Alice Andrews

Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.



  • Author: Alice Andrews


    Stanna

    Har läst första boken nu. Det gick på en arbetsdag och en timme in på en annan arbetsdag (det är väldigt lite att göra på jobbet…………). Jag läste “Stanna” av Flora Wiström. Jag valde den först för att jag har följt Flora ett tag nu och gillar hennes blogg mycket, hon är väldigt vettig, och för att jag hört mycket bra om boken såklart.

    Image result for flora wiström stanna

    Boken utspelar sig i Stockholm, där 20-nånting Ester går mellan jobbet på antikvariatet och den minimala lägenheten hon delar med bästa kompisen, dag efter dag. En dag kommer Eli in i antikvariet och köper en Frida Kahlo-bok och där börjar deras kärlekshistoria. En sådan som får hjärtat att värka av längtan. Men Elis mamma insjuknar ungefär samtidigt som de blir tillsammans, och det tär hårt på Ester att på samma gång vara en bra flickvän, kompis och psykolog.

    Jag tycker boken var jättebra. Jag tycker om språket och den fina och sorgliga historien, hur jag kunde känna igen mig mycket i Ester och hennes duktiga flicka-syndrom. Jag är mycket imponerad av Flora Wiström (som är lika gammal som jag) som skrivit den här romanen, speciellt av hennes förmåga att så väl fånga två sidor av en historia och få en att sympatisera så mycket med både Ester och med Eli i ett bråk de har, för att Wiström släpper in läsaren i deras känsloliv och låter en förstå båda sidor. Det märks också hur mycket Wiström medvetet jobbat med representation, vilket är positivt. Det enda jag skulle kunna klaga på är att karaktärerna kan vara lite väl klyschiga i sina vegetarian-svår-konstperson-hänger-på-Kåken-röker-cigg-dricker-rödvin-Stockholm-jobbar-på-antikvariat-är-feminist-personligheter. Det är tur de inte är veganer också. Men det gör inget – det kanske bara för att jag känner igen mig mycket som jag tycker det är lite klyschigt. Gillar också hur Ester och Hanin tar plats och blir för fulla och ligger och festar. Inte är fina flickor.

    Läs den här boken, hörrni. Den är väldigt bra. Om kärlek, uppbrott, att göra slut, att börja om, att stanna kvar, att vara nära någon som håller på att dö. Så fin liten bok.


    One response to “Stanna”

    1. […] Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av […]


  • Author: Alice Andrews


    Sommarens läsning

    Sommarens läsning just arrived!!!

    Flickorna av Emma Cline
    Milk and honey av Rupi Kaur
    Stanna av Flora Wiström
    Tripprapporter av Tone Schunnesson
    De polygotta älskarna av Lina Wolff

    Tripprapporter, Flickorna och De Polygotta Älskarna har två av mina favoirtbloggar Nio till fem (Sandra Beijer) och Flora Wiström skrivit om och hyllat. Dessutom är Tone ett geni, hon verkar så härlig och tar inte sig själv på för stort allvar. Flora Wiströms bok Stanna because yäh obviously, följer hennes blogg, den har fått bra kritik och kul att läsa henne i skönlitterär form. Och Milk and honey för att den blivit hyllad så mycket, och jag följer Rupi Kaur på instagram. Hon är också ett geni, 24-årig poet från Indien, och också hyllad åtmonstone på Sandra Beijers blogg (Sandra Beijer och Flora Wiström är lite av mina gurus när det kommer till att välja böcker). Har läst några av hennes poetiska alster där, sorgligt och vackert. Inte ofta en bok med endast poesi har blivit en sådan storsäljare heller, av en ung kvinna från Indien dessutom. Mäktigt, och välbehövligt.

     

    Kan inte bestämma mig om vilken jag skall börja med nu! Tripprapporter kanske? Ser fram emot alla!!!!



  • Author: Alice Andrews


    De förklädda flickorna i Kabul

    Har läst De förklädda flickorna i Kabul under resan till Madrid. En helt FANTASTISK bok som jag rekommenderar alla att läsa. Det är ett reportage ur verkligheten, men skrivet med en skönlitterär touch. Det är Jenny Nordberg som skrivit boken.

    Image result for de förklädda flickorna i kabul

    Nordberg har under ett par år i Afghanistan intervjuat och forskat i fenomenet bacha posh, flickor som kläs som pojkar. Anledningarna kan vara många, och flickorna väljs ut slumpmässigt, men ofta handlar det om att det saknas en son i familjen och då är det helt enkelt bättre med en flicka som i hemlighet får spela son tills hon blir stor nog att giftas bort, än ingen son alls. Flickor och kvinnor är nämligen ingenting värda i Afghanistan, förutom för sin livmoder som i framtiden kan producera en son. Det är en kvinnas enda värde. Så om en kvinna inte kan få barn, eller bara får döttrar, kan en bacha posh lösa problemet så länge.

    Det här är en bok som utspelar sig i patriarkatet i sin råaste form, och som behandlar religion, kultur, feminism, könsidentitet och att göra motstånd. LÄS!


    One response to “De förklädda flickorna i Kabul”

    1. Ylva Avatar
      Ylva

      Jag har också läst den, mkt bra och tänkvärd.


  • Author: Alice Andrews


    23!

    Jaha så igår fyllde jag 23 år!!!! Woopidoo. Jag befinner mig i Madrid, så födelsedagen blev en spansk sådan. Hittills har jag fyllt år i Grekland (Kreta när jag fyllde ett tror jag), USA (när jag fyllde sju år), Frankrike (när jag fyllde 20 år) och Slovenien (när jag fyllde 21 år). Och nu 23 år i Spanien dårå!

    Anledningen till att jag befinner mig i Spaniens huvudstad är för att jag är här med West Pride och Stockholm Pride på studiebesök av WORLD PRIDE som hålls här i Madrid! Så kul!! 🙂 Dock väldigt bögigt och inte särskilt queert, och mycket “mañana mañana” med den mycket knapphändiga informationen vi får angående vad som skall hända härnäst. Men hittills har vi hängt på Belgiens ambassad, sett (eller ja vi såg inte så mycket) invigningen, promenerat runt i Chueca (hbtq-kvarteren) och hängt med de andra Europride 2018-personerna (Europride skall ju alltså äga rum i Stockholm och Göteborg nästa år, därav vårt besök).

    Gårdagen firade jag med att på morgonen ta en promenix för att köpa en present till mig själv på Lush, där de har mer smink än vad Lush har i Sverige. Håller ju på med projekt byta-ut-alla-mina-sminkgrejer-till-veganska-och-cruelty-free men det tar ett tag eftersom jag använder smink så sällan så det jag har tar aldrig slut. Förra året bytte jag ut mascara och eyeliner (nu har jag mascara från Lush och eyeliner från Bodyshop, båda veganska och icke djurtestade), och igår köpte jag då highlighter och bronzer från Lush så nu skall jag byta ut det också. Känns skönt att veta att en inte längre sätter på sig något som innehåller djurrester i ansiktet, och som inte heller är testat på djur! Efter min lilla shopping, där jag dessutom lirade spanska och exempelvis berättade att det var min födelsedag och att detta inte finns i Sverige (fick en liten mini-burk med min favorit-kräm ro’s argan som present på köpet då), gick jag vidare till Parque de Retiro där jag läste en bok i nån timme eller två. Jag mindes parken från när jag hälsade på min spanska vän Carlos i Madrid för tre år sedan, och parken var fortfarande lika fin. Boken jag läser, De förklädda flickorna i Kabul, är också sjukt bra så det var fint att varva ner med den.

    Lunch åt vi allihopa på en “vegetarisk” restaurang (de hade även kyckling) och sedan hängde vi vid hotellets pool en sväng. På kvällen var det mottagning på Belgiens ambassad med fri bar (!) och sedan gick vi vidare in i Chueca där det var helt SJUKT mycket folk. Fick faktiskt något av en panikångestattack, liknande den som jag hade när jag cyklade och mötte den där skrikande mannen, på grund av allt folk. Vi gick på rad allihopa och en knuffades omkring av allt folk och så kände jag hur jag fick svårt att andas och paniken började krypa inpå. Sån tur var hängde jag med Alex, Rebecka, Carro mfl som tog hand om mig och snart var jag på banan igen. Vi drack en “mini cerveza” på gatan (visade sig vara typ en enlitersHINK med öl, “mini” måste betyda något annat än just mini på spanska…) och sedan gick vi och dansade en stund på en ganska queer klubb. KUL! Jag och Alex drog hem vid 03 och var hemma typ halv fyra, men Rebecka, Carro och Britta höll igång till 06.30-tiden(!). Mycket imponerad när jag såg Rebecka nere vid frukosten nyss, där före mig efter bara två timmars sömn.

    Bra födelsedag hur som helst, trots panik-incidenten. Idag är det nya tag, vi skall stå i parken med Europride 2018-tältet. Blir kul! Vi ses och hörs PUSS OCH KRAM hasta luego


    One response to “23!”

    1. Ylva Avatar
      Ylva

      Puss
      Dubfår ändra på sidan till 23


  • Author: Alice Andrews


  • Author: Alice Andrews


    Män, det är ni som gör mig rädd att gå på mina gator

    Var med om en jobbig incident igår. På Mariaplan håller de just nu på att bygga om, de har stängt av hela vägen åt ena hållet så att en bara kan gå/cykla på en smal grusväg kantat av kravall-staket i några meter. Det är lite trångt att samsas gående och cyklar och egentligen är det kanske bättre att bara leda cykeln, men hittills har det gått bra att bara be den framför flytta sig lite åt sidan så att en kan cykla förbi, så har det varit lugnt. Men inte igår.

    Kom alltså cyklande på väg hem från ett möte, och bad mannen framför mig att “Ursäkta, kan jag bara få komma förbi?” varpå han argt svarar “nej det kan du inte” och fortsätter gå bredbent i vägen. Jaha? “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen. Han vänder sig om och börjar skrika på mig, “Du får inte cykla här, det står en skylt där borta, du får inte cykla här!”. “Nähä men var skall jag annars cykla då?”, frågar jag, “Vägen är ju avstängd?”. Det svarar han inte på utan fortsätter skrika och jag börjar känna gråten i halsen. “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen och försöker svänga förbi honom, men han ställer sig i vägen, tar tag i min cykel och puttar på mig. Minns inte exakt vad han säger men han fortsätter skrika, sen vänder han sig om och fortsätter gå och ser till att ta upp exakt all plats som finns så det är omöjligt att ta sig förbi. Jag fortsätter först leda cykeln långsamt bakom mig men känner sen hur hela jag skakar och jag knappt kan andas så jag måste sätta mig ner. Känner hjärtat rusa och tror jag har min livs första lätta panikångestattack eller nåt liknande, för kunde knappt andas. Ringde Sebbe som lugnade ner mig, cyklade sen i maklig takt hem den sista biten gråtandes. På väg upp för sista backen möter jag ytterligare en man, jag ser honom på långt håll, ser hur han stannar, känner “fan….” och självklart skriker han på mig: “det här är ingen cykelväg!!!!!”. Det har han visserligen rätt i, men om en kommer från vänster och skall till vänster känns det onödigt att korsa spårvagnsspåren bara för ett par hundra meter. Cyklade dessutom otroligt långsamt för att jag skakade så. Hade precis lugnat ner mig men hyperventileringen och gråten kom tillbaka när ytterligare en man skrek på mig för att han tyckte att jag tog för mycket plats.

    Vet inte vad som är värst. Hur den här jävla mannen har makt att göra mig så rädd och ledsen (börjar nästan gråta nu när jag skriver detta igen, dagen efter). Hur jag blev helt stel och handlingsförlamad när han tog tag i cykeln och skrek på mig. Vetskapen om att det här ändå inte var så illa för tänk, han hade lika gärna kunnat göra något mycket värre, han hade kunnat slå mig, tafsa på mig, kallat mig värre saker. Hur jag kommer ta en annan väg än Mariaplan-vägen nu på grund av honom. Det faktum att det stod massor av personer på Mariaplan-hållplatsen och att INGEN reagerade eller hjälpte mig när en stor man stod och skrek på mig, tog tag i min cykel och puttade på mig, varken under själva händelsen eller efteråt när jag satt och grät och skakade på marken i typ tio minuter. Hur den andra mannen hade mage att skrika på mig att jag inte fick cykla där, när jag måste sett helt förstörd ut och redan var på bristgränsen.

    Eller, hur det här inte är första gången nån jävla man gör mig rädd på mina gator. Senast var för några veckor sedan, också när jag cyklade hemåt, och befann mig på ett smalt ställe mellan trottoar och hållplats där det är helt omöjligt att köra om en cykel om en inte skall meja ner den. Då tutar en bil på mig och lägger sig jättenära bakom, jag blir skiträdd och är nära att ramla för jag är inte  beredd på det höga ljudet, och jag kan inte göra nånting för det finns ingenstans att ta vägen. Bilen fortsätter tuta, jag vänder mig om och försöker visa att jag kan inte ta vägen nånstans. När det blir brett igen cyklar jag åt sidan och bilen kör istället upp jämsides med mig, och jag ser att det sitter två killar i framsätet. De skriker på mig: “Varför flyttar du inte på dig??”. “Det finns ju ingenstans att ta vägen!” försöker jag. De fortsätter köra jämsides med mig och jag tycker det är jätteobehagligt. Till slut cyklar jag om dem, lägger mig framför dem mitt i vägen och låter dem köra bakom mig tills de svänger av. De tutar hela vägen (bara ett par meter men ändå). Den gången tappade jag inte fattningen och blev så rädd att jag blev helt stel, men ändå obehagligt.

    En annan gång den där gubbjäveln som tutade på mig och Sebbe när vi cyklade, körde om oss i ashög fart och sedan tvärnitade och skrek på oss när vi sa att hallå, du kan inte tuta så där för en kan ramla som cyklist när en blir rädd.

    Eller den där gången på vagnen sent en lördagskväll då en kille kom och satte sig bredvid mig och började prata. Jag sa “Jag vill inte prata med dig” och bytte plats. Han kom efter och satte sig bredvid mig igen. Vagnen var ganska tom, men det fanns folk där, och jag undrade då med: hur kan ingen ingripa? Jag sa igen att jag inte ville prata med honom, sen såg jag en annan tjej som satt ensam och satte mig bredvid henne så att han inte kunde sätta sig bredvid mig.

    Den där vakten som skrek på mig och puttade mig. Och alla andra gånger män har förstört min dag/kväll, gjort mig rädd. Eller någon av mina medsystrar och -syskon. Nej, alla män är inte dumma i huvudet. Såklart. Det vet jag också. Men alla mina kvinnliga kompisar har varit med om liknande saker som jag skrivit här ovan. Flera gånger dessutom. Även manliga kompisar såklart. Den gemensamma nämnaren för dessa idioter som förstör och gör oss rädda, är att de är män. Nej inte alla män, men allt för många. Fan ta er

     


    3 responses to “Män, det är ni som gör mig rädd att gå på mina gator”

    1. Agnes P Avatar
      Agnes P

      Alltså det värsta med detta är att jag inte ens blir förvånad. Såklart är jag jätteledsen för allt som har hänt dig, men detta händer så ofta att man typ inte ens höjer på ögonbrynen. Så sjukt. Det räcker inte att räkna på fingrar och tår, utan en får snarare räkna på antal ben i kroppen. Hoppas du mår bättre och hoppas att folk tar åt sig det du skriver! Grymt att du gör det! <3

    2. Sebbe Avatar
      Sebbe

      Bra skrivet.
      De jävlarna borde skjutas ?✊️?

    3. Mami Avatar
      Mami

      Alice wish I was with you ❤️


  • Author: Alice Andrews


    STHLM

    Kom till Stockholm igår (måndag) för att umgås med min släkt. Mamma är här från Wien också (yaay så kul att hänga med henne!!!!), och min kusin Jacob och morbror Max ända från USA!!!!!!!!!!!!!! Jacob kom från Amsterdam sent igår kväll så har inte träffat honom än, och Max är i Budapest at the moment. Men får träffa Jacob idag, och Max på onsdag. Looking forward – har inte träffat dem sen 2008 (!!!).

    //ALiCE med iCE



  • Author: Alice Andrews


    Första maj

    Lite pics från Första maj, såhär en vecka senare! Jag gick med Frihetliga på morgonen (där vi i Göteborgs feministiska kör sjöng för en tapper liten publik), till Masthuggstorget, där uppsamlingen för Syndikalisterna (+ Allt åt alla, Rätten till våra kroppar, svarta blocket mfl) var. Där träffade en en massa peeps en kände. Tex Boris (som iförsig inte jag kände men det var Sebbes gamla kompis) –>

    Såhär såg våran skylt ut vi hade gjort dagen innan, vi fick en snilleblixt efter några öl på balkongen i Dammen och co-create:ade detta mästerverk haha

    Sebbelicious och Wendela

    Wendela och Carropedia

    Uppsamling i Bältesspännarparken där vi sjöng igen med kören. Inte så bra ljud men peppigt i alla fall. Sen falafel och hänga vid kanalen i sommarvärmen hela eftermiddagen

    Boris och Simone

    Sebbe & jag wiho

    Och närbild på vår skylt, som vi fick mycket uppmärksamhet haha. Känner att den behöver en förklaring: MP är jordnöt (de gillar jord), V är pistasch-nöt (mycket goda nötter liksom), KD är mandel (konservativ nöt), sossarna hasselnöt (?), F! är valnöt, pga det ser ut som en hjärna och Gudrun är smart och F! är det bästa alternativet som jag kommer rösta på, M är en pinjenöt (dyr och mixas mest ner liksom), SD är pecannöt (mer av en neandertalar-brain), C är cashew (ser ut som ett C) och L kokosnöt (koko). Typ.

    Baksidan

    Som sagt, vill poängtera att det finns olika grader av nöthet i den här mixen. Men för att citera Kapten Röd “Hur ni än byter färg på riksdan blir vår himmel aldrig blå, svara mig där uppe, varför är det så? På samma sida verkar ni ju aldrig gå, färgerna, de krigar så framtiden blir grå”. Med det sagt är det dags att börja mobilisera inför nästa års val, för att få in F! i riksdagen (de går bra för dem nu btw!).



  • Author: Alice Andrews


    Vår

    Våren har kommit till Gbg! Woop woop. Jag fortsätter stå i med massa olika grejer. Men igår tog vi i alla fall en promenad till Röda Sten på kvällen och tittade på hamninloppet. Nynnade på “Jag har drivit från Stigberget, till hamninloppet, och tä-änkt på diiiig” med Håkan när vi kom dit 🙂

    //ALiCE med ICE


    One response to “Vår”

    1. Mami Avatar
      Mami

      ❤️


  • Author: Alice Andrews


    vår

    Sämst på att blogga just nu. Jag har haft så himla mycket att göra det senaste. Mycket med West Pride, håller på att utbilda mig till sexualupplysare för RFSU, mycket extrajobb på skola och Posten, mycket med svenska för asylsökande, plugg däremellan, osv osv. Har avsagt mig lite engagemang för Kvinna till kvinna nu tackochlov för det hinner jag inte. Men något jag tänker hinna är demo imorgon, woop!

    Har i alla fall haft en väldigt mysig helg. Jobbade med pop-up West Pride Ung igår i Mölndal, och sedan mötte jag Sebbe, Gustav och Wendela på Gustav Adolfs Torg (de hade gått i Climate march:en). Vi skulle allihop ut till Dammen (ett kollektiv) för eld-häng i skog, och eftersom både jag och Sebbe hade cykel så cyklade vi ända ut till Länsmansgården. Har typ aldrig sett den delen av Hisingen från cykel, så det var fint haha. Mysigt att cykla ihop också, tar ju ändå sin lilla tid att cykla dit! Och eftersom Wendela och Gustav hoppat av en hållplats tidigare och stannat för att köpa glass kom vi till Dammen precis samtidigt, timing.

    Vi hängde på balkongen hela eftermiddagen och hade ölprovning av hembryggt öl, mycket trevligt. Fler människor anslöt hela tiden (#kollektiv). Sen gick vi ut i skogen när solen började gå ner, för att elda. Där stannade vi i flera timmar tills en bara kunde sitta vid elden för annars blev det för kallt. Jag och Sebbe gick tillbaka till lägenheten vid ett-tiden men några stannade ut ända till fem. Eftersom det var så sent så stannade vi över och så blev det scones-frukost nästa morgon tillsammans med de andra som sovit över. Sen cyklade vi tillbaka till stan i solen, och direkt till Botaniska där körsbärsträden blommar. Det var fullt med folk såhär på Valborg då det är Japan-happening apropå körsbärsträden. Så fint!!!

    Och nu är valborg snart slut, vi ska hem till Karin och käka classic söndagsmiddag och sen sussa tidigt för att vara utvilade till imorgon och Första maj woop woop! Så himla trött från inatt då vi två trängdes i en soffa och vaknade när de andra ramlade in vid halv sex, haha. Men sova tidigt idag så är en pepp och redo inför imorgon. Jag skall först på Frihetliga där vi skall sjunga med Feministiska kören, sen gå med Frihetliga till Syndikalisterna & co vid Masthuggstorget. Sen gå med dem till deras uppsamlingsplats och sjunga en gång till med kören. Sen om jag hinner skall jag gå med F! också. Looking forward. Glad Valborg, glad första maj osv vi ses på barrikaderna imorgon

    //ALiCE med ICE


Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Stanna

Har läst första boken nu. Det gick på en arbetsdag och en timme in på en annan arbetsdag (det är väldigt lite att göra på jobbet…………). Jag läste “Stanna” av Flora Wiström. Jag valde den först för att jag har följt Flora ett tag nu och gillar hennes blogg mycket, hon är väldigt vettig, och för att jag hört mycket bra om boken såklart.

Image result for flora wiström stanna

Boken utspelar sig i Stockholm, där 20-nånting Ester går mellan jobbet på antikvariatet och den minimala lägenheten hon delar med bästa kompisen, dag efter dag. En dag kommer Eli in i antikvariet och köper en Frida Kahlo-bok och där börjar deras kärlekshistoria. En sådan som får hjärtat att värka av längtan. Men Elis mamma insjuknar ungefär samtidigt som de blir tillsammans, och det tär hårt på Ester att på samma gång vara en bra flickvän, kompis och psykolog.

Jag tycker boken var jättebra. Jag tycker om språket och den fina och sorgliga historien, hur jag kunde känna igen mig mycket i Ester och hennes duktiga flicka-syndrom. Jag är mycket imponerad av Flora Wiström (som är lika gammal som jag) som skrivit den här romanen, speciellt av hennes förmåga att så väl fånga två sidor av en historia och få en att sympatisera så mycket med både Ester och med Eli i ett bråk de har, för att Wiström släpper in läsaren i deras känsloliv och låter en förstå båda sidor. Det märks också hur mycket Wiström medvetet jobbat med representation, vilket är positivt. Det enda jag skulle kunna klaga på är att karaktärerna kan vara lite väl klyschiga i sina vegetarian-svår-konstperson-hänger-på-Kåken-röker-cigg-dricker-rödvin-Stockholm-jobbar-på-antikvariat-är-feminist-personligheter. Det är tur de inte är veganer också. Men det gör inget – det kanske bara för att jag känner igen mig mycket som jag tycker det är lite klyschigt. Gillar också hur Ester och Hanin tar plats och blir för fulla och ligger och festar. Inte är fina flickor.

Läs den här boken, hörrni. Den är väldigt bra. Om kärlek, uppbrott, att göra slut, att börja om, att stanna kvar, att vara nära någon som håller på att dö. Så fin liten bok.


One response to “Stanna”

  1. […] Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av […]

Om mig

En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).

Kategorier

Arkiv

Author: Alice Andrews

  • Stanna

    Har läst första boken nu. Det gick på en arbetsdag och en timme in på en annan arbetsdag (det är väldigt lite att göra på jobbet…………). Jag läste “Stanna” av Flora Wiström. Jag valde den först för att jag har följt Flora ett tag nu och gillar hennes blogg mycket, hon är väldigt vettig, och för att jag hört mycket bra om boken såklart.

    Image result for flora wiström stanna

    Boken utspelar sig i Stockholm, där 20-nånting Ester går mellan jobbet på antikvariatet och den minimala lägenheten hon delar med bästa kompisen, dag efter dag. En dag kommer Eli in i antikvariet och köper en Frida Kahlo-bok och där börjar deras kärlekshistoria. En sådan som får hjärtat att värka av längtan. Men Elis mamma insjuknar ungefär samtidigt som de blir tillsammans, och det tär hårt på Ester att på samma gång vara en bra flickvän, kompis och psykolog.

    Jag tycker boken var jättebra. Jag tycker om språket och den fina och sorgliga historien, hur jag kunde känna igen mig mycket i Ester och hennes duktiga flicka-syndrom. Jag är mycket imponerad av Flora Wiström (som är lika gammal som jag) som skrivit den här romanen, speciellt av hennes förmåga att så väl fånga två sidor av en historia och få en att sympatisera så mycket med både Ester och med Eli i ett bråk de har, för att Wiström släpper in läsaren i deras känsloliv och låter en förstå båda sidor. Det märks också hur mycket Wiström medvetet jobbat med representation, vilket är positivt. Det enda jag skulle kunna klaga på är att karaktärerna kan vara lite väl klyschiga i sina vegetarian-svår-konstperson-hänger-på-Kåken-röker-cigg-dricker-rödvin-Stockholm-jobbar-på-antikvariat-är-feminist-personligheter. Det är tur de inte är veganer också. Men det gör inget – det kanske bara för att jag känner igen mig mycket som jag tycker det är lite klyschigt. Gillar också hur Ester och Hanin tar plats och blir för fulla och ligger och festar. Inte är fina flickor.

    Läs den här boken, hörrni. Den är väldigt bra. Om kärlek, uppbrott, att göra slut, att börja om, att stanna kvar, att vara nära någon som håller på att dö. Så fin liten bok.


    One response to “Stanna”

    1. […] Wiström (född 1994) debuterade för ett par år sedan med Stanna som jag gillade skarpt, streckläste den en dag på sommarjobbet och fullkomligt slukades av världen av […]

    Har läst första boken nu. Det gick på en arbetsdag och en timme in på en annan arbetsdag (det är väldigt lite att göra på jobbet…………). Jag läste “Stanna” av Flora Wiström. Jag valde den först för att jag har följt Flora ett tag nu och gillar hennes blogg mycket, hon är väldigt vettig, och för…

  • Sommarens läsning

    Sommarens läsning just arrived!!!

    Flickorna av Emma Cline
    Milk and honey av Rupi Kaur
    Stanna av Flora Wiström
    Tripprapporter av Tone Schunnesson
    De polygotta älskarna av Lina Wolff

    Tripprapporter, Flickorna och De Polygotta Älskarna har två av mina favoirtbloggar Nio till fem (Sandra Beijer) och Flora Wiström skrivit om och hyllat. Dessutom är Tone ett geni, hon verkar så härlig och tar inte sig själv på för stort allvar. Flora Wiströms bok Stanna because yäh obviously, följer hennes blogg, den har fått bra kritik och kul att läsa henne i skönlitterär form. Och Milk and honey för att den blivit hyllad så mycket, och jag följer Rupi Kaur på instagram. Hon är också ett geni, 24-årig poet från Indien, och också hyllad åtmonstone på Sandra Beijers blogg (Sandra Beijer och Flora Wiström är lite av mina gurus när det kommer till att välja böcker). Har läst några av hennes poetiska alster där, sorgligt och vackert. Inte ofta en bok med endast poesi har blivit en sådan storsäljare heller, av en ung kvinna från Indien dessutom. Mäktigt, och välbehövligt.

     

    Kan inte bestämma mig om vilken jag skall börja med nu! Tripprapporter kanske? Ser fram emot alla!!!!


    Sommarens läsning just arrived!!! Flickorna av Emma Cline Milk and honey av Rupi Kaur Stanna av Flora Wiström Tripprapporter av Tone Schunnesson De polygotta älskarna av Lina Wolff Tripprapporter, Flickorna och De Polygotta Älskarna har två av mina favoirtbloggar Nio till fem (Sandra Beijer) och Flora Wiström skrivit om och hyllat. Dessutom är Tone ett geni, hon verkar…

  • De förklädda flickorna i Kabul

    Har läst De förklädda flickorna i Kabul under resan till Madrid. En helt FANTASTISK bok som jag rekommenderar alla att läsa. Det är ett reportage ur verkligheten, men skrivet med en skönlitterär touch. Det är Jenny Nordberg som skrivit boken.

    Image result for de förklädda flickorna i kabul

    Nordberg har under ett par år i Afghanistan intervjuat och forskat i fenomenet bacha posh, flickor som kläs som pojkar. Anledningarna kan vara många, och flickorna väljs ut slumpmässigt, men ofta handlar det om att det saknas en son i familjen och då är det helt enkelt bättre med en flicka som i hemlighet får spela son tills hon blir stor nog att giftas bort, än ingen son alls. Flickor och kvinnor är nämligen ingenting värda i Afghanistan, förutom för sin livmoder som i framtiden kan producera en son. Det är en kvinnas enda värde. Så om en kvinna inte kan få barn, eller bara får döttrar, kan en bacha posh lösa problemet så länge.

    Det här är en bok som utspelar sig i patriarkatet i sin råaste form, och som behandlar religion, kultur, feminism, könsidentitet och att göra motstånd. LÄS!


    One response to “De förklädda flickorna i Kabul”

    1. Ylva Avatar
      Ylva

      Jag har också läst den, mkt bra och tänkvärd.

    Har läst De förklädda flickorna i Kabul under resan till Madrid. En helt FANTASTISK bok som jag rekommenderar alla att läsa. Det är ett reportage ur verkligheten, men skrivet med en skönlitterär touch. Det är Jenny Nordberg som skrivit boken. Nordberg har under ett par år i Afghanistan intervjuat och forskat i fenomenet bacha posh, flickor som kläs som pojkar.…

  • 23!

    Jaha så igår fyllde jag 23 år!!!! Woopidoo. Jag befinner mig i Madrid, så födelsedagen blev en spansk sådan. Hittills har jag fyllt år i Grekland (Kreta när jag fyllde ett tror jag), USA (när jag fyllde sju år), Frankrike (när jag fyllde 20 år) och Slovenien (när jag fyllde 21 år). Och nu 23 år i Spanien dårå!

    Anledningen till att jag befinner mig i Spaniens huvudstad är för att jag är här med West Pride och Stockholm Pride på studiebesök av WORLD PRIDE som hålls här i Madrid! Så kul!! 🙂 Dock väldigt bögigt och inte särskilt queert, och mycket “mañana mañana” med den mycket knapphändiga informationen vi får angående vad som skall hända härnäst. Men hittills har vi hängt på Belgiens ambassad, sett (eller ja vi såg inte så mycket) invigningen, promenerat runt i Chueca (hbtq-kvarteren) och hängt med de andra Europride 2018-personerna (Europride skall ju alltså äga rum i Stockholm och Göteborg nästa år, därav vårt besök).

    Gårdagen firade jag med att på morgonen ta en promenix för att köpa en present till mig själv på Lush, där de har mer smink än vad Lush har i Sverige. Håller ju på med projekt byta-ut-alla-mina-sminkgrejer-till-veganska-och-cruelty-free men det tar ett tag eftersom jag använder smink så sällan så det jag har tar aldrig slut. Förra året bytte jag ut mascara och eyeliner (nu har jag mascara från Lush och eyeliner från Bodyshop, båda veganska och icke djurtestade), och igår köpte jag då highlighter och bronzer från Lush så nu skall jag byta ut det också. Känns skönt att veta att en inte längre sätter på sig något som innehåller djurrester i ansiktet, och som inte heller är testat på djur! Efter min lilla shopping, där jag dessutom lirade spanska och exempelvis berättade att det var min födelsedag och att detta inte finns i Sverige (fick en liten mini-burk med min favorit-kräm ro’s argan som present på köpet då), gick jag vidare till Parque de Retiro där jag läste en bok i nån timme eller två. Jag mindes parken från när jag hälsade på min spanska vän Carlos i Madrid för tre år sedan, och parken var fortfarande lika fin. Boken jag läser, De förklädda flickorna i Kabul, är också sjukt bra så det var fint att varva ner med den.

    Lunch åt vi allihopa på en “vegetarisk” restaurang (de hade även kyckling) och sedan hängde vi vid hotellets pool en sväng. På kvällen var det mottagning på Belgiens ambassad med fri bar (!) och sedan gick vi vidare in i Chueca där det var helt SJUKT mycket folk. Fick faktiskt något av en panikångestattack, liknande den som jag hade när jag cyklade och mötte den där skrikande mannen, på grund av allt folk. Vi gick på rad allihopa och en knuffades omkring av allt folk och så kände jag hur jag fick svårt att andas och paniken började krypa inpå. Sån tur var hängde jag med Alex, Rebecka, Carro mfl som tog hand om mig och snart var jag på banan igen. Vi drack en “mini cerveza” på gatan (visade sig vara typ en enlitersHINK med öl, “mini” måste betyda något annat än just mini på spanska…) och sedan gick vi och dansade en stund på en ganska queer klubb. KUL! Jag och Alex drog hem vid 03 och var hemma typ halv fyra, men Rebecka, Carro och Britta höll igång till 06.30-tiden(!). Mycket imponerad när jag såg Rebecka nere vid frukosten nyss, där före mig efter bara två timmars sömn.

    Bra födelsedag hur som helst, trots panik-incidenten. Idag är det nya tag, vi skall stå i parken med Europride 2018-tältet. Blir kul! Vi ses och hörs PUSS OCH KRAM hasta luego


    One response to “23!”

    1. Ylva Avatar
      Ylva

      Puss
      Dubfår ändra på sidan till 23

    Jaha så igår fyllde jag 23 år!!!! Woopidoo. Jag befinner mig i Madrid, så födelsedagen blev en spansk sådan. Hittills har jag fyllt år i Grekland (Kreta när jag fyllde ett tror jag), USA (när jag fyllde sju år), Frankrike (när jag fyllde 20 år) och Slovenien (när jag fyllde 21 år). Och nu 23 år…

  • En bild från Pride

    //ALiCE med ICE


    //ALiCE med ICE

  • Män, det är ni som gör mig rädd att gå på mina gator

    Var med om en jobbig incident igår. På Mariaplan håller de just nu på att bygga om, de har stängt av hela vägen åt ena hållet så att en bara kan gå/cykla på en smal grusväg kantat av kravall-staket i några meter. Det är lite trångt att samsas gående och cyklar och egentligen är det kanske bättre att bara leda cykeln, men hittills har det gått bra att bara be den framför flytta sig lite åt sidan så att en kan cykla förbi, så har det varit lugnt. Men inte igår.

    Kom alltså cyklande på väg hem från ett möte, och bad mannen framför mig att “Ursäkta, kan jag bara få komma förbi?” varpå han argt svarar “nej det kan du inte” och fortsätter gå bredbent i vägen. Jaha? “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen. Han vänder sig om och börjar skrika på mig, “Du får inte cykla här, det står en skylt där borta, du får inte cykla här!”. “Nähä men var skall jag annars cykla då?”, frågar jag, “Vägen är ju avstängd?”. Det svarar han inte på utan fortsätter skrika och jag börjar känna gråten i halsen. “Men kan jag inte bara få komma förbi?” frågar jag igen och försöker svänga förbi honom, men han ställer sig i vägen, tar tag i min cykel och puttar på mig. Minns inte exakt vad han säger men han fortsätter skrika, sen vänder han sig om och fortsätter gå och ser till att ta upp exakt all plats som finns så det är omöjligt att ta sig förbi. Jag fortsätter först leda cykeln långsamt bakom mig men känner sen hur hela jag skakar och jag knappt kan andas så jag måste sätta mig ner. Känner hjärtat rusa och tror jag har min livs första lätta panikångestattack eller nåt liknande, för kunde knappt andas. Ringde Sebbe som lugnade ner mig, cyklade sen i maklig takt hem den sista biten gråtandes. På väg upp för sista backen möter jag ytterligare en man, jag ser honom på långt håll, ser hur han stannar, känner “fan….” och självklart skriker han på mig: “det här är ingen cykelväg!!!!!”. Det har han visserligen rätt i, men om en kommer från vänster och skall till vänster känns det onödigt att korsa spårvagnsspåren bara för ett par hundra meter. Cyklade dessutom otroligt långsamt för att jag skakade så. Hade precis lugnat ner mig men hyperventileringen och gråten kom tillbaka när ytterligare en man skrek på mig för att han tyckte att jag tog för mycket plats.

    Vet inte vad som är värst. Hur den här jävla mannen har makt att göra mig så rädd och ledsen (börjar nästan gråta nu när jag skriver detta igen, dagen efter). Hur jag blev helt stel och handlingsförlamad när han tog tag i cykeln och skrek på mig. Vetskapen om att det här ändå inte var så illa för tänk, han hade lika gärna kunnat göra något mycket värre, han hade kunnat slå mig, tafsa på mig, kallat mig värre saker. Hur jag kommer ta en annan väg än Mariaplan-vägen nu på grund av honom. Det faktum att det stod massor av personer på Mariaplan-hållplatsen och att INGEN reagerade eller hjälpte mig när en stor man stod och skrek på mig, tog tag i min cykel och puttade på mig, varken under själva händelsen eller efteråt när jag satt och grät och skakade på marken i typ tio minuter. Hur den andra mannen hade mage att skrika på mig att jag inte fick cykla där, när jag måste sett helt förstörd ut och redan var på bristgränsen.

    Eller, hur det här inte är första gången nån jävla man gör mig rädd på mina gator. Senast var för några veckor sedan, också när jag cyklade hemåt, och befann mig på ett smalt ställe mellan trottoar och hållplats där det är helt omöjligt att köra om en cykel om en inte skall meja ner den. Då tutar en bil på mig och lägger sig jättenära bakom, jag blir skiträdd och är nära att ramla för jag är inte  beredd på det höga ljudet, och jag kan inte göra nånting för det finns ingenstans att ta vägen. Bilen fortsätter tuta, jag vänder mig om och försöker visa att jag kan inte ta vägen nånstans. När det blir brett igen cyklar jag åt sidan och bilen kör istället upp jämsides med mig, och jag ser att det sitter två killar i framsätet. De skriker på mig: “Varför flyttar du inte på dig??”. “Det finns ju ingenstans att ta vägen!” försöker jag. De fortsätter köra jämsides med mig och jag tycker det är jätteobehagligt. Till slut cyklar jag om dem, lägger mig framför dem mitt i vägen och låter dem köra bakom mig tills de svänger av. De tutar hela vägen (bara ett par meter men ändå). Den gången tappade jag inte fattningen och blev så rädd att jag blev helt stel, men ändå obehagligt.

    En annan gång den där gubbjäveln som tutade på mig och Sebbe när vi cyklade, körde om oss i ashög fart och sedan tvärnitade och skrek på oss när vi sa att hallå, du kan inte tuta så där för en kan ramla som cyklist när en blir rädd.

    Eller den där gången på vagnen sent en lördagskväll då en kille kom och satte sig bredvid mig och började prata. Jag sa “Jag vill inte prata med dig” och bytte plats. Han kom efter och satte sig bredvid mig igen. Vagnen var ganska tom, men det fanns folk där, och jag undrade då med: hur kan ingen ingripa? Jag sa igen att jag inte ville prata med honom, sen såg jag en annan tjej som satt ensam och satte mig bredvid henne så att han inte kunde sätta sig bredvid mig.

    Den där vakten som skrek på mig och puttade mig. Och alla andra gånger män har förstört min dag/kväll, gjort mig rädd. Eller någon av mina medsystrar och -syskon. Nej, alla män är inte dumma i huvudet. Såklart. Det vet jag också. Men alla mina kvinnliga kompisar har varit med om liknande saker som jag skrivit här ovan. Flera gånger dessutom. Även manliga kompisar såklart. Den gemensamma nämnaren för dessa idioter som förstör och gör oss rädda, är att de är män. Nej inte alla män, men allt för många. Fan ta er

     


    3 responses to “Män, det är ni som gör mig rädd att gå på mina gator”

    1. Agnes P Avatar
      Agnes P

      Alltså det värsta med detta är att jag inte ens blir förvånad. Såklart är jag jätteledsen för allt som har hänt dig, men detta händer så ofta att man typ inte ens höjer på ögonbrynen. Så sjukt. Det räcker inte att räkna på fingrar och tår, utan en får snarare räkna på antal ben i kroppen. Hoppas du mår bättre och hoppas att folk tar åt sig det du skriver! Grymt att du gör det! <3

    2. Sebbe Avatar
      Sebbe

      Bra skrivet.
      De jävlarna borde skjutas ?✊️?

    3. Mami Avatar
      Mami

      Alice wish I was with you ❤️

    Var med om en jobbig incident igår. På Mariaplan håller de just nu på att bygga om, de har stängt av hela vägen åt ena hållet så att en bara kan gå/cykla på en smal grusväg kantat av kravall-staket i några meter. Det är lite trångt att samsas gående och cyklar och egentligen är det kanske…

  • STHLM

    Kom till Stockholm igår (måndag) för att umgås med min släkt. Mamma är här från Wien också (yaay så kul att hänga med henne!!!!), och min kusin Jacob och morbror Max ända från USA!!!!!!!!!!!!!! Jacob kom från Amsterdam sent igår kväll så har inte träffat honom än, och Max är i Budapest at the moment. Men får träffa Jacob idag, och Max på onsdag. Looking forward – har inte träffat dem sen 2008 (!!!).

    //ALiCE med iCE


    Kom till Stockholm igår (måndag) för att umgås med min släkt. Mamma är här från Wien också (yaay så kul att hänga med henne!!!!), och min kusin Jacob och morbror Max ända från USA!!!!!!!!!!!!!! Jacob kom från Amsterdam sent igår kväll så har inte träffat honom än, och Max är i Budapest at the moment.…

  • Första maj

    Lite pics från Första maj, såhär en vecka senare! Jag gick med Frihetliga på morgonen (där vi i Göteborgs feministiska kör sjöng för en tapper liten publik), till Masthuggstorget, där uppsamlingen för Syndikalisterna (+ Allt åt alla, Rätten till våra kroppar, svarta blocket mfl) var. Där träffade en en massa peeps en kände. Tex Boris (som iförsig inte jag kände men det var Sebbes gamla kompis) –>

    Såhär såg våran skylt ut vi hade gjort dagen innan, vi fick en snilleblixt efter några öl på balkongen i Dammen och co-create:ade detta mästerverk haha

    Sebbelicious och Wendela

    Wendela och Carropedia

    Uppsamling i Bältesspännarparken där vi sjöng igen med kören. Inte så bra ljud men peppigt i alla fall. Sen falafel och hänga vid kanalen i sommarvärmen hela eftermiddagen

    Boris och Simone

    Sebbe & jag wiho

    Och närbild på vår skylt, som vi fick mycket uppmärksamhet haha. Känner att den behöver en förklaring: MP är jordnöt (de gillar jord), V är pistasch-nöt (mycket goda nötter liksom), KD är mandel (konservativ nöt), sossarna hasselnöt (?), F! är valnöt, pga det ser ut som en hjärna och Gudrun är smart och F! är det bästa alternativet som jag kommer rösta på, M är en pinjenöt (dyr och mixas mest ner liksom), SD är pecannöt (mer av en neandertalar-brain), C är cashew (ser ut som ett C) och L kokosnöt (koko). Typ.

    Baksidan

    Som sagt, vill poängtera att det finns olika grader av nöthet i den här mixen. Men för att citera Kapten Röd “Hur ni än byter färg på riksdan blir vår himmel aldrig blå, svara mig där uppe, varför är det så? På samma sida verkar ni ju aldrig gå, färgerna, de krigar så framtiden blir grå”. Med det sagt är det dags att börja mobilisera inför nästa års val, för att få in F! i riksdagen (de går bra för dem nu btw!).


    Lite pics från Första maj, såhär en vecka senare! Jag gick med Frihetliga på morgonen (där vi i Göteborgs feministiska kör sjöng för en tapper liten publik), till Masthuggstorget, där uppsamlingen för Syndikalisterna (+ Allt åt alla, Rätten till våra kroppar, svarta blocket mfl) var. Där träffade en en massa peeps en kände. Tex Boris…

  • Vår

    Våren har kommit till Gbg! Woop woop. Jag fortsätter stå i med massa olika grejer. Men igår tog vi i alla fall en promenad till Röda Sten på kvällen och tittade på hamninloppet. Nynnade på “Jag har drivit från Stigberget, till hamninloppet, och tä-änkt på diiiig” med Håkan när vi kom dit 🙂

    //ALiCE med ICE


    One response to “Vår”

    1. Mami Avatar
      Mami

      ❤️

    Våren har kommit till Gbg! Woop woop. Jag fortsätter stå i med massa olika grejer. Men igår tog vi i alla fall en promenad till Röda Sten på kvällen och tittade på hamninloppet. Nynnade på “Jag har drivit från Stigberget, till hamninloppet, och tä-änkt på diiiig” med Håkan när vi kom dit 🙂 //ALiCE med…

  • vår

    Sämst på att blogga just nu. Jag har haft så himla mycket att göra det senaste. Mycket med West Pride, håller på att utbilda mig till sexualupplysare för RFSU, mycket extrajobb på skola och Posten, mycket med svenska för asylsökande, plugg däremellan, osv osv. Har avsagt mig lite engagemang för Kvinna till kvinna nu tackochlov för det hinner jag inte. Men något jag tänker hinna är demo imorgon, woop!

    Har i alla fall haft en väldigt mysig helg. Jobbade med pop-up West Pride Ung igår i Mölndal, och sedan mötte jag Sebbe, Gustav och Wendela på Gustav Adolfs Torg (de hade gått i Climate march:en). Vi skulle allihop ut till Dammen (ett kollektiv) för eld-häng i skog, och eftersom både jag och Sebbe hade cykel så cyklade vi ända ut till Länsmansgården. Har typ aldrig sett den delen av Hisingen från cykel, så det var fint haha. Mysigt att cykla ihop också, tar ju ändå sin lilla tid att cykla dit! Och eftersom Wendela och Gustav hoppat av en hållplats tidigare och stannat för att köpa glass kom vi till Dammen precis samtidigt, timing.

    Vi hängde på balkongen hela eftermiddagen och hade ölprovning av hembryggt öl, mycket trevligt. Fler människor anslöt hela tiden (#kollektiv). Sen gick vi ut i skogen när solen började gå ner, för att elda. Där stannade vi i flera timmar tills en bara kunde sitta vid elden för annars blev det för kallt. Jag och Sebbe gick tillbaka till lägenheten vid ett-tiden men några stannade ut ända till fem. Eftersom det var så sent så stannade vi över och så blev det scones-frukost nästa morgon tillsammans med de andra som sovit över. Sen cyklade vi tillbaka till stan i solen, och direkt till Botaniska där körsbärsträden blommar. Det var fullt med folk såhär på Valborg då det är Japan-happening apropå körsbärsträden. Så fint!!!

    Och nu är valborg snart slut, vi ska hem till Karin och käka classic söndagsmiddag och sen sussa tidigt för att vara utvilade till imorgon och Första maj woop woop! Så himla trött från inatt då vi två trängdes i en soffa och vaknade när de andra ramlade in vid halv sex, haha. Men sova tidigt idag så är en pepp och redo inför imorgon. Jag skall först på Frihetliga där vi skall sjunga med Feministiska kören, sen gå med Frihetliga till Syndikalisterna & co vid Masthuggstorget. Sen gå med dem till deras uppsamlingsplats och sjunga en gång till med kören. Sen om jag hinner skall jag gå med F! också. Looking forward. Glad Valborg, glad första maj osv vi ses på barrikaderna imorgon

    //ALiCE med ICE


    Sämst på att blogga just nu. Jag har haft så himla mycket att göra det senaste. Mycket med West Pride, håller på att utbilda mig till sexualupplysare för RFSU, mycket extrajobb på skola och Posten, mycket med svenska för asylsökande, plugg däremellan, osv osv. Har avsagt mig lite engagemang för Kvinna till kvinna nu tackochlov för…