Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Category: 2. Kultur


    Mys-söndag i Majorna

    Här hänger vi och dricker kaffe och äter chokladbollar. Jag läser lite kurslitteratur, surfar runt. Alldeles strax skall vi bege oss till Göteborgsoperan för att se baletten Iconoclasm. Ser mycket fram emot det. Igår var vi och ett gäng andra härliga människor vid Delsjön och grillade korv och lekte lekar hela eftermiddagen. Så himla härligt och mysigt. Härligt att cykla hem genom stan; rulla nästan hela vägen från Delsjö-området till Korsvägen, via Heden, över Södra Vägen och Avenyn och hela Vasagatan, Övre Husargatan, via Linnéplatsen och Plikta i Slottskogen och sedan via Mariaplan hem till Anti där vi spelade spel resten av kvällen. Surrealistiskt att väja för personer på pickalurven på väg till någon krog kring Avenyn, när vi kom där cyklandes i friluftskläder, röda om kinderna och med en doft av grillad (soja)korv, rök och eld efter oss. Så himla härligt. Skall visa er bilder från dagen när jag får tid!

    Nu är det dags att gå. Ska bli så kul att gå på Operan igen, var förra våren sist! Vi hörs



  • Category: 2. Kultur


    Særr, har du hooket med den føkkboyen? Kødder du med meg?

    Älskarrrr serien Skam. Om ni inte sett den in och titta direkt. Har plöjt de två första säsongerna som finns ute på SVT play med svensk text (det är en norsk serie) på ett par dagar. Men den är så bra? Helt særr ass! Jeg kødder ikke! Kanske inte så mycket igenkänning på överklassen typ alla i serien verkar tillhöra, men desto mer igenkänning i systraskapet, 17-årsosäkerheten, den första kärleken, letandet efter fest, gymnasiet, studenttider, føkkboys, de coola kidsen i trean när en själv gick i ettan, hur en formulerar sms på bästa sätt, osv osv. Det är så sjukt bra skådespeleri alltså? En otroligt välgjord serie, och relativt representativ (kanske inte i ekonomisk klass dårå men våra norska granner är väl alla rika as fuuuck) och jag önskar den kommit ut när jag själv var 16-17. Så bra. Totally recommending. Karaktärerna har till och med egna instagram-konton, visst är det sykt? Okej, ska sluta prata norska nu. Men det känns som jag lärt mig lite norska av att streckkolla denna serie? Jeg kødder ikke! De säger “kødder” typ hela tiden, det betyder typ “skoja”. Kanske måste se de resterande två säsongerna på NRK play utan svensk text pga så spännande och bra. Men vill ju samtidigt fatta allt de säger och jag är så dålig på norska? Dagens i-landsproblem.

    Image result for skam

    //ALiCE med ICE


    One response to “Særr, har du hooket med den føkkboyen? Kødder du med meg?”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Jag har sett ett avsnitt..ska se mer under julen, men behöver byta ip adress för att kunna se när jagnärnutomlands….


  • Category: 2. Kultur


    Teater och fooled pork

    Igår var jag och Sebbe och såg Backa teater:s uppsättning av The Misfits. Den var bra! Något spretig och lite svårt att hänga med men absolut sevärd. Gillade speciellt slutet. Förra veckan var vi även och såg Gruppen köper sig fri på Folkteatern som jag också gillade väldigt mycket. Kul med teater!! Och så är det ändå såpass billigt? Ofta billigare än att gå på bio med ungdoms/student-priser. (!)

    Var on fleek igår. Tog massor av selfies pga detta. Och ljuset:

    14608050_1451289568218092_1177322149_n

    Kan passa på att visa en gölli bild på Sebbe också. Söt person i morgonsolljus! Tog den på morgonen häromdagen pga ljuset var så fint i hans hår!?

    14627774_1451289598218089_1230340346_n

    Annars då? Ikväll ska vi laga världens godaste middag. Kom nyss hem från handlingen och jag måste typ börja redan nu. Det skall bli fooled pork (dvs en vegansk variant av pulled pork, där en använder omogen jackfruit vars konsistens blir trådig). Jackfruiten skall marineras i hemkokad bbq-sås, så den skall göras, sen skall vi göra coleslaw och för den skall jag göra hemmagjord veganska majonnäs. Skall också göra picklad rödlök, och hembakat pita-bröd. Ja ni hör ju. Kommer bli så himla gott. Men mycket jobb som sagt. Blir kul, älskar att laga mat! Om det blir bra bilder lägger jag upp alla recept här 🙂 Pussssssssss och god helg

    //ALiCE med ICE



  • Category: 2. Kultur


    Bokmässan och en kärleksförklaring till Majorna

    Har hängt på Bokmässan i två dagar nu som ambassadör för Kvinna till kvinna. Kul men uttröttande. Det är så jääääkla mycket folk där, och varmt och trångt och mycket ljud och intryck. Men kul att kändis-spotta och köpa fina böcker till mäss-pris. Jag köpte Sandra Beijers nya Allt som blir kvar, Liv Strömqvists nya seriealbum Uppgång och fall och en annan bra serietecknares bok, men tänkte jag skulle lämna exakt vem och vilken bok osagt eftersom jag tänkte det skulle bli en present och presentmottagaren läser eventuellt här. Fick i alla fall alla tre signerade av respektive författare så det var ju kul!!! Hann även med en bild med Sandra Beijer a.k.a. Niotillfem, en av mina favvo-bloggare.

    14364768_1437424142937968_3373864732626545372_n

    Autograf från Liv Strömqvist i hennes bok Uppgång och fall som jag precis börjat bläddra i. Hon är så queeeeeeen och hennes serier är så braaaaa.

    p1090856

    Kändis-spottade även Gudrun Schyman (vi sa hej till varandra waaah) (obs har redan en gammal bild med henne <— länk), Birgitta Olsson (L), Jan Guillou, Jessica Gedin, Lilla Berlin-Ellen Ekman, Alexandra Pascalidou m.fl. Fast mest hängde jag med Kvinna till kvinna då. Så här såg det ut i vår monter:

    rsz_skarmbild_fran_2016-09-24_194412

    Det var dock väldigt skönt när jag kom ut från Bokmässan. Eller snarare när jag kom in i Majorna. Efter att ha varit på en folkfylld Svenska Mässan med dålig luft och mycket ljud och intryck, sedan en sväng på Beyond Retros megarea som också var proppfull av folk, var jag så trött på folk; zick-zackade ut från centrum med cykeln och kunde inte andas fritt förrän vid Majvallen. Typ i alla fall. Men alltså, här kommer en kärleksförklaring till Majorna: åååååh vad jag älskar att bo här!!!!!!!! Älskar att slippa ifrån centrum och komma ut en bit från affärerna, folket, restaurangerna, barerna och istället omges av lite mer natur och vattnet och mysiga Majorna-gator och landshövdingehus. Nu kommer alla born and raised Majorna-bor himla med ögonen åt mig i icke-egenskap av forever Majorna-bo men ahja det skiter jag i. Majorna är bäst iaf. Slut på kärleksförklaring. Innan jag slutar skall jag bara visa min übergoda middag för en.

    p1090852

    p1090854

    Rotfrukter i ugn (alltihop dumpstrat!) med sojakorv, sallad, groddade alfalfa-frön och en kall vitlöks- och chilidressing baserad på Oatleys havre fraiche. Och ett glas rött på det. Lyxxx. Avnjöts tillsammans med Uppgång och fall. Mhm.

    p1090855

    Nu väntar jag på att Matilda skall komma hit så ska vi snacka skit och ha det trevligt. Bra lördag. Pusssss

    //ALiCE med ICE


    One response to “Bokmässan och en kärleksförklaring till Majorna”

    1. Mami Avatar
      Mami

      …hmmm…det är ändå 3 månader kvar tillmjul…


  • Category: 2. Kultur


    The get down

    Har börjat kolla på en ny serie från Netflix. Först började jag kolla på Stranger things som också är en av Netflix’s nya serier, men hann kolla i fem minuter innan jag insåg att näe, jag kan inte kolla på det här själv för jag kommer bli alldeles för uppskrämd, haha. Får vänta tills Seb kommer hem så kan vi kolla tillsammans. Började istället kolla på The get down, och jag gillar det verkligen!

    Bildresultat för the get down gif

    Den utspelar sig 1977 i Bronx, New York, där byggnader står tomma, landlords betalar kriminella gäng för att bränna upp dem och få ut försäkringspengarna, olika gäng driver drogkarteller, sommaren är den hetaste sommaren någonsin, och de svarta och bruna ungdomarna med latinamerikanska och afrikanska rötter drömmer sig över till andra sidan, Manhattan, dit den enda connection:en är tåget. Serien är regisserad av Baz Luhrmann som också regisserat tex Moulin Rouge och The Great Gatsby, och det syns! Mycket färgstarkt, spektakulärt, musik all over the place. I like it.

    Bildresultat för the get down gif

    Det handlar om Ezekiel (godingen med blå tröja längst till höger i gif:en ovan) som är mycket talented with them words, och hur han och den aspirerande DJ:en Shaolin “Shao” Fantastic (med röd tröja längst till vänster i gif:en ovan) träffar varandra och inser att tillsammans kan de bli något stort. De måste bara få in cash, och Shao måste lära sig DJ:a. Och här snackar vi DJ:ing på riktigt; vända vinyl-skivor, ha två skivor på samtidigt där den ena är nutid och den andra framtid, räkna ut exakt matematiskt när en skall börja om den ena skivan för att få samma beat, osv. För det är nämligen där och då, i 70-talets Bronx, som nutidens hip hop växer fram: talangfulla DJ:s använder disco-dängornas grunder men jobbar med matematik och noga uträknade skivbyten med att hoppar över sången (“det tråkiga”) och skapa föregångaren till dagens hip hop-beats.

    Bildresultat för the get down gif

    Samtidigt som hip hopen föds, håller discon på att dö ut, men Ezekiel:s “girl” Mylene drömmer om att bli just den nya discodrottningen.

    Bildresultat för the get down gif

    Mylene har en extremt religiös familj som inte vill tillåta henne att fullfölja sina drömmar om att sjunga disco, och samtidigt stöter hon bort Ezekiel eftersom hon vill ge sitt hjärta åt en “man med ambitioner”, inte någon som kommer stanna i the Bronx forever, och som inte vågar utnyttja sin talang.

    Bildresultat för the get down gif

    Samtidigt som Mylene ägnar sig åt sin sång och Ezekiel, Shao och resten av “Fantastic four plus one” jobbar med sitt projekt The get down; en hemlig hip hop underground-klubb någonstans i Bronx ruiner; finns sidospår, och hela serien känns som en ständig kritik av både dåtidens och dagens orättvisa samhälle med klassklyftor, segregering och rasism.

    Bildresultat för the get down gif

    Mycket uppfriskande med en serie där alla personer är svarta eller bruna; en tydlig blink åt Black lives matter-rörelsen, och roligt hur hela serien osar 70-tal. Värt att se bara för 70-talsestetiken och -musiken.

    Bildresultat för the get down gifBildresultat för the get down gif
    Bildresultat för the get down gifBildresultat för the get down gif

    Rekommenderar denna serie! Har bara sett tre avsnitt än så länge, men jag gillar hur allvarligt blandas med roligt, hur Bronx-romantiken med takhäng och underground-fester blandas med Bronx-misären med råhet, bränder, droger och kriminalitet, hur disco blandas med hiphop och hur hela serien känns fräsch och nyskapande. Black lives matter, som sagt.

    Bildresultat för the get down gif

    Avslutar med att citera ett poem som Ezekiel läser upp ungefär tjugo minuter in i första avsnittet. Tillåt mig att gråta lite. Tänk er detta till ett melankoliskt, tungt men ändå melodiskt hip hop-beat.

    Boom, then crash, the shattering of glass
    I dived to the floor, busted my ass
    “What the hell was that?” was all that I said
    Then I see the pool of blood, then I see my moms was dead
    No emotion in the commotion, I wasn’t even sad, even when I learned that the bullet was meant for my dad
    Vietnam made pops crazy he was already half-dead so why couldn’t that have been him that they shot in the head?
    All the news that fits the print, Mama’s death went unreported, not a whiff, word or hint
    “They don’t care about us niggas” is how my pops explained it
    But I didn’t know I was a nigga until my dad proclaimed it
    Six months later my pops was dead, too, drug-related shots fired, his skin turned cold blue
    On the news that night the president’s wife got a new hairdo, the news guy said “I like it. How about you?”
    No word about my pops in the Post or on CBS, why was that, you ask? Take a fucking guess
    And yeah, why is that? is what politicians should be asking, but who’s got time for questions when y’all skiing up on Aspen? Bronx get gunshots to the head and all ya’ll swerving us is Aspirin
    My mama was so lovely she would have made your head spin, level the playing field and y’all would see who would really win, and yeah, I got anger. But I don’t let it take me down, because my mama taught me better, and she holds me up when I fall down
    Rest in peace, moms, don’t worry about your son
    Someday I’ll make you proud because yeah, I am the one.

    Och PS. Alla skådespelare är dessutom så jävla snygga. Just sayin.

    //ALiCE med ICE

     



  • Category: 2. Kultur


    Har läst (klart) lite böcker igen

    Har läst lite till. Så här kommer en liten sammanfattning av mina tre senaste böcker.

    Konsten att höra hjärtslag – Jan-Philipp Sendker (2014)

    Bildresultat för konsten att höra hjärtslag

    Alltså den här boken… hade hört så gott om den, den hade fått många fina recensioner på sina ställen, och Popp tyckte den var fin även om den var lättläst. Men jag kan ärligt talat inte fatta varför den fått så bra kritik? Alltså jag tyckte verkligen den var jättedålig. Varför den tog flera månader att läsa ut (började typ i maj…). Platt, alldeles för idyllisk, extremt o-djupt och simpelt språk, det kändes som ett barn skrivit den. Störde mig hela tiden på det grunda språket, den platta sago-storyn som kändes fantasilös och dessutom dåligt genusperspektiv på det. Kort och gott: rekommenderar ej.

    Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri (2015)

    Bildresultat för allt jag inte minns

    Den här boken, tho. Två av mina favoritbloggare (Flora Wiström och Sandra Beijer) hade båda läst den här boken och gett den mycket fina betyg, och jag litar på deras boksmak pga de läser alltid så bra böcker. Hassen-Khemiri är alltså han som också skrev Ett öga rött som jag dock inte läst, men denna alltså!

    Jag tror jag har träffat henne eller alltså jag vet inte men shit allts å shet alltså det var så jävla jag vet inte jävlar alltså shit phew vänta lite jag ska berätta jag måste bara lugna mig lite men shit alltså shit!!!!!!!!”

    En mycket speciell och läsvärd bok om kärlek. Speciell för att den inte förrän på slutet berättas ur huvudpersonens synvinkel, utan hela storyn berättas genom hans närmsta vänner, flickvän, familj mm; brottsstycken som så småningom vävs ihop till en förklaring till varför det blev som det blev. Träffsäkert språk on point, kändes fräscht men samtidigt inte konstlat, bra story, fängslande, gripande, vackert. Rekommenderar!

    Jonas Hassen Khemiri - Allt jag inte minns.
    (Bild lånad från Sandra Beijer/Niotillfem)

    Britt-Marie var här – Fredrik Backman (2014)

    Bildresultat för britt-marie var här

    Jaha, och så har jag läst den här knäppa boken också. Som jag aldrig annars skulle valt att läsa självmant, men i brist på annat började jag läsa den på Phu Quoc i februari (!). Hade hört både Klara, Sebbe och Hedvig skratta högt åt den när de läste, och som sagt i brist på annat började jag också. Men jag satte hela tiden skrattet i halsen pga så sorglig story bakom det roliga språket. Orkade aldrig läsa klart men tog tag i det nu i somras. Den var liksom tragikomisk hela tiden, och skrattet från det roliga språket kom liksom aldrig upp till ytan för mig när Britt-Maries enorma sociala awkwardhet beksrevs. Underhållande bok, fyndigt språk osv, men känns också lite overklig, tex när Britt-Marie pratar med en råtta helt casual, och som sagt tragikomisk. Fortfarande helt okej att slö-läsa tho, men skulle inte rekommendera annat än för tidsfördriv i brist på annat.

    //ALiCE med ICE

     

     

     



  • Category: 2. Kultur


    Ett inlägg om att sätta i spiral :))))))))

    Jaha, här sitter jag och har värk-som-liknar-mensvärk pga satte i en spiral imorse. Det var en mycket strapatsrik morgon. Gjorde misstaget att googla “sätta i spiral” och spydde sedan? Vågade inte äta frulle sen utan cyklade dirr till kvinnomottagningen på Fjärde lång. Var där tio minuter innan utsatt tid, och kom på preciiiiis när jag cyklat ner för Stigbergs-backen att fan helvetes jävla jävla skit jag hade glömt själva spiralen hemma. Så det var bara till att vända, cykla upp för hela Stigbergsbacken, hela Bangatan mot Majorna, upp för backen vid Majvallen, ner till Mariaplan, och sedan den sista långa backen upp mot Sandarna. Herrejäklar vad jag cyklade. Var hemma igen 10.30, vilket var tiden jag hade fått. Stressad som sjutton sprang jag upp till lägenheten och hämtade apoteket-påsen med spiralen i. Slängde mig på cykeln igen och cyklade i ilfart tillbaka ner till Masthuggstorget och sladdade in på mottagningen en kvart försenad (men hade då alltså hunnit fram och tillbaka till mig på tjugo min, ändå jäkligt bra jobbat!).

    Men nej, då var det för sent. Skiiiiiiiiiiiiit, tänkte jag, jag som stressat fram och tillbaka och stod där helt supersvettig, stressad och dessutom skit-nervös efter spiral-googlingarna som vittnat om hur obehagligt det var att sätta i en spiral. Sån tur var kunde en annan barnmorska sätta in den efter lite om och men, så jag fick tid ändå. De sa åt mig att slappna aaaaaaav, du hann, nu ska vi sätta i den, det är luuuuugnt, ta några djupa andetag. Fick sätta mig i gyn-stolen och det är ju alltid en väldigt knäpp upplevelse att sitta naken på underkroppen med underlivet i vädret och två personer som stirrar in i det. Båda (den ena var en lärling eller-vad-det-nu-heter) var dock superbra (eller ja, som det skall vara antar jag, något annat vore ju inte okej), lugna, snälla och proffsiga så det var lugnt. Lärlingen började med att känna på min livmoder och det var lugnt (om än speciellt, men det är det ju som sagt alltid när en sitter sådär utsatt i en gyn-stol). Sen satte de dit något metall-instrument för att vidga öppningen för att kunna se (?). Också väldigt lugnt. Sen kom det onda tho, vilket var att mäta livmoderhalstappen. Då stack de in något sorts rör och det kändes som kraftig, molande, strålande mensvärk långt ner i magen. Ajajajajaj. Men det varade ett par sekunder ba, sen satte de i spiralen och det kändes ungefär likadant fast inte lika farligt. Och sen var det över! Jag hade oroat mig ganska mycket i onödan, det var faktiskt inte så farligt. Det kan ju vara olika för alla, men för mig var det inte så farligt ändå. Så ja, nu har jag en hormonspiral för tre (eller om jag tar ut den innan) år framöver. Gött osv.

    Och nu sitter jag på ett nyöppnat café, Down the rabbit hole, och har just ätit en asgod vegansk muffins. Har molande mensvärks-liknande värk, men det är inte så farligt. Var på introduktionen på kursen jag skall läsa i höst förut (den introduktion-nånting-feminism-queer-kultur-konst-nånting), och blev superpeppad. Själva examens-inlämningen kommer bestå av en “visuell” inlämning, dvs ingen text utan fritt fram att skapa något med hjälp av foto, video, powerpoint, ett konstverk, eller vad en nu vill hitta på (?). Mycket spännande. Fattar inte exakt vad vi skall göra på kursen än, men ah, är pepp i alla fall. Är ju som sagt mest för att få behålla lägenheten som jag läser den. Skönt att köra igång vardagen i alla fall!

    //ALiCE med ICE



  • Category: 2. Kultur


    Way out west osv

    Jahopp. Då var Wow-helgen över för den här gången, och solen och det vackra vädret kom lagom till att alla åkte hem från Wow-firandet i sina leriga skor och blöta regnjackor. Och själv blev jag sjuk. Vilket suger. 🙁 Redan efter Amsterdam (justja, det måste jag ju berätta lite om, det tar vi i nästa inlägg!) blev jag förkyld pga att Carro smittade mig förmodligen, sen har jag varit förkyld sedan dess, jobbat hårt under Way Out West (som volontär och värvare för Djurens Rätt woop woop) i tiotimmars-pass, såklart festat en del pga just Way Out West (alla fester och konserter ju!), och ja, nu när kroppen äntligen fick vila lite slog förkylningen/influensan/vad-det-nu-är till ordentligt. Vaknade imorse med influensa-lik värk lite varstans i kroppen, halsont, huvudvärk och slem-hosta och snuva sedan innan. Spenderade hela förmiddagen i sängen hos Sebbe (vilket också sög pga det är ju så fint väder nu äntligen!!!) och tog mig sedan mödosamt de typ 400 m hem till mig. Med en ipren kände jag mig lite bättre och låg istället för i sängen ute på gräsmattan nedanför mig och läste/sov (en måste ju ta vara på detta fina väder) men nu har iprenen slutat verka och det känns sämre igen; satt i duschen i typ 40 min och har inte lyckats få i mig nåt att äta ännu. Riktigt säkert tecken på att Alice är sjuk: ingen matlust. Jag älskar ju verkligen mat och att äta i vanliga fall, men nu känner jag verkligen inte för någonting även om jag börjar känna av hungern (så det är väl ett gott tecken). Ahja, hoppas att jag blir friskare imorgon…

    webcam-toy-foto25
    Sjuk person söker medlidande

    Jag som aldrig är sjuk!? Senaste gången var ju när jag låg golvad i ett dygn i Vietnam. Det var dock mycket värre än detta, hade skyhög feber och yrade och var knappast i stånd att blogga. Så det är ju en positiv grej, är inte så sjuk som i Vietnam :))))))))))))))))))) *tryin’a look on the bright side*

    Ahja, Way Out West alltså. Det hände i helgen. Det var kul. Trots att hela fredagen bestod av ett enda långt regnoväder (skojar inte, det regnade exakt heeeeeeeeeeela dagen) och alla gick från tak till tak med blicken stadigt fäst i marken för att undvika pölar (vilket inte gick sedan mot slutet pga allt var en pöl/gyttjebad/lervälling) så värvade vi ändå bra under förutsättningarna och fick omkring 90 nya medlemmar till Djurens Rätt. Woop woop! Bästa akten (vi kunde ju inte se allt eftersom vi jobbade, och hade heller inge Stay out west-armband men vi hade ledigt ibland för att gå och se favorit-akterna) var helt klart och utan tvekan Sia. Det var så otroligt bra, on point, unikt, fantastiskt, vackert. Som den världsstjärna hon är stod hon bara rakt upp och ner under hela konserten och rev med sin otroliga stämma av hit efter hit. Alla hennes låtar är fantastiska, och hennes röst är typ from out of this world. Rihanna tackade liksom nej till hennes låt Chandelier pga att den ansågs för svårsjungen, så Sia spelade in den själv istället och blev världsstjärna på köpet (även om hon gjort grejer innan, typ Wild Ones och Titanium och Breathe me). Titanium var för övrigt fantastisk, en avskalad, lugn ballad-version av den annars house:iga låten. Elastic Heart, Chandelier och Cheap Thrills var såklart fantastiska också. För att inte tala om hennes dansare: Sia tar bort allt fokus från sig själv, står bara vid sidan av scenen med ansiktet dolt av den svart-vita peruken, och låter sina sjukt duktiga dansare gestalta och förmedla låtarnas känslor. Det är snarare ett konstverk än en konsert, det hela, och skulle platsa på vilket stor balett-scen som helst. Helt fantastiskt som sagt.

    Japp, och så var det med det. Här kommer lite Wow-bilder. Eller okej, insåg att jag har totalt fyra bilder men här kommer dom: Först ut moi & Tiffany Kronlöf (!!!!!!!!!!!). Ni vet, ena halvan av Kronlöf-duon som gör Full Patte och Slå pattarna i taket och bara är allmänt awesome.

    20160811_185952

    Fick sätta gnuggis på henne; “var vill du ha den?”, “under patten kanske!?” och så blev det.

    20160811_190037

    Vi lekte Ninja-leken för att hålla värmen och Ellie förevigade detta. Obs, detta är torsdagen, som ändå var solig, det vill säga innan det där gräset förvandlats till lera.

    20160811_213437

    20160811_213436

    Slut på bilder!!!!! Hejdå.

    //ALiCE med ICE



  • Category: 2. Kultur


    Vi måste prata om Orange Is The New Black (SPOILER-VARNING!!!!!!)

    Vet inte vad som har hänt med mig, plötsligt har jag jättemycket att blogga om?  I guess it’s the  vacay, aight? Anyway, vi måste prata lite om Orange Is The New Black. Det har ju släppts en ny säsong som I guess ingen har missat (såvida ni inte bott under en sten det senaste året alternativt är extremt ointresserade av TV-serier), och jag har äntligen sett klart hela nu. Många plöjde väl alla på en gång (Netflix släpper alla samtidigt till skillnad från tex Game Of Thrones) (som vi för övrigt också behöver prata om), men jag hann inte riktigt. Men nu så. OBS NU BÖRJAR JAG SPOILA GREJER HÄR SÅ LÄS INTE VIDARE OM DU INTE SETT SENASTE SÄSONGEN OCH PLANERAR ATT SE DEN.

    Alltså. Jag grät så jäkla mycket på det näst sista avsnittet. Hulkade som jag-vet-inte-vad i min ensamhet när min favvo-character all times Poussey dog. ALLTSÅ!? Jag misstänkte att något skulle hända, för hon och hennes tjej har bara gått runt och varit gulliga och lyckliga och tuttinuttiga hela säsongen, jag tänkte liksom, det här är nästan lite för bra för att få vara sant. Poussey har ju liksom haft lite problem innan och så, med alkoholmissbruk, att hennes kompisar övergav henne för Vee, att hon varit olycklig utan någon att älska osv. Och nu när hon äntligen hittat kärleken i Soso, så går hon och dör!? Aaaaah. Blev så arg och ledsen –> 🙁 🙁 🙁 🙁 🙁

    Äeee, det var cruel av seriemakarna också. Men ett bra avslut rent dramaturgiskt såklart. Och upplagt för en till säsong med cliffhangern det slutade med, jävlar i min lilla låda alltså. Spännandeeee. Ska vi behöva vänta ett helt år nu innan vi får veta huruvida Dayanara kommer fucka upp sitt liv med att döda den där vakten och därmed förlänga sitt fängelsestraff, säkert bli helt psykologiskt knäckt, göra sin nyss utsläppta mor besviken osv osv osv? HOW ARE WE GONNA DO THIS?

    Ahja, tills dess. Tribute to Poussey. You were always my favourite. Eller ah, hade ju en liten crush på Stella a.k.a. Ruby Rose när hon dök upp i förra säsongen pga SÅ SNYGG. Jag skall erkänna det. Men Poussey alltså. Ändå finaste karaktären. Alltid snäll, glad, solidarisk som få, modig som vågade stå upp mot Vee när ingen annan vågade, bästa hootch-makern, smart och flitig, skämtsam, gullig, snygg.

    (Btw, gud, varför ser det så sexigt ut att röka?)

    Poussey, R.I.P.

    //ALiCE med ICE



  • Category: 2. Kultur


    Semestrar loss

    Har semestrat så hårt nu här under mina dagar i Stockholm, lyckades ju pricka in finaste vädret ever på min lediga vecka, till exempel såhär:

    Skärmbildfrån2016-07-06194350

     

    Eller såhär:

    webcam-toy-foto10

    webcam-toy-foto11

     

    Mhmmmm. Semestrar järnet som sagt, med sol och bad på Reimers, lite shopping, häng med Thomas, Erik och Johan (tills de åkte igår eftermiddag då vill säga, nu är jag ensam men imorgon kommer Sebbe tjoho!), god mat och ett glas rött på det. Har hunnit med att läsa ut tre böcker (pga semester <3), så tänkte skriva ett par ord om dem.

    Alltings början – Karolina Ramqvist (2012)

    13041292_O_1

    Det är Stockholm, 90-tal, och Saga som nyss börjat gymnasiet försöker leva så feministiskt som hennes konstnärsmamma lärt henne; “ta för sig”; men det är svårt i praktiken när en kärar ner sig i en man som bara vill ligga med en efter klockan tre på natten. En feministisk bok om tonårstjejer och deras tankar om pojkar och män. Kul med all Stockholmskuriosa, feministiska referenser och 90-talsiakttagelser, bra språk, men en blir lite trött på storyn till slut. Ändå läsvärd.

    Alkemisten – Paulo Coelho (1988)

    61641_xl

    En klassisker som jag läste på inrådan av Sebbe och Popp som tyckte om den mycket, men jag är inte så imponerad. Det är en symbolisk/ metaforisk saga som egentligen handlar om hur en kan se på livet, kärleken, rikedomar mm, men jag hade svårt att se beyond det fattiga språket (som visserligen är en översättning från portugisiska), att det var just en saga samt bristen på genustänk och representation (endast två kvinnor nämndes, och det i egenskap av vackra objekt för mäns trånande). Flera fina tankar om livet i alla fall, men den föll mig inte riktigt i smaken även om jag förstår att andra kan ta den till sig mycket bättre, och en kan ändå lära sig mycket av den om en som sagt ser förbi dess brister, men det är svårt att ta av sig genusglasögon när en en gång har satt på sig dem, och jag hoppade direkt från Alltings början till Alkemisten vilket gjorde att det enkla språket blev extra tydligt.

    Det är något som inte stämmer – Martina Haag (2015)

    det-ar-nagot-som-inte-stammer

    En rå, brutalärlig men vacker bok om när kärleken tar slut hos den ena, och den andra blir bedragen om och om igen, och försöker att lappa ihop en trasig familj. Försöker överleva fastän en egentligen dött. Baserad på Martina och Erik Haags verkliga skiljsmässa; referenser till Historiätarna och Lotta Lundgren är med fast med andra namn; så den är extremt utlämnande (och lite hämndlysten). Gillar ju inte direkt Erik Haag efter att ha läst denna. Men hur som helst en otroligt bra, sorglig och ärlig bok som jag streckläste på ett par timmar för den var så bra. Rekommenderar!

    Vek förresten ett hundöra vid detta stycke, som jag tyckte var fint, och nog väldigt talande om en själv varit med om en separation:

    Det är den vackraste sommaren någonsin och jag vill bara att den ska vara över. Jag vill bara att dagarna ska gå. Jag kan inte alltid känna såhär. Det klarar jag inte. Jag överlever inte det. Bläddrar fram till januari i almanackan och skriver: Nu måste jag må lite bättre. Det är om ett halvår. Jag ska bara ta mig igenom dessa sex månader, sen måste jag må på ett annat sätt.

    Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet. En kvart i taget. 
    6.15
    6.30
    6.45
    7.00

    //ALiCE med ICE


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Mys-söndag i Majorna

Här hänger vi och dricker kaffe och äter chokladbollar. Jag läser lite kurslitteratur, surfar runt. Alldeles strax skall vi bege oss till Göteborgsoperan för att se baletten Iconoclasm. Ser mycket fram emot det. Igår var vi och ett gäng andra härliga människor vid Delsjön och grillade korv och lekte lekar hela eftermiddagen. Så himla härligt och mysigt. Härligt att cykla hem genom stan; rulla nästan hela vägen från Delsjö-området till Korsvägen, via Heden, över Södra Vägen och Avenyn och hela Vasagatan, Övre Husargatan, via Linnéplatsen och Plikta i Slottskogen och sedan via Mariaplan hem till Anti där vi spelade spel resten av kvällen. Surrealistiskt att väja för personer på pickalurven på väg till någon krog kring Avenyn, när vi kom där cyklandes i friluftskläder, röda om kinderna och med en doft av grillad (soja)korv, rök och eld efter oss. Så himla härligt. Skall visa er bilder från dagen när jag får tid!

Nu är det dags att gå. Ska bli så kul att gå på Operan igen, var förra våren sist! Vi hörs


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Category: 2. Kultur

  • Mys-söndag i Majorna

    Här hänger vi och dricker kaffe och äter chokladbollar. Jag läser lite kurslitteratur, surfar runt. Alldeles strax skall vi bege oss till Göteborgsoperan för att se baletten Iconoclasm. Ser mycket fram emot det. Igår var vi och ett gäng andra härliga människor vid Delsjön och grillade korv och lekte lekar hela eftermiddagen. Så himla härligt och mysigt. Härligt att cykla hem genom stan; rulla nästan hela vägen från Delsjö-området till Korsvägen, via Heden, över Södra Vägen och Avenyn och hela Vasagatan, Övre Husargatan, via Linnéplatsen och Plikta i Slottskogen och sedan via Mariaplan hem till Anti där vi spelade spel resten av kvällen. Surrealistiskt att väja för personer på pickalurven på väg till någon krog kring Avenyn, när vi kom där cyklandes i friluftskläder, röda om kinderna och med en doft av grillad (soja)korv, rök och eld efter oss. Så himla härligt. Skall visa er bilder från dagen när jag får tid!

    Nu är det dags att gå. Ska bli så kul att gå på Operan igen, var förra våren sist! Vi hörs


    Här hänger vi och dricker kaffe och äter chokladbollar. Jag läser lite kurslitteratur, surfar runt. Alldeles strax skall vi bege oss till Göteborgsoperan för att se baletten Iconoclasm. Ser mycket fram emot det. Igår var vi och ett gäng andra härliga människor vid Delsjön och grillade korv och lekte lekar hela eftermiddagen. Så himla härligt…

  • Særr, har du hooket med den føkkboyen? Kødder du med meg?

    Älskarrrr serien Skam. Om ni inte sett den in och titta direkt. Har plöjt de två första säsongerna som finns ute på SVT play med svensk text (det är en norsk serie) på ett par dagar. Men den är så bra? Helt særr ass! Jeg kødder ikke! Kanske inte så mycket igenkänning på överklassen typ alla i serien verkar tillhöra, men desto mer igenkänning i systraskapet, 17-årsosäkerheten, den första kärleken, letandet efter fest, gymnasiet, studenttider, føkkboys, de coola kidsen i trean när en själv gick i ettan, hur en formulerar sms på bästa sätt, osv osv. Det är så sjukt bra skådespeleri alltså? En otroligt välgjord serie, och relativt representativ (kanske inte i ekonomisk klass dårå men våra norska granner är väl alla rika as fuuuck) och jag önskar den kommit ut när jag själv var 16-17. Så bra. Totally recommending. Karaktärerna har till och med egna instagram-konton, visst är det sykt? Okej, ska sluta prata norska nu. Men det känns som jag lärt mig lite norska av att streckkolla denna serie? Jeg kødder ikke! De säger “kødder” typ hela tiden, det betyder typ “skoja”. Kanske måste se de resterande två säsongerna på NRK play utan svensk text pga så spännande och bra. Men vill ju samtidigt fatta allt de säger och jag är så dålig på norska? Dagens i-landsproblem.

    Image result for skam

    //ALiCE med ICE


    One response to “Særr, har du hooket med den føkkboyen? Kødder du med meg?”

    1. Mami Avatar
      Mami

      Jag har sett ett avsnitt..ska se mer under julen, men behöver byta ip adress för att kunna se när jagnärnutomlands….

    Älskarrrr serien Skam. Om ni inte sett den in och titta direkt. Har plöjt de två första säsongerna som finns ute på SVT play med svensk text (det är en norsk serie) på ett par dagar. Men den är så bra? Helt særr ass! Jeg kødder ikke! Kanske inte så mycket igenkänning på överklassen typ alla i serien…

  • Teater och fooled pork

    Igår var jag och Sebbe och såg Backa teater:s uppsättning av The Misfits. Den var bra! Något spretig och lite svårt att hänga med men absolut sevärd. Gillade speciellt slutet. Förra veckan var vi även och såg Gruppen köper sig fri på Folkteatern som jag också gillade väldigt mycket. Kul med teater!! Och så är det ändå såpass billigt? Ofta billigare än att gå på bio med ungdoms/student-priser. (!)

    Var on fleek igår. Tog massor av selfies pga detta. Och ljuset:

    14608050_1451289568218092_1177322149_n

    Kan passa på att visa en gölli bild på Sebbe också. Söt person i morgonsolljus! Tog den på morgonen häromdagen pga ljuset var så fint i hans hår!?

    14627774_1451289598218089_1230340346_n

    Annars då? Ikväll ska vi laga världens godaste middag. Kom nyss hem från handlingen och jag måste typ börja redan nu. Det skall bli fooled pork (dvs en vegansk variant av pulled pork, där en använder omogen jackfruit vars konsistens blir trådig). Jackfruiten skall marineras i hemkokad bbq-sås, så den skall göras, sen skall vi göra coleslaw och för den skall jag göra hemmagjord veganska majonnäs. Skall också göra picklad rödlök, och hembakat pita-bröd. Ja ni hör ju. Kommer bli så himla gott. Men mycket jobb som sagt. Blir kul, älskar att laga mat! Om det blir bra bilder lägger jag upp alla recept här 🙂 Pussssssssss och god helg

    //ALiCE med ICE


    Igår var jag och Sebbe och såg Backa teater:s uppsättning av The Misfits. Den var bra! Något spretig och lite svårt att hänga med men absolut sevärd. Gillade speciellt slutet. Förra veckan var vi även och såg Gruppen köper sig fri på Folkteatern som jag också gillade väldigt mycket. Kul med teater!! Och så är det ändå…

  • Bokmässan och en kärleksförklaring till Majorna

    Har hängt på Bokmässan i två dagar nu som ambassadör för Kvinna till kvinna. Kul men uttröttande. Det är så jääääkla mycket folk där, och varmt och trångt och mycket ljud och intryck. Men kul att kändis-spotta och köpa fina böcker till mäss-pris. Jag köpte Sandra Beijers nya Allt som blir kvar, Liv Strömqvists nya seriealbum Uppgång och fall och en annan bra serietecknares bok, men tänkte jag skulle lämna exakt vem och vilken bok osagt eftersom jag tänkte det skulle bli en present och presentmottagaren läser eventuellt här. Fick i alla fall alla tre signerade av respektive författare så det var ju kul!!! Hann även med en bild med Sandra Beijer a.k.a. Niotillfem, en av mina favvo-bloggare.

    14364768_1437424142937968_3373864732626545372_n

    Autograf från Liv Strömqvist i hennes bok Uppgång och fall som jag precis börjat bläddra i. Hon är så queeeeeeen och hennes serier är så braaaaa.

    p1090856

    Kändis-spottade även Gudrun Schyman (vi sa hej till varandra waaah) (obs har redan en gammal bild med henne <— länk), Birgitta Olsson (L), Jan Guillou, Jessica Gedin, Lilla Berlin-Ellen Ekman, Alexandra Pascalidou m.fl. Fast mest hängde jag med Kvinna till kvinna då. Så här såg det ut i vår monter:

    rsz_skarmbild_fran_2016-09-24_194412

    Det var dock väldigt skönt när jag kom ut från Bokmässan. Eller snarare när jag kom in i Majorna. Efter att ha varit på en folkfylld Svenska Mässan med dålig luft och mycket ljud och intryck, sedan en sväng på Beyond Retros megarea som också var proppfull av folk, var jag så trött på folk; zick-zackade ut från centrum med cykeln och kunde inte andas fritt förrän vid Majvallen. Typ i alla fall. Men alltså, här kommer en kärleksförklaring till Majorna: åååååh vad jag älskar att bo här!!!!!!!! Älskar att slippa ifrån centrum och komma ut en bit från affärerna, folket, restaurangerna, barerna och istället omges av lite mer natur och vattnet och mysiga Majorna-gator och landshövdingehus. Nu kommer alla born and raised Majorna-bor himla med ögonen åt mig i icke-egenskap av forever Majorna-bo men ahja det skiter jag i. Majorna är bäst iaf. Slut på kärleksförklaring. Innan jag slutar skall jag bara visa min übergoda middag för en.

    p1090852

    p1090854

    Rotfrukter i ugn (alltihop dumpstrat!) med sojakorv, sallad, groddade alfalfa-frön och en kall vitlöks- och chilidressing baserad på Oatleys havre fraiche. Och ett glas rött på det. Lyxxx. Avnjöts tillsammans med Uppgång och fall. Mhm.

    p1090855

    Nu väntar jag på att Matilda skall komma hit så ska vi snacka skit och ha det trevligt. Bra lördag. Pusssss

    //ALiCE med ICE


    One response to “Bokmässan och en kärleksförklaring till Majorna”

    1. Mami Avatar
      Mami

      …hmmm…det är ändå 3 månader kvar tillmjul…

    Har hängt på Bokmässan i två dagar nu som ambassadör för Kvinna till kvinna. Kul men uttröttande. Det är så jääääkla mycket folk där, och varmt och trångt och mycket ljud och intryck. Men kul att kändis-spotta och köpa fina böcker till mäss-pris. Jag köpte Sandra Beijers nya Allt som blir kvar, Liv Strömqvists nya seriealbum Uppgång och…

  • The get down

    Har börjat kolla på en ny serie från Netflix. Först började jag kolla på Stranger things som också är en av Netflix’s nya serier, men hann kolla i fem minuter innan jag insåg att näe, jag kan inte kolla på det här själv för jag kommer bli alldeles för uppskrämd, haha. Får vänta tills Seb kommer hem så kan vi kolla tillsammans. Började istället kolla på The get down, och jag gillar det verkligen!

    Bildresultat för the get down gif

    Den utspelar sig 1977 i Bronx, New York, där byggnader står tomma, landlords betalar kriminella gäng för att bränna upp dem och få ut försäkringspengarna, olika gäng driver drogkarteller, sommaren är den hetaste sommaren någonsin, och de svarta och bruna ungdomarna med latinamerikanska och afrikanska rötter drömmer sig över till andra sidan, Manhattan, dit den enda connection:en är tåget. Serien är regisserad av Baz Luhrmann som också regisserat tex Moulin Rouge och The Great Gatsby, och det syns! Mycket färgstarkt, spektakulärt, musik all over the place. I like it.

    Bildresultat för the get down gif

    Det handlar om Ezekiel (godingen med blå tröja längst till höger i gif:en ovan) som är mycket talented with them words, och hur han och den aspirerande DJ:en Shaolin “Shao” Fantastic (med röd tröja längst till vänster i gif:en ovan) träffar varandra och inser att tillsammans kan de bli något stort. De måste bara få in cash, och Shao måste lära sig DJ:a. Och här snackar vi DJ:ing på riktigt; vända vinyl-skivor, ha två skivor på samtidigt där den ena är nutid och den andra framtid, räkna ut exakt matematiskt när en skall börja om den ena skivan för att få samma beat, osv. För det är nämligen där och då, i 70-talets Bronx, som nutidens hip hop växer fram: talangfulla DJ:s använder disco-dängornas grunder men jobbar med matematik och noga uträknade skivbyten med att hoppar över sången (“det tråkiga”) och skapa föregångaren till dagens hip hop-beats.

    Bildresultat för the get down gif

    Samtidigt som hip hopen föds, håller discon på att dö ut, men Ezekiel:s “girl” Mylene drömmer om att bli just den nya discodrottningen.

    Bildresultat för the get down gif

    Mylene har en extremt religiös familj som inte vill tillåta henne att fullfölja sina drömmar om att sjunga disco, och samtidigt stöter hon bort Ezekiel eftersom hon vill ge sitt hjärta åt en “man med ambitioner”, inte någon som kommer stanna i the Bronx forever, och som inte vågar utnyttja sin talang.

    Bildresultat för the get down gif

    Samtidigt som Mylene ägnar sig åt sin sång och Ezekiel, Shao och resten av “Fantastic four plus one” jobbar med sitt projekt The get down; en hemlig hip hop underground-klubb någonstans i Bronx ruiner; finns sidospår, och hela serien känns som en ständig kritik av både dåtidens och dagens orättvisa samhälle med klassklyftor, segregering och rasism.

    Bildresultat för the get down gif

    Mycket uppfriskande med en serie där alla personer är svarta eller bruna; en tydlig blink åt Black lives matter-rörelsen, och roligt hur hela serien osar 70-tal. Värt att se bara för 70-talsestetiken och -musiken.

    Bildresultat för the get down gifBildresultat för the get down gif
    Bildresultat för the get down gifBildresultat för the get down gif

    Rekommenderar denna serie! Har bara sett tre avsnitt än så länge, men jag gillar hur allvarligt blandas med roligt, hur Bronx-romantiken med takhäng och underground-fester blandas med Bronx-misären med råhet, bränder, droger och kriminalitet, hur disco blandas med hiphop och hur hela serien känns fräsch och nyskapande. Black lives matter, som sagt.

    Bildresultat för the get down gif

    Avslutar med att citera ett poem som Ezekiel läser upp ungefär tjugo minuter in i första avsnittet. Tillåt mig att gråta lite. Tänk er detta till ett melankoliskt, tungt men ändå melodiskt hip hop-beat.

    Boom, then crash, the shattering of glass
    I dived to the floor, busted my ass
    “What the hell was that?” was all that I said
    Then I see the pool of blood, then I see my moms was dead
    No emotion in the commotion, I wasn’t even sad, even when I learned that the bullet was meant for my dad
    Vietnam made pops crazy he was already half-dead so why couldn’t that have been him that they shot in the head?
    All the news that fits the print, Mama’s death went unreported, not a whiff, word or hint
    “They don’t care about us niggas” is how my pops explained it
    But I didn’t know I was a nigga until my dad proclaimed it
    Six months later my pops was dead, too, drug-related shots fired, his skin turned cold blue
    On the news that night the president’s wife got a new hairdo, the news guy said “I like it. How about you?”
    No word about my pops in the Post or on CBS, why was that, you ask? Take a fucking guess
    And yeah, why is that? is what politicians should be asking, but who’s got time for questions when y’all skiing up on Aspen? Bronx get gunshots to the head and all ya’ll swerving us is Aspirin
    My mama was so lovely she would have made your head spin, level the playing field and y’all would see who would really win, and yeah, I got anger. But I don’t let it take me down, because my mama taught me better, and she holds me up when I fall down
    Rest in peace, moms, don’t worry about your son
    Someday I’ll make you proud because yeah, I am the one.

    Och PS. Alla skådespelare är dessutom så jävla snygga. Just sayin.

    //ALiCE med ICE

     


    Har börjat kolla på en ny serie från Netflix. Först började jag kolla på Stranger things som också är en av Netflix’s nya serier, men hann kolla i fem minuter innan jag insåg att näe, jag kan inte kolla på det här själv för jag kommer bli alldeles för uppskrämd, haha. Får vänta tills Seb kommer hem…

  • Har läst (klart) lite böcker igen

    Har läst lite till. Så här kommer en liten sammanfattning av mina tre senaste böcker.

    Konsten att höra hjärtslag – Jan-Philipp Sendker (2014)

    Bildresultat för konsten att höra hjärtslag

    Alltså den här boken… hade hört så gott om den, den hade fått många fina recensioner på sina ställen, och Popp tyckte den var fin även om den var lättläst. Men jag kan ärligt talat inte fatta varför den fått så bra kritik? Alltså jag tyckte verkligen den var jättedålig. Varför den tog flera månader att läsa ut (började typ i maj…). Platt, alldeles för idyllisk, extremt o-djupt och simpelt språk, det kändes som ett barn skrivit den. Störde mig hela tiden på det grunda språket, den platta sago-storyn som kändes fantasilös och dessutom dåligt genusperspektiv på det. Kort och gott: rekommenderar ej.

    Allt jag inte minns – Jonas Hassen Khemiri (2015)

    Bildresultat för allt jag inte minns

    Den här boken, tho. Två av mina favoritbloggare (Flora Wiström och Sandra Beijer) hade båda läst den här boken och gett den mycket fina betyg, och jag litar på deras boksmak pga de läser alltid så bra böcker. Hassen-Khemiri är alltså han som också skrev Ett öga rött som jag dock inte läst, men denna alltså!

    Jag tror jag har träffat henne eller alltså jag vet inte men shit allts å shet alltså det var så jävla jag vet inte jävlar alltså shit phew vänta lite jag ska berätta jag måste bara lugna mig lite men shit alltså shit!!!!!!!!”

    En mycket speciell och läsvärd bok om kärlek. Speciell för att den inte förrän på slutet berättas ur huvudpersonens synvinkel, utan hela storyn berättas genom hans närmsta vänner, flickvän, familj mm; brottsstycken som så småningom vävs ihop till en förklaring till varför det blev som det blev. Träffsäkert språk on point, kändes fräscht men samtidigt inte konstlat, bra story, fängslande, gripande, vackert. Rekommenderar!

    Jonas Hassen Khemiri - Allt jag inte minns.
    (Bild lånad från Sandra Beijer/Niotillfem)

    Britt-Marie var här – Fredrik Backman (2014)

    Bildresultat för britt-marie var här

    Jaha, och så har jag läst den här knäppa boken också. Som jag aldrig annars skulle valt att läsa självmant, men i brist på annat började jag läsa den på Phu Quoc i februari (!). Hade hört både Klara, Sebbe och Hedvig skratta högt åt den när de läste, och som sagt i brist på annat började jag också. Men jag satte hela tiden skrattet i halsen pga så sorglig story bakom det roliga språket. Orkade aldrig läsa klart men tog tag i det nu i somras. Den var liksom tragikomisk hela tiden, och skrattet från det roliga språket kom liksom aldrig upp till ytan för mig när Britt-Maries enorma sociala awkwardhet beksrevs. Underhållande bok, fyndigt språk osv, men känns också lite overklig, tex när Britt-Marie pratar med en råtta helt casual, och som sagt tragikomisk. Fortfarande helt okej att slö-läsa tho, men skulle inte rekommendera annat än för tidsfördriv i brist på annat.

    //ALiCE med ICE

     

     

     


    Har läst lite till. Så här kommer en liten sammanfattning av mina tre senaste böcker. Konsten att höra hjärtslag – Jan-Philipp Sendker (2014) Alltså den här boken… hade hört så gott om den, den hade fått många fina recensioner på sina ställen, och Popp tyckte den var fin även om den var lättläst. Men jag kan…

  • Ett inlägg om att sätta i spiral :))))))))

    Jaha, här sitter jag och har värk-som-liknar-mensvärk pga satte i en spiral imorse. Det var en mycket strapatsrik morgon. Gjorde misstaget att googla “sätta i spiral” och spydde sedan? Vågade inte äta frulle sen utan cyklade dirr till kvinnomottagningen på Fjärde lång. Var där tio minuter innan utsatt tid, och kom på preciiiiis när jag cyklat ner för Stigbergs-backen att fan helvetes jävla jävla skit jag hade glömt själva spiralen hemma. Så det var bara till att vända, cykla upp för hela Stigbergsbacken, hela Bangatan mot Majorna, upp för backen vid Majvallen, ner till Mariaplan, och sedan den sista långa backen upp mot Sandarna. Herrejäklar vad jag cyklade. Var hemma igen 10.30, vilket var tiden jag hade fått. Stressad som sjutton sprang jag upp till lägenheten och hämtade apoteket-påsen med spiralen i. Slängde mig på cykeln igen och cyklade i ilfart tillbaka ner till Masthuggstorget och sladdade in på mottagningen en kvart försenad (men hade då alltså hunnit fram och tillbaka till mig på tjugo min, ändå jäkligt bra jobbat!).

    Men nej, då var det för sent. Skiiiiiiiiiiiiit, tänkte jag, jag som stressat fram och tillbaka och stod där helt supersvettig, stressad och dessutom skit-nervös efter spiral-googlingarna som vittnat om hur obehagligt det var att sätta i en spiral. Sån tur var kunde en annan barnmorska sätta in den efter lite om och men, så jag fick tid ändå. De sa åt mig att slappna aaaaaaav, du hann, nu ska vi sätta i den, det är luuuuugnt, ta några djupa andetag. Fick sätta mig i gyn-stolen och det är ju alltid en väldigt knäpp upplevelse att sitta naken på underkroppen med underlivet i vädret och två personer som stirrar in i det. Båda (den ena var en lärling eller-vad-det-nu-heter) var dock superbra (eller ja, som det skall vara antar jag, något annat vore ju inte okej), lugna, snälla och proffsiga så det var lugnt. Lärlingen började med att känna på min livmoder och det var lugnt (om än speciellt, men det är det ju som sagt alltid när en sitter sådär utsatt i en gyn-stol). Sen satte de dit något metall-instrument för att vidga öppningen för att kunna se (?). Också väldigt lugnt. Sen kom det onda tho, vilket var att mäta livmoderhalstappen. Då stack de in något sorts rör och det kändes som kraftig, molande, strålande mensvärk långt ner i magen. Ajajajajaj. Men det varade ett par sekunder ba, sen satte de i spiralen och det kändes ungefär likadant fast inte lika farligt. Och sen var det över! Jag hade oroat mig ganska mycket i onödan, det var faktiskt inte så farligt. Det kan ju vara olika för alla, men för mig var det inte så farligt ändå. Så ja, nu har jag en hormonspiral för tre (eller om jag tar ut den innan) år framöver. Gött osv.

    Och nu sitter jag på ett nyöppnat café, Down the rabbit hole, och har just ätit en asgod vegansk muffins. Har molande mensvärks-liknande värk, men det är inte så farligt. Var på introduktionen på kursen jag skall läsa i höst förut (den introduktion-nånting-feminism-queer-kultur-konst-nånting), och blev superpeppad. Själva examens-inlämningen kommer bestå av en “visuell” inlämning, dvs ingen text utan fritt fram att skapa något med hjälp av foto, video, powerpoint, ett konstverk, eller vad en nu vill hitta på (?). Mycket spännande. Fattar inte exakt vad vi skall göra på kursen än, men ah, är pepp i alla fall. Är ju som sagt mest för att få behålla lägenheten som jag läser den. Skönt att köra igång vardagen i alla fall!

    //ALiCE med ICE


    Jaha, här sitter jag och har värk-som-liknar-mensvärk pga satte i en spiral imorse. Det var en mycket strapatsrik morgon. Gjorde misstaget att googla “sätta i spiral” och spydde sedan? Vågade inte äta frulle sen utan cyklade dirr till kvinnomottagningen på Fjärde lång. Var där tio minuter innan utsatt tid, och kom på preciiiiis när jag cyklat ner…

  • Way out west osv

    Jahopp. Då var Wow-helgen över för den här gången, och solen och det vackra vädret kom lagom till att alla åkte hem från Wow-firandet i sina leriga skor och blöta regnjackor. Och själv blev jag sjuk. Vilket suger. 🙁 Redan efter Amsterdam (justja, det måste jag ju berätta lite om, det tar vi i nästa inlägg!) blev jag förkyld pga att Carro smittade mig förmodligen, sen har jag varit förkyld sedan dess, jobbat hårt under Way Out West (som volontär och värvare för Djurens Rätt woop woop) i tiotimmars-pass, såklart festat en del pga just Way Out West (alla fester och konserter ju!), och ja, nu när kroppen äntligen fick vila lite slog förkylningen/influensan/vad-det-nu-är till ordentligt. Vaknade imorse med influensa-lik värk lite varstans i kroppen, halsont, huvudvärk och slem-hosta och snuva sedan innan. Spenderade hela förmiddagen i sängen hos Sebbe (vilket också sög pga det är ju så fint väder nu äntligen!!!) och tog mig sedan mödosamt de typ 400 m hem till mig. Med en ipren kände jag mig lite bättre och låg istället för i sängen ute på gräsmattan nedanför mig och läste/sov (en måste ju ta vara på detta fina väder) men nu har iprenen slutat verka och det känns sämre igen; satt i duschen i typ 40 min och har inte lyckats få i mig nåt att äta ännu. Riktigt säkert tecken på att Alice är sjuk: ingen matlust. Jag älskar ju verkligen mat och att äta i vanliga fall, men nu känner jag verkligen inte för någonting även om jag börjar känna av hungern (så det är väl ett gott tecken). Ahja, hoppas att jag blir friskare imorgon…

    webcam-toy-foto25
    Sjuk person söker medlidande

    Jag som aldrig är sjuk!? Senaste gången var ju när jag låg golvad i ett dygn i Vietnam. Det var dock mycket värre än detta, hade skyhög feber och yrade och var knappast i stånd att blogga. Så det är ju en positiv grej, är inte så sjuk som i Vietnam :))))))))))))))))))) *tryin’a look on the bright side*

    Ahja, Way Out West alltså. Det hände i helgen. Det var kul. Trots att hela fredagen bestod av ett enda långt regnoväder (skojar inte, det regnade exakt heeeeeeeeeeela dagen) och alla gick från tak till tak med blicken stadigt fäst i marken för att undvika pölar (vilket inte gick sedan mot slutet pga allt var en pöl/gyttjebad/lervälling) så värvade vi ändå bra under förutsättningarna och fick omkring 90 nya medlemmar till Djurens Rätt. Woop woop! Bästa akten (vi kunde ju inte se allt eftersom vi jobbade, och hade heller inge Stay out west-armband men vi hade ledigt ibland för att gå och se favorit-akterna) var helt klart och utan tvekan Sia. Det var så otroligt bra, on point, unikt, fantastiskt, vackert. Som den världsstjärna hon är stod hon bara rakt upp och ner under hela konserten och rev med sin otroliga stämma av hit efter hit. Alla hennes låtar är fantastiska, och hennes röst är typ from out of this world. Rihanna tackade liksom nej till hennes låt Chandelier pga att den ansågs för svårsjungen, så Sia spelade in den själv istället och blev världsstjärna på köpet (även om hon gjort grejer innan, typ Wild Ones och Titanium och Breathe me). Titanium var för övrigt fantastisk, en avskalad, lugn ballad-version av den annars house:iga låten. Elastic Heart, Chandelier och Cheap Thrills var såklart fantastiska också. För att inte tala om hennes dansare: Sia tar bort allt fokus från sig själv, står bara vid sidan av scenen med ansiktet dolt av den svart-vita peruken, och låter sina sjukt duktiga dansare gestalta och förmedla låtarnas känslor. Det är snarare ett konstverk än en konsert, det hela, och skulle platsa på vilket stor balett-scen som helst. Helt fantastiskt som sagt.

    Japp, och så var det med det. Här kommer lite Wow-bilder. Eller okej, insåg att jag har totalt fyra bilder men här kommer dom: Först ut moi & Tiffany Kronlöf (!!!!!!!!!!!). Ni vet, ena halvan av Kronlöf-duon som gör Full Patte och Slå pattarna i taket och bara är allmänt awesome.

    20160811_185952

    Fick sätta gnuggis på henne; “var vill du ha den?”, “under patten kanske!?” och så blev det.

    20160811_190037

    Vi lekte Ninja-leken för att hålla värmen och Ellie förevigade detta. Obs, detta är torsdagen, som ändå var solig, det vill säga innan det där gräset förvandlats till lera.

    20160811_213437

    20160811_213436

    Slut på bilder!!!!! Hejdå.

    //ALiCE med ICE


    Jahopp. Då var Wow-helgen över för den här gången, och solen och det vackra vädret kom lagom till att alla åkte hem från Wow-firandet i sina leriga skor och blöta regnjackor. Och själv blev jag sjuk. Vilket suger. 🙁 Redan efter Amsterdam (justja, det måste jag ju berätta lite om, det tar vi i nästa…

  • Vi måste prata om Orange Is The New Black (SPOILER-VARNING!!!!!!)

    Vet inte vad som har hänt med mig, plötsligt har jag jättemycket att blogga om?  I guess it’s the  vacay, aight? Anyway, vi måste prata lite om Orange Is The New Black. Det har ju släppts en ny säsong som I guess ingen har missat (såvida ni inte bott under en sten det senaste året alternativt är extremt ointresserade av TV-serier), och jag har äntligen sett klart hela nu. Många plöjde väl alla på en gång (Netflix släpper alla samtidigt till skillnad från tex Game Of Thrones) (som vi för övrigt också behöver prata om), men jag hann inte riktigt. Men nu så. OBS NU BÖRJAR JAG SPOILA GREJER HÄR SÅ LÄS INTE VIDARE OM DU INTE SETT SENASTE SÄSONGEN OCH PLANERAR ATT SE DEN.

    Alltså. Jag grät så jäkla mycket på det näst sista avsnittet. Hulkade som jag-vet-inte-vad i min ensamhet när min favvo-character all times Poussey dog. ALLTSÅ!? Jag misstänkte att något skulle hända, för hon och hennes tjej har bara gått runt och varit gulliga och lyckliga och tuttinuttiga hela säsongen, jag tänkte liksom, det här är nästan lite för bra för att få vara sant. Poussey har ju liksom haft lite problem innan och så, med alkoholmissbruk, att hennes kompisar övergav henne för Vee, att hon varit olycklig utan någon att älska osv. Och nu när hon äntligen hittat kärleken i Soso, så går hon och dör!? Aaaaah. Blev så arg och ledsen –> 🙁 🙁 🙁 🙁 🙁

    Äeee, det var cruel av seriemakarna också. Men ett bra avslut rent dramaturgiskt såklart. Och upplagt för en till säsong med cliffhangern det slutade med, jävlar i min lilla låda alltså. Spännandeeee. Ska vi behöva vänta ett helt år nu innan vi får veta huruvida Dayanara kommer fucka upp sitt liv med att döda den där vakten och därmed förlänga sitt fängelsestraff, säkert bli helt psykologiskt knäckt, göra sin nyss utsläppta mor besviken osv osv osv? HOW ARE WE GONNA DO THIS?

    Ahja, tills dess. Tribute to Poussey. You were always my favourite. Eller ah, hade ju en liten crush på Stella a.k.a. Ruby Rose när hon dök upp i förra säsongen pga SÅ SNYGG. Jag skall erkänna det. Men Poussey alltså. Ändå finaste karaktären. Alltid snäll, glad, solidarisk som få, modig som vågade stå upp mot Vee när ingen annan vågade, bästa hootch-makern, smart och flitig, skämtsam, gullig, snygg.

    (Btw, gud, varför ser det så sexigt ut att röka?)

    Poussey, R.I.P.

    //ALiCE med ICE


    Vet inte vad som har hänt med mig, plötsligt har jag jättemycket att blogga om?  I guess it’s the  vacay, aight? Anyway, vi måste prata lite om Orange Is The New Black. Det har ju släppts en ny säsong som I guess ingen har missat (såvida ni inte bott under en sten det senaste året alternativt…

  • Semestrar loss

    Har semestrat så hårt nu här under mina dagar i Stockholm, lyckades ju pricka in finaste vädret ever på min lediga vecka, till exempel såhär:

    Skärmbildfrån2016-07-06194350

     

    Eller såhär:

    webcam-toy-foto10

    webcam-toy-foto11

     

    Mhmmmm. Semestrar järnet som sagt, med sol och bad på Reimers, lite shopping, häng med Thomas, Erik och Johan (tills de åkte igår eftermiddag då vill säga, nu är jag ensam men imorgon kommer Sebbe tjoho!), god mat och ett glas rött på det. Har hunnit med att läsa ut tre böcker (pga semester <3), så tänkte skriva ett par ord om dem.

    Alltings början – Karolina Ramqvist (2012)

    13041292_O_1

    Det är Stockholm, 90-tal, och Saga som nyss börjat gymnasiet försöker leva så feministiskt som hennes konstnärsmamma lärt henne; “ta för sig”; men det är svårt i praktiken när en kärar ner sig i en man som bara vill ligga med en efter klockan tre på natten. En feministisk bok om tonårstjejer och deras tankar om pojkar och män. Kul med all Stockholmskuriosa, feministiska referenser och 90-talsiakttagelser, bra språk, men en blir lite trött på storyn till slut. Ändå läsvärd.

    Alkemisten – Paulo Coelho (1988)

    61641_xl

    En klassisker som jag läste på inrådan av Sebbe och Popp som tyckte om den mycket, men jag är inte så imponerad. Det är en symbolisk/ metaforisk saga som egentligen handlar om hur en kan se på livet, kärleken, rikedomar mm, men jag hade svårt att se beyond det fattiga språket (som visserligen är en översättning från portugisiska), att det var just en saga samt bristen på genustänk och representation (endast två kvinnor nämndes, och det i egenskap av vackra objekt för mäns trånande). Flera fina tankar om livet i alla fall, men den föll mig inte riktigt i smaken även om jag förstår att andra kan ta den till sig mycket bättre, och en kan ändå lära sig mycket av den om en som sagt ser förbi dess brister, men det är svårt att ta av sig genusglasögon när en en gång har satt på sig dem, och jag hoppade direkt från Alltings början till Alkemisten vilket gjorde att det enkla språket blev extra tydligt.

    Det är något som inte stämmer – Martina Haag (2015)

    det-ar-nagot-som-inte-stammer

    En rå, brutalärlig men vacker bok om när kärleken tar slut hos den ena, och den andra blir bedragen om och om igen, och försöker att lappa ihop en trasig familj. Försöker överleva fastän en egentligen dött. Baserad på Martina och Erik Haags verkliga skiljsmässa; referenser till Historiätarna och Lotta Lundgren är med fast med andra namn; så den är extremt utlämnande (och lite hämndlysten). Gillar ju inte direkt Erik Haag efter att ha läst denna. Men hur som helst en otroligt bra, sorglig och ärlig bok som jag streckläste på ett par timmar för den var så bra. Rekommenderar!

    Vek förresten ett hundöra vid detta stycke, som jag tyckte var fint, och nog väldigt talande om en själv varit med om en separation:

    Det är den vackraste sommaren någonsin och jag vill bara att den ska vara över. Jag vill bara att dagarna ska gå. Jag kan inte alltid känna såhär. Det klarar jag inte. Jag överlever inte det. Bläddrar fram till januari i almanackan och skriver: Nu måste jag må lite bättre. Det är om ett halvår. Jag ska bara ta mig igenom dessa sex månader, sen måste jag må på ett annat sätt.

    Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet. En kvart i taget. 
    6.15
    6.30
    6.45
    7.00

    //ALiCE med ICE


    Har semestrat så hårt nu här under mina dagar i Stockholm, lyckades ju pricka in finaste vädret ever på min lediga vecka, till exempel såhär:   Eller såhär:   Mhmmmm. Semestrar järnet som sagt, med sol och bad på Reimers, lite shopping, häng med Thomas, Erik och Johan (tills de åkte igår eftermiddag då vill säga,…