Sökte i mitt google photos på “beer” men hade tyvärr ingen bild på mig + corona vilket var synd. Får hålla till godo med den här från i somras så länge. Skål!
Var ju iförsig inte så konstigt att jag inte hittade en bild med mig + corona, eftersom jag inte ens gillar corona-öl. Corona-viruset däremot. Det känner jag ett rätt starkt hat för atm. Enbart ur egoistisk synpunkt, alltså. För det får hela samhället att stänga av!!! Allt kul är inställt. Är ledsen över att det finns risk över att vår graduation ställs in, att det inte lär bli nån första maj i Köpenhamn, att födelsedagsfesten jag skulle gått på ikväll är inställd, att Paulinas syrra som jag äntligen skulle få träffa nu inte kommer, att det finns risk att Skogsfesten och massa andra festivaler blir inställa i sommar, att vi fått pausa hela Shell must fall-mobiliseringen, att det kanske inte ens blir nåt Shell must fall, att en inte kan ha stora middagar eller gå på klubb längre, att det enda som finns att göra är att plugga hemma eller på Strawberry farm och gå på promenad, typ. Och så är jag lite irriterad över shaming:en jag upplever att jag implicit får från vissa av mina internationella vänner för att jag typ går på gymmet fortfarande. Som ju har tagit till åtgärder – halverat antalet människor på passen och ställt ut handsprit överallt. Jag tvättar händerna när jag kommer dit och innan jag går därifrån, har med min egen matta, är där max 75 min och gör min yoga. Med två meter till närmsta person. Om gymmet fortfarande är öppet vill jag liksom gå dit.
Det är intressant att befinna sig i en internationell kontext under detta corona-kaos, eftersom många av mina internationella vänner är väldigt skärrade, oroliga och tycker att Sverige agerar alldeles för mesigt/inte tar tillräckligt hårda tag. Vilket jag förstår att en kan tycka när resten av Europa tar hårdare tag, speciellt om en är från Frankrike, Tyskland eller Spanien som drabbats relativt hårt och som har mycket striktare measures (nu skulle även tydligen Bayern och potentiellt hela Tyskland införa utegångsförbud). Och det är helt OK att vara orolig, det förstår jag verkligen. Men shame:a mig inte för att jag följer de svenska myndigheterna!!!!
Fick till och med kommentaren att “du brukar ju vanligtvis vara väldigt kritisk, hur kan du inte vara kritisk mot hur de svenska myndigheterna agerar??”. Jag ba: WELL. Jag vill inte starta debatt om detta!!! Jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud!!! LÅT MIG!
Är såklart orolig över de i riskgrupper, speciellt mormor och Björn som egentligen är de enda äldre jag känner. Möjligtvis pappa också som ju inte är purung längre, men han har ju inga andra sjukdomar och är ändå under 70. Kanske lite orolig även för Paulina, Mim och Olivia som alla har astma. Men vi är unga och vi alla lär väl drabbas nån gång. Är kanske framförallt orolig över de sekundära effekterna som corona har – av alla som blir arbetslösa och utan försörjning, av alla som hamnar i ekonomisk konkurs, eller av alla som till följd av en lång period av karantän kommer kastas in i depression eller liknande osv. Även t.ex. våld i hemmet kommer öka om alla tvingas vara inne en längre tid.
Så därför är uppriktigt glad över Sveriges nuvarande strategi och hoppas den kan pågå så. Jag har ingen aning om den är bättre eller sämre än andra strategier, flera verkar tycka att den är dålig, men som sagt, jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud, kan gå och handla, gå på mina yogapass och ändå träffa folk på armlängds avstånd utomhus (utom min roomie Julia, Paulina och hennes roomies dårå – vi träffas ju relativt nära varandra och lär väl smitta varann om nån av oss får viruset).
Klockan är 22.51 och jag har nyss kommit hem från India Däck. India Däck är ett litet vattehål i Lund, motsvarande Syndikalistiskt Forum i Göteborg: ett socialistiskt bokkafé där en kan hänga och plugga, dricka billigt kaffe och läsa revolutionär literatur. Och träffa en massa roliga, intressanta och ibland otippade människor. Idag var det Poesindia där, ett återkommande event med fokus på att dela med sig av sin konst, oftast i ord-form. Ett tryggt rum där publiken är snäll och supportive och det är högt och lågt. Jag har vetat om eventet länge, men har aldrig kommit mig för att gå dit, även om jag de senaste gångerna blivit uppmuntrad av Maris. Men den här gången var jag ändå på India (som jag har varit väldigt mycket det sista) och stannade kvar. Blev att jag stannade ända till 22.30 då vi var bara några stycken kvar som drack öl i hemlighet.
Och det var så jävla fint!!!! Folk var så duktiga och snälla och fina! Det var allt från korta historier till rim till covers till poetry slam till egenskrivna låtar. Många läste dikter på sitt eget språk, och/eller om sina egna länder, och det kändes som en ynnest, ett privilegium att få bli inbjuden till det. Liksom, jag fick höra om morgonradion på Indiens vanligaste kanal. Jag fick höra om frihetskampen i Kashmir. Jag fick höra om hur moder jord knappt kan andas, för hennes lungor fylls av askan från brännandet av hennes eget skelett. Jag fick höra sånger, dikter och prosa på kroatiska, litauiska, hindi, spanska, svenska, danska, engelska, tyska, franska, turkiska och säkert något annat språk jag inte kunde placera. Kände mig som sagt verkligen så otroligt priviligerad, som att jag fick dela något intimt och nära med så många människor, det är något med att framföra något på sitt eget språk, eller dela med sig av sitt innersta, eller om kamperna i sitt hemland, det är så intimt och naket och vackert. Är SÅ glad att jag gick, och blev inspirerad till att framföra något jag också. Har en hel del text på lager, men grejen är att jag nästan bara skriver när jag är ledsen (så det blev mycket texter förra hösten) och de är så otroligt intima och utelämnande de texterna. Om mitt hjärtas innersta sorger. Men också lyckor. Skriver ibland när jag är otroligt glad också. Ja vi får se om jag vågar framföra något. Annars kan jag ju alltid sjunga något också (:
Generellt så känner jag mig så otroligt tacksam över Lund just nu. Det känns verkligen som att jag är på rätt plats, att jag hittat hem på något sätt. Inte nödvändigtvis i Lund som stad, det kunde nog varit vilken stad som helst (Lund ligger liksom inte så bra till då det saknar både vatten och skog, sämst), men i själva sammanhanget. Jag har verkligen hittat mitt sammanhang.
Första terminen på LUMES så var förstås allting nytt. En behövde hitta sin plats i klassen, och sina människor (utöver Sebbe då). Hängde mest med LUMES-personer, men tog mig så smått även in i andra sammanhang. Gick till exempel till India det första jag gjorde, och volontärade på Smålands första veckan. Men det fastade väl inte riktigt. Tiden var inte mogen för mig att hitta mitt sammanhang där, ännu. Men så kom vintern och våren, då jag började etablera en vänskapskrets utanför LUMES. Skapa något som bara var mitt. Något som hade med aktivism att göra, där en förenades i sina ansträngninar att göra någonting mot den här jävla skiten. Det var då jag började hänga med det som då var “XR-gänget” men som idag är nära vänner, som gått över till andra grejer en XR. Lise, Ronja, Erik, Paco från Human Ecology. Och så Paulina så småningom. Men även andra connections från Smålands och India. Det autonoma vänster-hänget i Lund. Tror det som gjorde att jag känner mig mer hemma i det hänget här i Lund än i Göteborg är helt enkelt för att det är bara mitt, medan i Göteborg så blev jag liksom introducerad av Sebbe. Han var den som var mer etablerad, kände fler. Eller, så kändes det i alla fall även om det kanske inte var så. Det är heller inte lika lättillgängligt i Göteborg, tbh. Men i Lund, som är en stad van vid hög ruljans på människor, är det väldigt lätt att träffa nya vänner, komma in i sammanhang, bli en del av något större, engagera sig i aktivism.
Och så kom höstterminen förra året, som var skit ärligt talat (men också underbar för att jag fick hänga så mycket med Paulina<3). Men det var väldigt jobbigt med min och Sebbes relation och vårt uppbrott, och jag mådde inte så bra. Engagerade mig typ ingenting i aktivism, förutom att vi åkte till Berlin för XR i början av terminen. Men sen inget. Var upp över öronen förälskad, och samtidigt hjärtekrossad. Förvirrande och tärande.
Men den här terminen. Nu äntligen. Nu har turbulensen lagt sig, och jag har så mycket tid att disponera alldeles själv, utan att ta hänsyn till föreläsningar. Har därför volontärat en del på Smålands. Börjat jobba på India (också volontärt såklart). Engagerar mig i det utomparlamentariska åttonde mars-firandet, och mobiliserar inför Shell Must Fall. Och skriver min uppsats såklart. Går på yoga 2-3 gånger i veckan, och acroyoga på onsdagar. Känner hur min kropp blir starkare och starkare, att jag kan göra mer grejer även om det är långt långt kvar till mycket saker jag vill kunna göra – men allt känns kul. Träningen är kul och jag längtar till det. Och jag hänger på India mest hela tiden, antingen jobbar och gör jag det inte så pluggar jag. Pluggar iförsig när jag jobbar med. Har mer kontakt med Batch 23 än min egen LUMES-batch, för att Juán, Robin, Maris m.fl. engagerar sig i aktivism precis som jag, och Paula och Cinna hänger på acron. Har kommit närmare Lise och Ronja, speciellt jag och Lise har haft många fina stunder och jag känner att jag har två fantastiska vänner i dem som jag är så otroligt tacksam över. Känner mig inte stressad, utan känner att jag är rätt långt fram i mitt master-uppsatsskrivande, samtidigt som jag hinner med att engagera mig mycket. Och i det engagemanget träffar jag hela tiden massa fina människor – och från många olika delar av världen. Idag pratade jag med en som är gammal i gemet i den autonoma vänstern i Lund, och han kände till Reclaim Pride! Det gjorde mig glad och stolt – att det som jag startade känner folk i autonoma vänstern till även här.
Ja detta blev ett spretigt inlägg. Men poängen är att det verkligen känns så jävla bra i Lund just nu. Tror det har varit bra för mig med en period av att inte ha nån lover nära mig (Paulina har ju varit i Mexiko). Har saknat henne så inihelvete (men hon kommer hit på måndag!!! AAAH!!!!), men jag inser att jag haft så mycket tid till mig själv, att göra saker som gör mig glad och ger mig energi. Har liksom hittat hem i Lund. Vilket på ett sätt är lite sorgligt eftersom Lund är så temporärt. Även om jag stannar här (om jag t.ex. får ett jobb) så är det ändå temporärt, eftersom folk byts ut med jämna mellanrum. Det är en studentstad. Folk kommer och går, det är så det är med Lund. Men det kanske är det som är det charmiga med Lund också.
Lunda-livet tuffar på! Håller på med min uppsats om dagarna. Jag skriver om Max Hamburgare’s carbon offsetting (finns ingen svensk översättning), men i praktiken betyder det att de köper carbon credits (utsläppskrediter) från skogsprojekt i Uganda (via ett antal mittenaktörer förstås) motsvarande 110% av de koldioxidutsläpp de har, och sedan kallar sin meny “klimatpositiv”. Min data är en massa text skriven av Max i form av officiella dokument, hemside-texter, reklam mm som jag ska analysera för att få fram vilket narrativ (problem-cause-solution) som Max presenterar, samt vilka diskurser detta narrativ hänger ihop med. Sen har jag även data i form av korta intervjuer med Max’s kunder som jag gjorde i veckan, sammanlagt 45 stycken med 92 personer, där jag frågade om kundernas narrativ (fast jag anpassade ju frågorna så att de skulle bli förståeliga), denna datan skall jag sen analysera och se om kunderna köper Max narrativ, eller om de är kritiska till det.
Min initiala analys/findings efter endast data-insamlingen (har alltså inte börjat analysera datan ännu) är att Max berättar ett win-win solution narrativ där den komplexitet som ligger bakom carbon offsetting effektivt döljs och/eller simplifieras. Enligt Max narrativ så är problemet inte att släppa ut för mycket växthusgaser, utan problemet är att de växthusgaser som släpps ut inte kompenseras för. Därför blir lösningen att “kompensera” snarare än att reducera växthusgaser, något som görs via marknaden. De flesta kunder accepterar Max’s narrativ, tycker att “klimatpositiv” låter bra utan att fråga sig vad de egentligen innebär, men några få är kritiska och har sagt saker som att “det är som att sätta ett plåster på ett sår när såret redan är där” eller “det är som att säga förlåt när man redan gjort någon illa”, dvs – de ser Max’s “klimatkompensering” som en lösning på symptomen men inte roten till problemet (växthusgaser per se). Jag håller ju med dessa kunder, men de är väldigt få. Nästa vecka ska jag transkribera klart alla intervjuer och skriva ett utkast på teori-kapitlet 🙂 Så det går framåt med uppsatsen!
Annars, vad är det mer som händer här i Lund? Mamma och pappa var här förra helgen, det var väldigt mysigt och uppskattat<3 Kände mig lite deppig på söndagkvällen när de hade åkt.
Sen så har jag acroyogat en massa. Onsdagarna är min favorit-dag i veckan. Marion är min nya flyer eftersom Jodie är borta i Taiwan. Men jag har också flugit lite och jag märker såna framsteg!! Förra onsdagen lärde vi oss ny washing machine (det betyder att en börjar och slutar på samma ställe), nämligen “trap door”. Jag både flög och basade, men basar mest nu för tiden. Här en video när jag och Marion kör den!
Här testar vi att “poppa” för första gången (jag har poppat både som bas och flygare förut men inte så mycket). Inte världens bästa catch men ahja, vi får träna haha. Poppa är alltså att det är ett littet momentum då flygaren är i luften och sen blir fångad igen.
Och här är en “four step” washing machine. Flög den också med Federico och gjorde det så bra!!! Kontrollerat och stabilt. Men här basar jag Marion och vi gör det rätt snyggt vi med! 🙂
I fredags åt jag lunch med Lise, Ronja, Jonas och Anushka i solen utanför Geocentrum. Det var rätt kyligt tbh
På kvällen gick jag på rave med Ronja! Precis som min gut-feeling hade anat så var festen jättenära där jag bor nu. Massa dans och kom hem väldigt sent (hiss-bilden är tagen 4.30) men kul hade vi!
Och idag har jag varit på brunch på Smålands och annars ägnat mig åt plugg från sängen och yoga. Bra helg! Puss o kram
Min blogg är inte direkt vad den har varit, men då och då får jag väl slänga in en uppdatering 🙂 Lundalivet har börjat igen! Men på ett nytt sätt. Jag bor på ett nytt ställe, närmare bestämt Delphi.
Delphi ligger helt på andra sidan stan från där jag bodde förut, men det känns mycket närmare än Vildanden? Kanske för att Vildanden ligger på andra sidan tågrälsen vilket automatiskt skapar ett avstånd. Och att ingenting ligger borta vid Vildanden förutom just Vildanden, haha. Delphi ligger också mycket högre upp. En förstår inte det förrän en flyttar till Lund, men hela Lund lutar. Det finns inga backar i princip, men det är alltid upp- eller nerförsbacke för att hela staden har en rejäl höjdskillnad. Sydväst är lågt och nordost är högt. Så jag har alltså alltid nerförsbacke när jag ska nånstans! Slipper komma svettig till skolan. Lite jobbigare tillbaka dock, men från stan är det fine. Värre är det om en cyklar från Strawberry farm (där bla Paulina bor), som ligger väldigt lågt och en bit utanför Lund. En enda lång uppförsbacke hela vägen hem, haha. Jag har märkt ut Smålands på kartan också, eftersom jag hänger mycket däromkring. Robin, Juán, Marion, Lise, Erik m.fl. som jag hänger med bor där i krokarna, och bredvid Smålands (som alltså är en nation) ligger även Stenkrossen där jag kör acroyoga. Och så är ju Smålands också den enda bra nationen i princip, fast dom får inte vara med i Studentlund för att det är “för politiskt” lol. Borde även ha märkt ut India Däck inser jag nu, som är ett litet bokcafé där det är gött att plugga (kaffe för tio och vegansk toast för 15) men det ligger i princip mitt i centrala Lund.
Så mitt nya Lunda-liv består alltså i att skriva masteruppsats! Fast just nu så skriver jag på en PhD-ansökan. Technically så måste en ha gjort klart sin master för att kunna söka PhD, eftersom en måste kunna lämna in en master-thesis, men om en skriver en riktigt bra ansökan kan en bli consider:ad ändå. Så jag ser det som en träning och i värsta fall blir jag inte antagen och det är inte så mycket med det (vore ett mirakel om jag blev antagen med tanke på konkurrensen).
Innan jag slutar tänkte jag bara visa nya lägenheten. Hyr alltså i andrahand fram till och med juni 2020 🙂
Sen när jag ändå håller på kan jag visa lite fler bilder från förra helgen när jag på lördagen bjudit in ett gäng på middag i utbyte mot kroppsstyrka. Fran, Lisa, Maris, Robin, Lise, Erik och Nadia dök upp och med så många räckte det att vi gick en vända var (fast Erik och Robin fick gå två) mellan förrådet och lägenheten för mina grejer. Jag lagade köttfärslimpa (fast med sojafärs och linser obviously) med ugnsrostad potatis, brunsås och lingonsylt, med fusk-cheesecake till efterrätt. Alla undrade när jag skulle flytta nästa gång 🙂
En sista bild! Förra fredagen när jag kom från Gbgay och Lund välkomnade mig i sitt bästa element (sol)! Kändes som vår men än är det nog tyvärr långt kvar. Ahja klart slut!
Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?
Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.
Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).
Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.
Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).
Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).
2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).
Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade så intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.
I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.
Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.
Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.
I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.
2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var så amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.
De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.
Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?
Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂
Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.
2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.
Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.
Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂
2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).
Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).
Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.
2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.
2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.
Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.
2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).
Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.
För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.
Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!
2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂
På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…
Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!
Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).
Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.
Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.
Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.
Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.
Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.
Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.
Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.
Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.
Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)
Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂
Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.
2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.
Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.
Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.
Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.
2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.
Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!
2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.
Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3
Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3
Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.
Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.
Jag har ju bott på Strawberry farm under december, för att jag var tvungen att flytta ut från Vildanden sista november men inte får tillgång till nya place:t på Delphi förrän första januari. Ett boende-gap med andra ord. Men det har verkligen bara varit UNDERBART. Har fått bo med Paulina och sova med henne varje natt, men också med mina fantastiska klasskompisar och vänner Lisa, Mathilde och David som jag lärt känna nya dimensioner av när vi bott ihop. Är så tacksam för allihopa. <3 Här kommer lite bilder från min senaste tid!
I I lördags satt jag i sängen och Paulina byggde upp en mur mellan oss för att kunna vara i samma rum men ändå göra hemliga grejer (fixa med julklappar). So cute <3 <3 I lördags var också Paulinas sista kväll så vi gick på restaurang (La Cucina) och åt vedugnsbakad pizza som var AMAZING och sen gick vi på bio och såg Joker som också var superbra. Så bra dag.
På fredagen hängde jag med Marion och Jodie hela eftermiddagen, och sen när jag kom hem på kvällen möttes jag av detta:
Hela Strawberry-gänget i en hög! Från vänster längst upp Paulina, Lisa och Lena, längst ner har vi David, Mathilde och Romi. Resten av kvällen spenderade vi i denna hög, med Adrian som joinade lite senare också. Så mysigt <3 <3
Förra fredagen, den 6 december, var det LUMES-party och det fanns en board där en kunde lämna love notes anonomously. Jag fick denna underbara från Robin som gjorde en shitty dag till lite mindre shitty.
<3 <3
Förra söndagen, den 8e december, arrangerades Sofar sounds här på Strawberry farm. Det är en internationell musikorganisation där en kan anmäla sin lägenhet, sitt hus, sin lada – vad än en nu har där det kan tänkas äga rum en konsert – som venue, eller så kan en anmäla sig som artist – och så fixar Sofar Sounds intima konserter hemma hos folk med hemliga artister. Biljetterna lottas ut och en får veta samma dag adressen (men en vet såklart staden). Så förra söndagen var det alltså Strawberry farm som var the secret venue! Så kul! George var där!
Innan Sofar Sounds var jag och Paulina och hjälpte till på Smålands med den veckoliga söndags-brunchen. Jelte var matansvarig och han fixar alltid så god mat så det klart att en vill hjälpa till då (en får alltid ta med sig massa god mat hem sen också, samt får matbiljetter). Innan vi gick hem spelade vi Code words, och för att Lise inte skulle reveal:a vad hennes ord var så höll Jelte för hennes ansikte haha cute.
Tillbaka till LUMES-festen förra fredagen. Jag var on fleak:
Jag, Lisa och Paulina förfestade ihop och fick för oss att föreviga glamouren (temat var “fancy” eller nåt i den stilen):
Paulina + hennes rum förevigat (samt vår klädhög eftersom garderobs-pinnen inte pallade vikten av mina skjortor också haha)
En av de sällsynta dagarna under november (det var den 30e november) då det var SOL!!!!
Inte trodde jag att jag skulle bli så ledsen av att hon åkte idag, men det blev jag. Det blev sorgligt att säga hejdå. <3 Herregud. Blev kär i henne så snabbt. Och nu är hon borta i två månader :((((( Mitt stackars hjärta har varit med om så mycket denna höst
Phiew vad jag har städat de senaste dagarna (med en iskall öl och hög musik som sällskap häromdagen – var ju ändå tvungen att tömma kylskåpet). Men igår stängde jag dörren om Vildanden för sista gången. Körde sängen till Strawberry farm där jag bor fram till jul. Så mysigt! Paulinas säng är otroligt obekväm (den har nog gått genom många generationer Strawberryfarmare), så vi bytte ut den mot min (eller egentligen är det ju min syrras gamla). Vi lånade Straberry farm-landlordens bil, och jag hade inte en tanke på att sängen inte skulle få plats (jag och pappa körde ju ner den utan problem förra sommaren, i en sedan, medan hans bil var en kombi!). Men på grund av formen på bakluckan så gick sängen helt enkelt inte in. Så vi körde bara resten av grejerna till kollektivet, och snackade med landlorden igen och han ba: “men ta den på taket! Inga problem!” och gav oss spänn-remmar haha. Så långsamt och försiktigt körde vi de ca 4 km från Vildanden till Strawberry farm med sängen på taket. Gick hur bra som helst. Äntligen är hela flytten klar!
…eller ja. Det återstår ju att flytta alla grejer från förrådet på Delphi till lägenheten på Delphi, ca 200 m däremellan och flera våningar (men tack och lov finns det hiss). Men det är en hel bil-last med flyttkartonger och väskor inklusive mitt piano. Samt hämta alla växter som Emma för tillfället har under sin omvårdnad. SAMT få med mig det som nu är på Strawberry farm, vilket kommer kräva flera cykelvändor haha. The struggle. Men ahja, det är ett problem för innan/efter jul och inte precis nu. Är bara glad och tacksam att all flyttstädning är över för denna gång, phiew.
Hej igen! Update på G från detta känslomässiga samt bokstavliga kaos. Som ni vet har jag haft en känslomässigt turbulent höst eftersom jag och Sebbe gjort slut med allt vad det innebär, och det har gjort att jag hela hösten känt att skolan fått lida lite och därför känt mig stressad över det. Dessutom så måste jag flytta (det var egentligen tänkt att jag skulle bo här under hela mastern) så det har varit en stress att hitta nytt boende etc. Men igår flyttade jag i alla fall (nästan) alla mina grejer då jag hade tillgång till bil (vilket privilegium det är att ha föräldrar i sin stad alltså – alla andra 1000000 gånger jag flyttat har det ju varit hur enkelt som helst att bara låna bil från dem!). Så skönt att ha det avklarat. Mina grejer står nu (fullproppade) i ett förråd på Delphi, tillhörande några klasskamrater. Där ska de stå tills jag får tillgång till nästa boende i slutet av december/början av januari som också ligger på Delphi. Behöver alltså inte bil igen utan kan bära för hand. Mycket logistik för att fixa detta, men det har löst sig. Mina växt-babies är på semester hos en annan person som också bor på Delphi. Även det ett logistik-pussel men phiew, avklarat. Vad lite ledsamt att säga hejdå till dom igår dock <3
Jag har tillgång till lägenheten en vecka till och den skall ägnas åt flyttstädning. Men jag är väl expert vid det här laget med tanke på hur många gånger jag flyttat. Få se, detta är alla mina flyttningar:
Hemifrån-Pierre mars 2013 (ingick visserlien ingen flyttstädning här, men bära grejer)
Pierre-hem oktober 2013 (i samband med att vi gjorde slut)
Hemifrån-Bohusgatan med Lina januari 2014
Bohusgatan-hem juni 2014 (kontraktet gick ut och jag skulle till Frankrike – vid denna flytt encountrade jag rensning av avloppsbrunn och rör under handfatet för första gången! Numera är det en baggis)
Hem-Antibes juni 2014 (hade visserligen bara två enorma resväskor men anyway)
Antibes-hem augusti 2014 (flyttstädning av rummet, så behövde i alla fall inte göra några grova grejer)
Hem-Toulouse september 2014 (igen, bara resväskor)
Toulouse-Lunden januari 2015 (flyttstädning av rummet i Toulouse här – jag tror ingen hade flyttstädat ordentligt innan jag gjorde det alltså – 9 kvadratmeter tog två dagar…..)
Lunden-hem juni 2015 (här var det flyttstädning igen, bodde hemma under sommaren)
Hem-Gårda september 2015 (ny termin, nytt boende, denna gång i gårda – flyttlasset går igen)
Gårda-Hem december 2015 (terminen slut, flyttstädning och flyttlass tillbaka igen)
Hem-Vietnam december 2015 (kanske ingen riktig flytt egentligen, tog ju bara med mig väskor med kläder och behövde inte flyttstäda eller bära flyttlådor)
Vietnam-Vasastan mars 2016 (flyttade in hos mitt ex Carro i typ 1-2 veckor, innan det bar iväg igen pga vi gjorde slut haha….)
Vasastan-Älvsborgsplan/Majorna april 2016 (bodde hos Sebbe i april 2016 pga vi blev ihop istället) (story of my life apparently)
Älvsborgsplan-Slottskogsgatan maj 2016 (flyttade in till Karin, Sebbes mamma, i en månad medan jag väntade på att få flytta in i min första egna lägenhet!)
Slottskogsgatan-Fridhemsplan juni 2016 (flyttade in i en studentlägenhet! Mitt första egna kontrakt! Som sagt, studentlägenhet men ändå. Lagom till att jag precis avslutat mina studier :)))))
Fridhemsplan-Älvsborgsplan juni 2017 (flyttade ihop med Sebbe! Flyttlass och flyttstädning gick igen.)
Älvsborgsplan-Biskopsgården mars 2018 (jag och Sebbe hade det knackigt – jag drog till ett kollektiv i Biskopsgården. Flyttlasset gick igen)
Biskopsgården-Vildanden/Lund augusti 2018 (och så bar det av till Lund igen. FLyttstädning och flyttlass!)
Vildanden-Delphi december 2019 – jaha och så blir det min 20:e flytt nu då! Fast innan Delphi (som alltså är en stadsdel i Lund) så har jag ju inget boende nu i december så då kommer jag bo på Strawberry farm. Så technically blir det väl 21 flyttar totalt… HERREGUD
Mathilde’s kommentar angående att jag kommer bo på Strawberry farm i december (samtidigt som hennes boy Fabian också kommer göra det, och Davids flickvän Clara – vi blir alltså 6 ordinarie + 3 bihang):
Ahja, mitt i detta kaos har jag roat mig en del. Var t.ex. och såg Pussy Riot i fredags tillsammans med Paulina, Jodie, Robin, Juan och Pontus på Mejeriet. Det var så bra och rörande och intensivt.
Masha, hon som satt i fängelse i två år efter aktionen i kyrkan 2012, är i mitten till höger. Hon är så jävla ball. Det är så sjukt att tänka på att detta är inte bara ett bra performance, utan aktivism på riktigt. Hon arresterades liksom senast i somras för en anti-Putin protest. Hennes pojkvän hade just kommit ut från arresten. Varje gång hon ska ut ur Ryssland för turné så måste de smuggla ut henne på olika sätt. Blev berörd.
Förra helgen var jag ju på konfrerens här i Lund, Political Ecologies of the Far Right. Min akademiska idol Andreas Malm var där bland annat. Han som uppviglade till property destruction på Marx-konferensen 😉 Vi hade lunch-paus tillsammans, ett gäng fina personer av blandad kompott (human ecology, XR och LUMES)
Haft en så härlig och välgörande helg i Spekeröd. Kände i realtid hur kropp och själ mådde bättre av skog, bastu, god mat, Mim, pyssel, frisk luft, promenader och m&p.
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Sökte i mitt google photos på “beer” men hade tyvärr ingen bild på mig + corona vilket var synd. Får hålla till godo med den här från i somras så länge. Skål!
Var ju iförsig inte så konstigt att jag inte hittade en bild med mig + corona, eftersom jag inte ens gillar corona-öl. Corona-viruset däremot. Det känner jag ett rätt starkt hat för atm. Enbart ur egoistisk synpunkt, alltså. För det får hela samhället att stänga av!!! Allt kul är inställt. Är ledsen över att det finns risk över att vår graduation ställs in, att det inte lär bli nån första maj i Köpenhamn, att födelsedagsfesten jag skulle gått på ikväll är inställd, att Paulinas syrra som jag äntligen skulle få träffa nu inte kommer, att det finns risk att Skogsfesten och massa andra festivaler blir inställa i sommar, att vi fått pausa hela Shell must fall-mobiliseringen, att det kanske inte ens blir nåt Shell must fall, att en inte kan ha stora middagar eller gå på klubb längre, att det enda som finns att göra är att plugga hemma eller på Strawberry farm och gå på promenad, typ. Och så är jag lite irriterad över shaming:en jag upplever att jag implicit får från vissa av mina internationella vänner för att jag typ går på gymmet fortfarande. Som ju har tagit till åtgärder – halverat antalet människor på passen och ställt ut handsprit överallt. Jag tvättar händerna när jag kommer dit och innan jag går därifrån, har med min egen matta, är där max 75 min och gör min yoga. Med två meter till närmsta person. Om gymmet fortfarande är öppet vill jag liksom gå dit.
Det är intressant att befinna sig i en internationell kontext under detta corona-kaos, eftersom många av mina internationella vänner är väldigt skärrade, oroliga och tycker att Sverige agerar alldeles för mesigt/inte tar tillräckligt hårda tag. Vilket jag förstår att en kan tycka när resten av Europa tar hårdare tag, speciellt om en är från Frankrike, Tyskland eller Spanien som drabbats relativt hårt och som har mycket striktare measures (nu skulle även tydligen Bayern och potentiellt hela Tyskland införa utegångsförbud). Och det är helt OK att vara orolig, det förstår jag verkligen. Men shame:a mig inte för att jag följer de svenska myndigheterna!!!!
Fick till och med kommentaren att “du brukar ju vanligtvis vara väldigt kritisk, hur kan du inte vara kritisk mot hur de svenska myndigheterna agerar??”. Jag ba: WELL. Jag vill inte starta debatt om detta!!! Jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud!!! LÅT MIG!
Är såklart orolig över de i riskgrupper, speciellt mormor och Björn som egentligen är de enda äldre jag känner. Möjligtvis pappa också som ju inte är purung längre, men han har ju inga andra sjukdomar och är ändå under 70. Kanske lite orolig även för Paulina, Mim och Olivia som alla har astma. Men vi är unga och vi alla lär väl drabbas nån gång. Är kanske framförallt orolig över de sekundära effekterna som corona har – av alla som blir arbetslösa och utan försörjning, av alla som hamnar i ekonomisk konkurs, eller av alla som till följd av en lång period av karantän kommer kastas in i depression eller liknande osv. Även t.ex. våld i hemmet kommer öka om alla tvingas vara inne en längre tid.
Så därför är uppriktigt glad över Sveriges nuvarande strategi och hoppas den kan pågå så. Jag har ingen aning om den är bättre eller sämre än andra strategier, flera verkar tycka att den är dålig, men som sagt, jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud, kan gå och handla, gå på mina yogapass och ändå träffa folk på armlängds avstånd utomhus (utom min roomie Julia, Paulina och hennes roomies dårå – vi träffas ju relativt nära varandra och lär väl smitta varann om nån av oss får viruset).
Hang in there
One response to “Corona”
Mami
Hur går diskussionerna nu efter 5 veckor?
Om mig
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Sökte i mitt google photos på “beer” men hade tyvärr ingen bild på mig + corona vilket var synd. Får hålla till godo med den här från i somras så länge. Skål!
Var ju iförsig inte så konstigt att jag inte hittade en bild med mig + corona, eftersom jag inte ens gillar corona-öl. Corona-viruset däremot. Det känner jag ett rätt starkt hat för atm. Enbart ur egoistisk synpunkt, alltså. För det får hela samhället att stänga av!!! Allt kul är inställt. Är ledsen över att det finns risk över att vår graduation ställs in, att det inte lär bli nån första maj i Köpenhamn, att födelsedagsfesten jag skulle gått på ikväll är inställd, att Paulinas syrra som jag äntligen skulle få träffa nu inte kommer, att det finns risk att Skogsfesten och massa andra festivaler blir inställa i sommar, att vi fått pausa hela Shell must fall-mobiliseringen, att det kanske inte ens blir nåt Shell must fall, att en inte kan ha stora middagar eller gå på klubb längre, att det enda som finns att göra är att plugga hemma eller på Strawberry farm och gå på promenad, typ. Och så är jag lite irriterad över shaming:en jag upplever att jag implicit får från vissa av mina internationella vänner för att jag typ går på gymmet fortfarande. Som ju har tagit till åtgärder – halverat antalet människor på passen och ställt ut handsprit överallt. Jag tvättar händerna när jag kommer dit och innan jag går därifrån, har med min egen matta, är där max 75 min och gör min yoga. Med två meter till närmsta person. Om gymmet fortfarande är öppet vill jag liksom gå dit.
Det är intressant att befinna sig i en internationell kontext under detta corona-kaos, eftersom många av mina internationella vänner är väldigt skärrade, oroliga och tycker att Sverige agerar alldeles för mesigt/inte tar tillräckligt hårda tag. Vilket jag förstår att en kan tycka när resten av Europa tar hårdare tag, speciellt om en är från Frankrike, Tyskland eller Spanien som drabbats relativt hårt och som har mycket striktare measures (nu skulle även tydligen Bayern och potentiellt hela Tyskland införa utegångsförbud). Och det är helt OK att vara orolig, det förstår jag verkligen. Men shame:a mig inte för att jag följer de svenska myndigheterna!!!!
Fick till och med kommentaren att “du brukar ju vanligtvis vara väldigt kritisk, hur kan du inte vara kritisk mot hur de svenska myndigheterna agerar??”. Jag ba: WELL. Jag vill inte starta debatt om detta!!! Jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud!!! LÅT MIG!
Är såklart orolig över de i riskgrupper, speciellt mormor och Björn som egentligen är de enda äldre jag känner. Möjligtvis pappa också som ju inte är purung längre, men han har ju inga andra sjukdomar och är ändå under 70. Kanske lite orolig även för Paulina, Mim och Olivia som alla har astma. Men vi är unga och vi alla lär väl drabbas nån gång. Är kanske framförallt orolig över de sekundära effekterna som corona har – av alla som blir arbetslösa och utan försörjning, av alla som hamnar i ekonomisk konkurs, eller av alla som till följd av en lång period av karantän kommer kastas in i depression eller liknande osv. Även t.ex. våld i hemmet kommer öka om alla tvingas vara inne en längre tid.
Så därför är uppriktigt glad över Sveriges nuvarande strategi och hoppas den kan pågå så. Jag har ingen aning om den är bättre eller sämre än andra strategier, flera verkar tycka att den är dålig, men som sagt, jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud, kan gå och handla, gå på mina yogapass och ändå träffa folk på armlängds avstånd utomhus (utom min roomie Julia, Paulina och hennes roomies dårå – vi träffas ju relativt nära varandra och lär väl smitta varann om nån av oss får viruset).
Hang in there
One response to “Corona”
Mami
Hur går diskussionerna nu efter 5 veckor?
Sökte i mitt google photos på “beer” men hade tyvärr ingen bild på mig + corona vilket var synd. Får hålla till godo med den här från i somras så länge. Skål! Var ju iförsig inte så konstigt att jag inte hittade en bild med mig + corona, eftersom jag inte ens gillar corona-öl. Corona-viruset…
Klockan är 22.51 och jag har nyss kommit hem från India Däck. India Däck är ett litet vattehål i Lund, motsvarande Syndikalistiskt Forum i Göteborg: ett socialistiskt bokkafé där en kan hänga och plugga, dricka billigt kaffe och läsa revolutionär literatur. Och träffa en massa roliga, intressanta och ibland otippade människor. Idag var det Poesindia där, ett återkommande event med fokus på att dela med sig av sin konst, oftast i ord-form. Ett tryggt rum där publiken är snäll och supportive och det är högt och lågt. Jag har vetat om eventet länge, men har aldrig kommit mig för att gå dit, även om jag de senaste gångerna blivit uppmuntrad av Maris. Men den här gången var jag ändå på India (som jag har varit väldigt mycket det sista) och stannade kvar. Blev att jag stannade ända till 22.30 då vi var bara några stycken kvar som drack öl i hemlighet.
Och det var så jävla fint!!!! Folk var så duktiga och snälla och fina! Det var allt från korta historier till rim till covers till poetry slam till egenskrivna låtar. Många läste dikter på sitt eget språk, och/eller om sina egna länder, och det kändes som en ynnest, ett privilegium att få bli inbjuden till det. Liksom, jag fick höra om morgonradion på Indiens vanligaste kanal. Jag fick höra om frihetskampen i Kashmir. Jag fick höra om hur moder jord knappt kan andas, för hennes lungor fylls av askan från brännandet av hennes eget skelett. Jag fick höra sånger, dikter och prosa på kroatiska, litauiska, hindi, spanska, svenska, danska, engelska, tyska, franska, turkiska och säkert något annat språk jag inte kunde placera. Kände mig som sagt verkligen så otroligt priviligerad, som att jag fick dela något intimt och nära med så många människor, det är något med att framföra något på sitt eget språk, eller dela med sig av sitt innersta, eller om kamperna i sitt hemland, det är så intimt och naket och vackert. Är SÅ glad att jag gick, och blev inspirerad till att framföra något jag också. Har en hel del text på lager, men grejen är att jag nästan bara skriver när jag är ledsen (så det blev mycket texter förra hösten) och de är så otroligt intima och utelämnande de texterna. Om mitt hjärtas innersta sorger. Men också lyckor. Skriver ibland när jag är otroligt glad också. Ja vi får se om jag vågar framföra något. Annars kan jag ju alltid sjunga något också (:
Generellt så känner jag mig så otroligt tacksam över Lund just nu. Det känns verkligen som att jag är på rätt plats, att jag hittat hem på något sätt. Inte nödvändigtvis i Lund som stad, det kunde nog varit vilken stad som helst (Lund ligger liksom inte så bra till då det saknar både vatten och skog, sämst), men i själva sammanhanget. Jag har verkligen hittat mitt sammanhang.
Första terminen på LUMES så var förstås allting nytt. En behövde hitta sin plats i klassen, och sina människor (utöver Sebbe då). Hängde mest med LUMES-personer, men tog mig så smått även in i andra sammanhang. Gick till exempel till India det första jag gjorde, och volontärade på Smålands första veckan. Men det fastade väl inte riktigt. Tiden var inte mogen för mig att hitta mitt sammanhang där, ännu. Men så kom vintern och våren, då jag började etablera en vänskapskrets utanför LUMES. Skapa något som bara var mitt. Något som hade med aktivism att göra, där en förenades i sina ansträngninar att göra någonting mot den här jävla skiten. Det var då jag började hänga med det som då var “XR-gänget” men som idag är nära vänner, som gått över till andra grejer en XR. Lise, Ronja, Erik, Paco från Human Ecology. Och så Paulina så småningom. Men även andra connections från Smålands och India. Det autonoma vänster-hänget i Lund. Tror det som gjorde att jag känner mig mer hemma i det hänget här i Lund än i Göteborg är helt enkelt för att det är bara mitt, medan i Göteborg så blev jag liksom introducerad av Sebbe. Han var den som var mer etablerad, kände fler. Eller, så kändes det i alla fall även om det kanske inte var så. Det är heller inte lika lättillgängligt i Göteborg, tbh. Men i Lund, som är en stad van vid hög ruljans på människor, är det väldigt lätt att träffa nya vänner, komma in i sammanhang, bli en del av något större, engagera sig i aktivism.
Och så kom höstterminen förra året, som var skit ärligt talat (men också underbar för att jag fick hänga så mycket med Paulina<3). Men det var väldigt jobbigt med min och Sebbes relation och vårt uppbrott, och jag mådde inte så bra. Engagerade mig typ ingenting i aktivism, förutom att vi åkte till Berlin för XR i början av terminen. Men sen inget. Var upp över öronen förälskad, och samtidigt hjärtekrossad. Förvirrande och tärande.
Men den här terminen. Nu äntligen. Nu har turbulensen lagt sig, och jag har så mycket tid att disponera alldeles själv, utan att ta hänsyn till föreläsningar. Har därför volontärat en del på Smålands. Börjat jobba på India (också volontärt såklart). Engagerar mig i det utomparlamentariska åttonde mars-firandet, och mobiliserar inför Shell Must Fall. Och skriver min uppsats såklart. Går på yoga 2-3 gånger i veckan, och acroyoga på onsdagar. Känner hur min kropp blir starkare och starkare, att jag kan göra mer grejer även om det är långt långt kvar till mycket saker jag vill kunna göra – men allt känns kul. Träningen är kul och jag längtar till det. Och jag hänger på India mest hela tiden, antingen jobbar och gör jag det inte så pluggar jag. Pluggar iförsig när jag jobbar med. Har mer kontakt med Batch 23 än min egen LUMES-batch, för att Juán, Robin, Maris m.fl. engagerar sig i aktivism precis som jag, och Paula och Cinna hänger på acron. Har kommit närmare Lise och Ronja, speciellt jag och Lise har haft många fina stunder och jag känner att jag har två fantastiska vänner i dem som jag är så otroligt tacksam över. Känner mig inte stressad, utan känner att jag är rätt långt fram i mitt master-uppsatsskrivande, samtidigt som jag hinner med att engagera mig mycket. Och i det engagemanget träffar jag hela tiden massa fina människor – och från många olika delar av världen. Idag pratade jag med en som är gammal i gemet i den autonoma vänstern i Lund, och han kände till Reclaim Pride! Det gjorde mig glad och stolt – att det som jag startade känner folk i autonoma vänstern till även här.
Ja detta blev ett spretigt inlägg. Men poängen är att det verkligen känns så jävla bra i Lund just nu. Tror det har varit bra för mig med en period av att inte ha nån lover nära mig (Paulina har ju varit i Mexiko). Har saknat henne så inihelvete (men hon kommer hit på måndag!!! AAAH!!!!), men jag inser att jag haft så mycket tid till mig själv, att göra saker som gör mig glad och ger mig energi. Har liksom hittat hem i Lund. Vilket på ett sätt är lite sorgligt eftersom Lund är så temporärt. Även om jag stannar här (om jag t.ex. får ett jobb) så är det ändå temporärt, eftersom folk byts ut med jämna mellanrum. Det är en studentstad. Folk kommer och går, det är så det är med Lund. Men det kanske är det som är det charmiga med Lund också.
Stycke 1 slutet, inte helt bra med de digitala möjligheter som finns.
Klockan är 22.51 och jag har nyss kommit hem från India Däck. India Däck är ett litet vattehål i Lund, motsvarande Syndikalistiskt Forum i Göteborg: ett socialistiskt bokkafé där en kan hänga och plugga, dricka billigt kaffe och läsa revolutionär literatur. Och träffa en massa roliga, intressanta och ibland otippade människor. Idag var det Poesindia…
Lunda-livet tuffar på! Håller på med min uppsats om dagarna. Jag skriver om Max Hamburgare’s carbon offsetting (finns ingen svensk översättning), men i praktiken betyder det att de köper carbon credits (utsläppskrediter) från skogsprojekt i Uganda (via ett antal mittenaktörer förstås) motsvarande 110% av de koldioxidutsläpp de har, och sedan kallar sin meny “klimatpositiv”. Min data är en massa text skriven av Max i form av officiella dokument, hemside-texter, reklam mm som jag ska analysera för att få fram vilket narrativ (problem-cause-solution) som Max presenterar, samt vilka diskurser detta narrativ hänger ihop med. Sen har jag även data i form av korta intervjuer med Max’s kunder som jag gjorde i veckan, sammanlagt 45 stycken med 92 personer, där jag frågade om kundernas narrativ (fast jag anpassade ju frågorna så att de skulle bli förståeliga), denna datan skall jag sen analysera och se om kunderna köper Max narrativ, eller om de är kritiska till det.
Min initiala analys/findings efter endast data-insamlingen (har alltså inte börjat analysera datan ännu) är att Max berättar ett win-win solution narrativ där den komplexitet som ligger bakom carbon offsetting effektivt döljs och/eller simplifieras. Enligt Max narrativ så är problemet inte att släppa ut för mycket växthusgaser, utan problemet är att de växthusgaser som släpps ut inte kompenseras för. Därför blir lösningen att “kompensera” snarare än att reducera växthusgaser, något som görs via marknaden. De flesta kunder accepterar Max’s narrativ, tycker att “klimatpositiv” låter bra utan att fråga sig vad de egentligen innebär, men några få är kritiska och har sagt saker som att “det är som att sätta ett plåster på ett sår när såret redan är där” eller “det är som att säga förlåt när man redan gjort någon illa”, dvs – de ser Max’s “klimatkompensering” som en lösning på symptomen men inte roten till problemet (växthusgaser per se). Jag håller ju med dessa kunder, men de är väldigt få. Nästa vecka ska jag transkribera klart alla intervjuer och skriva ett utkast på teori-kapitlet 🙂 Så det går framåt med uppsatsen!
Annars, vad är det mer som händer här i Lund? Mamma och pappa var här förra helgen, det var väldigt mysigt och uppskattat<3 Kände mig lite deppig på söndagkvällen när de hade åkt.
Sen så har jag acroyogat en massa. Onsdagarna är min favorit-dag i veckan. Marion är min nya flyer eftersom Jodie är borta i Taiwan. Men jag har också flugit lite och jag märker såna framsteg!! Förra onsdagen lärde vi oss ny washing machine (det betyder att en börjar och slutar på samma ställe), nämligen “trap door”. Jag både flög och basade, men basar mest nu för tiden. Här en video när jag och Marion kör den!
Här testar vi att “poppa” för första gången (jag har poppat både som bas och flygare förut men inte så mycket). Inte världens bästa catch men ahja, vi får träna haha. Poppa är alltså att det är ett littet momentum då flygaren är i luften och sen blir fångad igen.
Och här är en “four step” washing machine. Flög den också med Federico och gjorde det så bra!!! Kontrollerat och stabilt. Men här basar jag Marion och vi gör det rätt snyggt vi med! 🙂
I fredags åt jag lunch med Lise, Ronja, Jonas och Anushka i solen utanför Geocentrum. Det var rätt kyligt tbh
På kvällen gick jag på rave med Ronja! Precis som min gut-feeling hade anat så var festen jättenära där jag bor nu. Massa dans och kom hem väldigt sent (hiss-bilden är tagen 4.30) men kul hade vi!
Och idag har jag varit på brunch på Smålands och annars ägnat mig åt plugg från sängen och yoga. Bra helg! Puss o kram
Acroyogan ser ju för läskig ut.
Har du ätit upp solrosskotten?
Hej alla mina fans Lunda-livet tuffar på! Håller på med min uppsats om dagarna. Jag skriver om Max Hamburgare’s carbon offsetting (finns ingen svensk översättning), men i praktiken betyder det att de köper carbon credits (utsläppskrediter) från skogsprojekt i Uganda (via ett antal mittenaktörer förstås) motsvarande 110% av de koldioxidutsläpp de har, och sedan kallar…
Min blogg är inte direkt vad den har varit, men då och då får jag väl slänga in en uppdatering 🙂 Lundalivet har börjat igen! Men på ett nytt sätt. Jag bor på ett nytt ställe, närmare bestämt Delphi.
Delphi ligger helt på andra sidan stan från där jag bodde förut, men det känns mycket närmare än Vildanden? Kanske för att Vildanden ligger på andra sidan tågrälsen vilket automatiskt skapar ett avstånd. Och att ingenting ligger borta vid Vildanden förutom just Vildanden, haha. Delphi ligger också mycket högre upp. En förstår inte det förrän en flyttar till Lund, men hela Lund lutar. Det finns inga backar i princip, men det är alltid upp- eller nerförsbacke för att hela staden har en rejäl höjdskillnad. Sydväst är lågt och nordost är högt. Så jag har alltså alltid nerförsbacke när jag ska nånstans! Slipper komma svettig till skolan. Lite jobbigare tillbaka dock, men från stan är det fine. Värre är det om en cyklar från Strawberry farm (där bla Paulina bor), som ligger väldigt lågt och en bit utanför Lund. En enda lång uppförsbacke hela vägen hem, haha. Jag har märkt ut Smålands på kartan också, eftersom jag hänger mycket däromkring. Robin, Juán, Marion, Lise, Erik m.fl. som jag hänger med bor där i krokarna, och bredvid Smålands (som alltså är en nation) ligger även Stenkrossen där jag kör acroyoga. Och så är ju Smålands också den enda bra nationen i princip, fast dom får inte vara med i Studentlund för att det är “för politiskt” lol. Borde även ha märkt ut India Däck inser jag nu, som är ett litet bokcafé där det är gött att plugga (kaffe för tio och vegansk toast för 15) men det ligger i princip mitt i centrala Lund.
Så mitt nya Lunda-liv består alltså i att skriva masteruppsats! Fast just nu så skriver jag på en PhD-ansökan. Technically så måste en ha gjort klart sin master för att kunna söka PhD, eftersom en måste kunna lämna in en master-thesis, men om en skriver en riktigt bra ansökan kan en bli consider:ad ändå. Så jag ser det som en träning och i värsta fall blir jag inte antagen och det är inte så mycket med det (vore ett mirakel om jag blev antagen med tanke på konkurrensen).
Innan jag slutar tänkte jag bara visa nya lägenheten. Hyr alltså i andrahand fram till och med juni 2020 🙂
Sen när jag ändå håller på kan jag visa lite fler bilder från förra helgen när jag på lördagen bjudit in ett gäng på middag i utbyte mot kroppsstyrka. Fran, Lisa, Maris, Robin, Lise, Erik och Nadia dök upp och med så många räckte det att vi gick en vända var (fast Erik och Robin fick gå två) mellan förrådet och lägenheten för mina grejer. Jag lagade köttfärslimpa (fast med sojafärs och linser obviously) med ugnsrostad potatis, brunsås och lingonsylt, med fusk-cheesecake till efterrätt. Alla undrade när jag skulle flytta nästa gång 🙂
En sista bild! Förra fredagen när jag kom från Gbgay och Lund välkomnade mig i sitt bästa element (sol)! Kändes som vår men än är det nog tyvärr långt kvar. Ahja klart slut!
Min blogg är inte direkt vad den har varit, men då och då får jag väl slänga in en uppdatering 🙂 Lundalivet har börjat igen! Men på ett nytt sätt. Jag bor på ett nytt ställe, närmare bestämt Delphi. Delphi ligger helt på andra sidan stan från där jag bodde förut, men det känns mycket…
Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…?
Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av). Mycket har hänt mellan 2010 och nu. Jag har gått från 15 år till 25, vilket är en radikal förändring. För människor födda på nittiotalet är tiotalet det decennium då vi gick från tonåringar till vuxna (nåja). För tidiga nittiotalister kanske det till och med är det årtionde då de gick från tonåringar till föräldrar, vilket antagligen är det största som hänt dem under tiotalet. För mig och många andra är tiotalet det årtionde som antagligen har väldigt stor del i formandet av min personlighet, eftersom det handlar om stora livsval som vilken inriktning livet tar i form av karriär (med gymnasieval och sedan eventuellt fortsatta studier, eller kanske arbetsliv direkt för andra), men också om kärlek och sexualitet eftersom det hinner hända mycket på den fronten mellan 15 och 25.
Därför tänkte jag skriva en liten decennium-krönika, mest för min egen skull som vanligt. Blicka tillbaka till vad som hänt de senaste tio åren, och hur det format mig. Jag kan redan nu säga att de enskilt två största händelserna, eller företeelserna kanske jag ska säga, som format mig är dels att jag började på universitetet och dels mina relationer, framför allt med Pierre, Carro och Sebastian (och nu på slutet av årtiondet Paulina, även om framtiden får utvisa hur stor påverkan hon har på mig ;)).
Men vi börjar från början. Det vill säga från 2010.
Tiotalet firades in i Saigon, under den tre veckor långa Kina, Kambodja och Vietnam-resan jag gjorde med familjen. Jag gick i nian, och vi gick omkring i de här fula hoodies:arna som alla hade när en gick i nian 2010 (eller folk kanske har de fortfarande?). Hängde nere i Getskär om sommarkvällarna och trånade efter att vara cool och dricka alkohol (vilket jag var alldeles för dels rädd och dels duktig flicka för att göra haha).
Sedan började jag på gymnasiet, i 10SPIa vilket betydde “samhäll/internationell”. Var nog helt okej cool, ingen tönt i alla fall, men fortfarande en duktig flicka som aldrig skulle skolka och som alltid visste exakt var vi skulle vara och när vi skulle börja. (Minns dock specifikt att jag någon gång, kanske en bit in på gymnasiet, helt sonika slutade informera folk om detta, och sa att de fick titta själva. Mycket bra beslut att sluta vara allas lexikon).
2010 var också året jag började hänga med Sophie, som blev en väldigt viktig vän för mig. Vi hängde jämt, och jag sov hos henne nästan varje helg. Vi längtade efter killar och att bli kyssta, eller vara bjudna på en cool fest. Ibland lyckades vi dock hitta till nån fest, även om vi var oskyldigast och mest ansvarsfulla där (eller så var det bara så det kändes, och så kände alla andra exakt likadant).
Sen kom 2011, vilket firades in från Egypten där vi var med familjen. Gud så mycket jag rest i mina dagar. Ojojoj har så dåligt samvete för all den där koldioxiden. Hur som helst. Jag fortsatte prestera bra i skolan, men var fortfarande närmast vän med Sophie som gick på Mikael Elias i stan. Vi fortsatte tråna efter fest och killar, minns att jag längtade så intensivt efter en pojkvän (även om jag minns att jag också faktiskt skröt om att “självklart kommer jag ju vara med en tjej nån gång i framtiden” när saken kom på tal, haha) och att bli kysst.
I juni åkte jag och Sophie på språkresa till Antibes i Frankrike. Det får ändå betraktas som en viktig milstolpe i livsutvecklingen eftersom jag både smakade alkohol för första gången (äckligt) samt fick min första kyss (skitdålig), haha. Var ändå sjutton år så inte särskilt skandalöst.
Jag tror jag aldrig någonsin varit så brun någon gång efter Antibes, i mitt liv. Det var min peak i hudcancers-odlande, haha. Vi var i skolan om förmiddagarna och sedan power-walkade vi ner till stranden och stekte resten av eftermiddagen, varje dag i två veckor.
Började tvåan på gymnasiet i september 2011. Det inleddes med en två veckors språkresa till Colechester med klassen. Forsatte att jobba på Tempo, där jag hade börjat i april det året. Trivdes mest med att jobba med Mimmi och Marcus, men ogillade min chef start. Samt att skrapa kycklingrester på de äckliga plåtarna, starkt traumatiserad.
I oktober 2011 hände nåt stort – jag blev nämligen tillsammans med Pierre! Den 28e oktober närmare bestämt (japp, vi hade ett specifikt datum. Tror det var det datum då vi typ sa att vi skulle va ihop…? Minns inte riktigt). Var så kär så kär.
2012 firades in i Venezuela! Närmare bestämt på Isla Margarita. Det var väldigt väldigt kul, för jag gick nämligen på nattklubb för första gången! Var alltså sjutton år, och en annan svensk familj med fyra äldre barn (om jag minns rätt var den yngsta av dem 20, och den äldsta 25, så de var otrooooligt coola i mina ögon) tog med mig på klubb! Dessutom såg de till att jag fick dricka massa rom och cola-drinkar (eftersom mitt all inclusive-band signalerade att jag var under arton), och sedan hoppade jag in i en taxi med dem till nåt ställe. Var så amazed över att detta hände mig, haha. Knappt hade jag kommit hem från Venezuela förrän det sedan bar av till Polen med de jag gick den valbara kursen “Främlingsfientlighet och rasism” med. Antagligen gymnasiets bästa kurs?? Vi besökte Auschwitz, Treblinka, Warsava, Krakow mm.
De här åren i början på gymnasiet präglades ganska mycket av hälsohets hos mig. Åt väldigt nyttigt och var ute och sprang och powerwalkade ofta, driven av rädslan att gå upp i vikt/vara onyttig. Var aldrig underviktig eller så, men ickodestomindre fanns dessa osunda tankar ständigt närvarande. Så skönt att ha lämnat det i tiotalet, hoppas det aldrig aldrig mer kommer tillbaka.
Pierre tog studenten. Vi var ihop och hade det skitbra. Jag och Sophie drog till Greta en vecka i början av sommaren 2012 och festade loss. Blev bjudna på drinkar och dansade till “Flytta på dig” med Alina Devecerski – det var årets låt tror jag?
Sommaren 2012 jobbade jag även på Volvo, ett sjukt bra betalt sommarjobb (minns fortfarande – 21 000 kr i månaden, och jag var bara 18 år fyllda). Det var dock ett rätt tråkigt jobb och jag kämpade fett mycket – 05.00 gick jag upp varje dag i åtta veckor, för att köra till Torslanda och jobba 06-15. Varje dag i åtta fucking veckor. Oj vad rik jag var, men sicken tråkig sommar? Tog även körkort, efter ett svettigt provtillfälle haha, vilket var tur eftersom familjen skulle åka iväg nånstans och inte kunde skjutsa mig så mitt jobb var lite avhängigt på att jag skulle kirra det. Men det gjorde jag, på första försöket 🙂
Såg Coldplay i Stockholm i augusti med Simon och Sophie. Vi bodde hos mormor och Björn på Reimers. Började i trean på gymnasiet, och två vänner som var viktiga för mig vid den här tiden var Elina Hagberg i min klass och Evelina Thor som jag var stallvärd tillsammans med. Kämpade på med matte D under höstterminen, som jag läste utan lärare och utöver mina vanliga kurser av nån anledning? Ville väl hålla dörrar öppna men honestly, hade kunnat ha roligare för de där slitiga pluggtimmarna alltså.
2013 firade jag in för första gången utan familjen, närmare bestämt på Tjörn om jag inte minns fel, hos en av Pierres kompisar.
Vi åkte till Indien i februari. Minns det som en rätt jobbig resa emotionellt – vi såg så mycket fattigdom och misär och många skadade djur som etsade sig fast på näthinnan. Här började min resa mot att så småningom bli vegan också! För under hela resan åt jag endast vegetariskt, och insåg att det här går ju rätt bra. Så när jag kom hem fortsatte jag att äta mestadels vegetariskt och experimentera med vegetariskt (Pierre var ej så nöjd). 2013 var även ett stort år i vuxenhetspoäng, eftersom jag flyttade hemifrån, till Pierre. Jag stod i vägskälet: sluta hänga så mycket hos Pierre (för jag var där mest hela tiden), eller börja betala för dig. Kände att jag inte ville vara där så mycket utan att betala någon hyra, så i mars 2013 flyttade jag in och vi blev sambos. Stort!! Men såhär i efterhand kan jag se att det blev lite konstigt eftersom jag fortfarande pluggade på gymnasiet, och alltså betalade mycket mindre del av hyran än vad Pierre gjorde, vilket gjorde att jag ständigt kände att jag inte bidrog tillräckligt mycket vilket i sin tur gjorde att jag gjorde väldigt mycket hushållsarbete. Lagade massor med matlådor, planerade mat, städade, diskade etc.
Jag och Pierre åkte till Paris i maj 2013, det var det kallaste vädret på decennium så vi hade riktigt otur. Men jag minns det ändå som romantiskt, även om jag såklart var projektledare för hela äventyret haha. Sen var det studentbal och studenten och allt. En jäkla uppladdning till något av ett antiklimax. Eller alltså, jag hade ju jättekul! Men så mycket effort och pengar läggs på studenten, som egentligen inte är så jäkla speciell eller rolig…? Och dessutom har en ju knappt gjort något? Eller iförsig, jag fick förstås toppbetyg. MVG i alla ämnen utom matte D (som jag läste utöver) och nåt mer jag inte minns, och dessutom läste jag även körsång och italienska utöver det jag skulle göra. Så det ska jag vara stolt över. Men balen, jag var besviken över att det inte blev nån “riktig” baldans (typ vals), vi som alla var så himla himla fina, och studenten minns jag att jag hade en sjuk huvudvärk under flaket som inte gav med sig förrän en bit in på festen därhemma. Som jag fick försvinna från i all hast pga förfesten skulle vara hos mig och Pierre. Önskar att jag hade haft mer tid eftersom alla ändå var hemma i Spekeröd för att fira mig, och det var så mycket god mat, och så var det så stressigt. Men men. 🙂
2013 var jag på min första festival, nämligen Bråvalla. Hade ganska kul och släppte på min hälsohets i några dagar för att förkovra mig i festivallivet (dvs börja dricka på morgonen, inte duscha på flera dagar, etc.). Konstaterade att det inte var min grej (föga visste jag då att några år senare skulle jag gå på flera festivaler varje sommar! Vissa har omvänd utveckling lol).
Sen mina vänner hände en viktig grej i mitt liv: jag började på universitetet. Och med det hände en massa grejer. Dels på kärleksfronten: i och med universitetet fick jag tillgång till Göteborg och en massa nya människor. Efter nästan två år med Pierre, min första pojkvän och den enda jag legat med, var detta extremt lockande. Singellivet knackade mig på axeln och ville dra med mig. Och så på den politiska fronten: universitetet öppnade en massa politiska dörrar för mig. Under gymnasiet hade jag visserligen varit stämplad som “feministen”, men jag hade själv inte identifierat mig som det (minns specifikt ett samtal där jag blev frågad om jag var feminist, varpå jag svarade att nja, jag är för jämställdhet så jag är “jämställdist”). I universitetet fick jag plötsligt ord på saker som patriarkat och genus, och hänga med en massa coola äldre personer från olika delar av Sverige som var politiska. Hade kort hår och tygpåsar och röstade vänster. Ny värld! Dessutom fick jag även upp ögonen för att det finns en massa andra orättvisor förutom den mot kvinnor. Faktum är att världen är full av orättvisor. Här någonstans började alltså min utveckling mot att bli vänster, och politisk i största allmänhet. All kunskap jag sög åt mig, och alla människor jag träffade som var äldre och världsvana (i alla fall i mina ögon).
Så efter en stökig sittning med tillhörande lång efterfest då jag låg bredvid en pojke i klassen jag ville kyssa en hel natt så gjorde jag slut med Pierre. Minns att jag var i valet och kvalet, men med mitt senaste uppbrott med Sebbe i bagaget var det där en baggis. Herregud, dörren var vidöppen och det var bara att gå ut. Var knappt ledsen som jag minns. Så mitt nya liv som singel började hösten 2013, vilket jag utnyttjade hehe. Speciellt i att utforska min sexualitet: mycket kort efter att jag och Pierre gjorde slut skapade jag mig en profil på Qruiser, en mötesplats på internet för hbtq-personer (detta var före Tinders tid) där jag började prata med en tjej som hette Josefine. Har fortfarande lite kontakt med henne idag, men hon blev min första erfarenhet med en tjej och det var underbart. Det bekräftade det jag känt länge: att jag är hbtq. Att kön inte har nån betydelse för min attraktion till andra. Att jag gillar tjejer också.
2014 firades in i Belgrad med familjen. Vi var jämt utomlands på nyår under tiotalets början! Jag och Olivia gick ut på en nattklubb (Brankow bar!) som vi hade kollat upp på internet. Jag hånglade med nån italiensk kille som var mycket äldre och som jag sedermera faktiskt hälsade på i en blixtvisit till Rom senare samma år.
2014 flyttade jag så äntligen in till stan. Till Bohusgatan vid Ullevi, där jag bodde tillsammans med Lina som kom att bli lite av en storasyster, eller mentor för mig (hon var fyra år äldre). Det var väldigt fint att bo med henne, och skönt att få flytta ut från hemmet igen efter några månader då jag kraschat där efter att ha flyttat tillbaka hem från Pierre. Extrajobbade som brevbärare (tyckte inte om det särskilt mycket) och pluggade på. Fortsatte vara vegetarian (eller pescetarian om vi ska vara helt korrekta) och såg Veronica Maggio på Scandinavium.
Familjen åkte till Irland över påsk, jag och Olivia var på pub-crawl in Dublin. Vi åkte på biltur och såg Cliffs of Moher och Irlands gröna fårhagar. Jag hängde mycket med Johan, som jag lärt känna under sommaren på Volvo, men även hans brorsa daniel och kusiner Edward och Patrik. Elina blev också en nära vän till dom, och vi var ett litet crew.
2014 var också viktigt för att jag firade mitt första Pride! Eller, jag volontärade på West Pride. Men jag var involverad och bejakade min hbtq-identitet. 🙂 Röstade för första gången (röstade F!). Dessutom var det året då jag var mer i Frankrike än i Sverige. Under sommaren bodde jag två månader i Montpellier i södra Frankrike, där jag intensivpluggade franska (finansierat genom ett stipendium jag lyckats vinna!), och efter ett par veckor hemma i Sverige under september så åkte jag på min utbytestermin i Toulouse. Min sommar i Montpellier var underbar – jag festade mycket och levde singelliv deluxe med många lösa förbindelser, haha, det var varmt och somrigt varje dag, och min franska förbättrades avsevärt. Hösten i Toulouse var lite tuffare: skolan var tuff och jag hade rätt mycket hemlängtan. Jag träffade dock många fina människor under den här tiden, speciellt Moa från Skåne som jag pluggade med i Toulouse, och som fortfarande är en nära vän till mig idag (även om hon tyvärr bor i Bergen nu).
Innan jag åkte hem från Montpellier hann jag även en sväng till Barcelona, dit Sophie kom och mötte upp. Men innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Frankrike, närmare bestämt Toulouse, varifrån jag dessutom gjorde en visit både till Wilhelm som råkade befinna sig i Paris, och till Madrid för att hälsa på Carlos.
För jul och nyår åkte jag hem till Sverige, och 2015 firades in hemma hos Alex i Stora Höga tillsammans med Sophie och gänget. Jag var nykter för jag var chaufför men hade ett trevligt nyår. Efter blixtvisit i Toulouse för att skriva prov, kom jag tillbaka till Gbgay och flyttade in i nästa andrahandslägenhet, nämligen på Snoilskygatan i Lunden. Började plugga internationella relationer och hängde således bara med de från Globala som valde det, så jag fick nya vänner. Bland annat Carro, Marcus och Simon som jag hände mycket med. 2015 togs min queerhet till en ny nivå, eftersom jag blev tillsammans med Carro (min första flickvän!) och det var också året som Olivia och mami tog sitt pick och pack och flyttade till Wien, dit jag alltså hälsa på en gång på våren, en på sommaren och en på vintern. Åkte dessutom till Edinburgh med Carro på en spontantripp. Vi var inte ihop då ännu, men sov bredvid varann i en 90-säng som om vi var det.
Det var ett väldigt pride:igt år. I juni gick West Pride av stapeln och jag gick längst fram i paraden tillsammans med Carro, fortfarande inte tillsammans (men visst fanns där gnista även om ingen av oss väl ville erkänna det). I augusti åkte vi tillsammans till Stockholm där vi firade pride, och då som ett par. Gulligt!!!
2015 var också året jag blev vegan. Tack vare Carro! Vi hoppade på nån utmaning, typ “veganuari” men rimligtvis borde det ha varit senare under året eftersom vi knappt kände varann i januari, och efter det fortsatte hon vara vegan och jag kunde inte vara sämre. Men det hade varit en utfasningsperiod – jag minns att jag åt mitt sista djur i mars 2015 då pappa var över på middag och jag lagade lax och kände när jag åt att “nope. This ain’t cool”. Sen slutade jag med fisk. Och sen fasade jag ut mer och mer animaliska mjölkprodukter och bytte ut, och som sagt när Carro blev vegan kunde jag inte vara sämre 🙂
På sommaren bodde jag i Spekeröd och så jobbade jag som lantbrevbärare från Stenungsunds postkontor. Flyttade in i en etta i Gårda till hösten, och ja, sen på slutet av 2015 drog familjen till Malaysia. Jag och Carro skulle ha 3,5 månaders långdistansförhållande och såhär i efterhand kan jag förstå att det är för långt för att klara (iallafall för mig), och det gjorde vi ju inte heller…
Så 2016 firades in i Malaysia, närmare bestämt på Borneo. Vi hade en underbar resa där vi såg massor av vilda djur (elefanter, bebissköldpaddor och orangutanger bland annat). När familjen åkte hem stannade jag kvar några dagar på resande fot i Kuala Lumpur, Singapore och Malacca tog jag mig vidare till Vietnam där jag skulle spendera de närmsta tre månaderna för en fältkurs med några i Globala-klassen!
Vietnam-vistelsen började i Hanoi, som kändes kyligt jämfört med det tropiska Malaysia/Singapore. En och en trillade klasskamraterna in också, och vi åt phò, frös i klassrum utan fönster i århundrades kyligaste väder, blev vänner med våra vietnamesiska research partners från Hanoi University, flyttade in i ett airb’n’b under några dagar, lärde oss den galna trafikrytmen, och åkte i början av februari på semester till Phu Coc (under Tet-holiday:en).
Sen var det tillbaka till Hanoi. Hann med en blixt-visit till Halong Bay, innan det bar av upp i bergen för vårt fältarbete. Vi var i norra Vietnam, nära gränsen till Kina, och bodde hos familjer där, en svensk och 1-2 vietnamesiska studenter. Jag hade en underbar research partner, Trâm, som jag kom mycket nära. Min värdfamilj var verkligen jättejättegullig, och fast det var lite misskommunikation kring föda (upptäckte t.ex. efter några dagar att de stekte allt i grisfett…) så var de supergenerösa och gästvänliga och kommunikativa även om mammans ord först översattes till trevande vietnamesiska genom pappan till Trâm, som sedan översatte till engelska till mig. Boendet var förstås mycket spartanskt, men det var vi förberedda på. Det var i alla fall inte kallt, men det var spännande att i nästan två veckor sova på en bastmatta på ett golv med springor genom vilka en kunde se grisarna böka.
Efter Hà Giang som området hette, åkte vi till Hoi An för ett “writing retreat” (men det var rätt intensivt). Vi hann dock med lite strandhäng, och jag sydde även upp en kostym! Tillbaka i Hanoi (där jag nog hade den högsta febern i mitt liv i ca 24 timmar??) var det avslutningsmiddag och sedan bar det av hem till Sverige igen.
Kom hem till Sverige. Flyttade in hos Carro i en vecka, insåg att jag var kär i Sebbe, flyttade ut. Bodde hos honom i två veckor innan jag flyttade in hos hans mamma Karin i maj månad (detta var innan vi officiellt var ihop så det var lite knäppt, men hon hade ett rum över!) för att sedan till slut landa i en asdyr studentlägenhet i Sandarna i juni (lagom till att C-uppsatsen var inlämnad och min kandidat avslutad). Hann även med, innan dess, att vara i Wien, se Adèle, fira Valbrg i Uppsala, hälsa på Moa och Oscar i Malmö, gå på Olivias student, se Håkan Hellström på Ullevi, åka till Köpenhamn med dem, etc etc.
Sommaren 2016 var riktigt festlig för mig. Gick mycket på svartklubb och raves i skogen, och hade väldigt väldigt kul tillsammans med mitt dåvarande crew “Glitterklubben” dvs Carro, Wendela, Sebbe m.fl. Lärde även känna Popp under våren/sommaren, eftersom jag bodde med henne och Sebbe i april. Var nykär i Sebbe. Jobbade som brevbärare på posten i Majorna. Var på Emmaboda med Sebbe, och i Amsterdam med Sebbe och Carro (där tatuerade vi även in pilar på armen! Hehe). Volontärade för Djurens rätt för första gången både på Emmaboda och på Way out west.
Sen tog året slut rätt snabbt. Firade en för-jul i Wien, och sedan den 24e med Sebbes familj, för att den 25e fara över havet till Uruguay (med 12h stopp i Madrid där vi avnjöt en öl och faktiskt hann med att träffa Carlos från Montpellier). Nyåret firades in på en strand utanför Sebbes pappas hus, ensamma bara Sebbe och jag. Mycket lugnt och mysigt.
Så 2017 inleddes alltså i Uruguay, närmare bestmämt La Paloma. Vi spenderade rätt mycket tid till att fightas med Iberia för att få rätt på våra borttappade väskor, men de kom till slut fram med förenade krafter med Team Mums. På El Rancho (som det kallas där Alvaro bor om Uruguay-somrarna) fanns massa jättegulliga hundvalpar som vi döpte. Vi läste böcker, solade och tog det lugnt, gosade med valpar, var fascinerade (åtminstone jag) av hur casually marijuana röktes hela tiden (lagligt där ju) – finns inte mycket att göra där mer än så.
Efter La Paloma drog vi vidare till Montevideo, där vi bodde i Karins och Alvaros lägenhet de fortfarande hade då från deras tid i Uruguay. Vi träffade Sebbes faster och kusiner innan det bar vidare igen för semester deluxe i Florianópolis, Brasilien där vi stannde i nästan två veckor och hade det riktigt gött. Sen vidare igen till Iguazu-fallen (på den brasilianska sidan) och sedan till Asunción i Paraguay (minst besökta landet i Latinamerika – förståeligt) där vi råkade stanna lite för länge.
Därefter tog vi vårt pick och pack vidare till Ecuador och landade flera tusen meter över havet i Quito där det var väldigt kallt jämfört med Brasilien. Vi gick Quilitoa-loopen (mycket häftigt!!!) i Anderna, och så hängde vi på kusten i Ayampe som var vårt sista stopp innan hemresa från Quito i slutet på februari.
Väl hemma i Gbgay igen så började jobb-sökandet. Både jag och Sebbe var lite stressade över detta men jag fick ihop det med lite olika föreläsningsjobb och Svenska för asylsökande etc. Gick i mitt första Första maj-tåg med autonoma vänstern (året innan, som var mitt första Första maj-firande som vuxen, gick jag med F!), och någonstans här började jag väl så smått identifiera mig som anarkist? I alla fall lite grand. Gick i rödsvarta blocket och det var fett. Klippte även av mig en del hår! Började även jobba som projektledare för West Pride Ung och lärde känna Alex<3 Var mycket bra för min hbtq-identitet (som jag kände inte riktigt recognisade:s när jag var ihop med en kille – ja tyvärr kändes det så, internalised bifobi för det kom inte utifrån, bara från mig själv) att få reclaima den genom att jobba med pride. Träffade Max och Jacob från USA på Djursvik. Började med acryoga. Gjorde succé med West Pride Ung (men fick också upp ögonen för hur fucked up West Pride kan vara när en får se det innifrån…)
Åkte på tre dagars cykelsemester söderut med Sebbe, vi hann till Falkenberg, vi cyklade även till Norsesund för midsommarfirande. Började hänga rejält med Mim den våren och sommaren också, och vi blev snabbt väldigt nära vänner.<3 Så tre nya fina väntillskott 2016 och 2017: Popp, Alex och Mim! 🙂 Min födelsedag firades i Madrid där jag var på *studieresa* med West Pride-crew:et. Där upplevde jag även min första panikångest-attack, orsakad av jättejättejättemånga människr (män) på en väldigt trång gata. Var på Emmaboda med Mim och hade skitkul (vi plankade in). Flyttade in hos Sebbe 🙂
Gjorde blixtvisit till Luleå (med flyg…) för att fira Adde (sebbes brors) 25-årsdag. Demonstrerade mot nazister den legendariska 30e september. Startade bokklubb med framför allt Mim, Popp och Klara. Gjorde min sista flygresa (hoppas jag, eller i alla fall på väldigt länge – har stannat på marken sen dess) till Wien tillsammans med Sebbe för att hälsa på mami i oktober. Klippte håret kort.
2018 firades in i Åsas stuga nånstans i Bohusän (minns inte var). Jag och Sebbe hade det lite knackigt vid denna tid och jag minns att jag på nyårsafton tänkte “2018 blir året vi gör slut”. Så blev det inte, för vi öppnade upp vår relation och det räddade det. I kombination med att jag flyttade ut från Sebbes lägenhet i Majorna i mars, och in i kollektivet Sköna Bönors Kåk i Biskopsgården. Jag och Sebbe repade oss! Eller, vi hade två stora kriser men vi repade oss.
Åkte till Skåne med bokklubben en helg i april. Det var bastufesternas år, var på tre stycken – en i april, en i maj och en i december 2018. Alla var amazing men maj var nog bäst, för det var så otroligt varmt. Jobbade på med mitt projektledarjobb på Vi Unga som jag kirrat i september 2017, jobbade 50% och hade det rätt gött. Hade en stor fest i kollektivet i maj, trivdes rätt bra i Biskop även om jag cyklade mycket över bron till Sebbe 🙂 Hängde fortfarande mycket med Mim och Popp mest.
Sommaren 2018 var som ni vet sjuk. Det var SÅ VARMT. Fast jag älskade det, för mitt jobb var väldigt icke-betungande (skrev på slutrapporten och kunde alltså göra det varsomhelst ifrån). Jag och Sebbe åkte ner till Europa i några veckor, via Berlin, där vi hälsade på Merlin, Prag, Wien och sedan Kroatien. Vi bussade oss mellan alla städer och bilade med pappa hem från Wien. En underbar resa! Direkt när vi kom hem var det midsommarfirande på Tjörn. Och sen bar det ut i Europa igen för Fusion-festivalen i Tyskland vilket var amazing, och på segeltur med Mim och Tobbe som var lika amazing. Som sagt, “jobbade” ju denna sommar med att skriva en rapport och hade alltså inga tider att passa, och dessutom var vädret 30 grader och sol typ hela tiden.
Jag och Sebbe var också och vandrade! Till Kebnekaise närmare bestämt, inklusive bestigning som var FETT jobbigt men så stolt över det. Otrolig tur med vädret såklart.
2018 var också viktigt politiskt, för jag startade nämligen den autonoma och antikapitalistiska hbtq-festivalen Reclaim Pride som ett svar på kommersialiseringen av pride. I början, i mars 2018, var det bara jag och Stephanie. Det var många som ville ha en annan pride, men det var bara vi som tog tag i att förverkliga det. Så småningom växte det, och i augusti gick det av stapeln med bravur. Och året efter fanns det fortfarande kvar – helt utan min medverkan! Så coolt att nåt som jag startade blev så stort. Och att folk som jag inte har någon aning om vet vad det är! Är så stolt över det, även om det skapade en del stress och ångest också (speciellt över Fuckförbundets medverkan eller icke medverkan som vi var oense om i arrangörsgruppen). Icke desto mindre, jag är oerhört stolt över min lilla Reclaim Pride-bebis, som än idag lever vidare.
Och sen så bar det ju av till Lund! Och mitt nya liv som master-student började med allt vad det innebär. Massor av nya härliga vänner, massor av nya erfarenheter. Älskade att börja ett nytt kapitel i livet!
2019 firades in här i Spekeröd tillsammans med Sebbe, Åsa, Simone, Joel, Anti och Popp. Vi hade ett lugnt men otroligt kul nyår med bastu, fantastisk mat, skogspromenad, obefintliga fyrverkerier, massor av sardinen och sällskapsspel. Tillbaka i Lund i januari gjorde vi vår första XR-aktion, som jag börjat engagera mig lite grand i på slutet av 2018. Sen gick året snabbt.
Den 15e april inleddes “International Rebellion Week” med XR, och nånstans här började jag lägga märke till Paulina för vi gjorde nån grej med XR tillsammans. Det var en mycket lyckad vecka då vi i Lund gjorde en massa grejer, och dessutom hade det väldigt fint ihop. Sen fick jag även uppleva Valborgsfirande i Lund (Systembolaget är, till skillnad från alla andra städer i Sverige, stängt på Valborg i Lund haha). I slutet på maj var det dags för Skogsfesten!! Så kul festival och jag kom verkligen närmare Paulina, Ronja, Lise och Claudia som alla läser mastern i humanekologi och är engagerade i aktivism. Dessutom kom jag och Popp väldigt nära varandra också, då hon och jag hände väldigt mycket.<3
Sen den 15e juni var det dags för min 25-årsfest! Den var underbar. Kort därefter bar det av till Fusion, denna gång med Sebbe och hans pappa och bror. Vandrade även hela TVÅ gånger sommaren, 2018, en gång med Sebbe (en del av Kungsleden, till Saltoloukta), och en gång med mamma (Jämtlandstriangeln). Jag och mamma hade lite sämre tur med vädret, men fint var det ändå. <3
Och så var det tillbaka i Lund i september. Där jag rätt snabbt insåg att jag visst hade känslor för Paulina, när jag träffade henne igen. Och sedan följde en emotionellt turbulent höst som ni vet, mycket upp och ner, men det slutade med att jag och Sebbe gjorde slut. Festade mer än vanligt och pluggade mindre än vanligt, men allt ordnade till slut upp sig mot slutet av terminen, men det var en påfrestande tid. Det som var bra med hösten var förstås att jag började hänga mer och mer med Paulina som gjorde mig väldigt glad <3 Vi var i Berlin på det internationella upproret med XR, och i Köpenhamn där vi mötte upp Alex och Sofie, och i Stockholm för Marxkonferens. Och en massa andra fina saker som vi gjorde ihop, och som avslutades med att jag flyttade in på Strawberry farm i december i brist på boende.
Och nu är 2019 till ända, och likaså årtiondet. 2020 firade jag in i Kungälv tillsammans med Mim, Tobbe, Jenny, Yrsa och Christian. Saknade Paulina ca hela tiden. Om jag får spå 20-talet så tror jag det kommer innebära nya utmaningar karriärmässigt – jag kommer väl förhoppningsvis skaffa nåt slags jobb. Och kanske, kanske kommer jag få barn under de närmsta tio åren, who knows. Gott nytt årtionde, och gott slut. Hejdå 2010-talet, vi ses aldrig mer igen.
Jösses vad mycket du varit med om, ett helt liv för många
Gott nytt år, och gott nytt decennium. Tiotalet är till ända och det dekadenta tjugotalet väntar. Sjukt att säga “tjugotalet” och inte mena 1920-talet…? Hur som helst. Tiotalet är i princip halva mitt liv. I alla fall om en tänker på det liv jag minns (mina första sex år minns jag ju inte supermycket av).…
Jag har ju bott på Strawberry farm under december, för att jag var tvungen att flytta ut från Vildanden sista november men inte får tillgång till nya place:t på Delphi förrän första januari. Ett boende-gap med andra ord. Men det har verkligen bara varit UNDERBART. Har fått bo med Paulina och sova med henne varje natt, men också med mina fantastiska klasskompisar och vänner Lisa, Mathilde och David som jag lärt känna nya dimensioner av när vi bott ihop. Är så tacksam för allihopa. <3 Här kommer lite bilder från min senaste tid!
I I lördags satt jag i sängen och Paulina byggde upp en mur mellan oss för att kunna vara i samma rum men ändå göra hemliga grejer (fixa med julklappar). So cute <3 <3 I lördags var också Paulinas sista kväll så vi gick på restaurang (La Cucina) och åt vedugnsbakad pizza som var AMAZING och sen gick vi på bio och såg Joker som också var superbra. Så bra dag.
På fredagen hängde jag med Marion och Jodie hela eftermiddagen, och sen när jag kom hem på kvällen möttes jag av detta:
Hela Strawberry-gänget i en hög! Från vänster längst upp Paulina, Lisa och Lena, längst ner har vi David, Mathilde och Romi. Resten av kvällen spenderade vi i denna hög, med Adrian som joinade lite senare också. Så mysigt <3 <3
Förra fredagen, den 6 december, var det LUMES-party och det fanns en board där en kunde lämna love notes anonomously. Jag fick denna underbara från Robin som gjorde en shitty dag till lite mindre shitty.
<3 <3
Förra söndagen, den 8e december, arrangerades Sofar sounds här på Strawberry farm. Det är en internationell musikorganisation där en kan anmäla sin lägenhet, sitt hus, sin lada – vad än en nu har där det kan tänkas äga rum en konsert – som venue, eller så kan en anmäla sig som artist – och så fixar Sofar Sounds intima konserter hemma hos folk med hemliga artister. Biljetterna lottas ut och en får veta samma dag adressen (men en vet såklart staden). Så förra söndagen var det alltså Strawberry farm som var the secret venue! Så kul! George var där!
Innan Sofar Sounds var jag och Paulina och hjälpte till på Smålands med den veckoliga söndags-brunchen. Jelte var matansvarig och han fixar alltid så god mat så det klart att en vill hjälpa till då (en får alltid ta med sig massa god mat hem sen också, samt får matbiljetter). Innan vi gick hem spelade vi Code words, och för att Lise inte skulle reveal:a vad hennes ord var så höll Jelte för hennes ansikte haha cute.
Tillbaka till LUMES-festen förra fredagen. Jag var on fleak:
Jag, Lisa och Paulina förfestade ihop och fick för oss att föreviga glamouren (temat var “fancy” eller nåt i den stilen):
Paulina + hennes rum förevigat (samt vår klädhög eftersom garderobs-pinnen inte pallade vikten av mina skjortor också haha)
En av de sällsynta dagarna under november (det var den 30e november) då det var SOL!!!!
Jag har ju bott på Strawberry farm under december, för att jag var tvungen att flytta ut från Vildanden sista november men inte får tillgång till nya place:t på Delphi förrän första januari. Ett boende-gap med andra ord. Men det har verkligen bara varit UNDERBART. Har fått bo med Paulina och sova med henne varje…
Inte trodde jag att jag skulle bli så ledsen av att hon åkte idag, men det blev jag. Det blev sorgligt att säga hejdå. <3 Herregud. Blev kär i henne så snabbt. Och nu är hon borta i två månader :((((( Mitt stackars hjärta har varit med om så mycket denna höst
Inte trodde jag att jag skulle bli så ledsen av att hon åkte idag, men det blev jag. Det blev sorgligt att säga hejdå. <3 Herregud. Blev kär i henne så snabbt. Och nu är hon borta i två månader :((((( Mitt stackars hjärta har varit med om så mycket denna höst
Phiew vad jag har städat de senaste dagarna (med en iskall öl och hög musik som sällskap häromdagen – var ju ändå tvungen att tömma kylskåpet). Men igår stängde jag dörren om Vildanden för sista gången. Körde sängen till Strawberry farm där jag bor fram till jul. Så mysigt! Paulinas säng är otroligt obekväm (den har nog gått genom många generationer Strawberryfarmare), så vi bytte ut den mot min (eller egentligen är det ju min syrras gamla). Vi lånade Straberry farm-landlordens bil, och jag hade inte en tanke på att sängen inte skulle få plats (jag och pappa körde ju ner den utan problem förra sommaren, i en sedan, medan hans bil var en kombi!). Men på grund av formen på bakluckan så gick sängen helt enkelt inte in. Så vi körde bara resten av grejerna till kollektivet, och snackade med landlorden igen och han ba: “men ta den på taket! Inga problem!” och gav oss spänn-remmar haha. Så långsamt och försiktigt körde vi de ca 4 km från Vildanden till Strawberry farm med sängen på taket. Gick hur bra som helst. Äntligen är hela flytten klar!
…eller ja. Det återstår ju att flytta alla grejer från förrådet på Delphi till lägenheten på Delphi, ca 200 m däremellan och flera våningar (men tack och lov finns det hiss). Men det är en hel bil-last med flyttkartonger och väskor inklusive mitt piano. Samt hämta alla växter som Emma för tillfället har under sin omvårdnad. SAMT få med mig det som nu är på Strawberry farm, vilket kommer kräva flera cykelvändor haha. The struggle. Men ahja, det är ett problem för innan/efter jul och inte precis nu. Är bara glad och tacksam att all flyttstädning är över för denna gång, phiew.
Phiew vad jag har städat de senaste dagarna (med en iskall öl och hög musik som sällskap häromdagen – var ju ändå tvungen att tömma kylskåpet). Men igår stängde jag dörren om Vildanden för sista gången. Körde sängen till Strawberry farm där jag bor fram till jul. Så mysigt! Paulinas säng är otroligt obekväm (den…
Hej igen! Update på G från detta känslomässiga samt bokstavliga kaos. Som ni vet har jag haft en känslomässigt turbulent höst eftersom jag och Sebbe gjort slut med allt vad det innebär, och det har gjort att jag hela hösten känt att skolan fått lida lite och därför känt mig stressad över det. Dessutom så måste jag flytta (det var egentligen tänkt att jag skulle bo här under hela mastern) så det har varit en stress att hitta nytt boende etc. Men igår flyttade jag i alla fall (nästan) alla mina grejer då jag hade tillgång till bil (vilket privilegium det är att ha föräldrar i sin stad alltså – alla andra 1000000 gånger jag flyttat har det ju varit hur enkelt som helst att bara låna bil från dem!). Så skönt att ha det avklarat. Mina grejer står nu (fullproppade) i ett förråd på Delphi, tillhörande några klasskamrater. Där ska de stå tills jag får tillgång till nästa boende i slutet av december/början av januari som också ligger på Delphi. Behöver alltså inte bil igen utan kan bära för hand. Mycket logistik för att fixa detta, men det har löst sig. Mina växt-babies är på semester hos en annan person som också bor på Delphi. Även det ett logistik-pussel men phiew, avklarat. Vad lite ledsamt att säga hejdå till dom igår dock <3
Jag har tillgång till lägenheten en vecka till och den skall ägnas åt flyttstädning. Men jag är väl expert vid det här laget med tanke på hur många gånger jag flyttat. Få se, detta är alla mina flyttningar:
Hemifrån-Pierre mars 2013 (ingick visserlien ingen flyttstädning här, men bära grejer)
Pierre-hem oktober 2013 (i samband med att vi gjorde slut)
Hemifrån-Bohusgatan med Lina januari 2014
Bohusgatan-hem juni 2014 (kontraktet gick ut och jag skulle till Frankrike – vid denna flytt encountrade jag rensning av avloppsbrunn och rör under handfatet för första gången! Numera är det en baggis)
Hem-Antibes juni 2014 (hade visserligen bara två enorma resväskor men anyway)
Antibes-hem augusti 2014 (flyttstädning av rummet, så behövde i alla fall inte göra några grova grejer)
Hem-Toulouse september 2014 (igen, bara resväskor)
Toulouse-Lunden januari 2015 (flyttstädning av rummet i Toulouse här – jag tror ingen hade flyttstädat ordentligt innan jag gjorde det alltså – 9 kvadratmeter tog två dagar…..)
Lunden-hem juni 2015 (här var det flyttstädning igen, bodde hemma under sommaren)
Hem-Gårda september 2015 (ny termin, nytt boende, denna gång i gårda – flyttlasset går igen)
Gårda-Hem december 2015 (terminen slut, flyttstädning och flyttlass tillbaka igen)
Hem-Vietnam december 2015 (kanske ingen riktig flytt egentligen, tog ju bara med mig väskor med kläder och behövde inte flyttstäda eller bära flyttlådor)
Vietnam-Vasastan mars 2016 (flyttade in hos mitt ex Carro i typ 1-2 veckor, innan det bar iväg igen pga vi gjorde slut haha….)
Vasastan-Älvsborgsplan/Majorna april 2016 (bodde hos Sebbe i april 2016 pga vi blev ihop istället) (story of my life apparently)
Älvsborgsplan-Slottskogsgatan maj 2016 (flyttade in till Karin, Sebbes mamma, i en månad medan jag väntade på att få flytta in i min första egna lägenhet!)
Slottskogsgatan-Fridhemsplan juni 2016 (flyttade in i en studentlägenhet! Mitt första egna kontrakt! Som sagt, studentlägenhet men ändå. Lagom till att jag precis avslutat mina studier :)))))
Fridhemsplan-Älvsborgsplan juni 2017 (flyttade ihop med Sebbe! Flyttlass och flyttstädning gick igen.)
Älvsborgsplan-Biskopsgården mars 2018 (jag och Sebbe hade det knackigt – jag drog till ett kollektiv i Biskopsgården. Flyttlasset gick igen)
Biskopsgården-Vildanden/Lund augusti 2018 (och så bar det av till Lund igen. FLyttstädning och flyttlass!)
Vildanden-Delphi december 2019 – jaha och så blir det min 20:e flytt nu då! Fast innan Delphi (som alltså är en stadsdel i Lund) så har jag ju inget boende nu i december så då kommer jag bo på Strawberry farm. Så technically blir det väl 21 flyttar totalt… HERREGUD
Mathilde’s kommentar angående att jag kommer bo på Strawberry farm i december (samtidigt som hennes boy Fabian också kommer göra det, och Davids flickvän Clara – vi blir alltså 6 ordinarie + 3 bihang):
Ahja, mitt i detta kaos har jag roat mig en del. Var t.ex. och såg Pussy Riot i fredags tillsammans med Paulina, Jodie, Robin, Juan och Pontus på Mejeriet. Det var så bra och rörande och intensivt.
Masha, hon som satt i fängelse i två år efter aktionen i kyrkan 2012, är i mitten till höger. Hon är så jävla ball. Det är så sjukt att tänka på att detta är inte bara ett bra performance, utan aktivism på riktigt. Hon arresterades liksom senast i somras för en anti-Putin protest. Hennes pojkvän hade just kommit ut från arresten. Varje gång hon ska ut ur Ryssland för turné så måste de smuggla ut henne på olika sätt. Blev berörd.
Förra helgen var jag ju på konfrerens här i Lund, Political Ecologies of the Far Right. Min akademiska idol Andreas Malm var där bland annat. Han som uppviglade till property destruction på Marx-konferensen 😉 Vi hade lunch-paus tillsammans, ett gäng fina personer av blandad kompott (human ecology, XR och LUMES)
Hej igen! Update på G från detta känslomässiga samt bokstavliga kaos. Som ni vet har jag haft en känslomässigt turbulent höst eftersom jag och Sebbe gjort slut med allt vad det innebär, och det har gjort att jag hela hösten känt att skolan fått lida lite och därför känt mig stressad över det. Dessutom så…
Haft en så härlig och välgörande helg i Spekeröd. Kände i realtid hur kropp och själ mådde bättre av skog, bastu, god mat, Mim, pyssel, frisk luft, promenader och m&p.
Haft en så härlig och välgörande helg i Spekeröd. Kände i realtid hur kropp och själ mådde bättre av skog, bastu, god mat, Mim, pyssel, frisk luft, promenader och m&p.
One response to “Corona”
Hur går diskussionerna nu efter 5 veckor?