För en vecka sedan försvarade jag min uppsats. Mina nära och kära var där. Mamma och pappa, Mim och Popp, Lise och Ronja, Mirela, Paulina. Det var så himla fint. Mamma frågade mig för ett tag sen vad jag önskade mig i examens-present, men att se dem på zoom närvarande på mitt defence, och att de pratade om det efteråt med varann, det var bättre än någon present någonsin. Och Paulina var så gullig, hon var stolt över mig. Och som ni ser kände jag mig mer loved än någonsin, haha.
Och det gick bra också! Fick högsta betyg på min master-uppsats!!!!!!!!!!! Vilket ger mig ett meritvärde på 4,5 (av 5) för hela min masterutbildning, och med högsta betyg på masteruppsatsen är jag kvalificerad för att söka PhD:s. WOHO!
Igår (eller egentligen i förrgår, men det officiella hand in-datumet var igår) lämnade jag in min masteruppsats. Den fick titeln “Mitigating climate change, one hamburger at a time” – en titel som funnits med nästan från början. Ganska gött eftersom just att få till en catch:ig men samtidigt talande titel sådär på slutet kan vara rätt svårt.
Såhär såg det ut när jag lämnade in råmanus på min C-uppsats för fyra år sedan:
Till mitt stora förtret har kepsen jag hade där försvunnit, tror den kom bort i flytten. Så synd :(((( men två seger-favorit-i-repris-bilder (utan keps) i web-camen får en väl ändå ta:
(Off-topic men serni hur muskliga mina armar ser ut? Tror jag är i min bästa form någonsin styrkemässigt, tack vare all acroyoga och yoga)
Min uppsats är alltså en analys av hur Max Hamburgare kommunicerar sin klimatkompensation (alltså carbon offsetting) online och i reklamer, samt hur ett urval av deras kunder (92 närmare bestämt) uppfattar den här kommunikationen. Jag tänker göra en “Alice master-uppsats för dummies” nu, eller ja, mer förklara den på ett enkelt sätt och på svenska så att folk som inte läst LUMES förstår (det är ju en hel del koncept och ord som bara existerar inom mitt fält som kan vara svårt att förstå).
För att ge lite bakgrund så har carbon offsetting, dvs klimatkompensation, blivit allt mer populärt bland företag (men även privatpersoner) de senaste åren. Stater har gjort det sedan 90-talet via mekanismer reglerade av FN, men det finns även en parallell marknad som är till just för alla som inte är stater. Carbon offsetting går till så att en aktör som har höga växthusgasutsläpp, i det här fallet Max, kompenserar de här utsläppen genom att köpa carbon credits från något klimatkompensations-projekt ofta i Globala Syd. Logiken bakom detta är klassisk marknadslogik: att istället för att minska utsläpp i Globala Nord, där det är dyrt och krångligt, så kompenserar en detta genom att binda samma mängd koldioxid någon annanstans där det är billigare (dvs Globala Syd). Konkret så brukar det vara trädplanterings-projekt för träd suger ju som bekant upp koldioxid från atmosfären. Resultatet blir netto noll: samma mängd koldioxid som Max släpper ut genom sin produktion sugs upp av träden i Uganda. Det låter ju väldigt bra men carbon offsetting kan kritiseras av många olika anledningar. Exempelvis finns det trädprojekt som haft väldigt koloniala inslag, dvs mark har blivit stulen från lokala bönder. En skulle också kunna kritisera klimatkompensation för att bara tackla symptomen och inte roten till problemen, vilket är koldioxidutsläpp. Det är nämlien viktigt att förstå att koldioxid fortfarande släpps ut: det är inte så att Max’s hamburgare plötsligt resulterar i mindre koldioxidutsläpp bara för att Max kompenserar dem. Nej, utsläppen är fortfarande exakt samma som innan, det är bara det att de betalar för att någon annan skall suga upp den mängden koldioxid de släppt ut. Det är också viktigt att förstå att de carbon credits som säljs är s.k. ex ante, dvs planerad kompensation. Max betalar alltså för att träden i framtiden skall suga upp den koldioxid de släpper ut (träden har alltså inte sugit upp koldioxiden ännu, utan skall göra det inom ett par årtionden).
Det som är annorlunda med Max är då att de inte bara kompenserar för den mängd de släpper ut, utan även för 10 % extra. Därför kallar de sin meny för “klimatpositiv” och att “varje tugga är bra för klimatet” eftersom netto-utsläppen inte bara blir noll, utan negativa: de betalar för att suga upp mer från atmosfären än vad de släppt ut. Det är dock väldigt förenklat, argumenterar jag, att säga att “varje tugga är bra för klimatet”, eftersom hamburgaren som sagt har exakt samma utsläpp som förr. Produktionen av den där hamburgaren, speciellt biff, bidrar fortfarande till klimatförändringar. Enda skillnaden är att Max betalar för att de där utsläppen (och lite till) ska sugas upp i framtiden.
Mina främsta/mest intressanta resultat är tre:
1) Att Max’s koncept “klimatpositivitet”, eller att “varje tugga är bra för klimatet” verkar ha etsat sig fast hos de kunderna jag intervjuade, eftersom en uteslutande majoritet var positiv till Max’s klimatkompensation och sa att Max’s “klimatpositiva” meny är bra för klimatet. Trots den här allmänna positiviteten till Max’s klimatkompensation och “klimatpositiva” meny, så är det dock försvinnande få (bara två) som faktiskt förstod vad det betyder. Många sa att menyn är “bra för klimatet” men ingen visste exakt hur menyn skulle vara bra för klimatet, och vad det är Max gör som gör att de kan säga att menyn är bra för klimatet.
2) Max lägger väldigt mycket ansvar på individen att konsumera hållbart. Ibland på ett väldigt subtilt sätt, t.ex. när Max’s hållbarhetschef säger att Max hjälper kunderna att “slay the monstrosity of climate change” genom att ge dem “climate positive products in their hands”. Det är en målande metafor, men den visar att det är Max’s kunder som ska tackla klimatförändringar, och att Max bara provide:ar dessa kunder med “vapen” i den kampen, dvs “klimatpositiva” produkter. Ibland är det dock smärtsamt tydligt att det är just individer som skall stå på barrikaderna, och inte Max, t.ex. när Kaj Török säger: “So I asked you earlier, who is going to stabilise the climate? Is it you, is it me? No, I think it is the consumers.”. Det här att Max lägger väldigt stort ansvar på individen, samtidigt som de individer jag intervjuade generellt var positiva till Max’s klimatkompensation, tillåter Max att undvika att ta ansvar för att producera mer hållbart (dvs att minska sina utsläpp), eftersom det ändå är kundernas ansvar att konsumera hållbart.
Här ser en Max’s totala växthusgasutsläpp och hur de ökat stadigt.
3) Trots att Max lägger det här ansvaret att stoppa klimatförändringar på individen, så verkar det inte som de intervjuade kunderna själva lägger det ansvaret på sig. Dvs, de identifierade sig inte i så stor utsträckning som ansvarsfulla konsumenter som konsumerar Max’s “klimatpositiva” burgare just för att de är “klimatpositiva” – utan för alla intervjuade var det endast av praktiska skäl de åt på Max. Detta indikerar att s.k. governmentality inte är så starkt just för de här kunderna.
I min slutsats skriver jag att implikationerna av att Max placerar såpass stort ansvar på individen att tackla klimatförändringar genom att konsumera Max’s “klimatpositiva” burgare är två, nämligen att stoppa klimatförändringar skall göras individuellt, och det skall göras genom konsumtion. Detta fångas väldigt bra just i Max’s reklam “Every bite is good for the climate” vilket essentiellt betyder att ju mer burgare en äter desto bättre mår klimatet (vilket alltså är en sanning med modifikation).
Reklam från Max
Jag avslutar med att säga att jag inte tror att företag som Max ens kan vara de främsta klimatkämparna, för deras, liksom alla företags, existensberättigande är ekonomisk vinning och än så länge är det bara en vacker dröm att kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från miljöförstöring. Därför tror jag inte heller att EU eller regeringar kan vara det, eftersom de radikala åtgärder som krävs skulle innebära alldeles för stort hot mot tillväxt. Därför tror jag på civilsamhället och att individer bör engagera sig i klimatkampen, inte genom att konsumera Max’s hamburgare men genom kollektiv organisering för att kräva radikal miljöpolitik på en global skala. Det som tillåter att företag har höga utsläpp är ju strukturer byggda på evig tillväxt så per definition krävs stukturell förändring (dvs, inte bara tackla symptomen utan faktiskt roten till problemet). Min sista mening är denna: Along the way, one might grab a burger for lunch, but the struggle to halt climate change should neither start nor end there.
Jobbjakten fortsätter, och jag försökte anmäla mig till a-kassa idag (har tack och lov varit med i Akademikernas sedan ca 3 år tillbaka!) men från den 1a juni var för sent från nu så får vänta lite med att anmäla.
Så länge går uppsatsen bra, inlämningen är tisdag den 12e maj och jag känner mig väldigt o-stressad. Hade klart ett fullt utkast inklusive allt för över en vecka sedan och har fått tillbaka feedback på det som jag jobbat med de senaste dagarna, det var inte jättemycket. Diskussionen, som ju är den viktigaste delen, tittade min handledare på ännu en gång och igår jobbade jag med att inkorporera det. Nu är det bara conclusion kvar, som jag gör om nästan helt baserat på den nya feedbacken, men jag har ju lång tid på mig. Men det är verkligen svårt med just abstract och conclusion! En måste vara så on-point, och liksom lite mer “bold” än innan i uppsatsen om ni fattar? Lämna läsaren med en riktning om hur de ska använda informationen de just fått till sig.
Första maj blev ju inte riktigt som vanligt i år, jag satt faktiskt och jobbade hela dagen. Men det kändes okej eftersom det ändå inte var något härjande på gator i år pga coronaskiten. På eftermiddagen hängde jag på India och käkade tacos, och en kamrat frågade om jag var trött på min uppsats ännu? Eftersom han var så trött både på sig själv och sin uppsats där nån gång i maj. Men ärligt talat är jag inte det? Tycker fortfarande det är väldigt kul och spännande! 🙂
Har gjort ett s.k. “careertest” lol, och jag blev “idealist”. Tyckte faktiskt det stämde rätt väl överens? För idealister är det tydligen viktigt att ens jobb stämmer överens med ens värderingar, en vill inte tumma på dem under några omständigheter. Idealister är lösningsfokuserade och har ofta en “hands-on approach to social and environmental issues”. För idealister är det viktigt att jobben har en trevlig arbetskultur med respekt och etik, dvs inte typ som på mammas jobb där de blir betygsatta!? Hualigen. Tycker allt detta stämmer väldigt bra! Skulle inte vilja jobba på ett jobb med den typen av arbetskultur om jag fick välja, och för mig är lön verkligen underställd att det är ett ställe jag kan stolt säga att jag jobbar på. Skulle hellre jobba kommunalt/statligt än på ett företag t.ex., fast allra helst inom civilsamhället förstås 🙂
Styrkorna för en idealist är enligt det här testet är att de får saker gjort, att de “do the right thing” även när folk inte kollar på, att de är ledare och med en naturlig förmåga att få andra att get shit done. Stämmer himla bra, är alltid motorn som får saker gjort i grupparbeten. Svagheter är att eftersom idealister tar sina värderingar väldigt seriöst lämnar det lite utrymme för att tycka olika vilket kan bli tufft med kollegor med andra perspektiv. Dessutom tenderar idealister att ta på sig väldigt mycket vilket leder dem till utmattning. Det första stämmer definitivt bra! Det andra tror jag stämmer bra generellt men kanske inte just på mig (so far iallafall, peppar peppar).
I övrigt står det att eftersom idealister ofta är fokuserade på projekt de brinner för har de ofta sina första ledarpositioner innan de kommer in i arbetsmarknaden, t.ex. som ideellt engagerade. Detta resulterar ofta i en ojämn karriär eftersom de i början ofta jobbar med något orelaterat till sin utbildning eftersom de jobbar med det de är utbildande/brinner för ideellt. Men sedan tar idealister ett stort steg framåt när de finner en arbetsköpare som ser värdet i icke-traditionella ledarskapserfarenheter. Jag hoppas verkligen detta stämmer!!! Då jag har stor ledarskapserfarenhet, framför allt från Reclaim Pride, men också West Pride, Jordens Vänner, Djurens Rätt, Vi Unga etc etc – alla olika organisationer. Vore ju great om arbetsköpare kunde se värdet i det! Jag drog ju för fasen igång en hel jäkla festival helt från scratch, med över 1000 unika besökare, 50 programpunkter, massor av volontärer, och stor nationell publicitet – allt på ideell basis.
Hellooo. Nu har jag sedan slutet på februari sökt ca 30 jobb (möjligtvis fler där jag skrev in personligt brev direkt i ansökan)! Om jag fått något? HAHA. Nej. Här är alla jobb jag sökt:
Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
Klimatexpert /Greenpeace – nej
Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
Miljöinspektör /Orust kommun – nej
Miljöstrateg /Helsingborg – still waiting
Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
Samhällsstrateg /Lunds kommun – still waiting
Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
Kulturstrateg /Malmö stad – nej
Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – still waiting
Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
Research assistant /GU political sciences – still waiting
Research assistant /KEG Lund University – nej
Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
Projektledare /Sustainergies – nej
Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – still waiting
Verksamhetsutvecklare Bilda – still waiting
PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – still waiting
Outreach strategist /Digidem Lab – nej (men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej (men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
ICES supporting officer – nej
Sustainability advisor /Position green – still waiting
Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – still waiting
Miljöutredare /Göteborgs stad – still waiting
Miljövärd Bostadsbolaget – still waiting
Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – still waiting
Har en naiv förhoppning om att jag inte ska behöva gå till nåt kneg som jag är överkvalificerad för, inte för att det är fel att jobba i kassan på Ica eller springa i trapport på Posten, utan för att jag redan gjort min fair share av den typen av jobb och har nu gått nästan sex år på universitetet. Nåt ska det väl vara värt!? Eller? Har jag läst alldeles för obskyra utbildningar inom samhällsvetenskap som inte är något värt? I don’t know. Varför pluggade en inte till typ läkare, sjuksköterska eller lärare så att en hade haft en titel nu och garanterat jobb?
Ahja. Många av de jobben jag sökt har jag ju faktiskt inte fått nej påännu, så det finns ju fortfarande en chans. Men atm känns det rätt hopplöst. Känns som jag har sökt så otroligt många jobb utan att få ens en intervju. 🙁
I söndags trotsade jag, Ronja och Daisy corona och gav oss ut på Hike kring Finjasjön i Hässleholm, vilket en når med 30 minuters tåg från Lund. Det var en del turer fram och tillbaka på exakt vilka som skulle med: kanske har jag symptom ändå? Kanske är det oansvarigt att åka tåg? Kanske måste jag plugga? Etc. Men vi tre var inställda på att åka hela tiden så då blev det så. Prickade ju in världens bästa väder och fick en rejäl vandring på ca 17 km första dagen (var vår kvalificerade gissning utifrån hur kroppen kändes och kartan såg ut) och kanske 12 nästa dag (bedömt från samma kriterier).
Vandringen hade jag läst om i STF:s magasin, jag är ju medlem där numera sedan mina fjällvandringar. Blir faktiskt inspirerad varje gång jag läser den där tidningen och tycker det är värt att vara medlem bara för det. Hade aldrig vetat om vandringen kring Hässleholm annars! Hur som.
Om en går runt sjön västerut så går en igenom “Europas regnskog” vilket kanske är en liten överdrift tbh, men vackert var det. En alsumpskog med spänger eftersom det är som ett träsk ur vilket det växer alar, och beroende på tiden vitsippor, orkidéer och annat. Vi hade vårt första fikastopp där.
Vid denna vackra bäck (eller kanske klassas det som å?) hade vi vilostopp igen!
Den mesta av skogen såg ut såhär, vacker lövskog med vitsippor överallt och knoppar på alla träd. Så otroligt vackert! Kändes som vi var i Ronja Rövardotter-filmen och skulle skrika vårskrik
På det här stället blev det två kropps-formade märken mitt bland vitsipporna när vi hade gått, förlåt </3
Sen kom vi fram till vår lägerplats för natten! De s.k. “vindskydden” (små oisolerade stugor täckta i björnäver, SÅ fina!), som är bokningsbara på Hässleholms kommuns hemsida för 200 kr för hela stugan! 🙂
Var massa vitsippor där också som jag var tvungen att fota
Vi drack lite varm buljong i kvällssolen när vi installerat oss, och graderna snabbt sjönk
Givet att göra upp eld! Fanns gott om torr ved runt om i skogen också
Efter en natt med inte jättemycket sömn (mest för att det var hårt tbh, jag hade packat på mig så mycket kläder att jag inte frös jättemycket förutom på fötterna) blev det morgon igen!
Sen ville Ronja absolut ha en bild på sig + stugan Ronja, gull 🙂 Vi sov i Birk!
Det var faktiskt riktigt roligt och var ändå tyyyp som verklighetens spel! Fast mindre hets vid byte – fast mer stress eftersom en hade tidsbegränsade turer. Tog lite tid att lära sig också men när en väl lärt sig funkade det jättebra! Rekommenderar –> https://colonist.io/
Annars då? Jorå jorå. Var i Spekeröd förra helgen och det var un-der-bart. Uppskattade speciellt att hugga ved, lol. Eller ja, klyva ved to be exact, vi använde ju inte yxa utan maskin. Var skönt att liksom göra något fysiskt som fick resultat direkt om ni fattar? Till skillnad från nåt så abstrakt som en masteruppsats menar jag. Och sen var ju Paulina med också vilket var fint. (:
Ibland går jag tillbaka i mitt blogg-arkiv och kollar månaden jag för tillfället är i, och ser vad jag gjorde den här månaden för 5, 6, 7… osv år sedan. Hittade en lista jag fyllde i i mars 2013, dvs för sju år sedan. Tänkte jag fyller i den igen, och jämför. Haha.
10 saker jag tycker om
2013
Att pussas och kramas med min pojkvän.
Att äntligen träffa en vän som man inte träffat på för länge, och prata igenom allt som hänt sen sist, och skvallra och skratta och fråga om råd och bara njuta av varandras sällskap.
Att det är sommar och man är ledig och solen skiner, himlen är blå och man har all tid i världen att njuta av en perfekt sommardag.
När en riktigt grymt bra låt spelas riktigt grymt högt, och man dansar och sjunger med tillsammans med de människor som betyder mest.
Att dricka en stor cappuccino från Espressohouse, gärna i sällskap av mamma, syster, pojkvän och/eller Sophie. Eller nån annan trevlig människa.
Den där härliga “Jag är fan awesome”-känslan som infinner sig efter en riktigt lång, tuff powerwalk, ett jobbigt träningspass, ett svårt prov eller något annat jobbigt som man klarat av.
Att resa. Resa och uppleva andra länder, människor och kulturer.
Att äta god mat. Jag älskar god mat, och jag älskar att laga god mat (om jag har tid, ett fyllt kylskåp och gärna trevligt sällskap). God mat i sällskap med de man tycker om, det är bannemej en av livets finaste gåvor!
Sommaren, i största allmänhet.
Våren tycker jag om också. När tussilagor och vitsippor dyker upp, uteserveringarna fylls, solen börjar värma igen, långa promenader på vårmjuka grusvägar, kärlek som spirar, den där vackra förväntningen som finns i allas bröst, förväntningen och förhoppningarna. Det är fint.
2020
Sommaren, i största allmänhet. Den har jag kvar.
Våren, indeed. ÄLSKAR våren. Kan inte bestämma om jag gillar sommaren eller våren bäst? Men blir alltid så sentimental om vårarna, blir liksom gripen av förgängligheten som våren representerar, det där underbara som samtidigt är så skört. Synd att corona lite förstör våren 2020……………
Äta god mat, absolut. Den är fortfarande kvar. I kombinationen att laga den! Gärna med ett glas vin i handen en fredag- eller lördag kväll, med en vän eller två vid köksbordet. Tycker om att laga mat till folk, men gör det helst själv, haha. Alternativt tillsammans med mamma! För där behöver jag inte projektleda. Blir så lätt att jag blir projektledare när jag lagar mat med andra, och då gör jag det hellre själv haha. Mitt sätt att visa kärlek också!
Känslan av “militant glädje” (citat från en Brand-artikel jag läste nån gång), i motsats till liberal lycka. Alltså den där glädjen som uppstår när en gör något aktivt,tillsammans. Till skillnad från den liberala lyckan, som ofta handlar om att ta en paus, dvs är passiv (t.ex. lyckan i att komma hem från jobbet och sjunka ner i soffan, åka iväg på semester etc), så är den “militanta glädjen” känslan som uppstår när en tillsammans med vänner och kamrater uppnår något tillsammans. Som att ro i hamn en alldeles egen Pride-festival. Gå i Ta natten tillbaka-demonstrationen. Framföra en sång tillsammans med kören. Laga mat ihop. Skapa ihop. Aktivt älska nån av samma kön som en själv och visa det. Den glädjen. Den där glädjen med revolutionär potential som uppstår när en aktivt gör något tillsammans.
Att cykla och promenera i solen(alternativt i sommarnatten). Det är okej om det är för att transportera sig, men då ska det vara utan en massa jox på pakethållaren eller i cykelkorgen isåfall. Och utan att en har bråttom, och det ska vara varmt i luften, ingen blåst. Kanske på väg mot en fest, eller hem från en, eller bara för att en vill gå ut och njuta av vädret.
Hänga med de jag älskar<3 ‘Nough said.
Göteborg <3 Älskar den staden.
Att komma hem till m&p och gå ut i skogen!!!!!!!! Och träffa m&p såklart. Oslagbart.
Acroyoga. Det är så KUUUUUUUUL. Och relaterat till denna punkt: märka hur min kropp med åren blir starkare och smidigare. Är nog i min bästa form någonsin tbh?
Att dansa utomhus på sommaren. På en dagsfest eller på ett rave, eller bara vid en högtalare i en park.
9 saker jag tycker mindre om
2013
Diskriminering, kvinnoförnedring och orättvis behandling. Jag blir så arg.
Schlager och dansmusik. Jag är allergisk mot såna där käcka melodier med obligatoriska tonartshöjningar.
Att tanka. Det tycker jag verkligen inte om. Speciellt inte efter Jet-incidenten för några veckor sedan.
Att vintern ens finns.
Slöseri med tid. Till exempel att bara sitta av en lektion och inte göra någonting. Extremt frustrerande – jag kunde ju ägnat mitt liv åt lite roligare saker än det.
Alla typer av idrottstest. Coopertest, styrketest, beep-test. Hatar. Det. Tur att man inte har idrott längre.
Respektlöshet.
Att tvingas sitta inomhus när solen skiner. Jag vill bara uuuut.
När djur far illa.
2020
Män i trafiken, speciellt de på snabba cyklar eller i skrytiga bilar. Har haft ett orimligt antal duster med sådana. Har t.ex. fått en örfil av en man på cykel (!!!!) som swishade förbi mig och slog mig i farten för att jag råkat cykla upp på fel sida av Göta Älv-bron. Eller han som grep tag om mitt styre och utlöste en panikångestattack. Åh gud. Män i trafiken, skärp er för fan
Folk som pratar om “sex work” och tycker att en är SWERF (sex worker excluding radical feminist) om en är emot legalisering av sexköp. Får ångest bara av tanken (traumatiserad från Reclaim Pride när jag var den enda som inte ville ha med Fuckförbundet som alltså är ett “fackförbund” – lol de driver arbetsköparnas agenda – för “alla som jobbar med erotik” vars viktigaste krav är att avkriminalisera sexköp).
Vintern, jo den gäller fortfarande
Det faktum att Lund saknar natur
……
Lol att jag 2013 skrev “när djur far illa” eftersom jag var köttätare. Some serious cognitive dissonance going on there.
8 bloggar jag läser
2013
Jag läser massor av bloggar. Men några jag tycker lite extra om, är till exempel
Stina-Lee, för hon skriver så himla fint om sin familj och om livet i allmänhet, jordnära och skärpt. Fint.
Michelle Lundin, blir alltid glad när ett inlägg dykt upp på hennes blogg. En gammal parallellklasskompis som jag träffar på då och då, och jag tycker hon skriver så himla roligt om lite allt möjligt, och det är så skönt att läsa en blogg som inte klär allting i glitter och glamour, utan faktiskt berättar ur verkligheten och hur den är. På ett grymt sätt.
Annika Engblom, en till person jag känner. Det är alltid roligt att läsa folk man känners bloggar. Annika uppdaterar inte så ofta, men hon skriver sådär drömlikt och fint, lite som poesi. Och ibland såna där söta texter om sin pojkvän Micke så man blir alldeles sockersjuk.
Niotillfem tittar jag in hos då och då. Det är bland annat därifrån jag fick den här listan. Hon skriver fint, och hon har bott i New York och Paris. Bara det liksom.
Linn Olsson. Kikar in där ibland och är lite avundsjuk. Linn Olsson är alltså en 18-årig tjej som bor här på Tjörn och som blivit hur stor som helst inom hästvärlden och numera även utanför den. Hon har ett eget märke, driver sitt eget företag, håller föreläsningar, modellar, ja det verkar inte finnas stopp för den tjejen. Och hon skriver med en livsgnista som inte går att missa.
Emilbloggen. Det är inte ofta det uppdateras, men gud vad underhållande när det väl händer. Värt ett besök bara för dessa härliga, humoristiska vardagsbetraktelserna fyllda av galna metaforer och liknelser.
Kenzas blogg har jag troget följt år ut och år in. Den är inte lika personlig längre, men är fylld med desto bättre bilder. Den kvinnan är amazing i alla fall.
Gaymasen. En söt liten blogg skriven av en asskön gaykille från Dalarna som gillar sushi, sin pojkvän och pluggar till läkare i Göteborg helt enkelt. Man blir helt kär i hela utseendet på bloggen. Regnbågar och sånt.
2020
Av de bloggar jag följde för sju år sedan, så följer jag fortfarande Kenza och Niotillfem. Niotillfem är en av mina favoritbloggar faktiskt. Skulle nog fortfarande följt de andra om de inte lagt ner, tbh. Annars följer jag även Flora Wiström, som också är en av mina favoritbloggar. Båda de två följer jag mest pga bra boktips. Sandra/Niotillfem är också bra på att leverera kul och gulliga internet-tips. Plus har Sveriges kanske enda på riktigt intressanta drömdagbok, haha. Sen följer jag Hanapee, okej det är också en av mina favoritbloggar. Framförallt har hon tillsammans med Martin min favorit-podd. Och hon avslöjade nyss att hon är gravid vilket jag blev orimligt glad över? Känner henne ju inte. Underbaraclaras följer jag också, för att drömma mig bort till ett hus på landet, husmorsknep, loppis-fynd, baka eget bröd, knypplade bordsdukar och emalj-fat. Började rätt nyligen följa Wilderness/Sara Edström, som är Flora Wiströms kompis som umgås i samma creddiga svåra unga Stockholms-medelklass-hipster-kultur-kretsar. Men det är nog dom jag följer som uppdaterar regelbundet. Många jag följde förr uppdaterar inte så ofta längre. Men jo, jag spanar ju in Spiderchick ibland också. För hon är kul. Det får bli sju bloggar, sry
7 saker jag vill göra i framtiden
2013
Skaffa en katt. Gärna inom en snar framtid.
Plugga på universitetet. Längtar.
Resa en massa! Jag vill se Grand Canyon, pyramiderna, Rom, Venedig, Paris (snart!), Barcelona, Prag, Budapest, Macchu Picchu, Norrland, Stora barriärrevet, Nya Zeeland, Australien, roadtrippa i USA, Hong kong, Japan, Petra, St Petersburg, Normandie, Sicilien, Sydafrika, Kenya, ja jag kan hålla på hur länge som helst.
Skriva en bok.
Skaffa barn. Om ganska många år alltså, men någon gång i framtiden.
Ta dykarcertifikat och dyka.
Hitta ett bra och roligt jobb som jag trivs med.
2020
Kul att jag lyckades med att skaffa katt (mig veterligen har Pierre honom fortfarande), och plugga på universitet (närmar sig sex år nu). Har också besökt Rom, Paris, Barcelona, Prag och “Norrland” (lol). Kan inte säga att jag har samma res-lust som 2013 though. Inget sug alls faktiskt.
Skriva klart min masteruppsats & ta min master-examen <– ska nog gå vägen!
Hitta ett jobb motsvarande vad jag pluggar, som jag trivs med
Flytta till Göteborg i en lägenhet som är MIN där jag kan stanna så länge jag VILL och inreda den på MITT sätt
Sen några år senare skapa ett kollektiv och flytta till landet nånstans max två timmar från Göteborg där vi kan odla, skrota runt i vår trädgård, ha katt och uppfostra barn tillsammans flera vuxna
Om jag och Paulina fortsätter vara ihop skulle jag verkligen känna mig honoured av att få träffa hennes familj och vänner i Belgien
Skaffa barn är fortfarande en framtidsdröm jag har. (:
Vara frisk & kry & aktiv
6 saker jag är rädd för
2013
Att någon av de jag älskar skulle bli sjuk, skada sig allvarligt, eller försvinna från mig.
Oförklarliga saker som händer.
Att misslyckas.
Mörker.
Att råka ut för något hemskt, typ bli våldtagen, få cancer, vara med om en bilolycka…
Att jag eller Pierre slutar älskar varandra.
2020
Tror mina nuvarande rädslor är lite mer verklighetsförankrade, tycker fortfarande att oförklarliga grejer är obehagligt, och misslyckas är ju inge kul, men det är inte direkt något jag är rädd för. Nej, nu är jag rädd för
Klimatförändringarna och vad de gör och kommer göra med oss och med världen
Den växande fascismen, de högerextrema strömningarna som växt de senaste åren i Europa och resten av världen och som blir mer och mer påtagliga
Okej, är fortfarande rädd för att någon jag älskar ska råka illa ut på något sätt.
Att inte lyckas få något jobb, dvs bli arbetslös och inte kunna försörja mig själv
Bli ensam och olycklig
Att jag gör våld på mig själv och mina önskningar (alltså inte bokstavligt som i att vara fysiskt självdestruktiv, utan mer göra våld på sina drömmar och ambitioner till förmån för någon annans t.ex.)
5 platser jag tycker om att vara på
2013
I Pierres famn. Gärna bland en massa kuddar i en mjuk soffa, eller på en fin plats ute någonstans.
Vid Holmevattnet i Spekeröd. Jag älskar den sjön.
I duschen. Älskar att duscha, varmt och länge.
Paris. Nu har jag iförsig aldrig varit där (men i maj så!). Men jag vet att jag kommer älska det.
På en handduk eller i en solstol på en strand en sommardag.
2020
Hade uppenbarligen en väldigt glorifierad bild av Paris 2013? Herregud så speciellt var det ej.
I sängen en helgmorgon, med vetskapen att en inte har någon tid att passa
I vårsolens värmande strålar
I Göteborg på cykel en sommarkväll
Hemma hos m&p i Spekeröd
I mitt kök en fredag- eller lördagkväll lagandes en god middag
4 ord som beskriver mig
2013
Glad, ambitiös (okej nu blev det svårt…), envis… känslosam…?
2020
Glad (jag är faktiskt en i allmänhet ganska glad människa och är sällan ledsen, arg, nedstämd etc. Min default-feeling är oftast glad och har sällan nåt att klaga på tbh).
Effektiv (har att göra med ambitiös, men det är på riktigt mitt andra namn, jag är väldigt bra på att få saker gjort).
Älskande (okej denna rymmer mycket, men jag har faktiskt aldrig blivit heart-broken så jag älskar väldigt starkt och djupt och liksom, orädd(t). Och jag är bra på att visa uppskattning till mina vänner. Och det bor en liten romantiker i mig)
Aktiv (denna är mångtydig, för jag är aktiv politiskt, dvs att jag engagerar mig mycket i många saker, jag är ofta aktiv i samtal och tycker mycket, och jag är aktiv rent fysiskt)
Insåg nu att alla dessa var positiva adjektiv. Skulle ju också kunna skriva negative grejer. Typ som fyrkantig, tids-pessimist deluxe, bossig etc…
3 saker jag ser fram emot
2013
Studenten! Lätt.
Att åka till Paris!!!
Att börja plugga på universitetet!
2020
Okej om det inte vore för corona hade jag skrivit Första maj i Köpenhamn, Skogsfesten och att ta examen. Men inget av det lär väl hända nu. Så det får bli:
Att fira Paulinas födelsedag nästa fredag
Att äta middag, umgås med min familj och bada bastu ikväll
Att lämna in en färdig master-uppsats
2 bra filmer
2013
Hm. Svårt att välja någon av alla tusen man sett. Men Nyckeln till frihet och ju värd sin förstaplats på IMDB, och Clint Eastwoods Gran Torino är svårslagen.
2020
Pride, lätt. Min favoritfilm.Och kanske Call me by your name?
1 bra låt
2013: Den första låten som dök upp i huvudet var Chasing Cars.
2020: Hmmmmm….. Finns ju så otroligt många bra låtar. Svårt att välja. Säger Cumbia sobre el mar med Quantic.
Här på Strawberry Farm ställer de glasen upp-och-nedvända. Alltså med botten upp i skåpet. Vad är grejen med det? Varför gör folk så???? Jag tycker glas ska stå med öppningen uppåt, så det blir cirkulation. Annars stängs ju luft in och det kan lukta unket i glaset när en dricker? Förstår om en använder glasen kanske en gång i halvåret att en ställer dem neråt för att förhindra att damm samlas i. Men då kanske en vill diska dom före ändå, eller…? Fundering såhär i corona-tider.
Jag köpte precis biljetter till Gbgay. Jag och Paulina åker dit imorgon kväll. Ska bli så fint att komma till Spekeröd, saknar skogen SÅ JÄKLA MYCKET. Det blir extra påtagligt när jag varit i Lund en längre tid utan att få vara i skog. Det har verkligen blivit uppenbart för mig av att bo i Skåne, att jag måste leva nära natur?? Alltså inte åkermark, utan natur som i träd. Träd<3<3<3
Ska också bli kul att Paulina får träffa m&p (& kanske O) och att de får träffa henne :))))
One response to “glasen uppochner eller inte?”
Mami
50% av befolkningen tror jag sätter in glas med botten upp i skåpen.
Igår var nog en av mina topp tre prokrastineringsdagar under uppsats-skrivandet. Thesis i kombination med corona gör en plötsligt väldigt kreativ, am I right!? Vi har haft sorgemygg hemma och jag har inte brytt mig om dom mer än att smälla ihjäl dem när de snurrar runt ansiktet men de är ändå väldigt irriterande. Så jag tog mig an mission bli-av-med-sorgemyggorna. Steg 1 var att beställa nematoder, små små små maskar – alltså de syns inte ens – som kommer i en genomskinlig vätska på posten som en blandar med vatten och sen vattnar blommorna med, så käkar de upp sorgemygg-larverna. De dör sen när larverna är uppkäkade, so sad :'( Men vad gör en inte för växterna. Steg 2 var att lokalisera krukorna där myggorna hängde – självklart alla växter som jag inte kan torka ut för då dör de, dvs palettbladen. Sorgemyggor gillar fuktig jord så de brukar inte besvära växter som klarar av lång tid mellan vattning. Men palettblad måste en vattna ofta så där trivs de. Slängde all jord från dessa och sen innan jag planterade i ny jord steriliserade jag först den nya jorden (!). Det gör en genom att baka i långpanna i ugnen, jag körde 200 grader i över en timme med en skål med vatten längst ner. Alla eventuella mygglarver dör! Luktade regnskog i hela lägenheten.
Sen planterade jag om allihop! Passade även på att plantera om lite fler när jag ändå höll på. Tog typ hela eftermiddagen! Nu har jag sett några förskrämda myggor sen igår och smällt dom, men med nematoderna som snart kommer och döda all stora bör problemet vara ur världen snart, hoppas!
Min roomie Julia skojade om att vi borde ta en bild med bildtext “Corona-karantän dag 8” haha. Jag är ju inte i karantän men har tagit social distancing sen förra helgen. Träffar såklart Paulina och hennes roomiesar, och Julia, men folk utöver de har jag bara träffat utomhus på promenader. Endast befunnit mig hos mig eller på Strawberry farm. Mycket märklig stämning. Men för tillfället sitter jag faktiskt på Öresundståget på väg till Annero där jag ska på en cellprovskontroll (fick remiss pga förändringar och det fanns inte tid i Lund) och här på stationen och tåget rullar ju livet på som vanligt (!). Folk i Sverige sitter ju ändå aldrig bredvid varandra.
Om mig
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
För en vecka sedan försvarade jag min uppsats. Mina nära och kära var där. Mamma och pappa, Mim och Popp, Lise och Ronja, Mirela, Paulina. Det var så himla fint. Mamma frågade mig för ett tag sen vad jag önskade mig i examens-present, men att se dem på zoom närvarande på mitt defence, och att de pratade om det efteråt med varann, det var bättre än någon present någonsin. Och Paulina var så gullig, hon var stolt över mig. Och som ni ser kände jag mig mer loved än någonsin, haha.
Och det gick bra också! Fick högsta betyg på min master-uppsats!!!!!!!!!!! Vilket ger mig ett meritvärde på 4,5 (av 5) för hela min masterutbildning, och med högsta betyg på masteruppsatsen är jag kvalificerad för att söka PhD:s. WOHO!
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
För en vecka sedan försvarade jag min uppsats. Mina nära och kära var där. Mamma och pappa, Mim och Popp, Lise och Ronja, Mirela, Paulina. Det var så himla fint. Mamma frågade mig för ett tag sen vad jag önskade mig i examens-present, men att se dem på zoom närvarande på mitt defence, och att de pratade om det efteråt med varann, det var bättre än någon present någonsin. Och Paulina var så gullig, hon var stolt över mig. Och som ni ser kände jag mig mer loved än någonsin, haha.
Och det gick bra också! Fick högsta betyg på min master-uppsats!!!!!!!!!!! Vilket ger mig ett meritvärde på 4,5 (av 5) för hela min masterutbildning, och med högsta betyg på masteruppsatsen är jag kvalificerad för att söka PhD:s. WOHO!
För en vecka sedan försvarade jag min uppsats. Mina nära och kära var där. Mamma och pappa, Mim och Popp, Lise och Ronja, Mirela, Paulina. Det var så himla fint. Mamma frågade mig för ett tag sen vad jag önskade mig i examens-present, men att se dem på zoom närvarande på mitt defence, och att…
Igår (eller egentligen i förrgår, men det officiella hand in-datumet var igår) lämnade jag in min masteruppsats. Den fick titeln “Mitigating climate change, one hamburger at a time” – en titel som funnits med nästan från början. Ganska gött eftersom just att få till en catch:ig men samtidigt talande titel sådär på slutet kan vara rätt svårt.
Såhär såg det ut när jag lämnade in råmanus på min C-uppsats för fyra år sedan:
Till mitt stora förtret har kepsen jag hade där försvunnit, tror den kom bort i flytten. Så synd :(((( men två seger-favorit-i-repris-bilder (utan keps) i web-camen får en väl ändå ta:
(Off-topic men serni hur muskliga mina armar ser ut? Tror jag är i min bästa form någonsin styrkemässigt, tack vare all acroyoga och yoga)
Min uppsats är alltså en analys av hur Max Hamburgare kommunicerar sin klimatkompensation (alltså carbon offsetting) online och i reklamer, samt hur ett urval av deras kunder (92 närmare bestämt) uppfattar den här kommunikationen. Jag tänker göra en “Alice master-uppsats för dummies” nu, eller ja, mer förklara den på ett enkelt sätt och på svenska så att folk som inte läst LUMES förstår (det är ju en hel del koncept och ord som bara existerar inom mitt fält som kan vara svårt att förstå).
För att ge lite bakgrund så har carbon offsetting, dvs klimatkompensation, blivit allt mer populärt bland företag (men även privatpersoner) de senaste åren. Stater har gjort det sedan 90-talet via mekanismer reglerade av FN, men det finns även en parallell marknad som är till just för alla som inte är stater. Carbon offsetting går till så att en aktör som har höga växthusgasutsläpp, i det här fallet Max, kompenserar de här utsläppen genom att köpa carbon credits från något klimatkompensations-projekt ofta i Globala Syd. Logiken bakom detta är klassisk marknadslogik: att istället för att minska utsläpp i Globala Nord, där det är dyrt och krångligt, så kompenserar en detta genom att binda samma mängd koldioxid någon annanstans där det är billigare (dvs Globala Syd). Konkret så brukar det vara trädplanterings-projekt för träd suger ju som bekant upp koldioxid från atmosfären. Resultatet blir netto noll: samma mängd koldioxid som Max släpper ut genom sin produktion sugs upp av träden i Uganda. Det låter ju väldigt bra men carbon offsetting kan kritiseras av många olika anledningar. Exempelvis finns det trädprojekt som haft väldigt koloniala inslag, dvs mark har blivit stulen från lokala bönder. En skulle också kunna kritisera klimatkompensation för att bara tackla symptomen och inte roten till problemen, vilket är koldioxidutsläpp. Det är nämlien viktigt att förstå att koldioxid fortfarande släpps ut: det är inte så att Max’s hamburgare plötsligt resulterar i mindre koldioxidutsläpp bara för att Max kompenserar dem. Nej, utsläppen är fortfarande exakt samma som innan, det är bara det att de betalar för att någon annan skall suga upp den mängden koldioxid de släppt ut. Det är också viktigt att förstå att de carbon credits som säljs är s.k. ex ante, dvs planerad kompensation. Max betalar alltså för att träden i framtiden skall suga upp den koldioxid de släpper ut (träden har alltså inte sugit upp koldioxiden ännu, utan skall göra det inom ett par årtionden).
Det som är annorlunda med Max är då att de inte bara kompenserar för den mängd de släpper ut, utan även för 10 % extra. Därför kallar de sin meny för “klimatpositiv” och att “varje tugga är bra för klimatet” eftersom netto-utsläppen inte bara blir noll, utan negativa: de betalar för att suga upp mer från atmosfären än vad de släppt ut. Det är dock väldigt förenklat, argumenterar jag, att säga att “varje tugga är bra för klimatet”, eftersom hamburgaren som sagt har exakt samma utsläpp som förr. Produktionen av den där hamburgaren, speciellt biff, bidrar fortfarande till klimatförändringar. Enda skillnaden är att Max betalar för att de där utsläppen (och lite till) ska sugas upp i framtiden.
Mina främsta/mest intressanta resultat är tre:
1) Att Max’s koncept “klimatpositivitet”, eller att “varje tugga är bra för klimatet” verkar ha etsat sig fast hos de kunderna jag intervjuade, eftersom en uteslutande majoritet var positiv till Max’s klimatkompensation och sa att Max’s “klimatpositiva” meny är bra för klimatet. Trots den här allmänna positiviteten till Max’s klimatkompensation och “klimatpositiva” meny, så är det dock försvinnande få (bara två) som faktiskt förstod vad det betyder. Många sa att menyn är “bra för klimatet” men ingen visste exakt hur menyn skulle vara bra för klimatet, och vad det är Max gör som gör att de kan säga att menyn är bra för klimatet.
2) Max lägger väldigt mycket ansvar på individen att konsumera hållbart. Ibland på ett väldigt subtilt sätt, t.ex. när Max’s hållbarhetschef säger att Max hjälper kunderna att “slay the monstrosity of climate change” genom att ge dem “climate positive products in their hands”. Det är en målande metafor, men den visar att det är Max’s kunder som ska tackla klimatförändringar, och att Max bara provide:ar dessa kunder med “vapen” i den kampen, dvs “klimatpositiva” produkter. Ibland är det dock smärtsamt tydligt att det är just individer som skall stå på barrikaderna, och inte Max, t.ex. när Kaj Török säger: “So I asked you earlier, who is going to stabilise the climate? Is it you, is it me? No, I think it is the consumers.”. Det här att Max lägger väldigt stort ansvar på individen, samtidigt som de individer jag intervjuade generellt var positiva till Max’s klimatkompensation, tillåter Max att undvika att ta ansvar för att producera mer hållbart (dvs att minska sina utsläpp), eftersom det ändå är kundernas ansvar att konsumera hållbart.
Här ser en Max’s totala växthusgasutsläpp och hur de ökat stadigt.
3) Trots att Max lägger det här ansvaret att stoppa klimatförändringar på individen, så verkar det inte som de intervjuade kunderna själva lägger det ansvaret på sig. Dvs, de identifierade sig inte i så stor utsträckning som ansvarsfulla konsumenter som konsumerar Max’s “klimatpositiva” burgare just för att de är “klimatpositiva” – utan för alla intervjuade var det endast av praktiska skäl de åt på Max. Detta indikerar att s.k. governmentality inte är så starkt just för de här kunderna.
I min slutsats skriver jag att implikationerna av att Max placerar såpass stort ansvar på individen att tackla klimatförändringar genom att konsumera Max’s “klimatpositiva” burgare är två, nämligen att stoppa klimatförändringar skall göras individuellt, och det skall göras genom konsumtion. Detta fångas väldigt bra just i Max’s reklam “Every bite is good for the climate” vilket essentiellt betyder att ju mer burgare en äter desto bättre mår klimatet (vilket alltså är en sanning med modifikation).
Reklam från Max
Jag avslutar med att säga att jag inte tror att företag som Max ens kan vara de främsta klimatkämparna, för deras, liksom alla företags, existensberättigande är ekonomisk vinning och än så länge är det bara en vacker dröm att kunna frikoppla ekonomisk tillväxt från miljöförstöring. Därför tror jag inte heller att EU eller regeringar kan vara det, eftersom de radikala åtgärder som krävs skulle innebära alldeles för stort hot mot tillväxt. Därför tror jag på civilsamhället och att individer bör engagera sig i klimatkampen, inte genom att konsumera Max’s hamburgare men genom kollektiv organisering för att kräva radikal miljöpolitik på en global skala. Det som tillåter att företag har höga utsläpp är ju strukturer byggda på evig tillväxt så per definition krävs stukturell förändring (dvs, inte bara tackla symptomen utan faktiskt roten till problemet). Min sista mening är denna: Along the way, one might grab a burger for lunch, but the struggle to halt climate change should neither start nor end there.
Igår (eller egentligen i förrgår, men det officiella hand in-datumet var igår) lämnade jag in min masteruppsats. Den fick titeln “Mitigating climate change, one hamburger at a time” – en titel som funnits med nästan från början. Ganska gött eftersom just att få till en catch:ig men samtidigt talande titel sådär på slutet kan vara…
Jobbjakten fortsätter, och jag försökte anmäla mig till a-kassa idag (har tack och lov varit med i Akademikernas sedan ca 3 år tillbaka!) men från den 1a juni var för sent från nu så får vänta lite med att anmäla.
Så länge går uppsatsen bra, inlämningen är tisdag den 12e maj och jag känner mig väldigt o-stressad. Hade klart ett fullt utkast inklusive allt för över en vecka sedan och har fått tillbaka feedback på det som jag jobbat med de senaste dagarna, det var inte jättemycket. Diskussionen, som ju är den viktigaste delen, tittade min handledare på ännu en gång och igår jobbade jag med att inkorporera det. Nu är det bara conclusion kvar, som jag gör om nästan helt baserat på den nya feedbacken, men jag har ju lång tid på mig. Men det är verkligen svårt med just abstract och conclusion! En måste vara så on-point, och liksom lite mer “bold” än innan i uppsatsen om ni fattar? Lämna läsaren med en riktning om hur de ska använda informationen de just fått till sig.
Första maj blev ju inte riktigt som vanligt i år, jag satt faktiskt och jobbade hela dagen. Men det kändes okej eftersom det ändå inte var något härjande på gator i år pga coronaskiten. På eftermiddagen hängde jag på India och käkade tacos, och en kamrat frågade om jag var trött på min uppsats ännu? Eftersom han var så trött både på sig själv och sin uppsats där nån gång i maj. Men ärligt talat är jag inte det? Tycker fortfarande det är väldigt kul och spännande! 🙂
Har gjort ett s.k. “careertest” lol, och jag blev “idealist”. Tyckte faktiskt det stämde rätt väl överens? För idealister är det tydligen viktigt att ens jobb stämmer överens med ens värderingar, en vill inte tumma på dem under några omständigheter. Idealister är lösningsfokuserade och har ofta en “hands-on approach to social and environmental issues”. För idealister är det viktigt att jobben har en trevlig arbetskultur med respekt och etik, dvs inte typ som på mammas jobb där de blir betygsatta!? Hualigen. Tycker allt detta stämmer väldigt bra! Skulle inte vilja jobba på ett jobb med den typen av arbetskultur om jag fick välja, och för mig är lön verkligen underställd att det är ett ställe jag kan stolt säga att jag jobbar på. Skulle hellre jobba kommunalt/statligt än på ett företag t.ex., fast allra helst inom civilsamhället förstås 🙂
Styrkorna för en idealist är enligt det här testet är att de får saker gjort, att de “do the right thing” även när folk inte kollar på, att de är ledare och med en naturlig förmåga att få andra att get shit done. Stämmer himla bra, är alltid motorn som får saker gjort i grupparbeten. Svagheter är att eftersom idealister tar sina värderingar väldigt seriöst lämnar det lite utrymme för att tycka olika vilket kan bli tufft med kollegor med andra perspektiv. Dessutom tenderar idealister att ta på sig väldigt mycket vilket leder dem till utmattning. Det första stämmer definitivt bra! Det andra tror jag stämmer bra generellt men kanske inte just på mig (so far iallafall, peppar peppar).
I övrigt står det att eftersom idealister ofta är fokuserade på projekt de brinner för har de ofta sina första ledarpositioner innan de kommer in i arbetsmarknaden, t.ex. som ideellt engagerade. Detta resulterar ofta i en ojämn karriär eftersom de i början ofta jobbar med något orelaterat till sin utbildning eftersom de jobbar med det de är utbildande/brinner för ideellt. Men sedan tar idealister ett stort steg framåt när de finner en arbetsköpare som ser värdet i icke-traditionella ledarskapserfarenheter. Jag hoppas verkligen detta stämmer!!! Då jag har stor ledarskapserfarenhet, framför allt från Reclaim Pride, men också West Pride, Jordens Vänner, Djurens Rätt, Vi Unga etc etc – alla olika organisationer. Vore ju great om arbetsköpare kunde se värdet i det! Jag drog ju för fasen igång en hel jäkla festival helt från scratch, med över 1000 unika besökare, 50 programpunkter, massor av volontärer, och stor nationell publicitet – allt på ideell basis.
Jobbjakten fortsätter, och jag försökte anmäla mig till a-kassa idag (har tack och lov varit med i Akademikernas sedan ca 3 år tillbaka!) men från den 1a juni var för sent från nu så får vänta lite med att anmäla. Så länge går uppsatsen bra, inlämningen är tisdag den 12e maj och jag känner mig…
Hellooo. Nu har jag sedan slutet på februari sökt ca 30 jobb (möjligtvis fler där jag skrev in personligt brev direkt i ansökan)! Om jag fått något? HAHA. Nej. Här är alla jobb jag sökt:
Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej
Klimatexpert /Greenpeace – nej
Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har glömt detta alternativt abrutit rekrytering alternativt struntat i att meddela kandidater som ej blev valda – ansökte fan i februari)
Två-årig forskarutbildning miljövetenskap /Göteborgs Universitet – nej
Forskningsadministratör /Göteborgs Universitet – nej
Hållbarhetsutvecklare /Malmö Universitet – nej
Miljöinspektör /Orust kommun – nej
Miljöstrateg /Helsingborg – still waiting
Administrativ utvecklare /Naturskyddsföreningen – nej
PhD Human Geography /Lunds Universitet – nej
PhD Political Sciences /Lund Universitet – nej
Projektassistent statsvetenskap /Lund Universitet – nej
Forskningsassistent /Lund Universitet – nej
Project coordinator /Göteborgs Universitet – nej
Miljö- och klimatstrateg /Göteborgs Universitet – nej
Projektsamordnare /Högskolan i Borås – nej
Research Assistant climate change and risk /SIPRI – nej
Samhällsstrateg /Lunds kommun – still waiting
Samhällsstrateg /Malmö stad – nej
Sommarjobb “Klimatklivet” /Naturvårdsverket – nej
Kulturstrateg /Malmö stad – nej
Utredare miljöanalys /Trafikverket – nej
Trainee miljösamordnare /Förvaltaren – nej
Utvecklingssamordnare /Lunds kommun – nej
Svenskalärare introduktionsprogrammet /Göteborgs stad – avbruten rekrytering pga corona
Förrättningsassistent /Malmö stad – nej
Trainee ledarskap Samhall /Malmö/Lund – still waiting
Bilförare Gbg – herregud så överkvalificerad för denna tjänst men har jobbpanik ok? – nej
Medlemsrekrytering /Djurens Rätt – nej
Research assistant /GU political sciences – still waiting
Research assistant /KEG Lund University – nej
Hållbarhetsansvarig /Länsförsäkringar Skåne – nej
Projektledare /Sustainergies – nej
Samhällsplanerare /regional utveckling Malmö – still waiting
Verksamhetsutvecklare Bilda – still waiting
PhD: A hundred percent renewables – how many percent sustainable? /Chalmers university – still waiting
Outreach strategist /Digidem Lab – nej (men var en av tre, de valde en annan för att den hade erfarenhet som tjänsteperson på kommun vilket jag saknar)
Research assistant negative emissions /LUCSUS – nej (men Wim valde mellan mig och en annan som fick det pga mer kött på benen kring negative emissions eftersom hon skrev sin uppsats om det)
ICES supporting officer – nej
Sustainability advisor /Position green – still waiting
Processledare, Hållbart resande /Mölndals stad – still waiting
Miljöutredare /Göteborgs stad – still waiting
Miljövärd Bostadsbolaget – still waiting
Timvikarie grundskolan Gbg (ok är desperat) – still waiting
Har en naiv förhoppning om att jag inte ska behöva gå till nåt kneg som jag är överkvalificerad för, inte för att det är fel att jobba i kassan på Ica eller springa i trapport på Posten, utan för att jag redan gjort min fair share av den typen av jobb och har nu gått nästan sex år på universitetet. Nåt ska det väl vara värt!? Eller? Har jag läst alldeles för obskyra utbildningar inom samhällsvetenskap som inte är något värt? I don’t know. Varför pluggade en inte till typ läkare, sjuksköterska eller lärare så att en hade haft en titel nu och garanterat jobb?
Ahja. Många av de jobben jag sökt har jag ju faktiskt inte fått nej påännu, så det finns ju fortfarande en chans. Men atm känns det rätt hopplöst. Känns som jag har sökt så otroligt många jobb utan att få ens en intervju. 🙁
One response to “Jobbjakten”
Mami
Det är ett jobb att söka jobb.
Hellooo. Nu har jag sedan slutet på februari sökt ca 30 jobb (möjligtvis fler där jag skrev in personligt brev direkt i ansökan)! Om jag fått något? HAHA. Nej. Här är alla jobb jag sökt: Spontanansökan /”CANEA Partner Group” – nej Klimatexpert /Greenpeace – nej Executive assistant /50by40 – still waiting (tror ärligt de har…
I söndags trotsade jag, Ronja och Daisy corona och gav oss ut på Hike kring Finjasjön i Hässleholm, vilket en når med 30 minuters tåg från Lund. Det var en del turer fram och tillbaka på exakt vilka som skulle med: kanske har jag symptom ändå? Kanske är det oansvarigt att åka tåg? Kanske måste jag plugga? Etc. Men vi tre var inställda på att åka hela tiden så då blev det så. Prickade ju in världens bästa väder och fick en rejäl vandring på ca 17 km första dagen (var vår kvalificerade gissning utifrån hur kroppen kändes och kartan såg ut) och kanske 12 nästa dag (bedömt från samma kriterier).
Vandringen hade jag läst om i STF:s magasin, jag är ju medlem där numera sedan mina fjällvandringar. Blir faktiskt inspirerad varje gång jag läser den där tidningen och tycker det är värt att vara medlem bara för det. Hade aldrig vetat om vandringen kring Hässleholm annars! Hur som.
Om en går runt sjön västerut så går en igenom “Europas regnskog” vilket kanske är en liten överdrift tbh, men vackert var det. En alsumpskog med spänger eftersom det är som ett träsk ur vilket det växer alar, och beroende på tiden vitsippor, orkidéer och annat. Vi hade vårt första fikastopp där.
Vid denna vackra bäck (eller kanske klassas det som å?) hade vi vilostopp igen!
Den mesta av skogen såg ut såhär, vacker lövskog med vitsippor överallt och knoppar på alla träd. Så otroligt vackert! Kändes som vi var i Ronja Rövardotter-filmen och skulle skrika vårskrik
På det här stället blev det två kropps-formade märken mitt bland vitsipporna när vi hade gått, förlåt </3
Sen kom vi fram till vår lägerplats för natten! De s.k. “vindskydden” (små oisolerade stugor täckta i björnäver, SÅ fina!), som är bokningsbara på Hässleholms kommuns hemsida för 200 kr för hela stugan! 🙂
Var massa vitsippor där också som jag var tvungen att fota
Vi drack lite varm buljong i kvällssolen när vi installerat oss, och graderna snabbt sjönk
Givet att göra upp eld! Fanns gott om torr ved runt om i skogen också
Efter en natt med inte jättemycket sömn (mest för att det var hårt tbh, jag hade packat på mig så mycket kläder att jag inte frös jättemycket förutom på fötterna) blev det morgon igen!
Sen ville Ronja absolut ha en bild på sig + stugan Ronja, gull 🙂 Vi sov i Birk!
Ser härligt ut. Jag gillar också tidningen och blir inspirerad.
I söndags trotsade jag, Ronja och Daisy corona och gav oss ut på Hike kring Finjasjön i Hässleholm, vilket en når med 30 minuters tåg från Lund. Det var en del turer fram och tillbaka på exakt vilka som skulle med: kanske har jag symptom ändå? Kanske är det oansvarigt att åka tåg? Kanske måste…
Det var faktiskt riktigt roligt och var ändå tyyyp som verklighetens spel! Fast mindre hets vid byte – fast mer stress eftersom en hade tidsbegränsade turer. Tog lite tid att lära sig också men när en väl lärt sig funkade det jättebra! Rekommenderar –> https://colonist.io/
Annars då? Jorå jorå. Var i Spekeröd förra helgen och det var un-der-bart. Uppskattade speciellt att hugga ved, lol. Eller ja, klyva ved to be exact, vi använde ju inte yxa utan maskin. Var skönt att liksom göra något fysiskt som fick resultat direkt om ni fattar? Till skillnad från nåt så abstrakt som en masteruppsats menar jag. Och sen var ju Paulina med också vilket var fint. (:
One response to “Settlers corona version”
Mam
Jag får ge det en chans till.
Igår spelade jag settlers med familjen. Online! Det var faktiskt riktigt roligt och var ändå tyyyp som verklighetens spel! Fast mindre hets vid byte – fast mer stress eftersom en hade tidsbegränsade turer. Tog lite tid att lära sig också men när en väl lärt sig funkade det jättebra! Rekommenderar –> https://colonist.io/ Annars då? Jorå…
Ibland går jag tillbaka i mitt blogg-arkiv och kollar månaden jag för tillfället är i, och ser vad jag gjorde den här månaden för 5, 6, 7… osv år sedan. Hittade en lista jag fyllde i i mars 2013, dvs för sju år sedan. Tänkte jag fyller i den igen, och jämför. Haha.
10 saker jag tycker om
2013
Att pussas och kramas med min pojkvän.
Att äntligen träffa en vän som man inte träffat på för länge, och prata igenom allt som hänt sen sist, och skvallra och skratta och fråga om råd och bara njuta av varandras sällskap.
Att det är sommar och man är ledig och solen skiner, himlen är blå och man har all tid i världen att njuta av en perfekt sommardag.
När en riktigt grymt bra låt spelas riktigt grymt högt, och man dansar och sjunger med tillsammans med de människor som betyder mest.
Att dricka en stor cappuccino från Espressohouse, gärna i sällskap av mamma, syster, pojkvän och/eller Sophie. Eller nån annan trevlig människa.
Den där härliga “Jag är fan awesome”-känslan som infinner sig efter en riktigt lång, tuff powerwalk, ett jobbigt träningspass, ett svårt prov eller något annat jobbigt som man klarat av.
Att resa. Resa och uppleva andra länder, människor och kulturer.
Att äta god mat. Jag älskar god mat, och jag älskar att laga god mat (om jag har tid, ett fyllt kylskåp och gärna trevligt sällskap). God mat i sällskap med de man tycker om, det är bannemej en av livets finaste gåvor!
Sommaren, i största allmänhet.
Våren tycker jag om också. När tussilagor och vitsippor dyker upp, uteserveringarna fylls, solen börjar värma igen, långa promenader på vårmjuka grusvägar, kärlek som spirar, den där vackra förväntningen som finns i allas bröst, förväntningen och förhoppningarna. Det är fint.
2020
Sommaren, i största allmänhet. Den har jag kvar.
Våren, indeed. ÄLSKAR våren. Kan inte bestämma om jag gillar sommaren eller våren bäst? Men blir alltid så sentimental om vårarna, blir liksom gripen av förgängligheten som våren representerar, det där underbara som samtidigt är så skört. Synd att corona lite förstör våren 2020……………
Äta god mat, absolut. Den är fortfarande kvar. I kombinationen att laga den! Gärna med ett glas vin i handen en fredag- eller lördag kväll, med en vän eller två vid köksbordet. Tycker om att laga mat till folk, men gör det helst själv, haha. Alternativt tillsammans med mamma! För där behöver jag inte projektleda. Blir så lätt att jag blir projektledare när jag lagar mat med andra, och då gör jag det hellre själv haha. Mitt sätt att visa kärlek också!
Känslan av “militant glädje” (citat från en Brand-artikel jag läste nån gång), i motsats till liberal lycka. Alltså den där glädjen som uppstår när en gör något aktivt,tillsammans. Till skillnad från den liberala lyckan, som ofta handlar om att ta en paus, dvs är passiv (t.ex. lyckan i att komma hem från jobbet och sjunka ner i soffan, åka iväg på semester etc), så är den “militanta glädjen” känslan som uppstår när en tillsammans med vänner och kamrater uppnår något tillsammans. Som att ro i hamn en alldeles egen Pride-festival. Gå i Ta natten tillbaka-demonstrationen. Framföra en sång tillsammans med kören. Laga mat ihop. Skapa ihop. Aktivt älska nån av samma kön som en själv och visa det. Den glädjen. Den där glädjen med revolutionär potential som uppstår när en aktivt gör något tillsammans.
Att cykla och promenera i solen(alternativt i sommarnatten). Det är okej om det är för att transportera sig, men då ska det vara utan en massa jox på pakethållaren eller i cykelkorgen isåfall. Och utan att en har bråttom, och det ska vara varmt i luften, ingen blåst. Kanske på väg mot en fest, eller hem från en, eller bara för att en vill gå ut och njuta av vädret.
Hänga med de jag älskar<3 ‘Nough said.
Göteborg <3 Älskar den staden.
Att komma hem till m&p och gå ut i skogen!!!!!!!! Och träffa m&p såklart. Oslagbart.
Acroyoga. Det är så KUUUUUUUUL. Och relaterat till denna punkt: märka hur min kropp med åren blir starkare och smidigare. Är nog i min bästa form någonsin tbh?
Att dansa utomhus på sommaren. På en dagsfest eller på ett rave, eller bara vid en högtalare i en park.
9 saker jag tycker mindre om
2013
Diskriminering, kvinnoförnedring och orättvis behandling. Jag blir så arg.
Schlager och dansmusik. Jag är allergisk mot såna där käcka melodier med obligatoriska tonartshöjningar.
Att tanka. Det tycker jag verkligen inte om. Speciellt inte efter Jet-incidenten för några veckor sedan.
Att vintern ens finns.
Slöseri med tid. Till exempel att bara sitta av en lektion och inte göra någonting. Extremt frustrerande – jag kunde ju ägnat mitt liv åt lite roligare saker än det.
Alla typer av idrottstest. Coopertest, styrketest, beep-test. Hatar. Det. Tur att man inte har idrott längre.
Respektlöshet.
Att tvingas sitta inomhus när solen skiner. Jag vill bara uuuut.
När djur far illa.
2020
Män i trafiken, speciellt de på snabba cyklar eller i skrytiga bilar. Har haft ett orimligt antal duster med sådana. Har t.ex. fått en örfil av en man på cykel (!!!!) som swishade förbi mig och slog mig i farten för att jag råkat cykla upp på fel sida av Göta Älv-bron. Eller han som grep tag om mitt styre och utlöste en panikångestattack. Åh gud. Män i trafiken, skärp er för fan
Folk som pratar om “sex work” och tycker att en är SWERF (sex worker excluding radical feminist) om en är emot legalisering av sexköp. Får ångest bara av tanken (traumatiserad från Reclaim Pride när jag var den enda som inte ville ha med Fuckförbundet som alltså är ett “fackförbund” – lol de driver arbetsköparnas agenda – för “alla som jobbar med erotik” vars viktigaste krav är att avkriminalisera sexköp).
Vintern, jo den gäller fortfarande
Det faktum att Lund saknar natur
……
Lol att jag 2013 skrev “när djur far illa” eftersom jag var köttätare. Some serious cognitive dissonance going on there.
8 bloggar jag läser
2013
Jag läser massor av bloggar. Men några jag tycker lite extra om, är till exempel
Stina-Lee, för hon skriver så himla fint om sin familj och om livet i allmänhet, jordnära och skärpt. Fint.
Michelle Lundin, blir alltid glad när ett inlägg dykt upp på hennes blogg. En gammal parallellklasskompis som jag träffar på då och då, och jag tycker hon skriver så himla roligt om lite allt möjligt, och det är så skönt att läsa en blogg som inte klär allting i glitter och glamour, utan faktiskt berättar ur verkligheten och hur den är. På ett grymt sätt.
Annika Engblom, en till person jag känner. Det är alltid roligt att läsa folk man känners bloggar. Annika uppdaterar inte så ofta, men hon skriver sådär drömlikt och fint, lite som poesi. Och ibland såna där söta texter om sin pojkvän Micke så man blir alldeles sockersjuk.
Niotillfem tittar jag in hos då och då. Det är bland annat därifrån jag fick den här listan. Hon skriver fint, och hon har bott i New York och Paris. Bara det liksom.
Linn Olsson. Kikar in där ibland och är lite avundsjuk. Linn Olsson är alltså en 18-årig tjej som bor här på Tjörn och som blivit hur stor som helst inom hästvärlden och numera även utanför den. Hon har ett eget märke, driver sitt eget företag, håller föreläsningar, modellar, ja det verkar inte finnas stopp för den tjejen. Och hon skriver med en livsgnista som inte går att missa.
Emilbloggen. Det är inte ofta det uppdateras, men gud vad underhållande när det väl händer. Värt ett besök bara för dessa härliga, humoristiska vardagsbetraktelserna fyllda av galna metaforer och liknelser.
Kenzas blogg har jag troget följt år ut och år in. Den är inte lika personlig längre, men är fylld med desto bättre bilder. Den kvinnan är amazing i alla fall.
Gaymasen. En söt liten blogg skriven av en asskön gaykille från Dalarna som gillar sushi, sin pojkvän och pluggar till läkare i Göteborg helt enkelt. Man blir helt kär i hela utseendet på bloggen. Regnbågar och sånt.
2020
Av de bloggar jag följde för sju år sedan, så följer jag fortfarande Kenza och Niotillfem. Niotillfem är en av mina favoritbloggar faktiskt. Skulle nog fortfarande följt de andra om de inte lagt ner, tbh. Annars följer jag även Flora Wiström, som också är en av mina favoritbloggar. Båda de två följer jag mest pga bra boktips. Sandra/Niotillfem är också bra på att leverera kul och gulliga internet-tips. Plus har Sveriges kanske enda på riktigt intressanta drömdagbok, haha. Sen följer jag Hanapee, okej det är också en av mina favoritbloggar. Framförallt har hon tillsammans med Martin min favorit-podd. Och hon avslöjade nyss att hon är gravid vilket jag blev orimligt glad över? Känner henne ju inte. Underbaraclaras följer jag också, för att drömma mig bort till ett hus på landet, husmorsknep, loppis-fynd, baka eget bröd, knypplade bordsdukar och emalj-fat. Började rätt nyligen följa Wilderness/Sara Edström, som är Flora Wiströms kompis som umgås i samma creddiga svåra unga Stockholms-medelklass-hipster-kultur-kretsar. Men det är nog dom jag följer som uppdaterar regelbundet. Många jag följde förr uppdaterar inte så ofta längre. Men jo, jag spanar ju in Spiderchick ibland också. För hon är kul. Det får bli sju bloggar, sry
7 saker jag vill göra i framtiden
2013
Skaffa en katt. Gärna inom en snar framtid.
Plugga på universitetet. Längtar.
Resa en massa! Jag vill se Grand Canyon, pyramiderna, Rom, Venedig, Paris (snart!), Barcelona, Prag, Budapest, Macchu Picchu, Norrland, Stora barriärrevet, Nya Zeeland, Australien, roadtrippa i USA, Hong kong, Japan, Petra, St Petersburg, Normandie, Sicilien, Sydafrika, Kenya, ja jag kan hålla på hur länge som helst.
Skriva en bok.
Skaffa barn. Om ganska många år alltså, men någon gång i framtiden.
Ta dykarcertifikat och dyka.
Hitta ett bra och roligt jobb som jag trivs med.
2020
Kul att jag lyckades med att skaffa katt (mig veterligen har Pierre honom fortfarande), och plugga på universitet (närmar sig sex år nu). Har också besökt Rom, Paris, Barcelona, Prag och “Norrland” (lol). Kan inte säga att jag har samma res-lust som 2013 though. Inget sug alls faktiskt.
Skriva klart min masteruppsats & ta min master-examen <– ska nog gå vägen!
Hitta ett jobb motsvarande vad jag pluggar, som jag trivs med
Flytta till Göteborg i en lägenhet som är MIN där jag kan stanna så länge jag VILL och inreda den på MITT sätt
Sen några år senare skapa ett kollektiv och flytta till landet nånstans max två timmar från Göteborg där vi kan odla, skrota runt i vår trädgård, ha katt och uppfostra barn tillsammans flera vuxna
Om jag och Paulina fortsätter vara ihop skulle jag verkligen känna mig honoured av att få träffa hennes familj och vänner i Belgien
Skaffa barn är fortfarande en framtidsdröm jag har. (:
Vara frisk & kry & aktiv
6 saker jag är rädd för
2013
Att någon av de jag älskar skulle bli sjuk, skada sig allvarligt, eller försvinna från mig.
Oförklarliga saker som händer.
Att misslyckas.
Mörker.
Att råka ut för något hemskt, typ bli våldtagen, få cancer, vara med om en bilolycka…
Att jag eller Pierre slutar älskar varandra.
2020
Tror mina nuvarande rädslor är lite mer verklighetsförankrade, tycker fortfarande att oförklarliga grejer är obehagligt, och misslyckas är ju inge kul, men det är inte direkt något jag är rädd för. Nej, nu är jag rädd för
Klimatförändringarna och vad de gör och kommer göra med oss och med världen
Den växande fascismen, de högerextrema strömningarna som växt de senaste åren i Europa och resten av världen och som blir mer och mer påtagliga
Okej, är fortfarande rädd för att någon jag älskar ska råka illa ut på något sätt.
Att inte lyckas få något jobb, dvs bli arbetslös och inte kunna försörja mig själv
Bli ensam och olycklig
Att jag gör våld på mig själv och mina önskningar (alltså inte bokstavligt som i att vara fysiskt självdestruktiv, utan mer göra våld på sina drömmar och ambitioner till förmån för någon annans t.ex.)
5 platser jag tycker om att vara på
2013
I Pierres famn. Gärna bland en massa kuddar i en mjuk soffa, eller på en fin plats ute någonstans.
Vid Holmevattnet i Spekeröd. Jag älskar den sjön.
I duschen. Älskar att duscha, varmt och länge.
Paris. Nu har jag iförsig aldrig varit där (men i maj så!). Men jag vet att jag kommer älska det.
På en handduk eller i en solstol på en strand en sommardag.
2020
Hade uppenbarligen en väldigt glorifierad bild av Paris 2013? Herregud så speciellt var det ej.
I sängen en helgmorgon, med vetskapen att en inte har någon tid att passa
I vårsolens värmande strålar
I Göteborg på cykel en sommarkväll
Hemma hos m&p i Spekeröd
I mitt kök en fredag- eller lördagkväll lagandes en god middag
4 ord som beskriver mig
2013
Glad, ambitiös (okej nu blev det svårt…), envis… känslosam…?
2020
Glad (jag är faktiskt en i allmänhet ganska glad människa och är sällan ledsen, arg, nedstämd etc. Min default-feeling är oftast glad och har sällan nåt att klaga på tbh).
Effektiv (har att göra med ambitiös, men det är på riktigt mitt andra namn, jag är väldigt bra på att få saker gjort).
Älskande (okej denna rymmer mycket, men jag har faktiskt aldrig blivit heart-broken så jag älskar väldigt starkt och djupt och liksom, orädd(t). Och jag är bra på att visa uppskattning till mina vänner. Och det bor en liten romantiker i mig)
Aktiv (denna är mångtydig, för jag är aktiv politiskt, dvs att jag engagerar mig mycket i många saker, jag är ofta aktiv i samtal och tycker mycket, och jag är aktiv rent fysiskt)
Insåg nu att alla dessa var positiva adjektiv. Skulle ju också kunna skriva negative grejer. Typ som fyrkantig, tids-pessimist deluxe, bossig etc…
3 saker jag ser fram emot
2013
Studenten! Lätt.
Att åka till Paris!!!
Att börja plugga på universitetet!
2020
Okej om det inte vore för corona hade jag skrivit Första maj i Köpenhamn, Skogsfesten och att ta examen. Men inget av det lär väl hända nu. Så det får bli:
Att fira Paulinas födelsedag nästa fredag
Att äta middag, umgås med min familj och bada bastu ikväll
Att lämna in en färdig master-uppsats
2 bra filmer
2013
Hm. Svårt att välja någon av alla tusen man sett. Men Nyckeln till frihet och ju värd sin förstaplats på IMDB, och Clint Eastwoods Gran Torino är svårslagen.
2020
Pride, lätt. Min favoritfilm.Och kanske Call me by your name?
1 bra låt
2013: Den första låten som dök upp i huvudet var Chasing Cars.
2020: Hmmmmm….. Finns ju så otroligt många bra låtar. Svårt att välja. Säger Cumbia sobre el mar med Quantic.
//ALiCE med ICE
One response to “En sju år gammal lista”
Mami
Kul grej att jämföra.
Ibland går jag tillbaka i mitt blogg-arkiv och kollar månaden jag för tillfället är i, och ser vad jag gjorde den här månaden för 5, 6, 7… osv år sedan. Hittade en lista jag fyllde i i mars 2013, dvs för sju år sedan. Tänkte jag fyller i den igen, och jämför. Haha. 10 saker…
Här på Strawberry Farm ställer de glasen upp-och-nedvända. Alltså med botten upp i skåpet. Vad är grejen med det? Varför gör folk så???? Jag tycker glas ska stå med öppningen uppåt, så det blir cirkulation. Annars stängs ju luft in och det kan lukta unket i glaset när en dricker? Förstår om en använder glasen kanske en gång i halvåret att en ställer dem neråt för att förhindra att damm samlas i. Men då kanske en vill diska dom före ändå, eller…? Fundering såhär i corona-tider.
Jag köpte precis biljetter till Gbgay. Jag och Paulina åker dit imorgon kväll. Ska bli så fint att komma till Spekeröd, saknar skogen SÅ JÄKLA MYCKET. Det blir extra påtagligt när jag varit i Lund en längre tid utan att få vara i skog. Det har verkligen blivit uppenbart för mig av att bo i Skåne, att jag måste leva nära natur?? Alltså inte åkermark, utan natur som i träd. Träd<3<3<3
Ska också bli kul att Paulina får träffa m&p (& kanske O) och att de får träffa henne :))))
One response to “glasen uppochner eller inte?”
Mami
50% av befolkningen tror jag sätter in glas med botten upp i skåpen.
Här på Strawberry Farm ställer de glasen upp-och-nedvända. Alltså med botten upp i skåpet. Vad är grejen med det? Varför gör folk så???? Jag tycker glas ska stå med öppningen uppåt, så det blir cirkulation. Annars stängs ju luft in och det kan lukta unket i glaset när en dricker? Förstår om en använder glasen…
Igår var nog en av mina topp tre prokrastineringsdagar under uppsats-skrivandet. Thesis i kombination med corona gör en plötsligt väldigt kreativ, am I right!? Vi har haft sorgemygg hemma och jag har inte brytt mig om dom mer än att smälla ihjäl dem när de snurrar runt ansiktet men de är ändå väldigt irriterande. Så jag tog mig an mission bli-av-med-sorgemyggorna. Steg 1 var att beställa nematoder, små små små maskar – alltså de syns inte ens – som kommer i en genomskinlig vätska på posten som en blandar med vatten och sen vattnar blommorna med, så käkar de upp sorgemygg-larverna. De dör sen när larverna är uppkäkade, so sad :'( Men vad gör en inte för växterna. Steg 2 var att lokalisera krukorna där myggorna hängde – självklart alla växter som jag inte kan torka ut för då dör de, dvs palettbladen. Sorgemyggor gillar fuktig jord så de brukar inte besvära växter som klarar av lång tid mellan vattning. Men palettblad måste en vattna ofta så där trivs de. Slängde all jord från dessa och sen innan jag planterade i ny jord steriliserade jag först den nya jorden (!). Det gör en genom att baka i långpanna i ugnen, jag körde 200 grader i över en timme med en skål med vatten längst ner. Alla eventuella mygglarver dör! Luktade regnskog i hela lägenheten.
Sen planterade jag om allihop! Passade även på att plantera om lite fler när jag ändå höll på. Tog typ hela eftermiddagen! Nu har jag sett några förskrämda myggor sen igår och smällt dom, men med nematoderna som snart kommer och döda all stora bör problemet vara ur världen snart, hoppas!
Min roomie Julia skojade om att vi borde ta en bild med bildtext “Corona-karantän dag 8” haha. Jag är ju inte i karantän men har tagit social distancing sen förra helgen. Träffar såklart Paulina och hennes roomiesar, och Julia, men folk utöver de har jag bara träffat utomhus på promenader. Endast befunnit mig hos mig eller på Strawberry farm. Mycket märklig stämning. Men för tillfället sitter jag faktiskt på Öresundståget på väg till Annero där jag ska på en cellprovskontroll (fick remiss pga förändringar och det fanns inte tid i Lund) och här på stationen och tåget rullar ju livet på som vanligt (!). Folk i Sverige sitter ju ändå aldrig bredvid varandra.
Igår var nog en av mina topp tre prokrastineringsdagar under uppsats-skrivandet. Thesis i kombination med corona gör en plötsligt väldigt kreativ, am I right!? Vi har haft sorgemygg hemma och jag har inte brytt mig om dom mer än att smälla ihjäl dem när de snurrar runt ansiktet men de är ändå väldigt irriterande. Så…
One response to “Thesis defence love”
<3 <3 <3