projekt, eller hur? Nu var det då dags för Kiki’s Delivery Service från 1989, som handlar om häxan Kiki. Det är en coming of age-film med teman som självständighet, och såklart med en stark kvinnlig huvudkaraktär och lite magi på det. Den här filmen är mycket bättre än Ponyo och har också de vackra animationerna som man är van vid, men den är inte i klass med Spirited away eller Min granne totoro, och saknar det där mörkret som man gillar i t.ex. Nausicaä, Monoke och Castle in the sky. 3 av 5
Before midnight (2013) Den här filmen kan inte ha gjort stort intryck på mig, för jag var tvungen att googla för att komma ihåg vad den handlade om. Men det är i alla fall tredje delen i Before-trilogin Google tells me, och den handlar om ett par som är på semester och som, efter att ha varit tillsammans ett par år, reflekterar över sin relation och sina liv. Jag minns att det var väldigt mycket dialog men att den var sevärd med ett fint slut? 3 av 5
Rocket man (2019) Spelfilmen om Elton John fanns på Svt play så då var man ju tvungen att se. Handlar, som man kan tänka sig, om Elton John som ung, och hur hans karriär började. Den känns väldigt lik Bohemian Rhapsody (se nedan), eftersom den behandlar exakt samma teman: manlig rockstar som är secretly gay, och som mår rätt kasst, självmedicinerar men är, förstås, fullkomligt briljant musikaliskt. Bohemian Rhapsody är dock bättre, men den här var ändå sevärd. 3,5 av 5
Mustang (2015) Mustang såg jag och Linda tillsammans eftersom den finns på Drakenfilm som hon har. Och vilken film sen! Så vacker scenografi och man satt som på nålar och undrade hur det skulle gå. Filmen handlar om fem systrar som lever i en konservativ turkisk familj som är starkt präglad av heders kultur. När de på väg hem från skolan badar tillsammans med ett par pojkar anses de ha förstört sin heder, och måste snabbt giftas bort, en i taget. Jättebra film om systerskap, heder och frigörelse, som jag starkt rekommenderar! 4,5 av 5
Moonlight (2016) Moonlight är en coming of age-film om den unge Chiron, en afroamerikansk kille som tampas med sin sexualitet. I filmen får man följa honom växa upp i tre stadier av livet: som barn, tonåring, och som ung vuxen; i vilka man får följa hur han hanterar misshandel och homofobi men också vänskap och solidaritet. Titeln syftar på att “in moonlight black boys look blue” vilket är namnet på pjäsen som filmen baseras på. Filmen belönades med tre Oscars bland annat för bästa film. 4 av 5
The boy who harnessed the wind (2019) Filmen utspelar sig i Malawi på tidigt 2000-tal, där svår torka och hunger råder. Människorna lever på gränsen, och fastän utbildning är högt skattat har alla inte råd. William är en ung briljant pojke som försöker fundera ut hur han kan hjälpa sin familj och sin by under den svåra torkan: hur kan han tämja vinden? Filmen är based on a true story om en pojke som faktiskt gjorde just detta, d.v.s. tämjde vinden, och den drabbade mig så mycket. Otroligt bra film som jag starkt rekommenderar! 5 av 5
Reaching for the moon (2013) Jag ville se en hbtq-film och Reaching for the moon fanns på Svt play. Den handlar om den amerikanska författaren Elizabeth Bishop som far till Brasilien för att skriva, där hon utvecklar en romans med den karismatiska arkitekten Lota de Macedo Soares (som alltså var en verklig person också). Filmen är underhållande men stundtals lite konstig plot och oväntat slut. Helt okej! 3,5 av 5
An affair (2018) Man gillar ju Tarjei Sandvik Moe (d.v.s. den norska skådisen som spelar Isak i Skam) och han är ju numera mycket bevandrad både på filmduken och på teaterscenen, och spelar huvudrollen i An affair. Filmen handlar om gymnasieläraren Anita som blir uppraggad av den mycket fräcke tonårskillen Markus, en av hennes elever, som hon faller för. Till en början är det oskyldigt, och Markus verkar gilla den makten han har över henne, men snart skiftar maktbalansen. En erotisk thriller som absolut var sevärd och promotion-meningen “How far is too far?” är verkligen accurate för att beskriva känslan filmen ger. 3,5 av 5
Giant little ones (2018) En sort of queer film som handlar om tonårskillen Franky som under en blöt natt har en sexuell upplevelse med sin bästa vän. Franky tar lätt på det och för honom är det ingen big deal, men kompisen har extremt grov internaliserad homofobi, vilket alltid är så jävla sad. Men hoppfullt att, som sagt, Franky verkligen inte har det. Ändå sevärd! 3,5 av 5
Far from heaven(2002) En film med Julian Moore och Dennis Haysbert som utspelar sig i 50-talets USA. Cathy (Julianne Moore) är hemmafruarnas hemmafru och tidningar kommer hem till henne för att göra reportage om det framgångsrika paret. Det Cathy inte vet är att hennes man är bög. Och det är så sorgligt att se sådana här filmer med gay-karaktärer som hatar sig själva så mycket och som kämpar och kämpar för att inte ha de där känslorna, och dessutom berör filmen också rasism, eftersom det inte går för sig att vita hemmafruar från övre medelklassen umgås med svarta personer. Mycket sevärd! 4 av 5
BohemianRhapsody (2018) Den biografiska spelfilmen om legendaren Freddie Mercury, briljant gestaltad av Rami Malek som jag tidigare sett i TV-serien Mr Robot. En fin film om Mercurys liv, inklusive all the ups and downs. Det är mäktigt, det är extravagant, och det är såklart sorgligt. Mycket sevärd!! 4 av 5
Prince of Egypt(1998) Den tecknade filmen om Moses som jag måste ha sett nån gång som liten, men inte mindes särskilt bra. Men den var oväntat bra tbh!? Grät en massa. Jättefint animerad också, och bra filmmusik. 4 av 5
A royal affair(2012) En fängslande film baserade på verkliga händelser som utspelade sig i Danmark kring år 1770. Danmarks kung var mentalt instabil och en romans utvecklas mellan hans drottning Caroline Mathilde och hans livläkare, som båda är anhängare till de nya upplysningsidealen. Mycket bra film där Alicia Vikander och Mads Mikkelsen gör briljanta skådespelarinsatser. 5 av 5
Pleasure(2021) Såg på bio med Olivia. Lämnade inget åt fantasin om man säger så. Om en svensk tjej med alteregot ”Bella Cherrie” tatuerat på handleden, som åker till L.A för att bli nästa stora porrskådis. Stundtals plågsam att se, stundtals rolig, men framförallt ärlig om porrindustrin. 3,5 av 5
Shéhérazade (2018) Fransk socialrealism, d.v.s mörker och misär. Om Zach som kommit ut från ungdomsanstalt och hamnar på gatan, där han snabbt plockas upp av sina kriminella vänner. De vill köpa honom sex, ”c’est un cadeau” som present för friheten men Zach blir förtjust i Shéhérazade, som arbetar som prostituerad. Han faller för henne, samtidigt som han också agerar som hennes hallick, och ställs snart inför ett etiskt dilemma. Som sagt, mörker och misär men det är också en del ljuspunkter i mörkret. Så deppigt att se hur kriminaliteten och misären verkligen är en spiral nedåt, och hur svårt det är att ta sig ur. 4 av 5!
Arrietty (2010) Jag har ju då som sagt ett litet projekt-i-projektet och det är att se alla Studio Ghibli-filmerna. Hittills i år, när jag då såg Arrietty vilket var ganska nyligen, hade jag då sett Ponyo, Howl’s moving castle, Kiki’s delivery service och Nausciä and the valley of the wind, men projektet började egentligen 2020 och då såg jag också Princess Mononoke, Castle in the sky samt såg om Spirited away och Min granne Totoro, varför jag la till dom på 2021 års lista också 🙂 Och nu var det alltså dags för ny Studio Ghibli-kväll! Arrietty handlar om the little people – småfolket som bor under hus och lånar sånt som människorna inte kommer sakna ändå. Otroligt vackert illustrerad med fantastiska detaljer. Och det finns lite mörker, även om det mest är gulligt och vemodigt. Fin film! 3,5 av 5
Winter’s bone(2010) Amerikansk socialrealism med Jennifer Lawrence i hennes genombrottsroll. Hon spelar tonårstjejen som bär ett tungt lass på sina axlar, inklusive att ta hand om sin mamma och sina två syskon i en värld full av motgångar. De har inga pengar, och den försvunna pappan har satt huset i pant, så nu hotas de att vräkas såvida de inte kan bevisa att pappan dött. Lawrence’s karaktär åtar sig det morbida uppdraget. Det är mörker och misär, men jävligt bra film! 4 av 5
Colette (2018) Colette handlar om den franska författaren med samma namn, spelad av Keria Knightly. Det är Paris och det är sekelskifte mellan 1800- och 1900-tal, och Colette skriver böcker under pseudonym, eftersom kvinnor inte blir utgivna. Hennes böcker blir omåttligt populära och hennes make Willy får all ära. Detta verkar vara okej för Colette än så länge, för hon får också leva ett fritt liv och bland annat utforska sin sexualitet. Willy blir dock allt mer odräglig, och Colettes böcker alltmer populära. Ni hör ju, intriger. Mycket bra film based on a true story, med många queer elements och det gillar man ju 🙂 4 av 5
Don’t look up(2021) Ja, vi såg också stjärnspäckade och kritikerrosade Don’t Look Up från Netflix, och till en början var jag ganska charmad men tyckte att den blev mer och mer B. Alla hyllar den, men jag vet inte, den är så grund och har så lite trust in the viewer? Man blir liksom skriven lite på näsan, det är så otroligt övertydligt. Kometen motsvarar klimatförändringarna, Meryl Streeps aningslösa karaktär representerar Trump och Jennifer Lawrences och Leonardo DiCaprios desperata forskar-karaktärer motsvarar de desperata klimatforskarna, som inte kan få politikerna att agera. Gott så, men som sagt, det hade inte behövt vara så obvious och så låg nivå? Sen är det ju som sagt alltid kul att se en massa kända skådisar, men också lite slöseri. 2,5 av 5
[…] som jag skrev om här!) och Pleasure (från förrförra årets filmfestival som jag och Olivia såg på bio). Båda är sevärda filmer! Jag och Are såg också Billy Elliot samt Birdbox med Sandra Bullock. […]
Trettondagen bjöd på strålande sol, krispig blå himmel och en temperatur runt nollan. Ut på tur! Vi hade siktet inställt på Vättlefjäll. Jag hade kollat upp en lagom promenix på 2 km från Surtesjöns parkeringsplats till vedförråd, som tyvärr inte hade nån ved, men det gjorde inget för det värmde faktiskt i solen.
Erik är här! Så himla mysigt. I tisdags ringde min telefon, jag svarade, han rabblade utan närmare hälsningsfraser: “Hejjagtänkteomjagkundehälsapådigimorgon?” Hahahah<3 Blev så glad. Och smickrad över att han ens vill komma hit och hälsa på, och att jag får ta hand om/vara ansvarig för ett barn i dagarna tre!? Då är man väl rätt vuxen right, när föräldrarna skickar sina barn till en?? Hahah.
Olivia premiäranvände sitt nya stormkök, tjoho! Ett äkta trangia, och med gasvärmare istället för rödsprit. Så mycket bättre – jag är sååå nöjd med mitt eget kök. Gör utflykter så mycket roligare!!
Efter Vättlefjäll åkte vi och spelade padel. Det var kul att spela med Olivia, Erik och Emil, men vet inte om jag är så imponerad av padel som sport. Fattar att det lockar folk eftersom det är relativt enkelt, men tyckte inte det var så jobbigt? Hade gärna sprungit lite mer. Kanske för att vi spelade två mot två? Kul i alla fall att hänga allihopa. Vi fortsatte sen hänget med pastamiddag hos mig, och så premiärspelade vi min julklapp, nämligen spelet Pandemic! SÅ kul var det!!! Man spelar i lag, men vi förlorade tyvärr då vår värld blev översållat av epidemier haha. Men vi ska ta revansch senare i veckan. 🙂
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut? Jag började spela beach-volley och började i gymnastik för vuxna – det var något jag aldrig gjort förut! Fick även mitt allra första egna förstahandskontrakt (d.v.s. på en vanlig lgh och inte studentlägenhet, som jag ju haft kontrakt på tidigare), samt undervisade på gymnasiet vilket också var nytt.
Vilka städer besökte du? Inte många p.g.a. obvious reasons. Men Bryssel och Amsterdam! Och Falun. 🙂
Vad var din största framgång 2021? Oj svårt – men att jag bollade 150 % plugg med jobb, relationer och fritidsaktiviteter och att det gick bra? Peppar peppar
Bästa köpet? Min elcykel!!!!!
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att träna både beach och gymnastik, att mina relationer med Popp och Erik fördjupats under 2021
Och ledsen? Att Mim var ledsen och besviken på mig som vän(det löste sig dock), men det gjorde mig ledsen.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014? Barn av vår tid, Gamora och Tjuvheder (Hov1), Live and die (Gina Dirawi), Kyss och Hatar dig (Daniela Rathana), That’s what I want och MONTERO (Call me by your name) (Lil Nas X)
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Går i perioder, men generellt är jag en glad människa 🙂
Vad önskar du att du gjort mer? Sagt ja till saker kanske? Blir lätt bekväm och lat 🙂
Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig över grejer som varit helt onödiga att oroa sig över
Blev du kär i år? Räknas Omar Rudbergs karaktär Simon i Young Royals???
Favorit-tvserie? Young Royals
Bästa filmen? Har sett mycket bra film i år, det kommer komma en lista… men om vi ska prata om nya filmer jag inte tidigare hade sett så säger jag Portrait of a woman on fire, A royal affair, Mustang och The boy who harnessed the wind som var de filmer som fick 5/5 av mig i år 🙂
Bästa boken du läste i år? Har läst så mycket i år, med mer betoning på facklitteratur i slutet av året. Så många bra böcker också. Girl, woman, other var en fin läsupplevelse när det gäller romaner, och Utrota varenda jävel var insiktsfull som en bok någonstans i gränslandet melan poesi och fackbok. Vad gäller fackböcker var Lärande bedömning en mycket mycket bra bok om betygssättning och bedömning, och jag tyckte också mycket om Perspektiv på specialpedagogik.
Vad gjorde du på din födelsedag 2021? Åt födelsedagsfrukost med syrran på balkongen, och sen bjöd hon mig på lunch. Bjöd hem mami, Matilda, Popp och Mim på middag sen på kvällen.
Vad fick dig att må bra? Mina nära och kära, träning, god mat, vila, att lära mig massa nya saker
Är det något du saknar år 2021 som du vill ha år 2022? Ett tryggt jobb med en go lön
Vilken kändis var du mest sugen på? Say no more – Omar Rudberg
Vem saknade du? Paulina och Mim
Nyårslöfte? Stretcha mer! Klarade mitt förra nyårslöfte, d.v.s. att bada utomhus varje månad under 2021. 🙂
Högsta önskan just nu? Att jag klarar av mina studier under 2022, får min lärarexamen samt en anställning till hösten. Att få fortsätta lära mig massa saker under 2022, att min kropp funkar och låter mig träna beach och gymnastik. Att mina relationer fortsätter utvecklas och fördjupas, och att jag är en bra vän/partner/familjemedlem till de jag bryr mig om.
Och så var julen till ända. En mycket mysig jul. Ibland kan det ju finnas mycket förväntningar, underliggande konflikter som accentueras när man hänger med sin familj en längre tid, o.s.v., men vi hade det tbh bara mysigt. Opretentiöst (även om vår färgkodade mat- och aktivitetplanering kan i utomstående ögon ha sett något pretentiös ut… haha) och lugnt och mysigt och vi var bara vi fem i år igen (d.v.s. familjen + Emil, Olivias kille).
På dan före dan före dopparedan gick jag ut och tog en promenad i mörkret när vi anlände (eftersom jag bara suttit och pluggat hela dagen) och jag kände mig riktigt stolt över mig själv som trotsade min mörkerrädsla. Tricket är att gå ut när det ännu inte hunnit mörkna helt utan bara är skymning, att inte ha pannlampa (men ha den med att flasha med när bilarna kommer) samt att lyssna på något (obviously inte typ Creepypodden). Jag lyssnade på ett avsnitt från P3 Historia och knatade iväg ut på landsvägarna inte ens med stjärnorna som ljus eftersom det var mulet. Och som sagt när man har musik/podd på kan man inte höra några läskiga ljud som får sinnet att spinna iväg så då är det lugnt 🙂 Ska göra detta fler gånger. När jag kom hem såg huset ut såhär:
På själva julafton hade vi som sagt fullt schema. Mat skulle lagas (men framförallt ätas), nya sällskapsspel skulle spelas och både jag och Emil hade förberett quiz haha. Och sen var det ju Kalle (som man tydligen fortfarande tycker är viktig att kolla på 27 år senare) och jag vill också gärna se Karl-Bertil som är den bästa (som jag dock fick spara till juldagen). Under dagen hann vi med att ta en liten promenad i det fina vädret och dricka varm glögg i den lilla solfläck vi hittade.
Såg absolut ingenting när jag tog den här bilden, solen stod så lågt. Men Chili kom i alla fall med 🙂
Till jullunch blev det skagen-cheesecake som Emil gjort, och “sill” från den 23e som Olivia gjort, och så vörtbröd och sånt där. Till middag hade vi från början massor av planer som vi strök allt eftersom (p.g.a. vi insåg det skulle bli för mycket) men menyn bestod in the end av: skagencheesecake och “sill” från lunchen, ostar, en sallad på rostad sötpotatis, grönkål, vegansk gorgonzola, vegochorizo och hasselnötter och blinis med kantarellstuvning och tångrom. Allt veganskt utom osten. Sånt privilegium att få leva i en familj där veganskt är normen, helt utan knussel! Och så skönt att vi delade upp all matlagning så här, som vi gjort de senaste åren. Den första julen vi körde hel-veganskt, som jag tror måste ha varit 2015 eller 2016 (?) var jag projektledare för all mat och det var rätt uttröttande. Nu var det Olivia som initierade planeringen, pappa hade ansvar över handling och “sanering efter kökspatrullen” (quote av mami), och så hade vi alla ansvar över att laga lite olika grejer. Jag hade bl.a. ansvar över blinisarna och en pepparkakscheesecake som vi knappt orkade och åt väldigt sent haha, men oj så god den är.
Jag fick spelet Pandemic av Olivia som är ett samarbetsspel som jag ser mycket fram emot att spela. Av Emil fick jag veganska chokladpraliner, av mamma en vacker skulptur i brons + en fin olivolja, och av pappa den årliga kalendern och hans nya skiva haha. Jag gav bort sällskapspel till m&p (Mysterium), långkalsonger i ull till Olivia (efter önskning) och en fin olivolja till Emil. 🙂
På juldagen tog jag och mami en långpromenad och jagade solfläckar i iskylan som låg på -15 grader på morgonen (och steg till “bara” -10 senare), men mysigt var det. 🙂
Idag är det annandag och jag har varit i Kungälv och träffat min efterlängtade Mim för en långpromenad. Nu blir det en anspråksmiddag här alldeles strax, och imorgon ska jag ägna hela dagen åt att plugga. God fortsättning!
Dags för Spotify wrapped igen, älskar den funktionen. I år lyssnade jag på Spotify i över 52 000 minuter (so far – det är ju fortfarande drygt en månad kvar av året!) – mer än förra året då det var 51 000 🙂
De gör ju lite olika grejer varje år, men i år fick man en introlåt, och min blev Kite:s Jonny Boy som är så jävla bra och gick varm framför allt förra vintern.
Fick även en låt som spelas “när en tår faller ner på din spegelbild i vattnet” lol. Revolution med Elias. Blev besatt efter Young Royals där den utgör ett viktigt soundtrack 🙂
Och “Unstoppable” med Sia – “låten som spelas när jag besegrar den urdriga hämndlystna anden” lol, den kommer från när jag var på höghöjdsbana med niorna som avslutningsaktivitet och gick den svåraste banan och var typ själv mitt ute i skogen och skulle göra nån riktigt läskig grej och kom på mig själv med att sjunga “I’m unstoppable…. unstoppable today… I’m invincible…” o.s.v. för att peppa mig själv att våga hahahaha.
Även Live and Die med Gina Dirawi – min topplåt – derive:ar från Young Royals, ett annat viktigt titelspår i ett mycket viktigt ögonblick. Älskarrrr denna låt.
Min mest lyssnade podcast var Hanapee’s otroliga podcast. Kul. Den har man ju följt X antal år
Annars en hel del Sveriges radio, d.v.s. Tankesmedjan för politisk satir, Sommar & Vinter i P1 – no comments needed – och P3 Historia som jag ganska nyligen upptäckt som ett mycket bra komplement till mina historiastudier. Varje avsnitt handlar om en historisk person och levandegör historian väldigt bra. Rekommenderar! Och Raseriet rekommenderar jag till alla men speciellt white people, det är vårt jäkla ansvar att bilda oss om rasism.
Lol min “ljudaura” var tydligen “extatisk och lugn”?
Och i år igen, liksom förra året, var min toppartist tydligen Blundetto? Brukar bara sätta på shuffle på Blundetto, så bra bakgrundsmusik speciellt på sommaren med reggae-beatsen.
Annars var det Hov1 hahahaha vem e jag. Och Billie Eilish (framför allt Happier than ever), Daniela Rathana (som jag såg live förra veckan – så jävla bra!!!) och Lil Nas X p.g.a. <3 <3 <3 <3 <3 3
Som vanligt ligger svensk pop i topp, har alltid det som någon av mina topp-genrer (förra året på plats nr 3 dock). Vocal jazz har seglat upp på andra plats (förra året var det min tredje populäraste). “Visor” vet jag inte var det kommer ifrån – vilken musik lyssnar jag på som klassas som visor…? Har aldrig haft den genren. “Neoklassiskt” är nytt också, men antar att det handlar om alla instrumentella piano-listor jag har. “Downtempo” är nytt också, vad betyder ens det?
Topplåten var alltså Live and die, och sedan kom Revolution – båda från Young Royals. Säger ju en del om hur besatt jag var/är :))))))) Därefter hittar vi då Barn av vår tid med Hov1. Den gick på repeat framför allt i somras, gillar texten skarpt. Och Jonny Boy som sagt, som jag hörde i filmen And then we danced som jag såg i slutet av förra året med Mim och blev kär. Underbar låt. Soundtrack:et till förra vintern helt klart. Och så Gamora, ännu en Hov1-låt, ft Einár.
Först ut: jag var fredagsfin min tradition till ära i svart polotröja. Förvånansvärt snyggt?? Ska bära oftare
Sedan: bilder från gårdagens cup på Team Baggers som tappert deltog i vår första cup efter endast 2,5 månaders träning. Vi var enda laget med endast kvinnor och endast nybörjare – alla andra hade mixed teams och åtminstone en erfaren spelare (och flera lag hade flera sådana…). Vi kom sist haha men sista matchen var riktigt jämn med matchboll på matchboll och kul var det. Har anmält mig för seriespel med Sheng (till höger om mig) till våren medan Lina och Mickis (till höger om oss) ska köra tillsammans! 🙂
Som ofta när jag är hemma hos m&p går jag igenom gamla grejer, böcker, fotoalbum. Kan fastna i deras bokhylla länge för att titta på titlarna och se om det finns nåt intressant. Eller bläddra bland gamla teckningar eller foton. Häromdagen tittade jag på foton från 1987 och 1988, då m&p ganska nyligen blivit tillsammans. Blev blödig och grät och grät (japp, ska få mens snart).
Som filmstjärnorPå resa till KielUte och plockar svamp. Så liten <3Utanför universitetet i Stockholm, i kort 80-talsfrilla och egen-stickad tröja. Pappa möter väl henne där? Utanför bensinmack i Virginia. Sicka stjärnor hahaha<3I hytten på färjan på väg till Kiel. Så vacker!Även pappa såg mkt bra ut tycker jag!!!Med katten Tjocken, deras första gemensamma katt hahahHär firar de 1/2-årsdag vid Holmevattnet!!! Så gulligt!!!En vinterdag. Så vacker 🙂Och här med! Paulina tyckte mamma såg ut som hon i Dirty Dancing hahaNyförlovade på Bornholm 🙂Pappa på seglingsäventyr
Om mig
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Jaha så min helg blev oplanerat planlös pga Ellen (min roomie) testade positivt för covid i torsdags. Jag kan potentiellt ha blivit smittad i onsdags kväll när vi snackade i hallen i typ tio min men annars har vi inte umgåtts nära varandra innan dess (eller sen dess). Och hittills har jag inte blivit sjuk, peppar peppar! Men karantänreglerna gäller ju till på onsdag så jag ställde in att åka till Spekeröd vilket jag hade planerat, så tråkigt 🙁 Längtar efter huset och familjen. Men men, jag gjorde det ända rätta igår, dvs lagade en lyxig brakmiddag till mig själv, öppnade en flarra vin och åt lyxigt naturgodis till en bra film. Älskar att skämma bort mig själv med god mat på helgerna hehe. Handlade igår efter ”jobbet” (dvs praktiken på Polhem – om man tagit tredje dosen och går i skolan eller jobbar med samhällsviktigt yrke, samt är symptomfri, är man undantagen från karantänsregeln att stanna hemma från skola och jobb om någon i hushållet är sjuk – däremot ska man undvika att träffa andra) (fram till onsdag då). Hur som helst, handlade gott och gjorde hemmagjord gnocchi med en gräddig spenat-, kronärtskocks- och citronzestsås. Blev mycket gott! Imorse bakade jag bröd (lyxa för sig själv som sagt) och ikväll blir det en ny omgång gnocchi (har fortfarande deg kvar i kylen). Och ännu en film från filmfestivalen! Men innan dess: ett yogapass, plugg och en städrace. Vi hörs!! 🙂
Om mig
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Jaha så min helg blev oplanerat planlös pga Ellen (min roomie) testade positivt för covid i torsdags. Jag kan potentiellt ha blivit smittad i onsdags kväll när vi snackade i hallen i typ tio min men annars har vi inte umgåtts nära varandra innan dess (eller sen dess). Och hittills har jag inte blivit sjuk, peppar peppar! Men karantänreglerna gäller ju till på onsdag så jag ställde in att åka till Spekeröd vilket jag hade planerat, så tråkigt 🙁 Längtar efter huset och familjen. Men men, jag gjorde det ända rätta igår, dvs lagade en lyxig brakmiddag till mig själv, öppnade en flarra vin och åt lyxigt naturgodis till en bra film. Älskar att skämma bort mig själv med god mat på helgerna hehe. Handlade igår efter ”jobbet” (dvs praktiken på Polhem – om man tagit tredje dosen och går i skolan eller jobbar med samhällsviktigt yrke, samt är symptomfri, är man undantagen från karantänsregeln att stanna hemma från skola och jobb om någon i hushållet är sjuk – däremot ska man undvika att träffa andra) (fram till onsdag då). Hur som helst, handlade gott och gjorde hemmagjord gnocchi med en gräddig spenat-, kronärtskocks- och citronzestsås. Blev mycket gott! Imorse bakade jag bröd (lyxa för sig själv som sagt) och ikväll blir det en ny omgång gnocchi (har fortfarande deg kvar i kylen). Och ännu en film från filmfestivalen! Men innan dess: ett yogapass, plugg och en städrace. Vi hörs!! 🙂
Jaha så min helg blev oplanerat planlös pga Ellen (min roomie) testade positivt för covid i torsdags. Jag kan potentiellt ha blivit smittad i onsdags kväll när vi snackade i hallen i typ tio min men annars har vi inte umgåtts nära varandra innan dess (eller sen dess). Och hittills har jag inte blivit sjuk,…
Jag har också listat alla böcker jag läste 2021 (vilket blev en hel del – både romaner och på slutet mest facklitteratur). Så here we go, en compilation av de böcker jag läste färdigt (jag började t.ex. på två romaner på slutet av året som kommer få komma med på 2022 års lista istället).
Call me by your name – André Aciman (2017). Har skrivit om i detta inlägg. En otroligt vacker bok om Elio, sjuttonåringen som blir blixtförälskad i sin pappas några år äldre amerikanske doktorand som spenderar en sommar på 80-talet hos dem i deras hus i Italien. Det är sensuellt, det är sexigt, och det är otroligt vackert. Mycket läsvärd!
Samlade verk – Lydia Sandgren (2020).Har skrivit om i detta inlägg. Det var länge sedan jag läste en sån här tegelsten, som var en roman med deckarinslag, då den kretsar kring mysteriet med Martins frus oförklarliga försvinnande för tjugo år sedan, då barnen var små. Sedan dess har han inte hört av henne, men livet rullar på. Göteborgsbeskrivningarna är romantiserade men ickedestomindre härliga att dyka ned i, man blir sugen på att vara akademiker när man läser, och jag tror att både tjugo-nånting och femtio-nånting kan relatera till den här boken, med tanke på att dess huvudpersoner är just tjugo-nånting och femtio-nånting. Det finns en anledning att den vann Augustpriset. Mycket läsvärd!
On Earth we’re briefly gorgeous – Ocean Vuong (2020). Har skrivit om i detta inlägg. En vackert skriven bok om våld, klass, rasism och sexualitet. Läsvärd, men stundtals något svår att följa med i.
GoT-serien – George R.R. Martin. Jag gick och köpte alla böcker second hand och fastän jag läst dem påbörjade jag dem om igen. Det är så avslappnande att läsa något man redan läst och vet bra! För tillfället är det min frukost-lektyr (har hunnit fram till sjätte boken). De böcker jag läste under 2021 var alltså A game of thrones (1996); A clash of kings (1998); A storm of swords 1 (2000) samt A storm of swords 2 (2000). Tyvärr kommer jag väl hinna läsa ut de existerande böckerna (d.v.s. A feast for crows som jag håller på med nu, och A dance with dragons 1 och 2) innan de planerade två uppföljarna hinner komma ut (de har ju varit planerade ett tag om man säger så, haha, eftersom A dance with dragons kom ut 2011.
Sen for jag hem – Karin Smirnoff (2020). Skrev om här. Tredje och sista boken i trilogin om Jaana Kippo. Den här boken handlar lite mer om Jaanas tidigare liv i Stockholm, men fortfarande är den fylld av mörker och misär, arga gubbar, avlägsen landsbygd och våldsamma män. Och liksom tidigare är språket något alldeles särskilt. Läs!!
Chockdoktrinen – Katastrofkapitalismens genombrott – Naomi Klein (2007). Skrev om här. En 700 sidor lång fackboks-tegelsten, vars tes är att de neoliberala marknadsfrämjande policies (à fria marknadsvurmaren a.k.a. Milton Friedman) som drivits igenom i många länder från 70-talet fram till idag – från Chile till Kina till Polen till Sydafrika – har gjorts så genom medvetna “chockterapi-strategier” som Klein kallar det.. D.v.s. att man har exploaterat och utnyttjat (och i vissa fall till och med provocerat fram) chocker och kriser för att införa kontroversiella ekonomiska policies. Boken handlar om att argumentera för och bevisa denna tes, med ett gediget research-arbete. Tung att läsa p.g.a. obvious reasons, men mycket läsvärd ändå!
De vuxnas lögnaktiga liv – Elena Ferrante (2020). Skrev om här. Boken utspelar sig i Neapel, i de finare kvarteren där tolvåriga Giovanna bor med sina intellektuella föräldrar i en fin lägenhet där olika universitetslektorer och professorer kommer på middag för att diskutera sina senaste publiceringar, marxism och politik. En dag råkar hon höra sin pappa säga att hon är ful och liknar sin faster, som är paria i familjen. Detta blir startpunkten på en familjekris, och Giovannas resa från villkorslöst älskat och bekymmerslöst barn till trasslig tonåring som gläntar på de vuxnas lögnaktiga värld. Jag tyckte om boken, det är roligt att läsa om Italien och Neapel och Ferrante skriver vackert om fula saker. Det är kanske inte den allra bästa bok jag någonsin läst, men absolut läsvärd och när jag väl kom in i den ville jag inte sluta läsa.
Girl, woman, other – Bernardine Evaristo (2019). Skrev om här. Boken är skriven på ett väldigt poetiskt sätt, med väldigt få skiljetecken och effektfulla radbrytningar som ger texten ett slags romantisk touch och rytm. Varje kapitel handlar om en ny karaktär, som oftast introduceras i slutet av föregående kapitel. Ju längre man läser, ju mer utvecklas det lilla universum där alla karaktärer på ett eller annat sätt befinner sig, mer eller mindre connect:ade med varandra genom tid och rum. Nästan alla tolv karaktärer delar erfarenheten att vara en woman of colour – men det är också den enda erfarenheten många av dem delar – och det är kring det som boken kretsar. En mycket läsvärd bok.
Ordinary men – Christoffer R. Browning (1992). Skrev om här. Ännu en fackbok (det blev fler såna under andra halvan av året). Boken är en analys avåtalshandlingarna mot polisbataljon 101, en bataljon inom Nazitysklands ordningspolis, och tesen är helt enkelt att den bestod av just helt “vanliga människor”. D.v.s. människans kapacitet till besinningslöst våld. Mycket intressant bok (om än tung).
Stalin’s Genocides – Naimark (2010). Ännu en fackbok, skrev om här. Naimarks case i boken är att alla de människor som dog under Stalins regim på 1930-talet bör räknas som ett folkmord (trots att det inte passar in i Folkmordskonventionen). Naimark utreder bland annat kollektiviseringen av mark samt dekulakiseringen ‒ handlingar motiverade som nödvändig finansiering av industrialiseringen ‒ som politiska åtgärder som orsakade massmord. Naimark anser att likheterna mellan Stalins och naziregimens mord är så pass många att de gör dem båda genocida i sin essens: båda hade en karismatisk ledare, diktatur, ideologiska motiveringar samt “prometeiska” transformativa strävanden, vilket ledde till massmord. Detta står som sagt i kontrast till FN:s definition av folkmord. Ett intressant bidrag till diskussionen om vad som egentligen ska räknas som ett folkmord.
De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon – Karlsson (2012). Skrev om här. Boken är en analys av folkmordet i Armenien, utifrån frågan huruvidadet fanns en intention bakom det (en av kriterierna för att det skall räknas som folkmord enligt FN:s konvention). Boken går igenom kronologin men analyserar också efterbörden av folkmordet, t.ex. hur Turkiets officiella hållning ser ut idag (enligt dom skedde det inte över huvud taget). Jag lärde mig mycket av boken, eftersom jag inte visste att folkmordet ens ägt rum. Ytterligare ett intressant bidrag till diskussionen om vad som egentligen ska räknas som ett folkmord. Ni börjar kanske se ett mönster – jag läste en historiakurs om folkmord i somras. Happy times!
Utrota varenda jävel – Sven Lindqvist (1992). Skrev om här. Ett viktigt verk i den postkoloniala litteraturen, som rör sig någonstans mellan poesi och fackbok. Bokens grundtes är att Nazitysklands förintelse av judar i Europa inte är unik, utan ett kulminerande av Europas sedan länge rotade rasism och imperialism, med början i den spanska invaderingen av Kanarieöarna på 1400-talet. Mycket välskriven och intressant, och inte så tungt skriven som en “vanlig” fackbok (dock ett som ni förstår väldigt tungt ämne).
Ingenbarnsland – Eija Hetekivi Olsson (2015). Svensk socialrealism. Det är 80-tal och man får följa bokens huvudperson Miira, vars föräldrar är finska invandrare, som bor i en förort till Göteborg tillsammans med andra finnar. De har inte mycket pengar, och det är ganska mycket misär, men Miira tampas med life på sitt eget sätt. Slogs av att boken var ganska… äcklig? Emellanåt. Alltså som att inget lämnas åt fantasin när det gäller typ folks äckligheter som att prutta och rapa, haha. Läste boken för att samhällsettorna jag VFU:ade hos i sociologin skulle förklara huvudpersonens öde utifrån någon av de teorier som de fått till sig under undervisningen (marxism, genus och Bourdieus kapitalteori). Mycket bra bok för ändamålet! Boken var helt OK – tror den är bra att läsa för blonda Polhemsbarn idag, uppvuxna i typ Billdal och som är rädda för att ta spårvagnen åt Nordost, för att få en förståelse i hur rasism och samhällets ojämlikhet såg ut, och fortfarande ser ut idag, fast med andra människor än finnar.
Martin Mutumba – äkta hela vägen – Martin Mutumba & Erik Niva (2020). Hahaha den här boken hade jag ALDRIG läst självmant, men liksom den föregående ingick den i elevernas kurslitteratur så jag var tvungen att få lite koll. Mycket bra för ändamålet att analysera huvudpersonens öde utifrån sociologiska teorier om klass, kön och “ras”, men själva boken är enligt mig inte mycket att ha. 🙂 Men det klart, om man inte har någon läsvana och gillar fotboll kan väl den absolut vara intressant, men inte för någon som är van att läsa och som inte gillar fotboll hahaha. Men jag tog mig igenom den i alla fall.
Det sociala livet i skolan – Thornberg (2020) Ja den här låter ju ganska tråkig och den gjorde inte särskilt stort intryck, även om jag läste från pärm till pärm i min socialpsykologi-kurs i höstas. Handlar bl.a. om mobbning och konflikter och tar upp olika teorier om varför mobbning sker och vad man kan göra åt det.
Lärande bedömning – Anders Jönsson (2020) Den här boken däremot! OJ så bra den var!!!! Också en fackbok (det blev många sådana på slutet av året) som jag läste i min bedömnings-kurs och jag har haft SÅ stor behållning av denna. Dels tar den upp intressant fakta och teori kring bedömning generellt, men framförallt ger den också en konkreta verktyg och strategier kring hur man skall ta sig an bedömning och betygsättning, som ju är en stor del av en lärares yrke. Framför allt varför och hur man använder analytiska bedömningsmatriser har jag verkligen tagit till mig sedan jag läste boken. Rekommenderar starkt till alla lärarstudenter och yrkesaktiva lärare! Skrev om här.
Konflikthantering i professionellt ledarskap – Hakvoort & Friberg (2020) Den här boken är ytterligare en fackbok som jag läste inom kursen socialpsykologi. Det är en antologi så jag tyckte olika kapitel var olika intressanta, men det jag verkligen tar med mig från den här boken är konflikthanteringsverktyg, och då speciellt Non Violent Communication (NVC). Jag hade läst om verktyget tidigare, men här lärde jag mig det verkligen och har också tillämpat det i diverse vardagssituationer sedan dess (framför allt i relationer) – och det funkar verkligen!
Specialpedagogik och funktionsvariationer – Jacobsson & Nilsson (2018) Det här är en fackbok om olika funktionsvariationer och hur man skall bemöta elever med det i vardagen som lärare. Gjorde inget stort intryck, kanske mycket för att jag upplevde att boken var riktad mycket till pedagoger för yngre barn? Det var ofta jag tänkte att “jaha, och hur är detta användbart för oss som ska bli gymnasielärare?”.
Perspektiv på specialpedagogik – Claes Nilholm (2020) Den HÄR boken däremot! Såååå intressant. En av de bästa böckerna jag läst hittills under KPU:n, along with Lärande Bedömning av Anders Jönsson jag skrev om ovan. En mycket pedagogiskt skriven bok (surprise – men alla pedagogiska böcker är inte pedagogiskt skrivna!) och olika teoretiska perspektiv på specialpedagogik, d.v.s. vad problemet är och vem/vad som anses vara bärare av problemet, och i sin tur hur det i såfall skall tacklas. Boken tar upp tre perspektiv: det kategoriska/medicinska/kompensatoriska som kommer från en psykologisk/medicinsk tradition och ser problemet ligga hos individen, och därmed är det individen som ska kompenseras för sina brister. Det kritiska perspektivet som kommer från en sociologisk tradition och ser problemet ligga i strukturen, t.ex. hur samhället och skolan är ordnade, därmed är det dessa strukturer som skall ändras så att alla oavsett diagnos kan bli inkluderade (inkludering är alltså ett nyckelord). Och så det tredje s.k. dilemmaperspektivet, som är mer pragmatisk och till skillnad från de båda andra inte ser en självklar lösning utan erkänner att det inom specialpedagogik alltid kommer finnas olösliga dilemman som man helt enkelt måste hantera, d.v.s. välja vad man vill betona. Lärde mig supermycket av denna bok och tyckte den var så intressant att läsa.
Inkludering och måluppfyllelse – att nå framgång med alla elever – Bengt Persson & Elisabeth Persson (2012) En fackbok om en fallstudie av en skola som på kort tid fick ner antalet elever som gick ut med ofullständiga betyg genom ett inkluderande och pragmatiskt arbetssätt. Ändå intressant för att vara en fackbok men inget man skulle läsa utanför pedagogiksfären.
Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder – Bo Hejlskov Elvén (2018) En bok om hur man rent konkret skall hantera elever med “problemskapande beteende”, d.v.s. beteende som skapar problem för andra, vilket författaren noggrant betonar inte nödvändigtvis betyder att personen har problem – det är snarare omgivningen som har problem med personens beteende. Helt okej bok som gav en lite insikter, men återigen upplevde jag att den inte var så användbar för mig som gymnasielärare.
Under slutet av 2021 började jag också läsa Jane Eyrie men har inte hunnit klart, så den fortsätter in på 2022, och samma med nästa bok i GoT-serien som jag också läser parallellt och fortsätter med in på 2022. Dessutom har jag läst en massa artiklar och delar av andra böcker som kurslitteratur, d.v.s. inte pärm till pärm, men de får inte komma med på den här listan. 🙂
Jag har också listat alla böcker jag läste 2021 (vilket blev en hel del – både romaner och på slutet mest facklitteratur). Så here we go, en compilation av de böcker jag läste färdigt (jag började t.ex. på två romaner på slutet av året som kommer få komma med på 2022 års lista istället). Call…
Som den nostalgiker och dokumentations-ivrare jag är har jag självklart skrivit upp alla filmer jag sett under året. Så här kommer en liten compilation, från januari till december 2021:
I am Greta (2020) Dokumentären om Greta Thunberg var tydligen den första filmen jag såg 2021, och den berörde mig. Här kommer man närmare Greta Thunberg som person och människa, utan att för den sakens skull tumma på att porträttera själva kampen och aktivismen i stort. 4 av 5
And then we danced (2019) En underbar och passionerad film som utspelar sig mitt i det traditionella och homofoba Georgien där förbjuden kärlek spirar mellan två unga män i ett traditionellt danskompani. Filmen nominerades till “bästa internationella långfilm” på Oscarsgalan och vann en massa guldbaggepriser, med rätta. Underbart soundtrack också, bl.a. Jonny Boy med Kite. Se!4,5 av 5
Portrait of a lady on fire (2019) En av årets bästa filmer. Ytterligare en passionerad och mycket sensuell historia om förbjuden kärlek, denna gång utspelar den sig i 1700-talets Frankrike där målaren Marianne har fått i uppdrag att måla av aristokratdottern Héloïse för att skicka till hennes framtida man. Héloïse vill dock inte bli bortgift så Marianne måste observera henne noggrant och måla ur minnet. En otroligt vacker love story som jag grät floder till. Se den!!! 5 av 5
Chocolate (2000) Såg filmen Chocolate på inrådan av Mim och Linda då den låg på SvT-play. En feelgood-film med bland annat en relativt ung Johnny Depp, vilket ju är en anledning att titta p.g.a. ögongodis. Lätt att se och en gullig historia regisserad av Lasse Hallström. 3,5 av 5
Kirikou and the sourceress (1998) En film som jag sett för länge länge sedan och nu såg om, faktiskt helt på franska utan text, eftersom den finns på Cineasterna. En helt fantastisk animerad film baserad på en gammal västafrikansk folksägen, om den lille pojken Kirikou och den elaka häxan Karaba. Ett måste att se, för såväl barn som vuxna. Så vackra animationer, och en vacker historia. 5 av 5
Nausciä and the valley of the wind (1984) Jag har ju då ett projekt i projektet, d.v.s. inom projektet att se mer bra film generellt så vill jag också se alla Studio Ghibli-filmer, så nu var det dags för Nausciä. Den här filmen är, liksom Spirited away, regisserad av Miyazaki, och innehåller flera kända teman: en ung hjältinna, ekologisk katastrof, glädjen i att flyga och såklart magiska inslag. Filmen utspelar sig i en apokalyptisk framtid i vilken en gigantisk giftig djungel breder ut sig. I djungeln finns enorma muterade insekter, Ohm, och prinsessan Nausciä från the Valley of the wind försöker undersöka djungeln och finna sätt för människorna och djuren där att samexistera. 3,5 av 5
Princess Mononoke (1997) Princess Monoke såg jag egentligen i slutet på 2020 men eftersom den också ingår i mitt “Se alla Studio Ghibli-filmer-projekt” så vill jag ändå skriva om den här. Princess Monoke innehåller liknande teman som Nausicaä, d.v.s. en heroisk kvinnlig huvudkaraktär och ekologisk katastrof, men denna film utspelar sig istället i 1300-talets (?) Japan och handlar om kampen mellan skogens gudar som försöker skydda skogen, och människorna som vill hugga ned den för att bryta järn. Den är mycket vackert animerad och ganska mörk, och jag uppskattade den här filmen mycket även om jag tyckte att den var lite för lång (över två timmar). Den var bättre än Nausicaä och Castle in the sky, men inte lika vass som How’s moving castle3,5 av 5
Castle in the Sky (1986) Castle in the Sky såg jag egentligen också 2020 i mitt Studio Ghibli-projekt, men jag vill ha med alla Studio Ghibli-filmer i det här inlägget så vi kör, hehe. Liksom de flesta andra Ghibli-filmerna är även denna fantastiskt animerad och är centrerad kring en vänskap mellan två barn, inklusive en heroisk kvinnlig huvudkaraktär. I den här filmen letar de två barnen efter det flygande slottet som det bara finns sägner om, och det finns i den här filmen (till skillnad från många andra Ghibli-filmer) tydliga antagonister. En vacker film, men lite för lång den här också (över två timmar) och jag såg den i två omgångar. Som sagt, inte lika vass som Mononoke, men fortfarande verkligen värd att se för de extremt vackra och detaljerade animationerna och för att Studio Ghibli generellt är fantastiskt. En stark3:a av 5
Parasit (2019) En sydkoreansk thriller om en hustler-familj som knegar på i lågbetalda arbeten, men gradvis tar sig in i en rik familjs hem genom en hel del list, lögner och en viss avsaknad av moral. När huset töms för att ägarna åker på semester passar familjen – som nu utmanövrerat de tidigare anställda – på att leva lyxliv i deras hus, ovetandes om den storm som gör att familjens ägare kommer hem tidigare än planerat… Mycket spännande, underhållande och mörk film. 4 av 5
Shoplifters (2018) Jag fortsatte på det östasiatiska temat och såg den andra filmen som hype:ades, vilket var Shoplifters,en japansk film. Shoplifters skildrar en fattig arbetarklassfamilj (något likt Parasit), där pappan Osamu är dagsarbetare som tvingas lämna sitt jobb efter en skada, hans fru Noboyo som arbetar med att tvätta kläder, dottern Aki som arbetar som någonslags eskort, den unge pojken Shota och den äldre kvinnan Hatsue som lever på och försörjer de andra med hjälp av sin döde makes pensionspengar. I familjen hamnar snart också den lilla flickan Yuri som verkar vara föräldralös, men när de på TV två månader senare förstår att hon är saknad utan att föräldrarna rapporterat henne saknad, bestämmer de sig för att behålla henne och klipper hennes hår och döper om henne till Lin. Shota lär sig tidigt att “shoplifta” (d.v.s. snatta), och tar också med sig lilla Lin. Ju längre filmen går förstår man dock snart att detta kanske inte alls är en familj. Till en början har man mycket sympati med karaktärerna, men så småningom utvecklas story:n och man förstår att det är mycket hustle going on här. Mycket spännande film! 4 av 5
Attenborough och massutrotningen (2020) Brittisk dokumentär med legendaren Sir Attenborough. Minns inte riktigt vad den här gjorde för intryck, men den var antagligen bra och sevärd åtminstone?
Resan till Melonia (1989) Ett underbart litet äventyr, löst baserat på Shakespeare’s pjäs Stormen, med fantastiska teckningar, underbara röst-skådespelare och ett redigt budskap: nämligen ner med kapitalismen, ingen ska härska över Melonia. Dvs anarkism-propaganda paketterad i alldeles alldeles underbar barnfilm. Se den! Inte minst för Per Åhlins & co. fina illustrationer. 4 av 5
Titanic (1997) Titanic va. Så jävla bra film. Tröttnar aldrig. Den har liksom allt. Käääärlek som ju ändå är det finast vi har här i världen. Löv sweet löv. En jääävligt het Leonardo DiCaprio, blott 23 år gammal. Ekonomiska klyftor, triangeldrama och en tragedi till slut. Det fanns en anledning till att den vann så många Oscars liksom. 5 av 5
Persepolis (2007) En humoristisk skildring om allvaret i 80-talets Iran, med den iranska revolutionen 1979 och den efterföljande islamiseringen. Vackert animerad med fantastiska ansiktsuttryck hos huvudkaraktären Marji. Se! 4 av 5
Tully (2018) En mycket intressant mind-twisting mörk komedi (?) om moderskapet. Lite svår att placera i en genre, men jag tyckte verkligen om den här filmen och det faktum att slutet var helt oväntat, vilket man ju alltid gillar när man blir överraskad som tittare. Det handlar om Marlo som är gravid för tredje gången, och som har två krävande barn sen tidigare med olika typer av speciella behov. När barnet väl kommer får Marlo en “night nanny” vi present ilket hon till en början är mycket skeptisk till, men som hon sedan allt mer uppskattar eftersom hon får ordentlig sömn och dessutom en fin vän. Gillade! 4 av 5
Howl’s moving castle (2004) Jag minns när How’s moving castle (eller “Det levande slottet” på svenska) hade premiär, för jag minns bio-affischerna på Fregatten. Jag såg den dock aldrig, vilket är konstigt eftersom det är också Miyazaki och familjen hade ju älskat Spirited away. Jag och Paulina såg den istället båda för första gången tillsammans nu som vuxna, och blev inte besvikna. Otroliga animationer!!! Enligt Wikipedia är filmen influerad av Miyazakis opposition mot USA:s invadering av Irak 2003, och innehåller därför starka antikrigs-teman. Den handlar om den unga flickan Sophie som träffar på en häxa och förlorar sin ungdomliga skönhet när hon förvandlas till en gammal och skröplig kvinna. För att bryta förtrollningen lämnar hon hemmet och ger sig ut på landsbygden, där hon träffar en fågelskrämma som hon kallar “Turnip head”. Han leder henne till trollkarlen Howl’s levande slott, vars magi kommer från eld-demonen Calcifer. Sophie ingår en överenskommelse med Calcifer: han lovar att bryta hennes förtrollning, om hon bryter hans band med Howl. 4 av 5
Small axe (2020) Jag såg två av filmerna i antologin Small Axe, som porträtterar västindiska immigranters liv i 60-, 70- och 80-talets Storbritannien med allt vad det innebär. De två jag såg var Education och Lovers rock. Jag har sett blandade kommentarer om den här antologin, och jag borde kanske se alla, men den sistnämnda Lovers rock var tbh ganska tråkig. Jag och Paulina såg den ihop och kände väl inte riktigt att den hade någon plot egentligen? Hela filmen, som är 70 minuter lång, handlar om en reggae-fest och man får liksom titta på människor som dansar hela filmen. Typ. Så där förstår jag faktiskt inte riktigt hype:n. Education hade en tydligare handling, och berör om den rasism som svarta, och i det här fallet västindiska invandrare, utsattes för i Englands skolsystem på 70-talet. Den var gripande. Jag skulle säga att Lovers rock kanske får 2 av 5 och Education 2,5 av 5? Men som sagt borde jag kolla på de andra tre filmerna också, för jag kanske bara såg de minst bra av dom?
Your name engraved herein (2020) En sydkoreansk film som jag såg för att den var hbtq-themed, d.v.s det var två killar som blev förälskade. Men handlingen var lite konstig och hängde inte riktigt ihop på nåt sätt? Jag hade tbh också lite svårt att hålla isär karaktärerna för de var så lika hahaha men det är kanske bara min european gaze som säger till det. Sen var det ändå nån het sexscen och gay love blir man alltid glad av när det skildras i film (även om detta var ganska sad sådan) men det finns definitivt bättre hbtq-filmer. 2,5 av 5
Ponyo (2008) Detta är också Myazaki och Studio Ghibli men tyckte inte alls denna höll samma kvalitet som de andra filmerna. Kanske för att det här är en ganska tydlig barnfilm som saknar det där mörkret som andra Studio Ghibli-filmer har, men också för att illustrationerna tbh hade rätt dålig kvalitet jämfört med övriga Studio Ghibli-filmer. Inte alls den fantastiska detaljrikedomen, vackra bakgrunderna eller de realistiska ansiktsuttrycken man är van vid, och också en haltande story à Lilla Sjöjungrun. Nej, den här rekommenderar jag inte särskilt starkt, men lite underhållande är den väl för framförallt barn. 2 av 5
Kiki’s Delivery Service (1989) Bra jag har varit på att genomdriva mitt Studio Ghibli-projekt, eller hur? Nu var det då dags för Kiki’s Delivery Service från 1989, som handlar om häxan Kiki. Det är en coming of age-film med teman som självständighet, och såklart med en stark kvinnlig huvudkaraktär och lite magi på det. Den här filmen är mycket bättre än Ponyo och har också de vackra animationerna som man är van vid, men den är inte i klass med Spirited away eller Min granne totoro, och saknar det där mörkret som man gillar i t.ex. Nausicaä, Monoke och Castle in the sky. 3 av 5
Before midnight (2013) Den här filmen kan inte ha gjort stort intryck på mig, för jag var tvungen att googla för att komma ihåg vad den handlade om. Men det är i alla fall tredje delen i Before-trilogin Google tells me, och den handlar om ett par som är på semester och som, efter att ha varit tillsammans ett par år, reflekterar över sin relation och sina liv. Jag minns att det var väldigt mycket dialog men att den var sevärd med ett fint slut? 3 av 5
Rocket man (2019) Spelfilmen om Elton John fanns på Svt play så då var man ju tvungen att se. Handlar, som man kan tänka sig, om Elton John som ung, och hur hans karriär började. Den känns väldigt lik Bohemian Rhapsody (se nedan), eftersom den behandlar exakt samma teman: manlig rockstar som är secretly gay, och som mår rätt kasst, självmedicinerar men är, förstås, fullkomligt briljant musikaliskt. Bohemian Rhapsody är dock bättre, men den här var ändå sevärd. 3,5 av 5
Mustang (2015) Mustang såg jag och Linda tillsammans eftersom den finns på Drakenfilm som hon har. Och vilken film sen! Så vacker scenografi och man satt som på nålar och undrade hur det skulle gå. Filmen handlar om fem systrar som lever i en konservativ turkisk familj som är starkt präglad av heders kultur. När de på väg hem från skolan badar tillsammans med ett par pojkar anses de ha förstört sin heder, och måste snabbt giftas bort, en i taget. Jättebra film om systerskap, heder och frigörelse, som jag starkt rekommenderar! 4,5 av 5
Moonlight (2016) Moonlight är en coming of age-film om den unge Chiron, en afroamerikansk kille som tampas med sin sexualitet. I filmen får man följa honom växa upp i tre stadier av livet: som barn, tonåring, och som ung vuxen; i vilka man får följa hur han hanterar misshandel och homofobi men också vänskap och solidaritet. Titeln syftar på att “in moonlight black boys look blue” vilket är namnet på pjäsen som filmen baseras på. Filmen belönades med tre Oscars bland annat för bästa film. 4 av 5
The boy who harnessed the wind (2019) Filmen utspelar sig i Malawi på tidigt 2000-tal, där svår torka och hunger råder. Människorna lever på gränsen, och fastän utbildning är högt skattat har alla inte råd. William är en ung briljant pojke som försöker fundera ut hur han kan hjälpa sin familj och sin by under den svåra torkan: hur kan han tämja vinden? Filmen är based on a true story om en pojke som faktiskt gjorde just detta, d.v.s. tämjde vinden, och den drabbade mig så mycket. Otroligt bra film som jag starkt rekommenderar! 5 av 5
Reaching for the moon (2013) Jag ville se en hbtq-film och Reaching for the moon fanns på Svt play. Den handlar om den amerikanska författaren Elizabeth Bishop som far till Brasilien för att skriva, där hon utvecklar en romans med den karismatiska arkitekten Lota de Macedo Soares (som alltså var en verklig person också). Filmen är underhållande men stundtals lite konstig plot och oväntat slut. Helt okej! 3,5 av 5
An affair (2018) Man gillar ju Tarjei Sandvik Moe (d.v.s. den norska skådisen som spelar Isak i Skam) och han är ju numera mycket bevandrad både på filmduken och på teaterscenen, och spelar huvudrollen i An affair. Filmen handlar om gymnasieläraren Anita som blir uppraggad av den mycket fräcke tonårskillen Markus, en av hennes elever, som hon faller för. Till en början är det oskyldigt, och Markus verkar gilla den makten han har över henne, men snart skiftar maktbalansen. En erotisk thriller som absolut var sevärd och promotion-meningen “How far is too far?” är verkligen accurate för att beskriva känslan filmen ger. 3,5 av 5
Giant little ones (2018) En sort of queer film som handlar om tonårskillen Franky som under en blöt natt har en sexuell upplevelse med sin bästa vän. Franky tar lätt på det och för honom är det ingen big deal, men kompisen har extremt grov internaliserad homofobi, vilket alltid är så jävla sad. Men hoppfullt att, som sagt, Franky verkligen inte har det. Ändå sevärd! 3,5 av 5
Far from heaven(2002) En film med Julian Moore och Dennis Haysbert som utspelar sig i 50-talets USA. Cathy (Julianne Moore) är hemmafruarnas hemmafru och tidningar kommer hem till henne för att göra reportage om det framgångsrika paret. Det Cathy inte vet är att hennes man är bög. Och det är så sorgligt att se sådana här filmer med gay-karaktärer som hatar sig själva så mycket och som kämpar och kämpar för att inte ha de där känslorna, och dessutom berör filmen också rasism, eftersom det inte går för sig att vita hemmafruar från övre medelklassen umgås med svarta personer. Mycket sevärd! 4 av 5
BohemianRhapsody (2018) Den biografiska spelfilmen om legendaren Freddie Mercury, briljant gestaltad av Rami Malek som jag tidigare sett i TV-serien Mr Robot. En fin film om Mercurys liv, inklusive all the ups and downs. Det är mäktigt, det är extravagant, och det är såklart sorgligt. Mycket sevärd!! 4 av 5
Prince of Egypt(1998) Den tecknade filmen om Moses som jag måste ha sett nån gång som liten, men inte mindes särskilt bra. Men den var oväntat bra tbh!? Grät en massa. Jättefint animerad också, och bra filmmusik. 4 av 5
A royal affair(2012) En fängslande film baserade på verkliga händelser som utspelade sig i Danmark kring år 1770. Danmarks kung var mentalt instabil och en romans utvecklas mellan hans drottning Caroline Mathilde och hans livläkare, som båda är anhängare till de nya upplysningsidealen. Mycket bra film där Alicia Vikander och Mads Mikkelsen gör briljanta skådespelarinsatser. 5 av 5
Pleasure(2021) Såg på bio med Olivia. Lämnade inget åt fantasin om man säger så. Om en svensk tjej med alteregot ”Bella Cherrie” tatuerat på handleden, som åker till L.A för att bli nästa stora porrskådis. Stundtals plågsam att se, stundtals rolig, men framförallt ärlig om porrindustrin. 3,5 av 5
Shéhérazade (2018) Fransk socialrealism, d.v.s mörker och misär. Om Zach som kommit ut från ungdomsanstalt och hamnar på gatan, där han snabbt plockas upp av sina kriminella vänner. De vill köpa honom sex, ”c’est un cadeau” som present för friheten men Zach blir förtjust i Shéhérazade, som arbetar som prostituerad. Han faller för henne, samtidigt som han också agerar som hennes hallick, och ställs snart inför ett etiskt dilemma. Som sagt, mörker och misär men det är också en del ljuspunkter i mörkret. Så deppigt att se hur kriminaliteten och misären verkligen är en spiral nedåt, och hur svårt det är att ta sig ur. 4 av 5!
Arrietty (2010) Jag har ju då som sagt ett litet projekt-i-projektet och det är att se alla Studio Ghibli-filmerna. Hittills i år, när jag då såg Arrietty vilket var ganska nyligen, hade jag då sett Ponyo, Howl’s moving castle, Kiki’s delivery service och Nausciä and the valley of the wind, men projektet började egentligen 2020 och då såg jag också Princess Mononoke, Castle in the sky samt såg om Spirited away och Min granne Totoro, varför jag la till dom på 2021 års lista också 🙂 Och nu var det alltså dags för ny Studio Ghibli-kväll! Arrietty handlar om the little people – småfolket som bor under hus och lånar sånt som människorna inte kommer sakna ändå. Otroligt vackert illustrerad med fantastiska detaljer. Och det finns lite mörker, även om det mest är gulligt och vemodigt. Fin film! 3,5 av 5
Winter’s bone(2010) Amerikansk socialrealism med Jennifer Lawrence i hennes genombrottsroll. Hon spelar tonårstjejen som bär ett tungt lass på sina axlar, inklusive att ta hand om sin mamma och sina två syskon i en värld full av motgångar. De har inga pengar, och den försvunna pappan har satt huset i pant, så nu hotas de att vräkas såvida de inte kan bevisa att pappan dött. Lawrence’s karaktär åtar sig det morbida uppdraget. Det är mörker och misär, men jävligt bra film! 4 av 5
Colette (2018) Colette handlar om den franska författaren med samma namn, spelad av Keria Knightly. Det är Paris och det är sekelskifte mellan 1800- och 1900-tal, och Colette skriver böcker under pseudonym, eftersom kvinnor inte blir utgivna. Hennes böcker blir omåttligt populära och hennes make Willy får all ära. Detta verkar vara okej för Colette än så länge, för hon får också leva ett fritt liv och bland annat utforska sin sexualitet. Willy blir dock allt mer odräglig, och Colettes böcker alltmer populära. Ni hör ju, intriger. Mycket bra film based on a true story, med många queer elements och det gillar man ju 🙂 4 av 5
Don’t look up(2021) Ja, vi såg också stjärnspäckade och kritikerrosade Don’t Look Up från Netflix, och till en början var jag ganska charmad men tyckte att den blev mer och mer B. Alla hyllar den, men jag vet inte, den är så grund och har så lite trust in the viewer? Man blir liksom skriven lite på näsan, det är så otroligt övertydligt. Kometen motsvarar klimatförändringarna, Meryl Streeps aningslösa karaktär representerar Trump och Jennifer Lawrences och Leonardo DiCaprios desperata forskar-karaktärer motsvarar de desperata klimatforskarna, som inte kan få politikerna att agera. Gott så, men som sagt, det hade inte behövt vara så obvious och så låg nivå? Sen är det ju som sagt alltid kul att se en massa kända skådisar, men också lite slöseri. 2,5 av 5
[…] som jag skrev om här!) och Pleasure (från förrförra årets filmfestival som jag och Olivia såg på bio). Båda är sevärda filmer! Jag och Are såg också Billy Elliot samt Birdbox med Sandra Bullock. […]
Som den nostalgiker och dokumentations-ivrare jag är har jag självklart skrivit upp alla filmer jag sett under året. Så här kommer en liten compilation, från januari till december 2021: I am Greta (2020)Dokumentären om Greta Thunberg var tydligen den första filmen jag såg 2021, och den berörde mig. Här kommer man närmare Greta Thunberg som…
Trettondagen bjöd på strålande sol, krispig blå himmel och en temperatur runt nollan. Ut på tur! Vi hade siktet inställt på Vättlefjäll. Jag hade kollat upp en lagom promenix på 2 km från Surtesjöns parkeringsplats till vedförråd, som tyvärr inte hade nån ved, men det gjorde inget för det värmde faktiskt i solen.
Erik är här! Så himla mysigt. I tisdags ringde min telefon, jag svarade, han rabblade utan närmare hälsningsfraser: “Hejjagtänkteomjagkundehälsapådigimorgon?” Hahahah<3 Blev så glad. Och smickrad över att han ens vill komma hit och hälsa på, och att jag får ta hand om/vara ansvarig för ett barn i dagarna tre!? Då är man väl rätt vuxen right, när föräldrarna skickar sina barn till en?? Hahah.
Olivia premiäranvände sitt nya stormkök, tjoho! Ett äkta trangia, och med gasvärmare istället för rödsprit. Så mycket bättre – jag är sååå nöjd med mitt eget kök. Gör utflykter så mycket roligare!!
Efter Vättlefjäll åkte vi och spelade padel. Det var kul att spela med Olivia, Erik och Emil, men vet inte om jag är så imponerad av padel som sport. Fattar att det lockar folk eftersom det är relativt enkelt, men tyckte inte det var så jobbigt? Hade gärna sprungit lite mer. Kanske för att vi spelade två mot två? Kul i alla fall att hänga allihopa. Vi fortsatte sen hänget med pastamiddag hos mig, och så premiärspelade vi min julklapp, nämligen spelet Pandemic! SÅ kul var det!!! Man spelar i lag, men vi förlorade tyvärr då vår värld blev översållat av epidemier haha. Men vi ska ta revansch senare i veckan. 🙂
Kul att se bilder från er utflykt! Kul att Erik kunde komma och hälsa på!
Ylva
Det var mysigt att träffas, bowla och äta. Men p- boten kunde vi varit utan.
Trettondagen bjöd på strålande sol, krispig blå himmel och en temperatur runt nollan. Ut på tur! Vi hade siktet inställt på Vättlefjäll. Jag hade kollat upp en lagom promenix på 2 km från Surtesjöns parkeringsplats till vedförråd, som tyvärr inte hade nån ved, men det gjorde inget för det värmde faktiskt i solen. Erik är…
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut? Jag började spela beach-volley och började i gymnastik för vuxna – det var något jag aldrig gjort förut! Fick även mitt allra första egna förstahandskontrakt (d.v.s. på en vanlig lgh och inte studentlägenhet, som jag ju haft kontrakt på tidigare), samt undervisade på gymnasiet vilket också var nytt.
Vilka städer besökte du? Inte många p.g.a. obvious reasons. Men Bryssel och Amsterdam! Och Falun. 🙂
Vad var din största framgång 2021? Oj svårt – men att jag bollade 150 % plugg med jobb, relationer och fritidsaktiviteter och att det gick bra? Peppar peppar
Bästa köpet? Min elcykel!!!!!
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att träna både beach och gymnastik, att mina relationer med Popp och Erik fördjupats under 2021
Och ledsen? Att Mim var ledsen och besviken på mig som vän(det löste sig dock), men det gjorde mig ledsen.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014? Barn av vår tid, Gamora och Tjuvheder (Hov1), Live and die (Gina Dirawi), Kyss och Hatar dig (Daniela Rathana), That’s what I want och MONTERO (Call me by your name) (Lil Nas X)
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Går i perioder, men generellt är jag en glad människa 🙂
Vad önskar du att du gjort mer? Sagt ja till saker kanske? Blir lätt bekväm och lat 🙂
Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig över grejer som varit helt onödiga att oroa sig över
Blev du kär i år? Räknas Omar Rudbergs karaktär Simon i Young Royals???
Favorit-tvserie? Young Royals
Bästa filmen? Har sett mycket bra film i år, det kommer komma en lista… men om vi ska prata om nya filmer jag inte tidigare hade sett så säger jag Portrait of a woman on fire, A royal affair, Mustang och The boy who harnessed the wind som var de filmer som fick 5/5 av mig i år 🙂
Bästa boken du läste i år? Har läst så mycket i år, med mer betoning på facklitteratur i slutet av året. Så många bra böcker också. Girl, woman, other var en fin läsupplevelse när det gäller romaner, och Utrota varenda jävel var insiktsfull som en bok någonstans i gränslandet melan poesi och fackbok. Vad gäller fackböcker var Lärande bedömning en mycket mycket bra bok om betygssättning och bedömning, och jag tyckte också mycket om Perspektiv på specialpedagogik.
Vad gjorde du på din födelsedag 2021? Åt födelsedagsfrukost med syrran på balkongen, och sen bjöd hon mig på lunch. Bjöd hem mami, Matilda, Popp och Mim på middag sen på kvällen.
Vad fick dig att må bra? Mina nära och kära, träning, god mat, vila, att lära mig massa nya saker
Är det något du saknar år 2021 som du vill ha år 2022? Ett tryggt jobb med en go lön
Vilken kändis var du mest sugen på? Say no more – Omar Rudberg
Vem saknade du? Paulina och Mim
Nyårslöfte? Stretcha mer! Klarade mitt förra nyårslöfte, d.v.s. att bada utomhus varje månad under 2021. 🙂
Högsta önskan just nu? Att jag klarar av mina studier under 2022, får min lärarexamen samt en anställning till hösten. Att få fortsätta lära mig massa saker under 2022, att min kropp funkar och låter mig träna beach och gymnastik. Att mina relationer fortsätter utvecklas och fördjupas, och att jag är en bra vän/partner/familjemedlem till de jag bryr mig om.
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?Jag började spela beach-volley och började i gymnastik för vuxna – det var något jag aldrig gjort förut! Fick även mitt allra första egna förstahandskontrakt (d.v.s. på en vanlig lgh och inte studentlägenhet, som jag ju haft kontrakt på tidigare), samt undervisade på gymnasiet vilket också var…
Och så var julen till ända. En mycket mysig jul. Ibland kan det ju finnas mycket förväntningar, underliggande konflikter som accentueras när man hänger med sin familj en längre tid, o.s.v., men vi hade det tbh bara mysigt. Opretentiöst (även om vår färgkodade mat- och aktivitetplanering kan i utomstående ögon ha sett något pretentiös ut… haha) och lugnt och mysigt och vi var bara vi fem i år igen (d.v.s. familjen + Emil, Olivias kille).
På dan före dan före dopparedan gick jag ut och tog en promenad i mörkret när vi anlände (eftersom jag bara suttit och pluggat hela dagen) och jag kände mig riktigt stolt över mig själv som trotsade min mörkerrädsla. Tricket är att gå ut när det ännu inte hunnit mörkna helt utan bara är skymning, att inte ha pannlampa (men ha den med att flasha med när bilarna kommer) samt att lyssna på något (obviously inte typ Creepypodden). Jag lyssnade på ett avsnitt från P3 Historia och knatade iväg ut på landsvägarna inte ens med stjärnorna som ljus eftersom det var mulet. Och som sagt när man har musik/podd på kan man inte höra några läskiga ljud som får sinnet att spinna iväg så då är det lugnt 🙂 Ska göra detta fler gånger. När jag kom hem såg huset ut såhär:
På själva julafton hade vi som sagt fullt schema. Mat skulle lagas (men framförallt ätas), nya sällskapsspel skulle spelas och både jag och Emil hade förberett quiz haha. Och sen var det ju Kalle (som man tydligen fortfarande tycker är viktig att kolla på 27 år senare) och jag vill också gärna se Karl-Bertil som är den bästa (som jag dock fick spara till juldagen). Under dagen hann vi med att ta en liten promenad i det fina vädret och dricka varm glögg i den lilla solfläck vi hittade.
Såg absolut ingenting när jag tog den här bilden, solen stod så lågt. Men Chili kom i alla fall med 🙂
Till jullunch blev det skagen-cheesecake som Emil gjort, och “sill” från den 23e som Olivia gjort, och så vörtbröd och sånt där. Till middag hade vi från början massor av planer som vi strök allt eftersom (p.g.a. vi insåg det skulle bli för mycket) men menyn bestod in the end av: skagencheesecake och “sill” från lunchen, ostar, en sallad på rostad sötpotatis, grönkål, vegansk gorgonzola, vegochorizo och hasselnötter och blinis med kantarellstuvning och tångrom. Allt veganskt utom osten. Sånt privilegium att få leva i en familj där veganskt är normen, helt utan knussel! Och så skönt att vi delade upp all matlagning så här, som vi gjort de senaste åren. Den första julen vi körde hel-veganskt, som jag tror måste ha varit 2015 eller 2016 (?) var jag projektledare för all mat och det var rätt uttröttande. Nu var det Olivia som initierade planeringen, pappa hade ansvar över handling och “sanering efter kökspatrullen” (quote av mami), och så hade vi alla ansvar över att laga lite olika grejer. Jag hade bl.a. ansvar över blinisarna och en pepparkakscheesecake som vi knappt orkade och åt väldigt sent haha, men oj så god den är.
Jag fick spelet Pandemic av Olivia som är ett samarbetsspel som jag ser mycket fram emot att spela. Av Emil fick jag veganska chokladpraliner, av mamma en vacker skulptur i brons + en fin olivolja, och av pappa den årliga kalendern och hans nya skiva haha. Jag gav bort sällskapspel till m&p (Mysterium), långkalsonger i ull till Olivia (efter önskning) och en fin olivolja till Emil. 🙂
På juldagen tog jag och mami en långpromenad och jagade solfläckar i iskylan som låg på -15 grader på morgonen (och steg till “bara” -10 senare), men mysigt var det. 🙂
Idag är det annandag och jag har varit i Kungälv och träffat min efterlängtade Mim för en långpromenad. Nu blir det en anspråksmiddag här alldeles strax, och imorgon ska jag ägna hela dagen åt att plugga. God fortsättning!
Och så var julen till ända. En mycket mysig jul. Ibland kan det ju finnas mycket förväntningar, underliggande konflikter som accentueras när man hänger med sin familj en längre tid, o.s.v., men vi hade det tbh bara mysigt. Opretentiöst (även om vår färgkodade mat- och aktivitetplanering kan i utomstående ögon ha sett något pretentiös ut……
Dags för Spotify wrapped igen, älskar den funktionen. I år lyssnade jag på Spotify i över 52 000 minuter (so far – det är ju fortfarande drygt en månad kvar av året!) – mer än förra året då det var 51 000 🙂
De gör ju lite olika grejer varje år, men i år fick man en introlåt, och min blev Kite:s Jonny Boy som är så jävla bra och gick varm framför allt förra vintern.
Fick även en låt som spelas “när en tår faller ner på din spegelbild i vattnet” lol. Revolution med Elias. Blev besatt efter Young Royals där den utgör ett viktigt soundtrack 🙂
Och “Unstoppable” med Sia – “låten som spelas när jag besegrar den urdriga hämndlystna anden” lol, den kommer från när jag var på höghöjdsbana med niorna som avslutningsaktivitet och gick den svåraste banan och var typ själv mitt ute i skogen och skulle göra nån riktigt läskig grej och kom på mig själv med att sjunga “I’m unstoppable…. unstoppable today… I’m invincible…” o.s.v. för att peppa mig själv att våga hahahaha.
Även Live and Die med Gina Dirawi – min topplåt – derive:ar från Young Royals, ett annat viktigt titelspår i ett mycket viktigt ögonblick. Älskarrrr denna låt.
Min mest lyssnade podcast var Hanapee’s otroliga podcast. Kul. Den har man ju följt X antal år
Annars en hel del Sveriges radio, d.v.s. Tankesmedjan för politisk satir, Sommar & Vinter i P1 – no comments needed – och P3 Historia som jag ganska nyligen upptäckt som ett mycket bra komplement till mina historiastudier. Varje avsnitt handlar om en historisk person och levandegör historian väldigt bra. Rekommenderar! Och Raseriet rekommenderar jag till alla men speciellt white people, det är vårt jäkla ansvar att bilda oss om rasism.
Lol min “ljudaura” var tydligen “extatisk och lugn”?
Och i år igen, liksom förra året, var min toppartist tydligen Blundetto? Brukar bara sätta på shuffle på Blundetto, så bra bakgrundsmusik speciellt på sommaren med reggae-beatsen.
Annars var det Hov1 hahahaha vem e jag. Och Billie Eilish (framför allt Happier than ever), Daniela Rathana (som jag såg live förra veckan – så jävla bra!!!) och Lil Nas X p.g.a. <3 <3 <3 <3 <3 3
Som vanligt ligger svensk pop i topp, har alltid det som någon av mina topp-genrer (förra året på plats nr 3 dock). Vocal jazz har seglat upp på andra plats (förra året var det min tredje populäraste). “Visor” vet jag inte var det kommer ifrån – vilken musik lyssnar jag på som klassas som visor…? Har aldrig haft den genren. “Neoklassiskt” är nytt också, men antar att det handlar om alla instrumentella piano-listor jag har. “Downtempo” är nytt också, vad betyder ens det?
Topplåten var alltså Live and die, och sedan kom Revolution – båda från Young Royals. Säger ju en del om hur besatt jag var/är :))))))) Därefter hittar vi då Barn av vår tid med Hov1. Den gick på repeat framför allt i somras, gillar texten skarpt. Och Jonny Boy som sagt, som jag hörde i filmen And then we danced som jag såg i slutet av förra året med Mim och blev kär. Underbar låt. Soundtrack:et till förra vintern helt klart. Och så Gamora, ännu en Hov1-låt, ft Einár.
52000 är 867 timmar det är mer än en månad 24*7
Fattar inte att du hinner
Dags för Spotify wrapped igen, älskar den funktionen. I år lyssnade jag på Spotify i över 52 000 minuter (so far – det är ju fortfarande drygt en månad kvar av året!) – mer än förra året då det var 51 000 🙂 De gör ju lite olika grejer varje år, men i år fick…
Först ut: jag var fredagsfin min tradition till ära i svart polotröja. Förvånansvärt snyggt?? Ska bära oftare
Sedan: bilder från gårdagens cup på Team Baggers som tappert deltog i vår första cup efter endast 2,5 månaders träning. Vi var enda laget med endast kvinnor och endast nybörjare – alla andra hade mixed teams och åtminstone en erfaren spelare (och flera lag hade flera sådana…). Vi kom sist haha men sista matchen var riktigt jämn med matchboll på matchboll och kul var det. Har anmält mig för seriespel med Sheng (till höger om mig) till våren medan Lina och Mickis (till höger om oss) ska köra tillsammans! 🙂
Först ut: jag var fredagsfin min tradition till ära i svart polotröja. Förvånansvärt snyggt?? Ska bära oftare Sedan: bilder från gårdagens cup på Team Baggers som tappert deltog i vår första cup efter endast 2,5 månaders träning. Vi var enda laget med endast kvinnor och endast nybörjare – alla andra hade mixed teams och åtminstone…
Som ofta när jag är hemma hos m&p går jag igenom gamla grejer, böcker, fotoalbum. Kan fastna i deras bokhylla länge för att titta på titlarna och se om det finns nåt intressant. Eller bläddra bland gamla teckningar eller foton. Häromdagen tittade jag på foton från 1987 och 1988, då m&p ganska nyligen blivit tillsammans. Blev blödig och grät och grät (japp, ska få mens snart).
Som filmstjärnorPå resa till KielUte och plockar svamp. Så liten <3Utanför universitetet i Stockholm, i kort 80-talsfrilla och egen-stickad tröja. Pappa möter väl henne där? Utanför bensinmack i Virginia. Sicka stjärnor hahaha<3I hytten på färjan på väg till Kiel. Så vacker!Även pappa såg mkt bra ut tycker jag!!!Med katten Tjocken, deras första gemensamma katt hahahHär firar de 1/2-årsdag vid Holmevattnet!!! Så gulligt!!!En vinterdag. Så vacker 🙂Och här med! Paulina tyckte mamma såg ut som hon i Dirty Dancing hahaNyförlovade på Bornholm 🙂Pappa på seglingsäventyr
Som ofta när jag är hemma hos m&p går jag igenom gamla grejer, böcker, fotoalbum. Kan fastna i deras bokhylla länge för att titta på titlarna och se om det finns nåt intressant. Eller bläddra bland gamla teckningar eller foton. Häromdagen tittade jag på foton från 1987 och 1988, då m&p ganska nyligen blivit tillsammans.…
/cdn.vox-cdn.com/uploads/chorus_image/image/62694254/prince_of_egypt_disneyscreencaps.com_9832.0.jpg)
2 responses to “Filmer 2021”
Så många filmer, wow!
Jag dokumenterar inte tyvärr.
[…] som jag skrev om här!) och Pleasure (från förrförra årets filmfestival som jag och Olivia såg på bio). Båda är sevärda filmer! Jag och Are såg också Billy Elliot samt Birdbox med Sandra Bullock. […]