Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.
Ett nyårslöfte jag gett mig själv är att äta utomhus minst en gång i månaden, så idag checkade jag av januari!
Såg typ ingenting när jag tog bilden men var ju tvungen att ha bildbevis för *bloggen* haha. Promenerade runt Bergsjön och tog motsatt håll mot vad brukar ta för att komma till utkikspunkterna mot Kviberg på slutet av rundan, där jag satte mig för att äta min matlåda.
Blandat och upp och ner. Hade mycket att göra på jobbet med slutet på terminen, men inte så det blev överväldigande. Har gjort min första termin på MÅG nu och överlevt och till och med mer än så tror jag! Jag trivs! 🙂 Den allra sista jobbdagen kom jag dock aldrig fram pga tågkrångel haha. Tog denna bild någonstans mellan Trollhättan och Göteborg, finklädd och allt, men kom aldrig fram:
Det bästa med julen var nog den 23e då det var så fint väder och vi gick ut på en promenad i skogen och stekte korv i en solfläck. Ozzy var med också och det var bara väldigt mysigt och härligt. Julen var fin under omständigheterna, men det var skönt att komma hem på annandagen. Även nyår var fin! Vi fick bortfall pga att Mim blev sjuk men vi var fem tappra själar (Are, jag, Olivia, Emil och Ellen) som firade i Spekeröd och det blev riktigt trevligt! Jag hade gjort förrätt i form av filodegsrutor (skulle egentligen varit smördeg) med ett lager ost och sedan stuvad grönkål + citronzest eller stuvade kantareller + rårörda lingon. Olivia och Emil hade ordnat huvudrätt i form av biffar med ugnsrostad potatis och en fantastisk rödvinssås och Are hade gjort chokladpaj till efterrätt. Vi lekte mörkgömme i sedvanlig ordning mitt i natten!
Scener ur ett äktenskap (1974)
Jag bestämde mig för att se den här klassikern en fredagkväll då jag var ensam hemma. Jag såg de första två timmarna den kvällen och sista delen några dagar senare. Insåg dock nu när jag ska skriva detta att det jag sett är den nedklippta filmversionen à tre timmar – originalmanuset är drygt 100 minuter till. Hur som helst.
“Filmen” (eeh..) är speciell. Den består nästan bara av en enda lång konversation mellan två äkta makar – gestaltade av Liv Ullman och Erland Josephsson – och deras till synes perfekta äktenskap. Men man förstår redan i öppningsscenen – ett slags intervju av dem som ett lyckat par – att det är för bra för att vara sant. Och det är det ju förstås. Han har en annan kvinna och vill skiljas. Filmen gestaltar sedan deras fragmentariska relation efter avslöjandet, och hur makten förflyttar sig mellan de båda parterna – ibland har hon makten och ibland har han den.
Även om dialogen ibland känns lite overklig, speciellt från Johan (Josephsson), så är det utan tvekan en sevärdig film och jag tror att det stundtals overkliga i samspelet nog beror mer på att det är en gammal film än något annat – sättet man interagerar med varandra hinner ju förändras på ett halvt sekel (!) som det ändå är sedan filmen gjordes. Och Liv Ullman är ju briljant som vanligt.
Mean girls (2004)
Efter en tråkig nyhet ville jag och Are se något enkelt och lättsmält gärna med nåt jultema så vi såg Mean girls för den hade Are aldrig sett och det finns en julscen (när de dansar till Jingle Bell Rock ni vet). Trots sina år på nacken funkar den ändå fortfarande, förutom hela “grew up in Africa”-grejen kanske (känns outdated att inte specificera vilket av alla länder hon skulle ha vuxit upp i). Men förutom det som sagt så funkar den sändå! Lättsmält light-feminism-komedi 🙂
The Lord of the Rings: The fellowship of the ring – extended edition (2001)
Förra julen blev jag sjuk och jag och Are kunde inte åka till Spekeröd förrän på eftermiddagen på själva julafton och då var jag fortfarande lite shaky. Vi spenderade sjukdagarna med film-marathon och såg alla Lotr-filmer extended edition och bestämde då att det får bli en jullovstradition. Nu hann vi då tyvärr bara se den första men så får det vara. Hur som helst en episk och fantastisk film som ju alla vet, och det är så värt att se extended edition för det är en massa extra roliga scener som klippts bort där karaktärerna fördjupas lite mer som man får se. En mycket bra scen i extended edition är tex när the fellowship skall lämna Rivendell och Frodo, som går först, precis när de går ut genom portarna frågar Gandalf åt vilket håll Mordor ligger. Kul ju!
Triangle of sadness (2022)
Såg Ruben Östlunds hype:ade satir igen efter att ha förlorat omröstningen mot Emil, Olivia och Ade och den är ju helt okej även om det är lite on-the-nose så att säga.
En dag ska jag bygga ett slott av pengar – Evin Ahmad
Läste om den här godingen till och från jobbet en dag, för att vi nästa år kommer jobba med klass, ras och kön med mina ekonomi-tvåor och den här boken tar upp det. En rapp autofiktionär (eller självbiografisk?) kortroman om att växa upp längst ut på Blåa linjen och aldrig riktigt passa in, varken där eller på den prestigefyllda scenskolan. Underbart språk och utläst på drygt en timme. Rekommenderar starkt!!
Cities in a world economy – Saskia Sassen (2020)
En bok för min sociologikurs som jag “läste” (eller snarare skumläste) som handlar om just det titeln avslöjar dvs städers roll i en global ekonomi. Temat på delkursen är moderniteten och i boken tas för moderniteten (eller kanske senmoderniteten/postmoderniteten – det beror på vem man frågar) centrala teman upp, såsom finansmarknaden, ökad migration, globalisering, gig-ekonomin, o.s.v. Det är mycket data i boken och alla kapitel var inte toppenintressanta men det som handlade om ojämlikhet tyckte jag var mest intressant. Där står det bland annat om hur städer blivit centrum både för eliten – de högavlönade finans- och bolagsanställda tjänstemännen med koldioxidintensiv livsstil – och för det absoluta bottenskiktet som jobbar med olika tjänster (men även inom produktion) relaterat till toppskiktet – även högkvarter för multinationella bolag behöver ju exempelvis städare, och många av dessa högavlönade tjänstemän outsourcear hushållsarbete till lågavlönade migrantarbetare som arbetar under osäkra arbetsvillkor.
Harry Potter and the half Blood Prince
Japp då var sjätte boken i ordningen utläst. Underbar som vanligt, även om det nu börjar bli riktigt dark.
Cartographies of diaspora: contesting identities – Avtar Brah (1996)
Ytterligare en bok jag “läste” (eller snarare skummade) för min sociologikurs. Om intersektionalitet.
Jag har klättrar mer!! Det har varit jättekul, speciellt att jag och Are har klättrat så mycket ihop 🙂 Har lärt känna Jonna. Utvecklat vänskapen med Ellen (vi firade ju nyår ihop som sagt). Hängt med Mim och Alex och familjen. 🙂
Har knåpat ihop julkort i vanlig ordning.
Idag tog jag tillfället i akt och satte upp min julstjärna och adventsljusstake! 🙂 En vecka för tidigt om man skall vara riktigt noggran, men hade julafton bara varit en dag senare hade detta varit första advent! Och stjärna och adventsljusstake tycker jag faktiskt passar som vanligt vinterpynt. Skulle också vilja ha lite gran- eller tallris att sätta upp nånstans. Granen väntar jag med till nästa helg, men är redan pepp 🙂 🙂
I vardagsrummet är det också vintermysigt med ljusslingan, även om den har hängt där sen förra julen. Genidrag av mig om jag får säga det själv. Are var mycket skeptisk men han har erkänt att det blev fint och bra! Är så mysigt att sitta här i soffan på helgmorgnarna medan Are fortfarande sover och läsa och se ljuset utanför långsamt tillta, eller såhär på kvällen med ett glas vin och kompakt mörker utanför. Generellt är jag så nöjd med vårt hem och att vara sambo med Are. Nu har det gått över ett år sedan han flyttade in och aldrig har jag haft en sådan friktionsfri människa att dela hem med. Jag har ändå bott ihop med en hel del personer, inklusive olika kärlekspartners, men aldrig har det funkat så bra som nu. Vet inte om det beror på att jag blivit mognare, om Are bara är generellt fantastisk eller om vi kanske är väldigt kompatibla rent boende-mässigt, förmodligen är det väl en kombination av allt.
Längtar till jul och julledighet!!!!!
Svårt att summera oktobers känsla såhär flera veckor efter att oktober tog slut, men den var väl ungefär som i september, dvs, det rullar på? Samtidigt hände ju också sorgliga grejer i världen som gjorde en lite uppgiven om mänskligheten och tacksam för att vara privilegierad.
Stormens utgrävning Stora teatern 18 okt
Föreställningen framfördes i vilket fall av den fristående teatergruppen Profilteatern från Umeå, fritt baserad på en av mina favoritpoddar Stormens utveckling med Ola Söderholm, Liv Strömquist och Jonathan Unge. Vilka för övrigt var på föreställningen vilket gjorde mig starstruck! De skulle vara med i ett samtal efter men då var det redan past bedtime för Are och mig så vi åkte hem. Men teatern var jättebra! Speciellt första delen. Politisk satir med vänsterudd på hög nivå, med tydliga referenser till podden. Profililicity, 1600-talsfilosofen Pascal och dyra klockor – dom som fattar dom fattar 😉 Ja det var lite internt men väldigt kul, skrattade högt flera gånger. Andra akten var inte lika bra, vet inte om det berodde på att man kände sig lite mätt eller för att den bara inte höll samma nivå? Både Are och jag tyckte att det hade räckt med första akten, som var strax över en timme – blev förvånad över att det var en paus. Lite som att långfilmer är för långa nuförtiden, som DN skriver om. Men å andra sidan är det alltid roligt att gå på teater och skådespelarna var verkligen jätteduktiga.
Ett Drömspel av August Strindberg, Folkteatern 31 oktober
Månaden avslutades med scenkonst i form av August Strindbergs Ett Drömspel. Och det var verkligen ett drömspel, för det var ingen tydlig story, många random inslag och generellt bara väldigt trippigt. Det jag uppskattade mest var nog dansen, alla var jätteduktiga men speciellt en av skådespelarna skulle typ kunnat vara inhyrd från operan. Det är alltid kul med live scenkonst, men det hade nog varit bra om jag hade läst texten innan teatern :)))
Milla och Matilda fyllde år, så det firades med storslagen middag hos dem med bland annat hemmagjorda dumplings. Are bjöd mig på vinprovning av riesling-viner den 20e oktober vilket var mycket mycket trevligt (en födelsedagspresent). Nu är jag hooked på rieslings! Och sen hände väl lite annat smått och gått som jag inte kommer ihåg 😀
Övervakning och straff – Michel Foucault (1975).
Läste denna komplicerade klassiker vars huvudtes är att den utveckling av bestraffningar från 1700-talet och framåt som vid första anblick kan se ut som “en mildring av straffen, en klarare kodifiering, en ansenlig minskning av godtycket” i själva verket bara är en skiftning av sättet att utöva makt, till en mer insidiös och allomfattande makt som alltid ser dig likt ett Panoptikon. Jag tror jag har förstått Foucaults poäng. Skrev om här.
Det andra könet – Simone de Beauvoir (1949). Läste äntligen ut den här tegelstenen efter ett och ett halvt år!! Har dock ännu inte hunnit skriva om den men gud så bra att jag äntligen tog mig igenom den i alla fall 🙂
Genustrubbel – Judith Butler (1990).
Ytterligare en komplicerad bok – mer komplicerad än vad jag trodde – om könets konstruktion enligt queerteoretikern Butler. Intressant om än som sagt väldigt komplicerad. Skrev om här.
Alien (1979)
Temat är tydligen gamla rullar (sist såg ju jag och Are The Matrix) och nu var det alltså dags för denna gamla godingen från det sena 70-talet! Are hade pratat om att han ville se om Alien och själv har jag aldrig sett den – det enda jag vet om den är att den tydligen är en film som otippat klarar Bechdel-testet? Det finns nämligen en scen då Ripley och Lambert (de enda två kvinnliga crew-members på rymdskeppet Nostromo) snackar med varandra om hur de ska lösa alien-problemet (dvs – två namngivna kvinnliga karaktärer som pratar med varandra om nåt annat än män). Inte illa för att vara sjuttiotal! Sen kan man ju oförsig diskutera huruvida alien är en kvinna eller man men vi låter det vara osagt. Hur som helst är första halvan av filmen bättre än andra – det är lite som med Hajen att när man ser mönstret up close så blir det lite too obvious are det är en gammal film. Andra saker är bättre än om det skulle vara gjort med green screen – när saker och ting liksom är the real deal kan det verkligen vara effektfullt. Plotten är som följer: ett rymdcrew får signaler från en främmande organism på en planet, som de åker för att undersöka, och av misstag får de med sig en alien i rymdskeppet och ja, resten är ju i historia.
Plotten är som följer: ett rymdcrew får signaler från en främmande organism på en planet, som de åker för att undersöka, och av misstag får de med sig en alien i rymdskeppet och ja, resten är ju i historia. Själva filmen är helt okej, kanske en trea av fem. Är ändå glad att jag sett den! 3 a
Septemberkänslan får nog beskrivas som något i stil med “man jobbar på”. Men det är ju inte direkt någon känsla så jag får nog döpa om den här rubriken till “Månadens känsla/sammanfattning” istället. Så. Nu var det gjort. En sammanfattning av september alltså: “man jobbar på”. D.v.s., jobbet på Magnus Åbergsgymnasiet är det som tar upp det mesta av min tid (är ju ändå där 37 h i veckan, och sen så blir det lite till jobb hemma varje vecka). I övrigt ägnar jag mig åt beachvolley en eller två gånger i veckan (älskar den sporten), och försöker hänga i skogen så mycket som möjligt. Laga god mat på helgerna och på vardagarna rullar livet mest på. Men jag känner mig nöjd. Jobbet är kul och jag hinner med det jag ska. Det är mycket att göra, men det är ändå ett privilegium att få dela vardag med en massa tonåringar varje dag haha. De är så gulliga.
Fortsätter med Stockholmsvy av Hannes som jag hade även förra månaden. Den är toppen.
Har varit i Stockholm och hängt med Lise och Mim och gått på fest hos Erik och Lisa. Vi klädde ut oss till Freuds personlighetsteori (I know, det var långsökt). Men tycker vi lyckades bra!!
Att jag över huvud taget var i Stockholm berodde också på att jag var på Amnesty-konferens där med jobbet. Vår skola är alltså en så kallad Amnesty-skola vilket innebär att man får åka på konferens en gång om året, men framförallt att man skall genomföra vissa aktiviteter, bland annat Skriv för frihet som är en global kampanj där över 200 länder skriver under namnlistor och skriver solidaritetsbrev för att sätta press på olika regeringar som fängslat abortaktivister, poeter och andra mänskliga rättighets-försvarare. Konferensen var toppen, jag såg bl.a. ett jättebra panelsamtal med Martin Schibbye vilket gjorde mig lite starstruck.
Har fortsatt att plocka och äta svamp! Men har inga nya bilder på det. Blev också inspirerad förra helgen när jag var på Radikal bokmässa och fick äta frijoles och arepas con queso (d.v.s. ostfyllda friterade majsbröd mmm) så det har jag lagat två gånger den här månaden (även om igår tekniskt sett var oktober men anyway). Frijoles är alltså typ bönsoppa, eller stekta svarta bönor med kryddor (t.ex. spiskummin och paprika) + några skvättar vatten för att det ska bli lite såsigare. Detta serveras med ris, pico de gallo (hackad lök, vitlök, koriander, chili och tomat), arepas con queso (ostfyllda majsbröd alltså) och så gjorde jag en mangosalsa till också. Blev toppengott. Tack Syndikalistiskt forum för inspo!
Har som sagt varit på Amnestykonferens och då såg jag massa bra talare som kanske inte riktigt kan kallas för scenkonst men i alla fall scen. På radikal bokmässa såg jag Athena Farrokzhad, Merima Dizdarević och Burcu Sahin framföra sin “Ööööverenskommelse för Sverige”, ett avtal skrivet på Tidö slott, en numera ökänd gärningsplats för regeringen och SD:s motbjudande Tidöavtal. Poesiläsningen var sååå bra! Rolig, sorglig, vulgär, befriande, och som utlovat, “en uppvisning i bristande vandel”. Athena Farrokzhads sommarprat från 2014 är fortfarande ett av de bästa sommarprat jag hört, och hon är (tillsammans med Liv Strömqvist) en av mina idoler. Hösten 2019 hörde jag henne framföra sin dikt “Europa” i en källarpub efter Marxkonferensen och var tagen, och nu var jag lika tagen (trots att lokalen absolut hade mer att önska).
Harry Potter and the Goble of fire – J.K. Rowling (2000)
Harry Potter-marathonet har fortsatt och jag har läst ut fjärde boken. Läste också nästan hela femman, men p.g.a. att jag började ta tag i lite kurslitteratur i september så blev den inte utläst förrän nu i början av oktober. De är lika bra som alltid men måste nog säga att femman typ är en av de bästa böckerna? So much teenage feelings all over the place!!! Älskar ju tonårsskildringar haha. Mvh romantiker och nostalgiker.
A suitable amount of crime – Nils Christie (2004)
Jag har också läst en liten bok i min kriminologi-kurs (utöver X antal akademiska artiklar) som heter A suitable amount of crime som är en slags lång essä (boken är 120 sidor lång) om brott och straff, men framförallt är det en kriminologs vädjan om att i ett samhälle som värderar värden som snällhet, solidaritet, förståelse och compassion så är det svårt att argumentera för långa fängelsestraff eller fängelsestraff över huvud taget (speciellt eftersom den kriminologiska forskningen generellt är överens om att långa fängelsestraff inte är särskilt hjälpsamt för att förebygga eller förhindra brott).
Indeed, vi ser ofta på icke-existensen av dödsstraff och tortyr som något vi är stolta över i vårt straffsystem, “their absence is our pride” som Christie (2004, s.103) skriver, men “imprisonment also comes close to taking life away. It means to take most of what is usually included in life away” (Christie, 2004, s.103). Ändå har många (speciellt politiker till höger…) inga problem med fängelsestraff. Men, vi borde fråga oss, anser Christie:
“What sort of pain and what sort of distribution of pain do we find acceptable for our type of society? How large can we accept the penal sector of society to grow without endangering values of kindness, the civil character of our society and the cohesive character of that society? And then, when these limits are established, and we observe that they are threatened or transgessed, we have to give advice on what ought to be done. The level of punishment must be elevated to that of the independent variable.” (Christie, 2004, s.108)
En intressant liten bok!
The Matrix (1999)
Det var änna dags att se den här gamla rullen, Are var pepp och den har ju ändå stått på min watchlist. Och ja, det var ju inte riktigt min kopp te (vilket jag inte heller hade förväntat mig) men helt okej. Lite för mycket action för min smak men jag fattar att den är kult. 2,5 av 5.
Hejdå september 2023, hej hej oktober!
….måste väl ändå vara nystart? Om det nu är en känsla, men ni fattar. Augusti och start of term är som det riktiga nyåret. Ingen ny spaning direkt men tror de flesta håller med. Känslan blir extra stark när man börjar nytt jobb också! Sedan mitten av augusti arbetar jag nu på Magnus Åbergs gymnasiet i Trollhättan. Trivs mycket bra so far!
Vi firade min födelsedag med pompa och ståt (eller ja – öl på Brewers, sushi på Super sushi och karaoke på Star karaoke och det var underbart!). Jag, Olivia och mamma cyklade till Kungsbacka (eller snarare Lervik) och tillbaka och det var great. Are och jag firade ett och ett halvt år tillsammans också! Grattis till oss! 🙂 Började också månaden med häng i Vättlefjäll med Alex, Sofie och Falke som va mys. 🙂
…måste nog vara Stockholmsvy med Hannes och waterbaby. Och därtill instrumentell jazz som vanligt, lyssnar på det nästan varje dag.
Har plockat och ätit en massa svamp!!! Blodsopp, brunsopp, stensopp, smörsopp, tegelsopp, sandsopp, aspsopp och björksopp, gul kantarell och trattkantarell, gulkremla, kantkremla och vinkremla, pepparriska, kamferriska och blodriska, blek taggsvamp, rödgul taggsvamp och citronslemskivling. Tror det var alla? Har även artat (men ej ätit, såklart) gallsopp (inte giftig, men förstör varje anrättning), laktritsriska (svagt giftig) och pepparkremla (svagt giftig). Flera nya arter för i år, och ett riktigt bra svampår därtill. Så kul med svamp!
Islamofobi – Mattias Gardell (2011)
En bok om islamofobi som på ett lättillgängligt sätt gör upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot islam/muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Gardell punkterar föreställningar som t.ex. att islam skulle vara en våldsam religion eller att muslimska kvinnor är kuvade och förtryckta på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserat. Bra bok! Skrev om här.
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (1999)
Harry Potter-marathonet har fortsatt. Jag läste ut bok tre och nästan hela bok fyra, som verkligen skiljer sig mycket från filmerna. Hermione’s engagemang för husalfer är helt utraderat ur filmerna, liksom karaktärerna Winky och Ludo Batman. Faktum är att bok fyra skiljer sig väldigt mycket från filmen över huvud taget. Filmerna är absolut jättebra, men böckerna alltså. Its the real deal så att säga.
Saker som jag tänker på när jag läser Harry Potter: är Harry Potter-världen demokratisk? Hur kunde Fudge bara “få” jobbet som Ministry of Magic? Är det nånsin val? Hur länge har Fudge egentligen suttit på posten? Var finns rättssäkerheten? Hur kan Sirius Black m.fl. kastas i fängelse utan rättegång, och sitta i TOLV år? Hur kan man låta folk som dömts för brott (utan rättegång) vaktas av crazy dark creatures som suger ut ens själ? Varför finns det inga organ som granskar ordningsmakten? Varför upprörs ingen över sättet på vilket brottslingar behandlas? Hur kan Rita Skeeter publicera alla dessa outrageous lögner i Harry Potter-världens största tidning? Finns inte brottet förtal, konceptet ansvarig utgivare och journalistisk etik? Ja det är många frågor jag har som vuxen och läsande Harry Potter – den magiska världen framstår faktiskt som en crumbling pseudodemokrati och i de senare böckerna infiltrerade ju faktiskt ministeriet och det blir en marionettregering under Voldemort. Men även innan dess… var är demokratin?! Haha. Har aldrig tänkt på detta innan när jag läst Harry Potter men det finns verklige
Summer of ’85 (2020)
Svt har “Pridesommar” så jag har sett på queer film. Den första augustidagen såg jag Summer of ’85, eller Été ’85, som är originaltiteln, som utspelar sig i en solstänkt badort på Normandies kust sommaren, ja just det – 1985. Filmen är löst baserad på romanen Dansa på min grav och har mycket vibes som påminner om mästerliga Call me by your name – åttiotal, en första kärlek som fullständigt knockar en, en några år äldre charmig kille (som dessutom råkar vara judisk) förför en lite yngre kille, sommar, sol och bad, en tjej i bakgrunden. Ja nu när jag radar upp likheterna är de faktiskt väldigt många, och det summerar kanske filmen ganska bra – precis som Call me by your name är Summer of -85 en vacker rulle om queer, ung kärlek, och precis som med Call me by your name vill man liksom in i filmen, till de pastelliga färgerna, saltstänket, solen, erotiken (som är bland är snudd på elektrisk). Men till skillnad från Call me by your name når Summer of -85 inte samma briljans. Icke desto mindre är det en sevärd film om magin – men också the agony – of the first real love, och jag bangar aldrig en queer film. 3,5 av 5 blir mitt betyg!
Sorry we missed you (2019)
Jag såg detta brittiska drama av regissören Ken Loach som också gjort I, David Blake, och blev så ledsen. Det här är socialrealism och filmen skildrar hur gig-ekonomin gör tillvaron till total misär för de som finns längst ner på botten, som arbetar 14 timmar om dagen och ändå inte får vardagen att gå ihop. Filmen handlar om det strävsamma paret Rick och Abby som på varsitt håll arbetar med olika gig – Abby jobbar inom äldrevården och för betalt per besök, men måste själv bekosta resorna mellan besöken och får ingen betalning för restiden. Rick får ett “erbjudande” om att bli “self-employed” på ett franchise-bolag som levererar paket. Här kan man inte ta ledigt, utan då måste man själv hitta ersättare, och gör man inte det får man 100 pund i böter. Sådan är gig-ekonomin och ser sorgligaste är att den inte bara existerar på film utan att det är såhär verkligheten ser ut. Som ni hör är det inte en direkt happy film men den var bra och sevärd men som sagt, så jävla deprimerande. Mycket bra skådespel från alla inblandade men ja, det sorgligaste är att för många är detta inte skådespel eller film utan vardag. Foodoora, Uber, Bolt, olika elsparkcykel företag. Du står för dina egna arbetskläder och arbetsredskap, du får mer betalt ju snabbare du jobbar och gud nåde dig om du är sen för då kommer du få dåliga recensioner av kunden. Fyfan. Jag fucking hatar kapitalismen. Filmen får iaf 3,5 av 5, betyget dras ner lite främst som sagt för att den är så deppig, skådespeleriet är briljant.
Alone with you (2021) (?)
En psykologisk skräckis vi valde ut från Drakenfil som visserligen är creepy, har några jump scares och absolut är sevärd, men också lite… märklig? Helt okej! 2,5 av 5.
Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi möttes hos Olivia vid elva-tiden för proviantering och en kaffe. När vi väl figure:at out vem som skulle ha vilken cykel (tanken var egentligen att mamma skulle låna Emils men hans framgaffel var liksom stelt framåt hela tiden vilket var lite obehagligt att cykla med) gav vi oss iväg söderut längs Dag Hammarskjöldsleden med rikting mot Särö! Via de flådiga villorna längs med havsbandet (riktiga mansions) och Billdal tog vi lunchpaus vid havet ungefär en och en halv timme in i cyklingen. Wraps med hummus, kylt vin som mamma hade med, och kaffe.
Sen, vid kanske fyratiden eller så, kom vi fram till vårt resmål: ett AirBnb i Lervik som vi hyrt för natten. Där lastade vi av våra grejer och sen åkte vi ner till Lerviks hamn för att spana in restaurangen och badplatsen. Mamma fotade våra vällåsta cyklar 🙂
Ett dopp blev det innan Olivia och jag åkte iväg och provianterade på en matbutik några km bort, och sen var det fri lek och göra i ordning sig för kvällen. Vi skulle käka på hamnkrogen i Lerviks hamn – veganburgare med tryffel majonnäs (utan för min del). Så mysigt att hänga!!! Vi tog också en liten promenad på klipporna efter maten.
Sen bar det av hem och då hade något mycket spännande inträffat: elen hade försvunnit! Vi blev genast mycket törstiga eftersom även vattnet var eldrivet. Vi satt således med tända ljus till läggdags och pluggade in cykelbatterierna i hopp om att strömmen skulle komma tillbaka under natten vilket den gjorde. Phiew! Dagen efter käkade vi frukost och väntade ut lite duggregn, och sen bar det av tillbaka mot Göteborg. Inte riktigt lika vackert som dagen innan då det varit så soligt, men ändå en otroligt fin cykelled. Nästan ingen sträcka är bilväg och är det det är det grusväg omgivet av grönska och/eller hav. Leden går både i skog, äng och längs havet och det är verkligen supervackert! Rekommenderar starkt den här etappen av Kattegattleden (från Göteborg till Kungsbacka, även om vi inte åkte hela vägen till Kungsbacka utan stannade i Lervik).
På väg hem stannade vi på ett av Lisbeth rekommenderat café i Billdals park som jag inte minns namnet på men som var väl värt ett besök. Bra utflyktsmål från södra Gbg! Här passade vi också på att ta några bilder för att föreviga denna minnesvärda lilla miniresa. Så himla fint var det! Känns som jag får bättre och bättre relation med min familj för varje år, kanske handlar det om att bli vuxen? Hur som helst väldigt tacksam för dem i alla fall.
Som ni ser var det regnigt i Billdal men lagom till vi kom till södra Gbg sprack solen upp och det blev ett dopp i havet innan vi var tillbaka
Det här måste vi göra igen!
I lördags skulle jag få del två av min födelsedagspresent från familjen! Första destination, klockan fem, var Brewers på Magasinsgatan för en riktigt god öl. Jag tog en hazy IPA förstås, vad annars?! Nästa destination var Super sushi på Drottninggatan, där middag intogs. Sushirolls till förrätt och en amazing ramen till varmrätt. Nästa och sista destination var Star karaoke!!! WHAT?! Totalt oväntat och så kul! Har bara gjort karaoke en gång tidigare och har då varit lite skeptisk pga folk sjunger så… Dåligt? Men nu körde jag ju med musikproffs a.k.a. min familj och Are och då lät alltid åtminstone relativt bra. Vi blandade gamla dängor med Billie Eilish och Linkin Park, drack drinks och hade det superkul! Otrolig överraskning som jag absolut kan tänka mig göra igen.
Efter karaoken gick vi vidare till Puta Madre för en nattfösare, innan vi skiljdes åt. Så bra present! Så bra att det var planerat till slutet av sommaren också, har sett fram emot detta i flera veckor utan att riktigt veta vad det ska vara. Tack världens finaste familj <3333
Det var så kul!
Denna söndag bjöd på fint väder så jag fick med mig Are ut i skogen för promenad och svampplockning. Vi fick i Lexbybergen som blivit min nya favorit-plats nära Kortedala! Mer folktomt än Bergsjön, och mer skogigt såattaäga.
Vi plockade massor av sorter: gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, gulkremla, blodriska, skäggriska, pepparriska, blodsopp, brunsopp och tegelsopp. Sopparna skar jag upp och torkade, resten hamnade i en stuvning som vi åt med pasta toppat med persilja som alltid är gott till svamp tycker jag. Riskorna förvällde jag två gånger eftersom de är så kallade “finska riskor” som är skarpa i smaken. Utöver dessa ätliga sorter hittade och artade vi även oätlig gallsopp (vilket var första gången för mig!) giftig lakritsriska (som blöder genomskinlig vätska istället för vit, också första gången jag artat den) och pepparkremla. Det var första gången jag hittat en giftig kremla men det var otroligt tydligt – den verkligen brände på tungan. Känns skönt att ha artat en sådan också! 🙂
Vi hittade också massor av gula och trattkantareller igår.
Men glöm aldrig att vara försiktig med svamp!
Kolla in denna person
https://www.svenskgourmetsvamp.se/
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Ett nyårslöfte jag gett mig själv är att äta utomhus minst en gång i månaden, så idag checkade jag av januari!
Såg typ ingenting när jag tog bilden men var ju tvungen att ha bildbevis för *bloggen* haha. Promenerade runt Bergsjön och tog motsatt håll mot vad brukar ta för att komma till utkikspunkterna mot Kviberg på slutet av rundan, där jag satte mig för att äta min matlåda.
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Ett nyårslöfte jag gett mig själv är att äta utomhus minst en gång i månaden, så idag checkade jag av januari!
Såg typ ingenting när jag tog bilden men var ju tvungen att ha bildbevis för *bloggen* haha. Promenerade runt Bergsjön och tog motsatt håll mot vad brukar ta för att komma till utkikspunkterna mot Kviberg på slutet av rundan, där jag satte mig för att äta min matlåda.
Ett nyårslöfte jag gett mig själv är att äta utomhus minst en gång i månaden, så idag checkade jag av januari! Såg typ ingenting när jag tog bilden men var ju tvungen att ha bildbevis för *bloggen* haha. Promenerade runt Bergsjön och tog motsatt håll mot vad brukar ta för att komma till utkikspunkterna mot…
Blandat och upp och ner. Hade mycket att göra på jobbet med slutet på terminen, men inte så det blev överväldigande. Har gjort min första termin på MÅG nu och överlevt och till och med mer än så tror jag! Jag trivs! 🙂 Den allra sista jobbdagen kom jag dock aldrig fram pga tågkrångel haha. Tog denna bild någonstans mellan Trollhättan och Göteborg, finklädd och allt, men kom aldrig fram:
Det bästa med julen var nog den 23e då det var så fint väder och vi gick ut på en promenad i skogen och stekte korv i en solfläck. Ozzy var med också och det var bara väldigt mysigt och härligt. Julen var fin under omständigheterna, men det var skönt att komma hem på annandagen. Även nyår var fin! Vi fick bortfall pga att Mim blev sjuk men vi var fem tappra själar (Are, jag, Olivia, Emil och Ellen) som firade i Spekeröd och det blev riktigt trevligt! Jag hade gjort förrätt i form av filodegsrutor (skulle egentligen varit smördeg) med ett lager ost och sedan stuvad grönkål + citronzest eller stuvade kantareller + rårörda lingon. Olivia och Emil hade ordnat huvudrätt i form av biffar med ugnsrostad potatis och en fantastisk rödvinssås och Are hade gjort chokladpaj till efterrätt. Vi lekte mörkgömme i sedvanlig ordning mitt i natten!
Scener ur ett äktenskap (1974)
Jag bestämde mig för att se den här klassikern en fredagkväll då jag var ensam hemma. Jag såg de första två timmarna den kvällen och sista delen några dagar senare. Insåg dock nu när jag ska skriva detta att det jag sett är den nedklippta filmversionen à tre timmar – originalmanuset är drygt 100 minuter till. Hur som helst.
“Filmen” (eeh..) är speciell. Den består nästan bara av en enda lång konversation mellan två äkta makar – gestaltade av Liv Ullman och Erland Josephsson – och deras till synes perfekta äktenskap. Men man förstår redan i öppningsscenen – ett slags intervju av dem som ett lyckat par – att det är för bra för att vara sant. Och det är det ju förstås. Han har en annan kvinna och vill skiljas. Filmen gestaltar sedan deras fragmentariska relation efter avslöjandet, och hur makten förflyttar sig mellan de båda parterna – ibland har hon makten och ibland har han den.
Även om dialogen ibland känns lite overklig, speciellt från Johan (Josephsson), så är det utan tvekan en sevärdig film och jag tror att det stundtals overkliga i samspelet nog beror mer på att det är en gammal film än något annat – sättet man interagerar med varandra hinner ju förändras på ett halvt sekel (!) som det ändå är sedan filmen gjordes. Och Liv Ullman är ju briljant som vanligt.
Mean girls (2004)
Efter en tråkig nyhet ville jag och Are se något enkelt och lättsmält gärna med nåt jultema så vi såg Mean girls för den hade Are aldrig sett och det finns en julscen (när de dansar till Jingle Bell Rock ni vet). Trots sina år på nacken funkar den ändå fortfarande, förutom hela “grew up in Africa”-grejen kanske (känns outdated att inte specificera vilket av alla länder hon skulle ha vuxit upp i). Men förutom det som sagt så funkar den sändå! Lättsmält light-feminism-komedi 🙂
The Lord of the Rings: The fellowship of the ring – extended edition (2001)
Förra julen blev jag sjuk och jag och Are kunde inte åka till Spekeröd förrän på eftermiddagen på själva julafton och då var jag fortfarande lite shaky. Vi spenderade sjukdagarna med film-marathon och såg alla Lotr-filmer extended edition och bestämde då att det får bli en jullovstradition. Nu hann vi då tyvärr bara se den första men så får det vara. Hur som helst en episk och fantastisk film som ju alla vet, och det är så värt att se extended edition för det är en massa extra roliga scener som klippts bort där karaktärerna fördjupas lite mer som man får se. En mycket bra scen i extended edition är tex när the fellowship skall lämna Rivendell och Frodo, som går först, precis när de går ut genom portarna frågar Gandalf åt vilket håll Mordor ligger. Kul ju!
Triangle of sadness (2022)
Såg Ruben Östlunds hype:ade satir igen efter att ha förlorat omröstningen mot Emil, Olivia och Ade och den är ju helt okej även om det är lite on-the-nose så att säga.
En dag ska jag bygga ett slott av pengar – Evin Ahmad
Läste om den här godingen till och från jobbet en dag, för att vi nästa år kommer jobba med klass, ras och kön med mina ekonomi-tvåor och den här boken tar upp det. En rapp autofiktionär (eller självbiografisk?) kortroman om att växa upp längst ut på Blåa linjen och aldrig riktigt passa in, varken där eller på den prestigefyllda scenskolan. Underbart språk och utläst på drygt en timme. Rekommenderar starkt!!
Cities in a world economy – Saskia Sassen (2020)
En bok för min sociologikurs som jag “läste” (eller snarare skumläste) som handlar om just det titeln avslöjar dvs städers roll i en global ekonomi. Temat på delkursen är moderniteten och i boken tas för moderniteten (eller kanske senmoderniteten/postmoderniteten – det beror på vem man frågar) centrala teman upp, såsom finansmarknaden, ökad migration, globalisering, gig-ekonomin, o.s.v. Det är mycket data i boken och alla kapitel var inte toppenintressanta men det som handlade om ojämlikhet tyckte jag var mest intressant. Där står det bland annat om hur städer blivit centrum både för eliten – de högavlönade finans- och bolagsanställda tjänstemännen med koldioxidintensiv livsstil – och för det absoluta bottenskiktet som jobbar med olika tjänster (men även inom produktion) relaterat till toppskiktet – även högkvarter för multinationella bolag behöver ju exempelvis städare, och många av dessa högavlönade tjänstemän outsourcear hushållsarbete till lågavlönade migrantarbetare som arbetar under osäkra arbetsvillkor.
Harry Potter and the half Blood Prince
Japp då var sjätte boken i ordningen utläst. Underbar som vanligt, även om det nu börjar bli riktigt dark.
Cartographies of diaspora: contesting identities – Avtar Brah (1996)
Ytterligare en bok jag “läste” (eller snarare skummade) för min sociologikurs. Om intersektionalitet.
Jag har klättrar mer!! Det har varit jättekul, speciellt att jag och Are har klättrat så mycket ihop 🙂 Har lärt känna Jonna. Utvecklat vänskapen med Ellen (vi firade ju nyår ihop som sagt). Hängt med Mim och Alex och familjen. 🙂
Hur var december? Blandat och upp och ner. Hade mycket att göra på jobbet med slutet på terminen, men inte så det blev överväldigande. Har gjort min första termin på MÅG nu och överlevt och till och med mer än så tror jag! Jag trivs! 🙂 Den allra sista jobbdagen kom jag dock aldrig fram…
Har knåpat ihop julkort i vanlig ordning.
Vilka fina och personliga julkort.
Har knåpat ihop julkort i vanlig ordning.
Idag tog jag tillfället i akt och satte upp min julstjärna och adventsljusstake! 🙂 En vecka för tidigt om man skall vara riktigt noggran, men hade julafton bara varit en dag senare hade detta varit första advent! Och stjärna och adventsljusstake tycker jag faktiskt passar som vanligt vinterpynt. Skulle också vilja ha lite gran- eller tallris att sätta upp nånstans. Granen väntar jag med till nästa helg, men är redan pepp 🙂 🙂
I vardagsrummet är det också vintermysigt med ljusslingan, även om den har hängt där sen förra julen. Genidrag av mig om jag får säga det själv. Are var mycket skeptisk men han har erkänt att det blev fint och bra! Är så mysigt att sitta här i soffan på helgmorgnarna medan Are fortfarande sover och läsa och se ljuset utanför långsamt tillta, eller såhär på kvällen med ett glas vin och kompakt mörker utanför. Generellt är jag så nöjd med vårt hem och att vara sambo med Are. Nu har det gått över ett år sedan han flyttade in och aldrig har jag haft en sådan friktionsfri människa att dela hem med. Jag har ändå bott ihop med en hel del personer, inklusive olika kärlekspartners, men aldrig har det funkat så bra som nu. Vet inte om det beror på att jag blivit mognare, om Are bara är generellt fantastisk eller om vi kanske är väldigt kompatibla rent boende-mässigt, förmodligen är det väl en kombination av allt.
Längtar till jul och julledighet!!!!!
Idag tog jag tillfället i akt och satte upp min julstjärna och adventsljusstake! 🙂 En vecka för tidigt om man skall vara riktigt noggran, men hade julafton bara varit en dag senare hade detta varit första advent! Och stjärna och adventsljusstake tycker jag faktiskt passar som vanligt vinterpynt. Skulle också vilja ha lite gran- eller…
Svårt att summera oktobers känsla såhär flera veckor efter att oktober tog slut, men den var väl ungefär som i september, dvs, det rullar på? Samtidigt hände ju också sorgliga grejer i världen som gjorde en lite uppgiven om mänskligheten och tacksam för att vara privilegierad.
Stormens utgrävning Stora teatern 18 okt
Föreställningen framfördes i vilket fall av den fristående teatergruppen Profilteatern från Umeå, fritt baserad på en av mina favoritpoddar Stormens utveckling med Ola Söderholm, Liv Strömquist och Jonathan Unge. Vilka för övrigt var på föreställningen vilket gjorde mig starstruck! De skulle vara med i ett samtal efter men då var det redan past bedtime för Are och mig så vi åkte hem. Men teatern var jättebra! Speciellt första delen. Politisk satir med vänsterudd på hög nivå, med tydliga referenser till podden. Profililicity, 1600-talsfilosofen Pascal och dyra klockor – dom som fattar dom fattar 😉 Ja det var lite internt men väldigt kul, skrattade högt flera gånger. Andra akten var inte lika bra, vet inte om det berodde på att man kände sig lite mätt eller för att den bara inte höll samma nivå? Både Are och jag tyckte att det hade räckt med första akten, som var strax över en timme – blev förvånad över att det var en paus. Lite som att långfilmer är för långa nuförtiden, som DN skriver om. Men å andra sidan är det alltid roligt att gå på teater och skådespelarna var verkligen jätteduktiga.
Ett Drömspel av August Strindberg, Folkteatern 31 oktober
Månaden avslutades med scenkonst i form av August Strindbergs Ett Drömspel. Och det var verkligen ett drömspel, för det var ingen tydlig story, många random inslag och generellt bara väldigt trippigt. Det jag uppskattade mest var nog dansen, alla var jätteduktiga men speciellt en av skådespelarna skulle typ kunnat vara inhyrd från operan. Det är alltid kul med live scenkonst, men det hade nog varit bra om jag hade läst texten innan teatern :)))
Milla och Matilda fyllde år, så det firades med storslagen middag hos dem med bland annat hemmagjorda dumplings. Are bjöd mig på vinprovning av riesling-viner den 20e oktober vilket var mycket mycket trevligt (en födelsedagspresent). Nu är jag hooked på rieslings! Och sen hände väl lite annat smått och gått som jag inte kommer ihåg 😀
Övervakning och straff – Michel Foucault (1975).
Läste denna komplicerade klassiker vars huvudtes är att den utveckling av bestraffningar från 1700-talet och framåt som vid första anblick kan se ut som “en mildring av straffen, en klarare kodifiering, en ansenlig minskning av godtycket” i själva verket bara är en skiftning av sättet att utöva makt, till en mer insidiös och allomfattande makt som alltid ser dig likt ett Panoptikon. Jag tror jag har förstått Foucaults poäng. Skrev om här.
Det andra könet – Simone de Beauvoir (1949). Läste äntligen ut den här tegelstenen efter ett och ett halvt år!! Har dock ännu inte hunnit skriva om den men gud så bra att jag äntligen tog mig igenom den i alla fall 🙂
Genustrubbel – Judith Butler (1990).
Ytterligare en komplicerad bok – mer komplicerad än vad jag trodde – om könets konstruktion enligt queerteoretikern Butler. Intressant om än som sagt väldigt komplicerad. Skrev om här.
Alien (1979)
Temat är tydligen gamla rullar (sist såg ju jag och Are The Matrix) och nu var det alltså dags för denna gamla godingen från det sena 70-talet! Are hade pratat om att han ville se om Alien och själv har jag aldrig sett den – det enda jag vet om den är att den tydligen är en film som otippat klarar Bechdel-testet? Det finns nämligen en scen då Ripley och Lambert (de enda två kvinnliga crew-members på rymdskeppet Nostromo) snackar med varandra om hur de ska lösa alien-problemet (dvs – två namngivna kvinnliga karaktärer som pratar med varandra om nåt annat än män). Inte illa för att vara sjuttiotal! Sen kan man ju oförsig diskutera huruvida alien är en kvinna eller man men vi låter det vara osagt. Hur som helst är första halvan av filmen bättre än andra – det är lite som med Hajen att när man ser mönstret up close så blir det lite too obvious are det är en gammal film. Andra saker är bättre än om det skulle vara gjort med green screen – när saker och ting liksom är the real deal kan det verkligen vara effektfullt. Plotten är som följer: ett rymdcrew får signaler från en främmande organism på en planet, som de åker för att undersöka, och av misstag får de med sig en alien i rymdskeppet och ja, resten är ju i historia.
Plotten är som följer: ett rymdcrew får signaler från en främmande organism på en planet, som de åker för att undersöka, och av misstag får de med sig en alien i rymdskeppet och ja, resten är ju i historia. Själva filmen är helt okej, kanske en trea av fem. Är ändå glad att jag sett den! 3 a
Månadens känsla/sammanfattning Svårt att summera oktobers känsla såhär flera veckor efter att oktober tog slut, men den var väl ungefär som i september, dvs, det rullar på? Samtidigt hände ju också sorgliga grejer i världen som gjorde en lite uppgiven om mänskligheten och tacksam för att vara privilegierad. Månadens scenkonst Stormens utgrävning Stora teatern 18…
Septemberkänslan får nog beskrivas som något i stil med “man jobbar på”. Men det är ju inte direkt någon känsla så jag får nog döpa om den här rubriken till “Månadens känsla/sammanfattning” istället. Så. Nu var det gjort. En sammanfattning av september alltså: “man jobbar på”. D.v.s., jobbet på Magnus Åbergsgymnasiet är det som tar upp det mesta av min tid (är ju ändå där 37 h i veckan, och sen så blir det lite till jobb hemma varje vecka). I övrigt ägnar jag mig åt beachvolley en eller två gånger i veckan (älskar den sporten), och försöker hänga i skogen så mycket som möjligt. Laga god mat på helgerna och på vardagarna rullar livet mest på. Men jag känner mig nöjd. Jobbet är kul och jag hinner med det jag ska. Det är mycket att göra, men det är ändå ett privilegium att få dela vardag med en massa tonåringar varje dag haha. De är så gulliga.
Fortsätter med Stockholmsvy av Hannes som jag hade även förra månaden. Den är toppen.
Har varit i Stockholm och hängt med Lise och Mim och gått på fest hos Erik och Lisa. Vi klädde ut oss till Freuds personlighetsteori (I know, det var långsökt). Men tycker vi lyckades bra!!
Att jag över huvud taget var i Stockholm berodde också på att jag var på Amnesty-konferens där med jobbet. Vår skola är alltså en så kallad Amnesty-skola vilket innebär att man får åka på konferens en gång om året, men framförallt att man skall genomföra vissa aktiviteter, bland annat Skriv för frihet som är en global kampanj där över 200 länder skriver under namnlistor och skriver solidaritetsbrev för att sätta press på olika regeringar som fängslat abortaktivister, poeter och andra mänskliga rättighets-försvarare. Konferensen var toppen, jag såg bl.a. ett jättebra panelsamtal med Martin Schibbye vilket gjorde mig lite starstruck.
Har fortsatt att plocka och äta svamp! Men har inga nya bilder på det. Blev också inspirerad förra helgen när jag var på Radikal bokmässa och fick äta frijoles och arepas con queso (d.v.s. ostfyllda friterade majsbröd mmm) så det har jag lagat två gånger den här månaden (även om igår tekniskt sett var oktober men anyway). Frijoles är alltså typ bönsoppa, eller stekta svarta bönor med kryddor (t.ex. spiskummin och paprika) + några skvättar vatten för att det ska bli lite såsigare. Detta serveras med ris, pico de gallo (hackad lök, vitlök, koriander, chili och tomat), arepas con queso (ostfyllda majsbröd alltså) och så gjorde jag en mangosalsa till också. Blev toppengott. Tack Syndikalistiskt forum för inspo!
Har som sagt varit på Amnestykonferens och då såg jag massa bra talare som kanske inte riktigt kan kallas för scenkonst men i alla fall scen. På radikal bokmässa såg jag Athena Farrokzhad, Merima Dizdarević och Burcu Sahin framföra sin “Ööööverenskommelse för Sverige”, ett avtal skrivet på Tidö slott, en numera ökänd gärningsplats för regeringen och SD:s motbjudande Tidöavtal. Poesiläsningen var sååå bra! Rolig, sorglig, vulgär, befriande, och som utlovat, “en uppvisning i bristande vandel”. Athena Farrokzhads sommarprat från 2014 är fortfarande ett av de bästa sommarprat jag hört, och hon är (tillsammans med Liv Strömqvist) en av mina idoler. Hösten 2019 hörde jag henne framföra sin dikt “Europa” i en källarpub efter Marxkonferensen och var tagen, och nu var jag lika tagen (trots att lokalen absolut hade mer att önska).
Harry Potter and the Goble of fire – J.K. Rowling (2000)
Harry Potter-marathonet har fortsatt och jag har läst ut fjärde boken. Läste också nästan hela femman, men p.g.a. att jag började ta tag i lite kurslitteratur i september så blev den inte utläst förrän nu i början av oktober. De är lika bra som alltid men måste nog säga att femman typ är en av de bästa böckerna? So much teenage feelings all over the place!!! Älskar ju tonårsskildringar haha. Mvh romantiker och nostalgiker.
A suitable amount of crime – Nils Christie (2004)
Jag har också läst en liten bok i min kriminologi-kurs (utöver X antal akademiska artiklar) som heter A suitable amount of crime som är en slags lång essä (boken är 120 sidor lång) om brott och straff, men framförallt är det en kriminologs vädjan om att i ett samhälle som värderar värden som snällhet, solidaritet, förståelse och compassion så är det svårt att argumentera för långa fängelsestraff eller fängelsestraff över huvud taget (speciellt eftersom den kriminologiska forskningen generellt är överens om att långa fängelsestraff inte är särskilt hjälpsamt för att förebygga eller förhindra brott).
Indeed, vi ser ofta på icke-existensen av dödsstraff och tortyr som något vi är stolta över i vårt straffsystem, “their absence is our pride” som Christie (2004, s.103) skriver, men “imprisonment also comes close to taking life away. It means to take most of what is usually included in life away” (Christie, 2004, s.103). Ändå har många (speciellt politiker till höger…) inga problem med fängelsestraff. Men, vi borde fråga oss, anser Christie:
“What sort of pain and what sort of distribution of pain do we find acceptable for our type of society? How large can we accept the penal sector of society to grow without endangering values of kindness, the civil character of our society and the cohesive character of that society? And then, when these limits are established, and we observe that they are threatened or transgessed, we have to give advice on what ought to be done. The level of punishment must be elevated to that of the independent variable.” (Christie, 2004, s.108)
En intressant liten bok!
The Matrix (1999)
Det var änna dags att se den här gamla rullen, Are var pepp och den har ju ändå stått på min watchlist. Och ja, det var ju inte riktigt min kopp te (vilket jag inte heller hade förväntat mig) men helt okej. Lite för mycket action för min smak men jag fattar att den är kult. 2,5 av 5.
Hejdå september 2023, hej hej oktober!
Månadens känsla/sammanfattning Septemberkänslan får nog beskrivas som något i stil med “man jobbar på”. Men det är ju inte direkt någon känsla så jag får nog döpa om den här rubriken till “Månadens känsla/sammanfattning” istället. Så. Nu var det gjort. En sammanfattning av september alltså: “man jobbar på”. D.v.s., jobbet på Magnus Åbergsgymnasiet är det…
….måste väl ändå vara nystart? Om det nu är en känsla, men ni fattar. Augusti och start of term är som det riktiga nyåret. Ingen ny spaning direkt men tror de flesta håller med. Känslan blir extra stark när man börjar nytt jobb också! Sedan mitten av augusti arbetar jag nu på Magnus Åbergs gymnasiet i Trollhättan. Trivs mycket bra so far!
Vi firade min födelsedag med pompa och ståt (eller ja – öl på Brewers, sushi på Super sushi och karaoke på Star karaoke och det var underbart!). Jag, Olivia och mamma cyklade till Kungsbacka (eller snarare Lervik) och tillbaka och det var great. Are och jag firade ett och ett halvt år tillsammans också! Grattis till oss! 🙂 Började också månaden med häng i Vättlefjäll med Alex, Sofie och Falke som va mys. 🙂
…måste nog vara Stockholmsvy med Hannes och waterbaby. Och därtill instrumentell jazz som vanligt, lyssnar på det nästan varje dag.
Har plockat och ätit en massa svamp!!! Blodsopp, brunsopp, stensopp, smörsopp, tegelsopp, sandsopp, aspsopp och björksopp, gul kantarell och trattkantarell, gulkremla, kantkremla och vinkremla, pepparriska, kamferriska och blodriska, blek taggsvamp, rödgul taggsvamp och citronslemskivling. Tror det var alla? Har även artat (men ej ätit, såklart) gallsopp (inte giftig, men förstör varje anrättning), laktritsriska (svagt giftig) och pepparkremla (svagt giftig). Flera nya arter för i år, och ett riktigt bra svampår därtill. Så kul med svamp!
Islamofobi – Mattias Gardell (2011)
En bok om islamofobi som på ett lättillgängligt sätt gör upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot islam/muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Gardell punkterar föreställningar som t.ex. att islam skulle vara en våldsam religion eller att muslimska kvinnor är kuvade och förtryckta på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserat. Bra bok! Skrev om här.
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (1999)
Harry Potter-marathonet har fortsatt. Jag läste ut bok tre och nästan hela bok fyra, som verkligen skiljer sig mycket från filmerna. Hermione’s engagemang för husalfer är helt utraderat ur filmerna, liksom karaktärerna Winky och Ludo Batman. Faktum är att bok fyra skiljer sig väldigt mycket från filmen över huvud taget. Filmerna är absolut jättebra, men böckerna alltså. Its the real deal så att säga.
Saker som jag tänker på när jag läser Harry Potter: är Harry Potter-världen demokratisk? Hur kunde Fudge bara “få” jobbet som Ministry of Magic? Är det nånsin val? Hur länge har Fudge egentligen suttit på posten? Var finns rättssäkerheten? Hur kan Sirius Black m.fl. kastas i fängelse utan rättegång, och sitta i TOLV år? Hur kan man låta folk som dömts för brott (utan rättegång) vaktas av crazy dark creatures som suger ut ens själ? Varför finns det inga organ som granskar ordningsmakten? Varför upprörs ingen över sättet på vilket brottslingar behandlas? Hur kan Rita Skeeter publicera alla dessa outrageous lögner i Harry Potter-världens största tidning? Finns inte brottet förtal, konceptet ansvarig utgivare och journalistisk etik? Ja det är många frågor jag har som vuxen och läsande Harry Potter – den magiska världen framstår faktiskt som en crumbling pseudodemokrati och i de senare böckerna infiltrerade ju faktiskt ministeriet och det blir en marionettregering under Voldemort. Men även innan dess… var är demokratin?! Haha. Har aldrig tänkt på detta innan när jag läst Harry Potter men det finns verklige
Summer of ’85 (2020)
Svt har “Pridesommar” så jag har sett på queer film. Den första augustidagen såg jag Summer of ’85, eller Été ’85, som är originaltiteln, som utspelar sig i en solstänkt badort på Normandies kust sommaren, ja just det – 1985. Filmen är löst baserad på romanen Dansa på min grav och har mycket vibes som påminner om mästerliga Call me by your name – åttiotal, en första kärlek som fullständigt knockar en, en några år äldre charmig kille (som dessutom råkar vara judisk) förför en lite yngre kille, sommar, sol och bad, en tjej i bakgrunden. Ja nu när jag radar upp likheterna är de faktiskt väldigt många, och det summerar kanske filmen ganska bra – precis som Call me by your name är Summer of -85 en vacker rulle om queer, ung kärlek, och precis som med Call me by your name vill man liksom in i filmen, till de pastelliga färgerna, saltstänket, solen, erotiken (som är bland är snudd på elektrisk). Men till skillnad från Call me by your name når Summer of -85 inte samma briljans. Icke desto mindre är det en sevärd film om magin – men också the agony – of the first real love, och jag bangar aldrig en queer film. 3,5 av 5 blir mitt betyg!
Sorry we missed you (2019)
Jag såg detta brittiska drama av regissören Ken Loach som också gjort I, David Blake, och blev så ledsen. Det här är socialrealism och filmen skildrar hur gig-ekonomin gör tillvaron till total misär för de som finns längst ner på botten, som arbetar 14 timmar om dagen och ändå inte får vardagen att gå ihop. Filmen handlar om det strävsamma paret Rick och Abby som på varsitt håll arbetar med olika gig – Abby jobbar inom äldrevården och för betalt per besök, men måste själv bekosta resorna mellan besöken och får ingen betalning för restiden. Rick får ett “erbjudande” om att bli “self-employed” på ett franchise-bolag som levererar paket. Här kan man inte ta ledigt, utan då måste man själv hitta ersättare, och gör man inte det får man 100 pund i böter. Sådan är gig-ekonomin och ser sorgligaste är att den inte bara existerar på film utan att det är såhär verkligheten ser ut. Som ni hör är det inte en direkt happy film men den var bra och sevärd men som sagt, så jävla deprimerande. Mycket bra skådespel från alla inblandade men ja, det sorgligaste är att för många är detta inte skådespel eller film utan vardag. Foodoora, Uber, Bolt, olika elsparkcykel företag. Du står för dina egna arbetskläder och arbetsredskap, du får mer betalt ju snabbare du jobbar och gud nåde dig om du är sen för då kommer du få dåliga recensioner av kunden. Fyfan. Jag fucking hatar kapitalismen. Filmen får iaf 3,5 av 5, betyget dras ner lite främst som sagt för att den är så deppig, skådespeleriet är briljant.
Alone with you (2021) (?)
En psykologisk skräckis vi valde ut från Drakenfil som visserligen är creepy, har några jump scares och absolut är sevärd, men också lite… märklig? Helt okej! 2,5 av 5.
Månadens känsla ….måste väl ändå vara nystart? Om det nu är en känsla, men ni fattar. Augusti och start of term är som det riktiga nyåret. Ingen ny spaning direkt men tror de flesta håller med. Känslan blir extra stark när man börjar nytt jobb också! Sedan mitten av augusti arbetar jag nu på Magnus…
Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi möttes hos Olivia vid elva-tiden för proviantering och en kaffe. När vi väl figure:at out vem som skulle ha vilken cykel (tanken var egentligen att mamma skulle låna Emils men hans framgaffel var liksom stelt framåt hela tiden vilket var lite obehagligt att cykla med) gav vi oss iväg söderut längs Dag Hammarskjöldsleden med rikting mot Särö! Via de flådiga villorna längs med havsbandet (riktiga mansions) och Billdal tog vi lunchpaus vid havet ungefär en och en halv timme in i cyklingen. Wraps med hummus, kylt vin som mamma hade med, och kaffe.
Sen, vid kanske fyratiden eller så, kom vi fram till vårt resmål: ett AirBnb i Lervik som vi hyrt för natten. Där lastade vi av våra grejer och sen åkte vi ner till Lerviks hamn för att spana in restaurangen och badplatsen. Mamma fotade våra vällåsta cyklar 🙂
Ett dopp blev det innan Olivia och jag åkte iväg och provianterade på en matbutik några km bort, och sen var det fri lek och göra i ordning sig för kvällen. Vi skulle käka på hamnkrogen i Lerviks hamn – veganburgare med tryffel majonnäs (utan för min del). Så mysigt att hänga!!! Vi tog också en liten promenad på klipporna efter maten.
Sen bar det av hem och då hade något mycket spännande inträffat: elen hade försvunnit! Vi blev genast mycket törstiga eftersom även vattnet var eldrivet. Vi satt således med tända ljus till läggdags och pluggade in cykelbatterierna i hopp om att strömmen skulle komma tillbaka under natten vilket den gjorde. Phiew! Dagen efter käkade vi frukost och väntade ut lite duggregn, och sen bar det av tillbaka mot Göteborg. Inte riktigt lika vackert som dagen innan då det varit så soligt, men ändå en otroligt fin cykelled. Nästan ingen sträcka är bilväg och är det det är det grusväg omgivet av grönska och/eller hav. Leden går både i skog, äng och längs havet och det är verkligen supervackert! Rekommenderar starkt den här etappen av Kattegattleden (från Göteborg till Kungsbacka, även om vi inte åkte hela vägen till Kungsbacka utan stannade i Lervik).
På väg hem stannade vi på ett av Lisbeth rekommenderat café i Billdals park som jag inte minns namnet på men som var väl värt ett besök. Bra utflyktsmål från södra Gbg! Här passade vi också på att ta några bilder för att föreviga denna minnesvärda lilla miniresa. Så himla fint var det! Känns som jag får bättre och bättre relation med min familj för varje år, kanske handlar det om att bli vuxen? Hur som helst väldigt tacksam för dem i alla fall.
Som ni ser var det regnigt i Billdal men lagom till vi kom till södra Gbg sprack solen upp och det blev ett dopp i havet innan vi var tillbaka
Det här måste vi göra igen!
Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi…
I lördags skulle jag få del två av min födelsedagspresent från familjen! Första destination, klockan fem, var Brewers på Magasinsgatan för en riktigt god öl. Jag tog en hazy IPA förstås, vad annars?! Nästa destination var Super sushi på Drottninggatan, där middag intogs. Sushirolls till förrätt och en amazing ramen till varmrätt. Nästa och sista destination var Star karaoke!!! WHAT?! Totalt oväntat och så kul! Har bara gjort karaoke en gång tidigare och har då varit lite skeptisk pga folk sjunger så… Dåligt? Men nu körde jag ju med musikproffs a.k.a. min familj och Are och då lät alltid åtminstone relativt bra. Vi blandade gamla dängor med Billie Eilish och Linkin Park, drack drinks och hade det superkul! Otrolig överraskning som jag absolut kan tänka mig göra igen.
Efter karaoken gick vi vidare till Puta Madre för en nattfösare, innan vi skiljdes åt. Så bra present! Så bra att det var planerat till slutet av sommaren också, har sett fram emot detta i flera veckor utan att riktigt veta vad det ska vara. Tack världens finaste familj <3333
Det var så kul!
I lördags skulle jag få del två av min födelsedagspresent från familjen! Första destination, klockan fem, var Brewers på Magasinsgatan för en riktigt god öl. Jag tog en hazy IPA förstås, vad annars?! Nästa destination var Super sushi på Drottninggatan, där middag intogs. Sushirolls till förrätt och en amazing ramen till varmrätt. Nästa och sista…
Denna söndag bjöd på fint väder så jag fick med mig Are ut i skogen för promenad och svampplockning. Vi fick i Lexbybergen som blivit min nya favorit-plats nära Kortedala! Mer folktomt än Bergsjön, och mer skogigt såattaäga.
Vi plockade massor av sorter: gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, gulkremla, blodriska, skäggriska, pepparriska, blodsopp, brunsopp och tegelsopp. Sopparna skar jag upp och torkade, resten hamnade i en stuvning som vi åt med pasta toppat med persilja som alltid är gott till svamp tycker jag. Riskorna förvällde jag två gånger eftersom de är så kallade “finska riskor” som är skarpa i smaken. Utöver dessa ätliga sorter hittade och artade vi även oätlig gallsopp (vilket var första gången för mig!) giftig lakritsriska (som blöder genomskinlig vätska istället för vit, också första gången jag artat den) och pepparkremla. Det var första gången jag hittat en giftig kremla men det var otroligt tydligt – den verkligen brände på tungan. Känns skönt att ha artat en sådan också! 🙂
Vi hittade också massor av gula och trattkantareller igår.
Men glöm aldrig att vara försiktig med svamp!
Kolla in denna person
https://www.svenskgourmetsvamp.se/
Denna söndag bjöd på fint väder så jag fick med mig Are ut i skogen för promenad och svampplockning. Vi fick i Lexbybergen som blivit min nya favorit-plats nära Kortedala! Mer folktomt än Bergsjön, och mer skogigt såattaäga. Vi plockade massor av sorter: gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, gulkremla, blodriska, skäggriska, pepparriska, blodsopp,…
One response to “God jul”
Vilka fina och personliga julkort.