Vår sista hela dag vid Kebnekaise fjällstation (onsdagen) ägnade vi åt oss att bara chilla och ta det lugnt efter gårdagens strapatser. Vi hängde nere vid glaciärforsen igen hela dagen, där vi lagade lunch och solade.

Dagen efter (torsdag) påbörjade vi vandringen tillbaka till Nikkaloukta med nattpaus halva vägen ungefär. Och på fredagen rullade vi hem med tåget från Kiruna och var i Gbgay på lördag eftermiddag. Mycket smidigt och mysigt med tågvagn. Så fin liten resa i vackra Norrland!

I måndags, den 16e juli, var det dags för bestigning av Sveriges högsta topp Kebnekaise, på 2100 m (även om det ändras ständigt pga global uppvärmning och därmed snömältning). Adde och Yuwon hade anlänt på morgonen och när de äntligen var uppackade kom vi iväg, senare än vad jag och Sebbe hade velat men what to do.

Adde och Yuwon valde dock att vända hem efter två timmar, som vi på tillbakavägen skulle inse var den allra lättaste biten för sen blev det bara jobbigare och jobbigare haha. Men jag och Sebbe kämpade vidare, och iskalla glaciärforsar var några av hindrena en var tvungen att ta sig över!

Yes vi klarade det!

När en bestiger Kebnekaise kan en ta två vägar: den på 9 km (en väg) där en först bestiger ett berg, sen går ner för det, och sen bestiger Kebnekaise, eller den på 6 km som innehåller att korsa en lömsk glaciär och viss klättring varför en måste ha guide och klätterutrustning. Vi valde förstås den förstnämnda, vilken alltså innebar att en i princip besteg två berg. Så när en gått två timmar ungefär genom dalgången (där Adde och Yuwon vände) slingrade stigen uppåt bland rullstenar och klippor, över glaciärforsar, och sedan såg en den första toppen som är bakom mig på denna bilden:

Den var superjobbig att klättra upp för. Och ganska farlig? Hade faktiskt inte förväntat mig att det ändå skulle kännas såpass risky att bestiga Kebnekaise – var amazed över de föräldrar som vågade ta med sina små barn och hundar (!) upp till Kebnekaise. Vi lyckades i alla fall bestiga berget och däruppe var det en massa snö:

Yes! Vi klarade första toppen!

Sen följde en brant nedgång vilket var ganska skönt efter att bara ha klättrat uppåt i några timmar, över en slaskig glaciär i en dal, och sedan påbörjade klättringen upp upp upp på Kebnekaise. Och vid halv fem på eftermiddagen nådde vi äntligen toppen!

(Fast truth be told klättrade vi faktiskt aldrig upp på topp-toppen som ni ser bakom mig på bilden nedan. Jag hade läst att en gjorde det på egen risk då den är helt snö/istäckt och har brant stup på sidorna. Och i ärlighetens namn var jag alldeles för trött för att fixa den toppen också haha)

Men vi var i alla fall uppe på Kebnekaise! Yass! Och som ni ser blev det jack-dags där på toppen då det faktiskt blev lite kallare.

Amazing view en så fin dag som denna!

Segerkyss också, obligatoriskt. Är så glad att jag får vara tillsammans med denna person som bestiger berg med mig <3

Det tog oss totalt 11,5 h men utan Adde och Yuwon tror jag ändå vi hade gjort det på 11 :p I genomsnitt gör folk det på mellan 10-14 timmar så jag är mycket nöjd – vi var i den snabbare gruppen 😉 Nu är jag officially bergsbestigare ändå, efter Quilotoa i Ecuador och nu Kebnekaise! 🙂

Vi vaknade i vårt lilla camp på morgonen söndagen den 15e och efter gröt-frulle kokat på tranga-köket packade vi ihop oss och vandrade de sista 5 km till Kebnekaise fjällstation. Vi tyckte vandringen var ganska tuff alltså, kanske mest för att vi hade lite tung packning. Men nu var vi äntligen framme! 🙂

De här bergen hade vi haft framför oss hela tiden och vi försökte klura ut vilket som var Kebnekaise, men Kebnekaise är ännu högre än något av dessa och syns inte förrän en kommer närmare….
När vi äntligen kom fram och hade hittat ett bra camp nära fjällstationen, nap:ade vi en stund på liggunderlagen. Sen kom Tilde, Sebbes syssling som råkar säsonga på fjällstationen, upp, och så gick vi tillsammans ner till “Elsas bro” där en kunde bada i glaciärforsen. Det varit riktigt varmt alla dagar – 25-30 grader – så ett snabbt dopp i isande kallt vatten var riktigt skönt. 🙂




Och på kvällen kom Karin med helikopter eftersom hon stukat foten och så lagade vi em utsökt middag på tranga-köket. 🙂

Just nu sitter jag på Kirunas tågstation i väntrummet, i väntan på nattåget söderut. Eftersom vi har ganska lång väntan här så tänkte jag roa mig med att berätta om min semester här i norr!!! 🙂 Den började i lördags den 14e juli då vi tog buss och sen nattåg norrut. Vi (jag och sebbe alltså) kom fram i Kiruna på söndag morgon den 15e. Därifrån gick det lokalbuss till Nikkaluokta, varifrån vandringen mot Kebnekaise fjällstatiom börjar. Så vi började! Vi hade inte bråttom till fjällstationen och hade ganska tung packning (all mat för veckan i kombination med o-ruttade vandrare) så vi gick inte riktigt hela den 19 km långa sträckan till Kebnekaise fjällstation utan slog läger vid en av de många små forsarna med smältvatten framåt eftermiddagen.