Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi möttes hos Olivia vid elva-tiden för proviantering och en kaffe. När vi väl figure:at out vem som skulle ha vilken cykel (tanken var egentligen att mamma skulle låna Emils men hans framgaffel var liksom stelt framåt hela tiden vilket var lite obehagligt att cykla med) gav vi oss iväg söderut längs Dag Hammarskjöldsleden med rikting mot Särö! Via de flådiga villorna längs med havsbandet (riktiga mansions) och Billdal tog vi lunchpaus vid havet ungefär en och en halv timme in i cyklingen. Wraps med hummus, kylt vin som mamma hade med, och kaffe.
Sen, vid kanske fyratiden eller så, kom vi fram till vårt resmål: ett AirBnb i Lervik som vi hyrt för natten. Där lastade vi av våra grejer och sen åkte vi ner till Lerviks hamn för att spana in restaurangen och badplatsen. Mamma fotade våra vällåsta cyklar 🙂
Ett dopp blev det innan Olivia och jag åkte iväg och provianterade på en matbutik några km bort, och sen var det fri lek och göra i ordning sig för kvällen. Vi skulle käka på hamnkrogen i Lerviks hamn – veganburgare med tryffel majonnäs (utan för min del). Så mysigt att hänga!!! Vi tog också en liten promenad på klipporna efter maten.
Sen bar det av hem och då hade något mycket spännande inträffat: elen hade försvunnit! Vi blev genast mycket törstiga eftersom även vattnet var eldrivet. Vi satt således med tända ljus till läggdags och pluggade in cykelbatterierna i hopp om att strömmen skulle komma tillbaka under natten vilket den gjorde. Phiew! Dagen efter käkade vi frukost och väntade ut lite duggregn, och sen bar det av tillbaka mot Göteborg. Inte riktigt lika vackert som dagen innan då det varit så soligt, men ändå en otroligt fin cykelled. Nästan ingen sträcka är bilväg och är det det är det grusväg omgivet av grönska och/eller hav. Leden går både i skog, äng och längs havet och det är verkligen supervackert! Rekommenderar starkt den här etappen av Kattegattleden (från Göteborg till Kungsbacka, även om vi inte åkte hela vägen till Kungsbacka utan stannade i Lervik).
På väg hem stannade vi på ett av Lisbeth rekommenderat café i Billdals park som jag inte minns namnet på men som var väl värt ett besök. Bra utflyktsmål från södra Gbg! Här passade vi också på att ta några bilder för att föreviga denna minnesvärda lilla miniresa. Så himla fint var det! Känns som jag får bättre och bättre relation med min familj för varje år, kanske handlar det om att bli vuxen? Hur som helst väldigt tacksam för dem i alla fall.
Som ni ser var det regnigt i Billdal men lagom till vi kom till södra Gbg sprack solen upp och det blev ett dopp i havet innan vi var tillbaka
I lördags skulle jag få del två av min födelsedagspresent från familjen! Första destination, klockan fem, var Brewers på Magasinsgatan för en riktigt god öl. Jag tog en hazy IPA förstås, vad annars?! Nästa destination var Super sushi på Drottninggatan, där middag intogs. Sushirolls till förrätt och en amazing ramen till varmrätt. Nästa och sista destination var Star karaoke!!! WHAT?! Totalt oväntat och så kul! Har bara gjort karaoke en gång tidigare och har då varit lite skeptisk pga folk sjunger så… Dåligt? Men nu körde jag ju med musikproffs a.k.a. min familj och Are och då lät alltid åtminstone relativt bra. Vi blandade gamla dängor med Billie Eilish och Linkin Park, drack drinks och hade det superkul! Otrolig överraskning som jag absolut kan tänka mig göra igen.
Efter karaoken gick vi vidare till Puta Madre för en nattfösare, innan vi skiljdes åt. Så bra present! Så bra att det var planerat till slutet av sommaren också, har sett fram emot detta i flera veckor utan att riktigt veta vad det ska vara. Tack världens finaste familj <3333
Denna söndag bjöd på fint väder så jag fick med mig Are ut i skogen för promenad och svampplockning. Vi fick i Lexbybergen som blivit min nya favorit-plats nära Kortedala! Mer folktomt än Bergsjön, och mer skogigt såattaäga.
Vi plockade massor av sorter: gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, gulkremla, blodriska, skäggriska, pepparriska, blodsopp, brunsopp och tegelsopp. Sopparna skar jag upp och torkade, resten hamnade i en stuvning som vi åt med pasta toppat med persilja som alltid är gott till svamp tycker jag. Riskorna förvällde jag två gånger eftersom de är så kallade “finska riskor” som är skarpa i smaken. Utöver dessa ätliga sorter hittade och artade vi även oätlig gallsopp (vilket var första gången för mig!) giftig lakritsriska (som blöder genomskinlig vätska istället för vit, också första gången jag artat den) och pepparkremla. Det var första gången jag hittat en giftig kremla men det var otroligt tydligt – den verkligen brände på tungan. Känns skönt att ha artat en sådan också! 🙂
Jag har just läst ut boken Islamofobi av Mattias Gardell (2011).
Boken gör på ett lättillgängligt och matter of fact:igt sätt upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Några vanliga sådana fördomar/föreställningar är att slöjbärande kvinnor på något sätt är offer som tvingats till att bära slöja och blir kuvad av sin man, att islam skulle vara en ovanligt våldsam religion som bär ansvaret för de flesta krig som förts i religionens namn, att islam skulle vara oförenligt med demokrati, att alla muslimer vill införa sharialagar, o.s.v. o.s.v. Gardell punkterar alla dessa föreställningar på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserad. Gardell medger att det klart att det finns muslimer som vill införa sharialagar – precis som att det finns kristna som skulle vilja att lagen byggde mer på kristendomen – och det klart att det finns vissa muslimska kvinnor som mer eller mindre påtvingats slöjan – precis som det finns kristna/buddhistiska/judar/ateister/whatever som också påtvingats olika religiösa eller ickereligiösa värderingar och attribut – men detta gäller långt ifrån alla muslimer och att dra generaliserande slutsatser om folk endast baserat på att de är muslimer är rasistiskt.
Ett exempel på en myt som Gardell punkterar är att islam skulle vara en påfallande våldsam religion som för krig/terrorism i Guds namn. Detta stämmer inte. Av de 1677 väpnade konflikter som pågått i världen från slutet av Andra världskriget till 2001, handlade en överväldigande majoritet (91 %), primärt om andra saker än religion. Och av de konflikter som på något sätt hade med religion att göra så var det faktiskt buddhister som var värst, tätt följt av kristna och först därefter muslimer. Buddhister var involverade i fler väpnade konflikter, mer våld och dödande än nominella anhängare av andra religioner – de utgjorde under undersökningspreioden fem, sex procent av världsbefolkningen men var inblandade i 17 procent av världens väpnade konflikter, d.v.s. en överrepresentation om 209 procent. Ändå har vi i västvärlden en naiv bild av buddhism som en fredlig religion, vilket alltså är helt missvisande, medan islam allt som oftast framställs i media i relation till krig, våld, terror och död. På grund av denna islamofobiska “kunskapsregim” som Gardell kallar det – d.v.s. att bara viss, väldigt stereotyp information om islam kablas ut till allmänheten genom filmer, media, TV, tidningar etc – formas också vår bild av islam till att just vara associerad med krig, våld, kvinnoförtryck och terror.
En mycket läsvärd och, för att vara facklitteratur, lättillgänglig/lättläst bok som kommer att avslöja även den mest toleranta och antirasistiskt upplysta personen med vissa dolda försanthållna antaganden om muslimer/islam som faktiskt inte stämmer. Rekommenderar!
[…] En bok om islamofobi som på ett lättillgängligt sätt gör upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot islam/muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Gardell punkterar föreställningar som t.ex. att islam skulle vara en våldsam religion eller att muslimska kvinnor är kuvade och förtryckta på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserat. Bra bok! Skrev om här. […]
Är hos mamma och pappa i Spekeröd, min bästa plats på jorden. Har plockat massor med svamp och idag har vi varit på Ramsvikslandet i Bohuslän och promenerat.
Lite besviken över att vädret varit piss, men glad över att jag ändå gjort så otroligt mycket under juli månad!!
Månadens mat
Definitivt Sofies goda frallor som jag bakat massor av gånger sedan jag åt dem i Köpenhamn när jag var på besök hos Alex, Sofie och Falke. Minimal arbetsinsats (man behöver inte ens knåda) och fantastiskt resultat.
Månadens soundtrack
Har såklart lyssnat på massa olika låtar och artister men en återkommande är Baltimore med Nina Simone så det får vara Månadens soundtrack. Är besatt.
Månadens firanden
Mammas födelsedag den 9 juli firades i Spekeröd med pompa och ståt. Eller ja, med mys i alla fall. Mamma hade gjort otrolig hemmagjort blåbärsglass och saffransglass bland annat. Omnomnom.
Månadens resor
Jag var i Köpenhamn 10-12 juli, och hälsade på Alex, Sofie och Falke. Det var mycket mysigt.
Malmö 12/7
På väg hem från Köpenhamn stannade jag till ett slag i Malmö 12-13 juli och hälsade på Daisy. Vi åt ramen på Möllan och hade det mysigt.
Sen nästa vecka bar det vidare till Bornholm med Mim 17-21 juli, vilket jag skrivit om här. Vi hike:ade, lagade och åt god mat, snackade om allt möjligt (men mest relationer och politik, förstås), badade och tittade på Bornholms vackra vyer. Samt var liiite nerviga över huruvida vår bil skulle klara av färjan tillbaka till Sverige, men det gick ju bra trots allt 🙂
Den sista resan för månaden var Dalsland med Daisy och Lise 25-29juli. Det var den resan som blev planerad sist, eller ja, vi hade bestämt datum sedan länge men vad vi skulle fylla dessa datum med var oklart ganska länge. Till slut blev det alltså Dalsland, närmare bestämt en liten röd gullig stuga fem minuter från en liten sjö, där vi spenderade tre dagar med att läsa böcker, äta god mat, promenera och prata. Det var så mysigt och vilsamt!! Vi konstaterade efteråt att det är inte ofta som man hänger med folk konstant i fyra dagar (de sov en natt hos mig och Are innan) och inte känner sig socialt trött efteråt, men så var det. Tror det är en kombo av att vi är ganska synkade i vad vi ville göra (lägga oss tidigt, sitta och läsa, gå i skogen) och att det bara helt enkelt är ganska avslappnat häng? Tycker mycket om dem. <3
Månadens böcker
Det hann bli många utlästa böcker i juli! Sju stycken närmare bestämt.
Din stund på jorden – Wilhelm Moberg(1963)
“Vad jag sorglöst förslösade, blev det bäst tillvaratagna”. Dessa vackra och vemodiga ord skrev jag ner när jag hörde dem läsas upp i denna lilla pärla från 1963, tio år innan Wilhelm Moberg begick suicid. Och kanske är detta ett slags avskedsbrev, för det är en hyllning till livet och det som varit, men också en sorgeyttring över det som aldrig blev. En klassiker som är minst lika läsvärd som Utvandrarna och Invandrarna. Läs den! Skrev om här.
How race survived US history – David Roediger (2011)
En bok jag löste för kursen om rasismens historia jag läser nu över sommaren, som i sex kapitel plus prolog och epilog förklarar hur ras kunde överleva det amerikanska frigörelsekriget från England på 1700-talet, självständighetsförklaringen 1776 och konstitutionen med dess storartade anspråk om att “all men are born equal”, inbördeskriget och det slutgiltiga avskaffandet av slaveriet 1863, Jim Crow och medborgarrättsrörelsen 100 år senare, ända fram till Obama. Rasismen peakade under Jim Crow, mellan inbördeskriget och första världskriget och den segregering och det monstruösa våld som riktades mot svarta men även andra icke önskvärda grupper som kineser och ursprungsbefolkningen under denna tid, men is still alive and kicking, även under Obama. Boken behandlar ju USA och ibland kan de amerikanska referenserna vara något svårbegripliga, speciellt som det är en komplicerad fackbok, men ändå läsvärd och lärorik!
Boy swallows universe – Trent Dalton (2018)
En fantastisk ungdomsbok om 13-åriga Eli Bell och hans stumme bror August, och deras ibland ganska mörka liv bland droger och kriminalitet, i resan mot frågorna till svaren. Boken har mycket gemensamt med I’ll give you the sun av Jandy Nelson men det är mycket mörkare här. Det älskvärda med boken är barnets/tonåringens naiva men också roliga perspektiv på det hela. Läs!! Skrev om här.
Harry Potter and the philosopher’s stone (1997) och Harry Potter and the chamber of secrets (1998)– J.K. Rowling.
‘Nough said. Ibland är det bara så skönt att läsa trygg och familjär litteratur som man vet till 100 % är asbra, som man direkt kommer in i och som är lättläst. ÄLSKAR Harry Potter-böckerna och nu äger jag hela sviten på engelska. Tog således upp dem för lite enkel litteratur nu i juli och hann läsa ettan och tvåan och halva trean på ett kick. Vilsamt.
Det ohyggliga arvet – Christian Catomeris (2017)
Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris är en fackbok som på ett systematiskt sätt går igenom svensk rasism från medeltiden till modern tid, utifrån ett antal rasstereotyper: afrikanen, asiaten, orientalen, samen, juden, finnen, “tattare” (resande) och romer. Varje kapitel belyser alltså Sveriges bild av dessa grupper under historiens gång, med nedslag både i populärkultur som filmer och böcker och i konkret politik. Mycket viktig och allmänbildande bok som alla borde läsa. Skrev om här.
Racism – a short history – George M. Fredrickson (2003)
Det här är en ca 120 sidor lång exposé över rasismens historia, exklusive en läsvärd bilaga om termen “rasism”. Fredrickson definierar här rasism som dels en idé om att det finns raser (det gör det inte rent biologiskt – alla människor tillhör rasen homo sapiens sapiens) och att dessa raser besitter medfödda (och därmed oföränderliga) egenskaper, och dels att samhället, genom statlig sanktion, organiseras utifrån den här idén d.v.s. med aktivt isärhållande av de olika “raserna” och i extremfall utrotning av den underordnade gruppen (som var fallet i Nazityskland). Boken ägnas sedan åt att, utifrån denna definition, gå igenom rasismens historia och dess kulmen (Nazityskland, Apartheid-Sydafrika och Jim Crow-USA). Mycket läsvärd! Skrev om här.
Månadens filmer
Clara Sola (2021)
Vi såg Clara Sola på Draken film, en lågmäld, vacker, magisk film. Draken film beskriver filmen som “Magisk realism, religiös mysticism och omhuldade ondska när en helgonförklarad, kuvad 40-årig oskuld gör sexuell revolt i Nathalie Álvarez Meséns Guldbaggebelönade debut” och det tycker jag sammanfattar filmen ganska väl. Här får vi möta Clara, boendes i en liten by på den costarikanska landsbygden, som otvunget kommunicerar med djur och har ett speciellt, nästan magiskt, band till naturen. Samtidigt ses hon av sin mor och av befolkningen i byn som ett helgon, som har mött Maria, Nuestra Madre. Clara ombeds bota sjukdomar och välsigna byborna, men själv lever hon ett väldigt begränsat liv under moderns ständigt vakande ögon. Men någonting väcks i Clara när Santiago kommer till byn, ett frö till en frigörelse.
Filmen vad mångbottnad och vacker, en hyllning till naturen och en känga till kristendomen. Mycket sevärd! 4 av 5.
Blackberry (2023)
Såg denna på Hagabion med Mim och blev starkt påmind om The Hummingbird project från 2018 som har typ samma tema. D.v.s. några tech-killar som kommer på nåt (i Blackberry den första smartphone, i Hummingbird nån slags kabel) som revolutionerar tekniken och gör dem asrika/framgångsrika/cocky men som sedan också blir deras fall. Filmen är helt okej och lite rolig på sina ställen och jag ger den 2,5 av 5.
The royal affair (2012)
Såg om denna rulle med Alicia Wikander och Mads Mikkelsen om triangeldramat mellan den danske kungen Christian VII, som var psykiskt sjuk, hans drottning Caroline Mathilde som han behandlade tämligen kallt, och kungens livläkare Johann Struensee, som å ena sidan hjälper kungen genom hans nycker men också är en upplysningarna som blir förälskad i drottningen. Egentligen är det kanske inte kärleksdramat som är det intressanta utan den lysande gestaltningen av denna tid, då Upplysningen står för dörren med krav på emancipation, samtidigt som adeln klamrar sig fast vid sin makt. 4 av 5
Sjätte sinnet(1999)
Are och jag bjöd spontant över Olivia och Emil för att kolla på denna gamla skräckrulle, eftersom den fanns på SvtPlay. Tydligen visste alla utom jag om plot-twisten trots att ingen av oss hade sett den, men trots att jag visste att det skulle vara en plot-twist var den ändå ganska twist:ig (fast antagligen inte så twist:ig som den hade varit om jag inte vetat om att det skulle vara en plot-twist – nu räknade jag ut vad det skulle vara relativt snabbt, före Are till och med vilket jag är mycket stolt över). Hur som helst en sevärd film, det är inte för intet det är en hyllad skräck/thriller, men tyvärr märks det att den är föråldrad. Den har ändå åldrats med viss värdighet, men som sagt, det märks att den gjordes för nästan 25 år sen. Hur som helst sevärd, jag ger den 3,5 av 5. Och vad den handlade om…? Ja, men en liten pojke med ett sjätte sinne 🙂
Rurangi (2020)
Som en del av SVT:s “Pridesommar”-satsning (yaay) visades denna fina lilla film om transaktivisten Caz som efter tio år och en transition senare återvänder till sitt barndomshem Rurangi på den Nya zeeländska landsbygden. Hemkomsten blir dock svår eftersom det också innebär att komma ut. En fin liten film som (utan att avslöja för mycket) tack och lov inte är totaldeppig utan lyckas väva samman transkamp, ursprungsbefolkningen maoris rättigheter och till och med miljökamp. Så lite, lite krystat och skriv-på-näsan blir det på slutet men allt är förlåtet. En queer film, vad mer kan man begära? 3,5 av 5.
Det här är en ca 120 sidor lång exposé över rasismens historia, exklusive en läsvärd bilaga om termen “rasism”. Fredrickson definierar här rasism som dels en idé om att det finns raser (det gör det inte rent biologiskt – alla människor tillhör rasen homo sapiens sapiens) och att dessa raser besitter medfödda (och därmed oföränderliga) egenskaper, och dels att samhället, genom statlig sanktion, organiseras utifrån den här idén d.v.s. med aktivt isärhållande av de olika “raserna” och i extremfall utrotning av den underordnade gruppen (som var fallet i Nazityskland).
Enligt Fredrickson kan rasismens rötter spåras tillbaka till 1300-talet och de kristnas korståg, men eftersom det teoretiskt sett alltid finns en möjlighet att konvertera till kristendom och därmed undvika förföljelse sågs de underordnade gruppernas egenskaper inte som medfödda, medan en “ren” rasistisk ideologi är essentialistisk – en grupp för följd för vad den (antas) vara, inte för vad den exempelvis tror på. Därför räknas (enligt Fredricksons definition) exempelvis inte tvångskristnandet av afrikaner under kolonialismen som ren rasism, ty trots att afrikanerna behandlades våldsamt fanns det som sagt ändå en tanke om att de kunde omvändas till kristendom, och därför var deras “underlägsenhet” inte medfödd. En rasistisk ideologi ser istället specifika egenskaper som medfödda och därmed oföränderliga. Under reconquista av iberiska halvön på 1500-talet blev “blodsrenhet” exempelvis viktigt – trots att det handlade om religion (i teorin något man väljer och inte föds till) var “blodsrenhet” (limpieza sangre) ett kriterium för att räknas som kristen, och trots att man varit kristen i generationer var ens blod alltså inte “rent” om man hade judendom eller islam längre bak i släkten, och därmed var man föremål för förföljelse/diskriminering. Här är det alltså mer tal om rasism, eftersom detta är ett essentialistiskt synsätt.
Icke desto mindre var det först på slutet av 1800-talet och under 1900-talet som rasismen antog sin mest rena form, då historiens hittills enda (och förhoppningsvis sista) “öppet rasistiska regimer” utvecklades: Nazityskland under Hitler, USA under Jim Crow (efter inbördeskriget och fram till första världskriget) samt Sydafrika under apartheid (från andra världskriget till 1990-talet). Enligt Fredrickson (2003) är dessa tre länder de enda som hittills uppfyllt de kriterier som krävs för att det skall vara tal om öppet rasistiska regimer – att det finns en officiell rasistisk ideologi företrädd av staten, och att denna ideologi upprätthålls genom lagar (specifikt förbud mot äktenskap över rasgränserna, isärhållande av olika grupper genom statlig segregation, förbud för den dominerade gruppen att inneha statliga ämbeten och rösta och avsaknaden av möjligheter, eller till och med förbud mot, att ta sig ur fattigdom för den underordnade gruppen). Både USA under Jim Crow, Nazityskland och Sydafrika under apartheid uppfyller alla dessa kriterier och var alltså “öppet rasistiska regimer”.
Icke desto mindre finns det förstås andra samhällen som uppfyller/uppfyllt delar eller några av kriterierna. I Sverige är arbetslösheten och fattigdomen exempelvis mycket högre bland utrikes födda, vilket kan bero på att dessa diskrimineras på arbetsmarknaden – här är det alltså tal om en strukturell rasism. Vi har dock inte någon statligt sanktionerad rasism och därmed är det alltså inte tal om “ren” rasism, åtminstone inte enligt Fredricksons (2003) definition (men det finns såklart de som inte instämmer).
Hur som helst, mycket intressant och insiktsfull läsning, en mycket bra introduktion om man är intresserad av rasism och dess historia.
Jag har just läst klart den populärvetenskapliga boken Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris, som på ett systematiskt sätt går igenom svensk rasism från medeltiden till modern tid, utifrån ett antal rasstereotyper: afrikanen, asiaten, orientalen, samen, juden, finnen, “tattare” (resande) och romer. Varje kapitel belyser alltså Sveriges bild av dessa grupper under historiens gång, med nedslag både i populärkultur som filmer och böcker och i faktisk politik. I Afrikanen-kapitlet får man exempelvis läsa om hur kung Gustav den III (“teaterkungen”, han som blev skjuten på en maskeradbal) såg en riktig profitmöjlighet i slavhandel då den allmänna europeiska opinionen hade börjat svaja, vilket gjorde att priset på slavar ökade – KA-CHING tänkte han då, och hjälpte till att underlätta slavhandeln via den svenska kolonin St Barthélémy som tillhörde Sverige 1784-1878. När resten av Europa började fundera på om det verkligen var så soft att handla med slavar såg Sverige alltså till att göra lite extra profit. Fresh. I kapitlet om samer lärde jag mig att ordet “fattiglapp” kommer från stereotypen av samer (vilka nedvärderande kallades för “lappar”) som fattiga, och att Liseberg så sent som år 1932 huserade en exotifierande utställning med levande samer och renar i en uppbyggd “autentisk lappmiljö”, för betraktarna att beskåda som på ett zoo.
Det sista kapitlet handlade om “zigenare”, eller romer som gruppen kallar sig själv och därför är det ord man skall använda när man pratar om gruppen, och det är beklämmande läsning (liksom hela boken). Här får vi bland annat läsa om den systematiska diskriminering som romer fått utstå i princip sedan de fanns närvarande i Sverige (de första historiska källorna vittnar om 1200- och 1300-talen) och som bland annat manifesterats i vägran att ta emot romska överlevare från Förintelsen, trots att romer, liksom judar, också hamnade i förintelseläger på grund av sin “ras” (om detta skriver Maj-Gull Axelsson i den fantastiska romanen Jag heter inte Miriam).
Från statligt förmynderi, apartheid (på St Barthélémy då det var en svensk koloni), rasbiologi, rashygien, tvångssteriliseringar och skallmätningar till dagens fortsatta rasism i form av exempelvis attacker mot romska läger, olagliga polisregister och en allmän främlingsfientlig stämning mot nyare invandrargrupper från bland annat Mellanöstern – Sverige har långt ifrån ett rent samvete vad gäller rasism. Detta är en bok som alla borde läsa, både för allmänbildningens skull (det är viktigt att förstå Sveriges roll i rasismen både då och nu) men också för att kunna vara en aktiv antirasist. Rekommenderar starkt.
Just nu ligger jag i sängen här på vårt Airbnb-rum i Hasle på Bornholm och är _dödstrött_. Klockan är tjugo över nio! Haha. Jag tror det är en kombination av mycket vind, mycket sol, och över 15 km hike i kuperad terräng som gjort det. Vi började dagen med frukost som vanligt, och hade lite överläggning om vad vi skulle hitta på, och bestämde oss sedan för vandring, närmare bestämt Blåskinsdalen som följer Bornholms västkust från några km norr om Hasle till Hammershus, som är nästan på öns norra spets (där vi var i förrgår) och sen tillbaka. Vi följde inte riktigt leden för vi parkerade långt innan starten (lite av ett misstag) och det var inte alltid helt tydligt markerat men det blev oavsett en mycket vacker (och ganska jobbig) hike!
Norrut gick vi längs kustlinjen hela tiden, med dess mäktiga utsikt över öppet hav och så småningom, när man kom lite mer norrut, Sveriges sydspets. Branta klippor och steniga stränder. De branta klipporna påminner som sagt mycket om Kullahalvön!
Vi åt vår medhavda lunch här nedanför Hammershus, Europas äldsta slottsruin som är från 1100-talet. Vi satt och filosoferade över hur man levde då – fanns det t.ex. nån trettioårig kvinna instängd i nåt torn däruppe på kullen, med nio barn och ett broderi vid handen? Satt människor här där vi sitter nu för 900 år sedan och stirrade ut över vattnet, mot det som fanns på andra sidan Östersjön? Fasade man över potentiella inkräktare som skulle komma över havet?
På väg tillbaka var vi ganska möra men vi kämpade på. Hittade t.ex. “finnens topp” 🙂 När vi äntligen var tillbaka tog vi ett snabbt dopp och sen åkte vi hem och mer eller mindre kraschade i säng. Vi tog paus i vilandet för dusch och middagslagning men nu är det nog fan snart dags att sova alltså. Godnatt Bornholm och tackkkk för denna gång, imorgon kommer vi (förhoppningsvis hejja hejja lilla bilen) tillbaka till Sverige!
Idag vaknade jag 7.29, prick en minut innan jag hade satt mitt larm på 7.30 för att mäta temperaturen (jag håller ju på med Natural cycles sedan ett år tillbaka och än har jag inte blivit gravid peppar peppar så det verkar funka!) men jag hade inte sovit toppen. Eller helt okej, men vaknade några gånger. En gång vaknade jag och trodde att en mås tagit sig in och höll på att äta våra chips som stod på bordet, tänkte tydligen i mitt semivakna tillstånd att det var rimligare än att det var Mim som stökade runt och letade efter sina öronproppar (vilket det var som faktiskt hände). Hur som helst, ny dag på Bornholm, med sol och fortsatt friska vindar. Vi tog morgondopp och åt frukost och bestämde oss efter lite research att åka över till östra sidan för att spana in Döndalen och Helligdomsklipporna. Bilen var lite svårflörtad så vi började måla upp skräckscenarier om att den inte skulle starta när vi ska på färjan på fredag eller att batteriet dör när vi ska av färjan, men en snäll bilmekaniker som vi svängde förbi kollade batterispänningen och sa att det inte var nåt fel på det utan att det isåfall eventuellt var generatorn och sen funkade bilen utmärkt resten av dagen så vi håller tummarna. Döndalen var fint i alla fall!
Eftersom bilen hade krånglat på morgonen vågade vi inte åka nån kortare sträcka så vi gick rätt över vägen och la oss på en stenig strand där och läste och solade lite. Bakom en sten där vi hittade lä (och eftersom vi var på östkusten) var det faktiskt riktigt behagligt!
Det var efter stenstranden som vi svängde förbi bilmekanikern men eftersom han sa att allt var lugnt vågade vi oss på ett till stopp och traskade en bit längs stigen vid Helligdomsklipporna. Mäktigt!!
Efter denna lilla strapats kände vi oss nöjda med utflykter och körde hem för att äta chips och dricka öl och fortsätta läsa haha. Vi har med oss både springskor och yogamatta hit men vet inte om vi kommer göra nåt av det?? Återstår att se imorgon. Vi lagade i alla fall en asgod middag, snicksnackade fina samtal som vanligt, och avslutade med ett blåsigt kvällsdopp och solnedgång. Tack för denna dagen Bornholm, och tack Mim för att du vill va här med mig! <3
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi möttes hos Olivia vid elva-tiden för proviantering och en kaffe. När vi väl figure:at out vem som skulle ha vilken cykel (tanken var egentligen att mamma skulle låna Emils men hans framgaffel var liksom stelt framåt hela tiden vilket var lite obehagligt att cykla med) gav vi oss iväg söderut längs Dag Hammarskjöldsleden med rikting mot Särö! Via de flådiga villorna längs med havsbandet (riktiga mansions) och Billdal tog vi lunchpaus vid havet ungefär en och en halv timme in i cyklingen. Wraps med hummus, kylt vin som mamma hade med, och kaffe.
Sen, vid kanske fyratiden eller så, kom vi fram till vårt resmål: ett AirBnb i Lervik som vi hyrt för natten. Där lastade vi av våra grejer och sen åkte vi ner till Lerviks hamn för att spana in restaurangen och badplatsen. Mamma fotade våra vällåsta cyklar 🙂
Ett dopp blev det innan Olivia och jag åkte iväg och provianterade på en matbutik några km bort, och sen var det fri lek och göra i ordning sig för kvällen. Vi skulle käka på hamnkrogen i Lerviks hamn – veganburgare med tryffel majonnäs (utan för min del). Så mysigt att hänga!!! Vi tog också en liten promenad på klipporna efter maten.
Sen bar det av hem och då hade något mycket spännande inträffat: elen hade försvunnit! Vi blev genast mycket törstiga eftersom även vattnet var eldrivet. Vi satt således med tända ljus till läggdags och pluggade in cykelbatterierna i hopp om att strömmen skulle komma tillbaka under natten vilket den gjorde. Phiew! Dagen efter käkade vi frukost och väntade ut lite duggregn, och sen bar det av tillbaka mot Göteborg. Inte riktigt lika vackert som dagen innan då det varit så soligt, men ändå en otroligt fin cykelled. Nästan ingen sträcka är bilväg och är det det är det grusväg omgivet av grönska och/eller hav. Leden går både i skog, äng och längs havet och det är verkligen supervackert! Rekommenderar starkt den här etappen av Kattegattleden (från Göteborg till Kungsbacka, även om vi inte åkte hela vägen till Kungsbacka utan stannade i Lervik).
På väg hem stannade vi på ett av Lisbeth rekommenderat café i Billdals park som jag inte minns namnet på men som var väl värt ett besök. Bra utflyktsmål från södra Gbg! Här passade vi också på att ta några bilder för att föreviga denna minnesvärda lilla miniresa. Så himla fint var det! Känns som jag får bättre och bättre relation med min familj för varje år, kanske handlar det om att bli vuxen? Hur som helst väldigt tacksam för dem i alla fall.
Som ni ser var det regnigt i Billdal men lagom till vi kom till södra Gbg sprack solen upp och det blev ett dopp i havet innan vi var tillbaka
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi möttes hos Olivia vid elva-tiden för proviantering och en kaffe. När vi väl figure:at out vem som skulle ha vilken cykel (tanken var egentligen att mamma skulle låna Emils men hans framgaffel var liksom stelt framåt hela tiden vilket var lite obehagligt att cykla med) gav vi oss iväg söderut längs Dag Hammarskjöldsleden med rikting mot Särö! Via de flådiga villorna längs med havsbandet (riktiga mansions) och Billdal tog vi lunchpaus vid havet ungefär en och en halv timme in i cyklingen. Wraps med hummus, kylt vin som mamma hade med, och kaffe.
Sen, vid kanske fyratiden eller så, kom vi fram till vårt resmål: ett AirBnb i Lervik som vi hyrt för natten. Där lastade vi av våra grejer och sen åkte vi ner till Lerviks hamn för att spana in restaurangen och badplatsen. Mamma fotade våra vällåsta cyklar 🙂
Ett dopp blev det innan Olivia och jag åkte iväg och provianterade på en matbutik några km bort, och sen var det fri lek och göra i ordning sig för kvällen. Vi skulle käka på hamnkrogen i Lerviks hamn – veganburgare med tryffel majonnäs (utan för min del). Så mysigt att hänga!!! Vi tog också en liten promenad på klipporna efter maten.
Sen bar det av hem och då hade något mycket spännande inträffat: elen hade försvunnit! Vi blev genast mycket törstiga eftersom även vattnet var eldrivet. Vi satt således med tända ljus till läggdags och pluggade in cykelbatterierna i hopp om att strömmen skulle komma tillbaka under natten vilket den gjorde. Phiew! Dagen efter käkade vi frukost och väntade ut lite duggregn, och sen bar det av tillbaka mot Göteborg. Inte riktigt lika vackert som dagen innan då det varit så soligt, men ändå en otroligt fin cykelled. Nästan ingen sträcka är bilväg och är det det är det grusväg omgivet av grönska och/eller hav. Leden går både i skog, äng och längs havet och det är verkligen supervackert! Rekommenderar starkt den här etappen av Kattegattleden (från Göteborg till Kungsbacka, även om vi inte åkte hela vägen till Kungsbacka utan stannade i Lervik).
På väg hem stannade vi på ett av Lisbeth rekommenderat café i Billdals park som jag inte minns namnet på men som var väl värt ett besök. Bra utflyktsmål från södra Gbg! Här passade vi också på att ta några bilder för att föreviga denna minnesvärda lilla miniresa. Så himla fint var det! Känns som jag får bättre och bättre relation med min familj för varje år, kanske handlar det om att bli vuxen? Hur som helst väldigt tacksam för dem i alla fall.
Som ni ser var det regnigt i Billdal men lagom till vi kom till södra Gbg sprack solen upp och det blev ett dopp i havet innan vi var tillbaka
Förra helgen, den nittonde till tjugonde augusti, hade jag, Olivia och mamma bokat in för införlivandet av mammas födelsedagspresent. Vi har uppenbarligen upplevelse-tema på födelsedagspresenter i år – pappa fick ju paddling i Vättlefjäll av Olivia och mig. Mamma hade önskat sig cykling, så cykling fick det bli. Det var stekhett förra lördagen, och vi…
I lördags skulle jag få del två av min födelsedagspresent från familjen! Första destination, klockan fem, var Brewers på Magasinsgatan för en riktigt god öl. Jag tog en hazy IPA förstås, vad annars?! Nästa destination var Super sushi på Drottninggatan, där middag intogs. Sushirolls till förrätt och en amazing ramen till varmrätt. Nästa och sista destination var Star karaoke!!! WHAT?! Totalt oväntat och så kul! Har bara gjort karaoke en gång tidigare och har då varit lite skeptisk pga folk sjunger så… Dåligt? Men nu körde jag ju med musikproffs a.k.a. min familj och Are och då lät alltid åtminstone relativt bra. Vi blandade gamla dängor med Billie Eilish och Linkin Park, drack drinks och hade det superkul! Otrolig överraskning som jag absolut kan tänka mig göra igen.
Efter karaoken gick vi vidare till Puta Madre för en nattfösare, innan vi skiljdes åt. Så bra present! Så bra att det var planerat till slutet av sommaren också, har sett fram emot detta i flera veckor utan att riktigt veta vad det ska vara. Tack världens finaste familj <3333
One response to “Födelsedagspresenten”
Mami
Det var så kul!
I lördags skulle jag få del två av min födelsedagspresent från familjen! Första destination, klockan fem, var Brewers på Magasinsgatan för en riktigt god öl. Jag tog en hazy IPA förstås, vad annars?! Nästa destination var Super sushi på Drottninggatan, där middag intogs. Sushirolls till förrätt och en amazing ramen till varmrätt. Nästa och sista…
Denna söndag bjöd på fint väder så jag fick med mig Are ut i skogen för promenad och svampplockning. Vi fick i Lexbybergen som blivit min nya favorit-plats nära Kortedala! Mer folktomt än Bergsjön, och mer skogigt såattaäga.
Vi plockade massor av sorter: gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, gulkremla, blodriska, skäggriska, pepparriska, blodsopp, brunsopp och tegelsopp. Sopparna skar jag upp och torkade, resten hamnade i en stuvning som vi åt med pasta toppat med persilja som alltid är gott till svamp tycker jag. Riskorna förvällde jag två gånger eftersom de är så kallade “finska riskor” som är skarpa i smaken. Utöver dessa ätliga sorter hittade och artade vi även oätlig gallsopp (vilket var första gången för mig!) giftig lakritsriska (som blöder genomskinlig vätska istället för vit, också första gången jag artat den) och pepparkremla. Det var första gången jag hittat en giftig kremla men det var otroligt tydligt – den verkligen brände på tungan. Känns skönt att ha artat en sådan också! 🙂
Denna söndag bjöd på fint väder så jag fick med mig Are ut i skogen för promenad och svampplockning. Vi fick i Lexbybergen som blivit min nya favorit-plats nära Kortedala! Mer folktomt än Bergsjön, och mer skogigt såattaäga. Vi plockade massor av sorter: gul kantarell, trattkantarell, rödgul taggsvamp, blek taggsvamp, gulkremla, blodriska, skäggriska, pepparriska, blodsopp,…
Jag har just läst ut boken Islamofobi av Mattias Gardell (2011).
Boken gör på ett lättillgängligt och matter of fact:igt sätt upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Några vanliga sådana fördomar/föreställningar är att slöjbärande kvinnor på något sätt är offer som tvingats till att bära slöja och blir kuvad av sin man, att islam skulle vara en ovanligt våldsam religion som bär ansvaret för de flesta krig som förts i religionens namn, att islam skulle vara oförenligt med demokrati, att alla muslimer vill införa sharialagar, o.s.v. o.s.v. Gardell punkterar alla dessa föreställningar på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserad. Gardell medger att det klart att det finns muslimer som vill införa sharialagar – precis som att det finns kristna som skulle vilja att lagen byggde mer på kristendomen – och det klart att det finns vissa muslimska kvinnor som mer eller mindre påtvingats slöjan – precis som det finns kristna/buddhistiska/judar/ateister/whatever som också påtvingats olika religiösa eller ickereligiösa värderingar och attribut – men detta gäller långt ifrån alla muslimer och att dra generaliserande slutsatser om folk endast baserat på att de är muslimer är rasistiskt.
Ett exempel på en myt som Gardell punkterar är att islam skulle vara en påfallande våldsam religion som för krig/terrorism i Guds namn. Detta stämmer inte. Av de 1677 väpnade konflikter som pågått i världen från slutet av Andra världskriget till 2001, handlade en överväldigande majoritet (91 %), primärt om andra saker än religion. Och av de konflikter som på något sätt hade med religion att göra så var det faktiskt buddhister som var värst, tätt följt av kristna och först därefter muslimer. Buddhister var involverade i fler väpnade konflikter, mer våld och dödande än nominella anhängare av andra religioner – de utgjorde under undersökningspreioden fem, sex procent av världsbefolkningen men var inblandade i 17 procent av världens väpnade konflikter, d.v.s. en överrepresentation om 209 procent. Ändå har vi i västvärlden en naiv bild av buddhism som en fredlig religion, vilket alltså är helt missvisande, medan islam allt som oftast framställs i media i relation till krig, våld, terror och död. På grund av denna islamofobiska “kunskapsregim” som Gardell kallar det – d.v.s. att bara viss, väldigt stereotyp information om islam kablas ut till allmänheten genom filmer, media, TV, tidningar etc – formas också vår bild av islam till att just vara associerad med krig, våld, kvinnoförtryck och terror.
En mycket läsvärd och, för att vara facklitteratur, lättillgänglig/lättläst bok som kommer att avslöja även den mest toleranta och antirasistiskt upplysta personen med vissa dolda försanthållna antaganden om muslimer/islam som faktiskt inte stämmer. Rekommenderar!
[…] En bok om islamofobi som på ett lättillgängligt sätt gör upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot islam/muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Gardell punkterar föreställningar som t.ex. att islam skulle vara en våldsam religion eller att muslimska kvinnor är kuvade och förtryckta på ett systematiskt sätt som både är lättläst, intressant, tankeväckande och väl underbyggt utan att för den sakens skull bli onyanserat. Bra bok! Skrev om här. […]
Jag har just läst ut boken Islamofobi av Mattias Gardell (2011). Boken gör på ett lättillgängligt och matter of fact:igt sätt upp med islamofobi, d.v.s. negativa fördomar/rasistiska föreställningar gentemot muslimer endast baserat på det faktum att de är (eller antas vara) just muslimer. Några vanliga sådana fördomar/föreställningar är att slöjbärande kvinnor på något sätt är…
Är hos mamma och pappa i Spekeröd, min bästa plats på jorden. Har plockat massor med svamp och idag har vi varit på Ramsvikslandet i Bohuslän och promenerat.
Är hos mamma och pappa i Spekeröd, min bästa plats på jorden. Har plockat massor med svamp och idag har vi varit på Ramsvikslandet i Bohuslän och promenerat.
Lite besviken över att vädret varit piss, men glad över att jag ändå gjort så otroligt mycket under juli månad!!
Månadens mat
Definitivt Sofies goda frallor som jag bakat massor av gånger sedan jag åt dem i Köpenhamn när jag var på besök hos Alex, Sofie och Falke. Minimal arbetsinsats (man behöver inte ens knåda) och fantastiskt resultat.
Månadens soundtrack
Har såklart lyssnat på massa olika låtar och artister men en återkommande är Baltimore med Nina Simone så det får vara Månadens soundtrack. Är besatt.
Månadens firanden
Mammas födelsedag den 9 juli firades i Spekeröd med pompa och ståt. Eller ja, med mys i alla fall. Mamma hade gjort otrolig hemmagjort blåbärsglass och saffransglass bland annat. Omnomnom.
Månadens resor
Jag var i Köpenhamn 10-12 juli, och hälsade på Alex, Sofie och Falke. Det var mycket mysigt.
Malmö 12/7
På väg hem från Köpenhamn stannade jag till ett slag i Malmö 12-13 juli och hälsade på Daisy. Vi åt ramen på Möllan och hade det mysigt.
Sen nästa vecka bar det vidare till Bornholm med Mim 17-21 juli, vilket jag skrivit om här. Vi hike:ade, lagade och åt god mat, snackade om allt möjligt (men mest relationer och politik, förstås), badade och tittade på Bornholms vackra vyer. Samt var liiite nerviga över huruvida vår bil skulle klara av färjan tillbaka till Sverige, men det gick ju bra trots allt 🙂
Den sista resan för månaden var Dalsland med Daisy och Lise 25-29juli. Det var den resan som blev planerad sist, eller ja, vi hade bestämt datum sedan länge men vad vi skulle fylla dessa datum med var oklart ganska länge. Till slut blev det alltså Dalsland, närmare bestämt en liten röd gullig stuga fem minuter från en liten sjö, där vi spenderade tre dagar med att läsa böcker, äta god mat, promenera och prata. Det var så mysigt och vilsamt!! Vi konstaterade efteråt att det är inte ofta som man hänger med folk konstant i fyra dagar (de sov en natt hos mig och Are innan) och inte känner sig socialt trött efteråt, men så var det. Tror det är en kombo av att vi är ganska synkade i vad vi ville göra (lägga oss tidigt, sitta och läsa, gå i skogen) och att det bara helt enkelt är ganska avslappnat häng? Tycker mycket om dem. <3
Månadens böcker
Det hann bli många utlästa böcker i juli! Sju stycken närmare bestämt.
Din stund på jorden – Wilhelm Moberg(1963)
“Vad jag sorglöst förslösade, blev det bäst tillvaratagna”. Dessa vackra och vemodiga ord skrev jag ner när jag hörde dem läsas upp i denna lilla pärla från 1963, tio år innan Wilhelm Moberg begick suicid. Och kanske är detta ett slags avskedsbrev, för det är en hyllning till livet och det som varit, men också en sorgeyttring över det som aldrig blev. En klassiker som är minst lika läsvärd som Utvandrarna och Invandrarna. Läs den! Skrev om här.
How race survived US history – David Roediger (2011)
En bok jag löste för kursen om rasismens historia jag läser nu över sommaren, som i sex kapitel plus prolog och epilog förklarar hur ras kunde överleva det amerikanska frigörelsekriget från England på 1700-talet, självständighetsförklaringen 1776 och konstitutionen med dess storartade anspråk om att “all men are born equal”, inbördeskriget och det slutgiltiga avskaffandet av slaveriet 1863, Jim Crow och medborgarrättsrörelsen 100 år senare, ända fram till Obama. Rasismen peakade under Jim Crow, mellan inbördeskriget och första världskriget och den segregering och det monstruösa våld som riktades mot svarta men även andra icke önskvärda grupper som kineser och ursprungsbefolkningen under denna tid, men is still alive and kicking, även under Obama. Boken behandlar ju USA och ibland kan de amerikanska referenserna vara något svårbegripliga, speciellt som det är en komplicerad fackbok, men ändå läsvärd och lärorik!
Boy swallows universe – Trent Dalton (2018)
En fantastisk ungdomsbok om 13-åriga Eli Bell och hans stumme bror August, och deras ibland ganska mörka liv bland droger och kriminalitet, i resan mot frågorna till svaren. Boken har mycket gemensamt med I’ll give you the sun av Jandy Nelson men det är mycket mörkare här. Det älskvärda med boken är barnets/tonåringens naiva men också roliga perspektiv på det hela. Läs!! Skrev om här.
Harry Potter and the philosopher’s stone (1997) och Harry Potter and the chamber of secrets (1998)– J.K. Rowling.
‘Nough said. Ibland är det bara så skönt att läsa trygg och familjär litteratur som man vet till 100 % är asbra, som man direkt kommer in i och som är lättläst. ÄLSKAR Harry Potter-böckerna och nu äger jag hela sviten på engelska. Tog således upp dem för lite enkel litteratur nu i juli och hann läsa ettan och tvåan och halva trean på ett kick. Vilsamt.
Det ohyggliga arvet – Christian Catomeris (2017)
Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris är en fackbok som på ett systematiskt sätt går igenom svensk rasism från medeltiden till modern tid, utifrån ett antal rasstereotyper: afrikanen, asiaten, orientalen, samen, juden, finnen, “tattare” (resande) och romer. Varje kapitel belyser alltså Sveriges bild av dessa grupper under historiens gång, med nedslag både i populärkultur som filmer och böcker och i konkret politik. Mycket viktig och allmänbildande bok som alla borde läsa. Skrev om här.
Racism – a short history – George M. Fredrickson (2003)
Det här är en ca 120 sidor lång exposé över rasismens historia, exklusive en läsvärd bilaga om termen “rasism”. Fredrickson definierar här rasism som dels en idé om att det finns raser (det gör det inte rent biologiskt – alla människor tillhör rasen homo sapiens sapiens) och att dessa raser besitter medfödda (och därmed oföränderliga) egenskaper, och dels att samhället, genom statlig sanktion, organiseras utifrån den här idén d.v.s. med aktivt isärhållande av de olika “raserna” och i extremfall utrotning av den underordnade gruppen (som var fallet i Nazityskland). Boken ägnas sedan åt att, utifrån denna definition, gå igenom rasismens historia och dess kulmen (Nazityskland, Apartheid-Sydafrika och Jim Crow-USA). Mycket läsvärd! Skrev om här.
Månadens filmer
Clara Sola (2021)
Vi såg Clara Sola på Draken film, en lågmäld, vacker, magisk film. Draken film beskriver filmen som “Magisk realism, religiös mysticism och omhuldade ondska när en helgonförklarad, kuvad 40-årig oskuld gör sexuell revolt i Nathalie Álvarez Meséns Guldbaggebelönade debut” och det tycker jag sammanfattar filmen ganska väl. Här får vi möta Clara, boendes i en liten by på den costarikanska landsbygden, som otvunget kommunicerar med djur och har ett speciellt, nästan magiskt, band till naturen. Samtidigt ses hon av sin mor och av befolkningen i byn som ett helgon, som har mött Maria, Nuestra Madre. Clara ombeds bota sjukdomar och välsigna byborna, men själv lever hon ett väldigt begränsat liv under moderns ständigt vakande ögon. Men någonting väcks i Clara när Santiago kommer till byn, ett frö till en frigörelse.
Filmen vad mångbottnad och vacker, en hyllning till naturen och en känga till kristendomen. Mycket sevärd! 4 av 5.
Blackberry (2023)
Såg denna på Hagabion med Mim och blev starkt påmind om The Hummingbird project från 2018 som har typ samma tema. D.v.s. några tech-killar som kommer på nåt (i Blackberry den första smartphone, i Hummingbird nån slags kabel) som revolutionerar tekniken och gör dem asrika/framgångsrika/cocky men som sedan också blir deras fall. Filmen är helt okej och lite rolig på sina ställen och jag ger den 2,5 av 5.
The royal affair (2012)
Såg om denna rulle med Alicia Wikander och Mads Mikkelsen om triangeldramat mellan den danske kungen Christian VII, som var psykiskt sjuk, hans drottning Caroline Mathilde som han behandlade tämligen kallt, och kungens livläkare Johann Struensee, som å ena sidan hjälper kungen genom hans nycker men också är en upplysningarna som blir förälskad i drottningen. Egentligen är det kanske inte kärleksdramat som är det intressanta utan den lysande gestaltningen av denna tid, då Upplysningen står för dörren med krav på emancipation, samtidigt som adeln klamrar sig fast vid sin makt. 4 av 5
Sjätte sinnet(1999)
Are och jag bjöd spontant över Olivia och Emil för att kolla på denna gamla skräckrulle, eftersom den fanns på SvtPlay. Tydligen visste alla utom jag om plot-twisten trots att ingen av oss hade sett den, men trots att jag visste att det skulle vara en plot-twist var den ändå ganska twist:ig (fast antagligen inte så twist:ig som den hade varit om jag inte vetat om att det skulle vara en plot-twist – nu räknade jag ut vad det skulle vara relativt snabbt, före Are till och med vilket jag är mycket stolt över). Hur som helst en sevärd film, det är inte för intet det är en hyllad skräck/thriller, men tyvärr märks det att den är föråldrad. Den har ändå åldrats med viss värdighet, men som sagt, det märks att den gjordes för nästan 25 år sen. Hur som helst sevärd, jag ger den 3,5 av 5. Och vad den handlade om…? Ja, men en liten pojke med ett sjätte sinne 🙂
Rurangi (2020)
Som en del av SVT:s “Pridesommar”-satsning (yaay) visades denna fina lilla film om transaktivisten Caz som efter tio år och en transition senare återvänder till sitt barndomshem Rurangi på den Nya zeeländska landsbygden. Hemkomsten blir dock svår eftersom det också innebär att komma ut. En fin liten film som (utan att avslöja för mycket) tack och lov inte är totaldeppig utan lyckas väva samman transkamp, ursprungsbefolkningen maoris rättigheter och till och med miljökamp. Så lite, lite krystat och skriv-på-näsan blir det på slutet men allt är förlåtet. En queer film, vad mer kan man begära? 3,5 av 5.
Månadens känsla Lite besviken över att vädret varit piss, men glad över att jag ändå gjort så otroligt mycket under juli månad!! Månadens mat Definitivt Sofies goda frallor som jag bakat massor av gånger sedan jag åt dem i Köpenhamn när jag var på besök hos Alex, Sofie och Falke. Minimal arbetsinsats (man behöver inte…
Det här är en ca 120 sidor lång exposé över rasismens historia, exklusive en läsvärd bilaga om termen “rasism”. Fredrickson definierar här rasism som dels en idé om att det finns raser (det gör det inte rent biologiskt – alla människor tillhör rasen homo sapiens sapiens) och att dessa raser besitter medfödda (och därmed oföränderliga) egenskaper, och dels att samhället, genom statlig sanktion, organiseras utifrån den här idén d.v.s. med aktivt isärhållande av de olika “raserna” och i extremfall utrotning av den underordnade gruppen (som var fallet i Nazityskland).
Enligt Fredrickson kan rasismens rötter spåras tillbaka till 1300-talet och de kristnas korståg, men eftersom det teoretiskt sett alltid finns en möjlighet att konvertera till kristendom och därmed undvika förföljelse sågs de underordnade gruppernas egenskaper inte som medfödda, medan en “ren” rasistisk ideologi är essentialistisk – en grupp för följd för vad den (antas) vara, inte för vad den exempelvis tror på. Därför räknas (enligt Fredricksons definition) exempelvis inte tvångskristnandet av afrikaner under kolonialismen som ren rasism, ty trots att afrikanerna behandlades våldsamt fanns det som sagt ändå en tanke om att de kunde omvändas till kristendom, och därför var deras “underlägsenhet” inte medfödd. En rasistisk ideologi ser istället specifika egenskaper som medfödda och därmed oföränderliga. Under reconquista av iberiska halvön på 1500-talet blev “blodsrenhet” exempelvis viktigt – trots att det handlade om religion (i teorin något man väljer och inte föds till) var “blodsrenhet” (limpieza sangre) ett kriterium för att räknas som kristen, och trots att man varit kristen i generationer var ens blod alltså inte “rent” om man hade judendom eller islam längre bak i släkten, och därmed var man föremål för förföljelse/diskriminering. Här är det alltså mer tal om rasism, eftersom detta är ett essentialistiskt synsätt.
Icke desto mindre var det först på slutet av 1800-talet och under 1900-talet som rasismen antog sin mest rena form, då historiens hittills enda (och förhoppningsvis sista) “öppet rasistiska regimer” utvecklades: Nazityskland under Hitler, USA under Jim Crow (efter inbördeskriget och fram till första världskriget) samt Sydafrika under apartheid (från andra världskriget till 1990-talet). Enligt Fredrickson (2003) är dessa tre länder de enda som hittills uppfyllt de kriterier som krävs för att det skall vara tal om öppet rasistiska regimer – att det finns en officiell rasistisk ideologi företrädd av staten, och att denna ideologi upprätthålls genom lagar (specifikt förbud mot äktenskap över rasgränserna, isärhållande av olika grupper genom statlig segregation, förbud för den dominerade gruppen att inneha statliga ämbeten och rösta och avsaknaden av möjligheter, eller till och med förbud mot, att ta sig ur fattigdom för den underordnade gruppen). Både USA under Jim Crow, Nazityskland och Sydafrika under apartheid uppfyller alla dessa kriterier och var alltså “öppet rasistiska regimer”.
Icke desto mindre finns det förstås andra samhällen som uppfyller/uppfyllt delar eller några av kriterierna. I Sverige är arbetslösheten och fattigdomen exempelvis mycket högre bland utrikes födda, vilket kan bero på att dessa diskrimineras på arbetsmarknaden – här är det alltså tal om en strukturell rasism. Vi har dock inte någon statligt sanktionerad rasism och därmed är det alltså inte tal om “ren” rasism, åtminstone inte enligt Fredricksons (2003) definition (men det finns såklart de som inte instämmer).
Hur som helst, mycket intressant och insiktsfull läsning, en mycket bra introduktion om man är intresserad av rasism och dess historia.
Det här är en ca 120 sidor lång exposé över rasismens historia, exklusive en läsvärd bilaga om termen “rasism”. Fredrickson definierar här rasism som dels en idé om att det finns raser (det gör det inte rent biologiskt – alla människor tillhör rasen homo sapiens sapiens) och att dessa raser besitter medfödda (och därmed oföränderliga)…
Jag har just läst klart den populärvetenskapliga boken Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris, som på ett systematiskt sätt går igenom svensk rasism från medeltiden till modern tid, utifrån ett antal rasstereotyper: afrikanen, asiaten, orientalen, samen, juden, finnen, “tattare” (resande) och romer. Varje kapitel belyser alltså Sveriges bild av dessa grupper under historiens gång, med nedslag både i populärkultur som filmer och böcker och i faktisk politik. I Afrikanen-kapitlet får man exempelvis läsa om hur kung Gustav den III (“teaterkungen”, han som blev skjuten på en maskeradbal) såg en riktig profitmöjlighet i slavhandel då den allmänna europeiska opinionen hade börjat svaja, vilket gjorde att priset på slavar ökade – KA-CHING tänkte han då, och hjälpte till att underlätta slavhandeln via den svenska kolonin St Barthélémy som tillhörde Sverige 1784-1878. När resten av Europa började fundera på om det verkligen var så soft att handla med slavar såg Sverige alltså till att göra lite extra profit. Fresh. I kapitlet om samer lärde jag mig att ordet “fattiglapp” kommer från stereotypen av samer (vilka nedvärderande kallades för “lappar”) som fattiga, och att Liseberg så sent som år 1932 huserade en exotifierande utställning med levande samer och renar i en uppbyggd “autentisk lappmiljö”, för betraktarna att beskåda som på ett zoo.
Det sista kapitlet handlade om “zigenare”, eller romer som gruppen kallar sig själv och därför är det ord man skall använda när man pratar om gruppen, och det är beklämmande läsning (liksom hela boken). Här får vi bland annat läsa om den systematiska diskriminering som romer fått utstå i princip sedan de fanns närvarande i Sverige (de första historiska källorna vittnar om 1200- och 1300-talen) och som bland annat manifesterats i vägran att ta emot romska överlevare från Förintelsen, trots att romer, liksom judar, också hamnade i förintelseläger på grund av sin “ras” (om detta skriver Maj-Gull Axelsson i den fantastiska romanen Jag heter inte Miriam).
Från statligt förmynderi, apartheid (på St Barthélémy då det var en svensk koloni), rasbiologi, rashygien, tvångssteriliseringar och skallmätningar till dagens fortsatta rasism i form av exempelvis attacker mot romska läger, olagliga polisregister och en allmän främlingsfientlig stämning mot nyare invandrargrupper från bland annat Mellanöstern – Sverige har långt ifrån ett rent samvete vad gäller rasism. Detta är en bok som alla borde läsa, både för allmänbildningens skull (det är viktigt att förstå Sveriges roll i rasismen både då och nu) men också för att kunna vara en aktiv antirasist. Rekommenderar starkt.
One response to “Det ohyggliga arvet – Christian Catomeris (2017)”
Mami
Jag ska läsa den.
Jag har just läst klart den populärvetenskapliga boken Det ohyggliga arvet av Christian Catomeris, som på ett systematiskt sätt går igenom svensk rasism från medeltiden till modern tid, utifrån ett antal rasstereotyper: afrikanen, asiaten, orientalen, samen, juden, finnen, “tattare” (resande) och romer. Varje kapitel belyser alltså Sveriges bild av dessa grupper under historiens gång, med…
Just nu ligger jag i sängen här på vårt Airbnb-rum i Hasle på Bornholm och är _dödstrött_. Klockan är tjugo över nio! Haha. Jag tror det är en kombination av mycket vind, mycket sol, och över 15 km hike i kuperad terräng som gjort det. Vi började dagen med frukost som vanligt, och hade lite överläggning om vad vi skulle hitta på, och bestämde oss sedan för vandring, närmare bestämt Blåskinsdalen som följer Bornholms västkust från några km norr om Hasle till Hammershus, som är nästan på öns norra spets (där vi var i förrgår) och sen tillbaka. Vi följde inte riktigt leden för vi parkerade långt innan starten (lite av ett misstag) och det var inte alltid helt tydligt markerat men det blev oavsett en mycket vacker (och ganska jobbig) hike!
Norrut gick vi längs kustlinjen hela tiden, med dess mäktiga utsikt över öppet hav och så småningom, när man kom lite mer norrut, Sveriges sydspets. Branta klippor och steniga stränder. De branta klipporna påminner som sagt mycket om Kullahalvön!
Vi åt vår medhavda lunch här nedanför Hammershus, Europas äldsta slottsruin som är från 1100-talet. Vi satt och filosoferade över hur man levde då – fanns det t.ex. nån trettioårig kvinna instängd i nåt torn däruppe på kullen, med nio barn och ett broderi vid handen? Satt människor här där vi sitter nu för 900 år sedan och stirrade ut över vattnet, mot det som fanns på andra sidan Östersjön? Fasade man över potentiella inkräktare som skulle komma över havet?
På väg tillbaka var vi ganska möra men vi kämpade på. Hittade t.ex. “finnens topp” 🙂 När vi äntligen var tillbaka tog vi ett snabbt dopp och sen åkte vi hem och mer eller mindre kraschade i säng. Vi tog paus i vilandet för dusch och middagslagning men nu är det nog fan snart dags att sova alltså. Godnatt Bornholm och tackkkk för denna gång, imorgon kommer vi (förhoppningsvis hejja hejja lilla bilen) tillbaka till Sverige!
Just nu ligger jag i sängen här på vårt Airbnb-rum i Hasle på Bornholm och är _dödstrött_. Klockan är tjugo över nio! Haha. Jag tror det är en kombination av mycket vind, mycket sol, och över 15 km hike i kuperad terräng som gjort det. Vi började dagen med frukost som vanligt, och hade lite…
Idag vaknade jag 7.29, prick en minut innan jag hade satt mitt larm på 7.30 för att mäta temperaturen (jag håller ju på med Natural cycles sedan ett år tillbaka och än har jag inte blivit gravid peppar peppar så det verkar funka!) men jag hade inte sovit toppen. Eller helt okej, men vaknade några gånger. En gång vaknade jag och trodde att en mås tagit sig in och höll på att äta våra chips som stod på bordet, tänkte tydligen i mitt semivakna tillstånd att det var rimligare än att det var Mim som stökade runt och letade efter sina öronproppar (vilket det var som faktiskt hände). Hur som helst, ny dag på Bornholm, med sol och fortsatt friska vindar. Vi tog morgondopp och åt frukost och bestämde oss efter lite research att åka över till östra sidan för att spana in Döndalen och Helligdomsklipporna. Bilen var lite svårflörtad så vi började måla upp skräckscenarier om att den inte skulle starta när vi ska på färjan på fredag eller att batteriet dör när vi ska av färjan, men en snäll bilmekaniker som vi svängde förbi kollade batterispänningen och sa att det inte var nåt fel på det utan att det isåfall eventuellt var generatorn och sen funkade bilen utmärkt resten av dagen så vi håller tummarna. Döndalen var fint i alla fall!
Eftersom bilen hade krånglat på morgonen vågade vi inte åka nån kortare sträcka så vi gick rätt över vägen och la oss på en stenig strand där och läste och solade lite. Bakom en sten där vi hittade lä (och eftersom vi var på östkusten) var det faktiskt riktigt behagligt!
Det var efter stenstranden som vi svängde förbi bilmekanikern men eftersom han sa att allt var lugnt vågade vi oss på ett till stopp och traskade en bit längs stigen vid Helligdomsklipporna. Mäktigt!!
Efter denna lilla strapats kände vi oss nöjda med utflykter och körde hem för att äta chips och dricka öl och fortsätta läsa haha. Vi har med oss både springskor och yogamatta hit men vet inte om vi kommer göra nåt av det?? Återstår att se imorgon. Vi lagade i alla fall en asgod middag, snicksnackade fina samtal som vanligt, och avslutade med ett blåsigt kvällsdopp och solnedgång. Tack för denna dagen Bornholm, och tack Mim för att du vill va här med mig! <3
Idag vaknade jag 7.29, prick en minut innan jag hade satt mitt larm på 7.30 för att mäta temperaturen (jag håller ju på med Natural cycles sedan ett år tillbaka och än har jag inte blivit gravid peppar peppar så det verkar funka!) men jag hade inte sovit toppen. Eller helt okej, men vaknade några…
One response to “En cykelhelg”
Det här måste vi göra igen!