Borgerliga intressen men hjärtat till vänster. Välkommen till min högst osporadiska blogg.
Dagens I-landsproblem: för mycket sol lyser in i i vardagsrummet.
Går inte att jobba utan att bli distraherad av den seemingly våriga dagen därute. Måste således gå ut och carpa lite.
Var jättekallt och blåsigt ute, och solen stod så lågt att den knappt nådde mig ändå, bara upp till vardagsrummet på tredje våningen. Går in igen, drar för gardinerna och kan nu (förhoppningsvis) plugga utan FOMO för solen. Så var det avklarat.
Jag har läst ut två nya böcker! Jag har läst dem parallellt (eller läst den ena och lyssnat på den andra) så jag avslutade båda nu i helgen.
Att föda ett barn av Kristina Sandberg (2011)
Det här är en bok vars språk en antingen irriterar sig gravt på, eller förlorar sig helt i. För mig gällde det försnämnda först, men sedan vande jag mig gradvis och tyckte så småningom att språket adderade till berättelsen. Det är liksom väldigt… spontant språk? Väldigt vitt och brett och talande.
Själva berättelsen är den första i en trilogi, och handlar om tjugoåriga Maj som just flyttat till Örnsköldsvik för att jobba extra på Sundmans som biträde, och som låter sig övertalas av sina vänner att följa med ut till havet en sommarkväll, låter sig bli uppvaktad av Tomas fastän hennes hjärta fortfarande är hos någon annan, och så leder det ena till det andra och plötsligt finner sig Maj i situationen som gift hustru (ty det måste skyndas med när magen börjar växa då gravida ensamma kvinnor inte passar sig i 30-talets Sverige) ansvarig för både hushåll och släktmiddagar och uppvaktande och Tomas nykterhet.
Maj som kommer från ett arbetarhem på landet, har plötsligt kastats in i en bemedlad familj, men förväntningar på hur en hustru skall uppförsa sig. Inombords bankar hjärtat ständigt. Jag rekommenderar boken!
Maken av Gun-Britt Sundström (1976)
Maken lyssnade jag på via Storytel, och det var en typiskt bra ljudbok att lyssna på till exempel om en lyssnar innan läggdags och ibland råkar somna, eller om en lyssnar och inte är 100% koncentrerad. Det är nämligen en förhållandevis långsam bok, som är väldigt lång (14 timmars lyssningstid om jag inte minns fel? En riktig tegelsten).
Boken är en modern klassiker utspelar sig i slutet av 60-talet och början av 70-talet (varför levde en inte då förresten?) i Stockholm, och handlar om universitetsstudenterna Gustav och Martina. Martina är jag:et som för berättelsen framåt, så det är ur hennes synvinkel, men den handlar om historien om de tu. Hur Gustav blir förälskad i Martina och uppvaktar henne, hur hon till slut ger med sig, hur de blir tillsammans och gör slut, blir tillsammans och gör slut. Hur de aldrig har samma behov av varandra, och hur de trots att de hör ihop, ändå inte kan få varann. På grund av förväntningar, normer, känslor. Och så vidare.
Boken kom ut för mer än 40 år sedan men är fortfarande högaktuell, eftersom den handlar om en kärleksrelation som redan på den tiden var normbrytande i sina polygama strävanden och normkritiska parter. Den väcker också många frågor. Vad är kärlek? Vad är en relation? Vad kan en ställa för krav på någons känslor i en kärleksrelation? Kan en vara rädd för att älska? Vad är det att älska? Och så vidare. Läsvärd och intressant, dock gör det inte något om en råkar somna ifrån något kapitel, och det går utmärkt att göra något annat samtidigt.
Hallå ellerrrr. Lördag idag och jag har hittills inte gjort något produktivt? Eller okej, har faktiskt gått ut och fixat sopsorteringen samt slängt komposten. Och så har jag varit en sväng på Erikshjälpen där jag handlade en ny vattenflaska (mitt vattenberoende kräver större flaska än den jag har atm) och tråd för att binda upp en klätterväxt jag har. Ah, det var väl det.
Min plan är att försöka plugga lite nu. Liiiite i alla fall. Har därför satt på kaffe för att komma in i plugg-mode. :))) Men ikväll blir det fest i kollektivet Strawberry Farm i Staffanstorp där en klasskompis till mig bor! KUL!
Såhär såg jag ut förra helgen när jag var på en annan fest i Malmö. Suit:en fick jag av Angela när jag var i Gbgay sist – hon hade vuxit ur den och den satt som ett smäck på mig. Så nice!
Post-Extinction Rebellion möte på Smålands där storslagna grejer planerades, är det crêpes med svampsås och färsk persilja på G. Sista slatten vin från en middag jag hade i helgen till. Ackompanjemang av Nationalteatern. Fint ändå!
Ser gott ut
Aaaah, tillfredsställelsen när vattnet rinner igenom handfatet i badrummet så snabbt att det inte hinner bildas ens en tillstymmelse till pöl. Love it.
Idag har jag gjort ett av top 3 äckligaste städ-momenten there is. Nämligen rensat avloppet i handfatet. De senaste dagarna har vattnet runnit igenom så dåligt att det hinner fylla upp en stor volym innan det långsamt, långsamt rinner ut, och jag tycker det är så äckligt när en liksom ser tandkräms-spott och diverse annat äckel flyta omkring i flera minuter innan det äntligen försvunnit ner i avloppet. Visste vad som behövde göras, men behövde en långsmal pinne att peta med, varför jag skjutit upp det.
Tills idag då! Var och slängde soporna och (som ganska ofta!) fyndade jag en användbar stålpinne för ändamålet. Kavlade således upp armarna, ställde fram en stor bunke och skruvade upp vattenlåset. Började peta både uppifrån och nerifrån för att rensa bort det svarta, illaluktande gojset (fettet?) som ansamlats. Andades bara med munnen under hela tillställningen.
Att rena avlopp är nog det äckligaste en kan göra i städväg. Eller, rensa golvbrunnen i duschen är kanske snäppet värre: där brukar det ju samlas inte bara fett utan en stor mängd hår också. Euuuuuw. Så rensa handfats-avloppet och golvbrunnen i duschen, först i listan på topp 3 äckligaste städmomenten. Vad kan vara med mer på listan…? Städa toaletten tycker jag är helt okej, i alla fall om en bara bor tjejer i hushållet (you know what I mean). Städa ugnen är ju inte direkt kul och ganska jobbigt, men äckligt vet jag inte.
Okej! Nu vet jag! Rensa det där hålet i kylen! Vad det nu är…? Men ni vet, där det brukar bli svart och äckligt och mögligt av fukt efter ett tag. Riktigt äckligt att städa där också.
Så, nu vet ni det. Vänligen notera för framtida referens.
Skaffa en sådan där avloppsrensare, en slags kupa mna sätter över och pumpar, gör mna det regelbundet så hinner det aldrig bli superäckligt.
Eftersom jag läser en master i Environmental Studies så lär jag mig mycket om miljö, hållbarhet, klimat, klimatförändringar mm. Men också om makt, strukturer, ideologier, samhälle och politik. Jag är hittills väldigt nöjd med min utbildning och tycker att alla kurser vi haft har varit väldigt bra hittills, men kursen jag har nu är nog den bästa so far. Hur som helst, nu när jag har blogglust igen tänkte jag använda den till att skriva om klimat och miljö. Det blir ett sätt att dels befästa det jag lär mig från föreläsningar och artiklar, dels ett sätt för alla mina två läsare att få inblick i vad jag pysslar med!
Geoengineering då. Vad är det? Geoengineering är storskalig intervention i jordens klimat, med syftet att minska den globala uppvärmningen. Det brukar delas in i carbon dioxide removal eller negative emissions technology, samt solar engineering. Den första handlar helt enkelt om att ta bort CO2 (koldioxid) från atmosfären på olika sätt (exempelvis genom att plantera en massa träd) och sen lagra det någon annanstans (exempelvis i ett bergrum) så det inte bidrar till att värma upp atmosfären. Den andra handlar om att minska mängden inkommande solljus (exempelvis genom injicerandet av partiklar i stratosfären som skall reflektera bort solljus).
Det låter ju gött! Är det genom geoengineering vi skall lösa klimatkrisen månntro? Många har ju en väldigt stark tilltro till att just teknik skall göra det. Well, riktigt så enkelt är det inte. Det finns många problem med geoengineering, några av dem är följande:
Så som ni förstår är geoengineering inte helt oproblematiskt. Ändå verkar många ha sådan stark tilltro till att tekniken kommer lösa klimatkrisen. Men vi måste förändra våra livsstilar också! Men till och med FN:s klimatpanel IPCC räknar med att geoengineering kommer spela en stor roll i hur vi håller oss till Parisavtalet. I alla sina modeller räknar de med stora mängder negative emissions technology vilket är högst problematiskt pga alla anledningar ovan. Däremot har de inte en enda modell där de räknar på hur snabbt vi skulle klara Parisavtalet om alla världens människor slutade flyga eller blev veganer. Detta är förändringar som inte skulle kräva en massa mark (snarare frigöra enorma mängder som just nu används för att odla djurfoder) eller pengar eller ge några osäkra konsekvenser.
Så varför finns det sådan stark tilltro till tekniken? När vi egentligen vet hur vi skulle kunna lösa klimatkrisen? Den starka tilltron till teknik som geoengineering beror förstås på att vi tror att vi då inte behöver förändra våra livsstilar nämnvärt. Business as usual. Men som Greta uttrycker det: det här är en svartvit fråga. Antingen slutar vi släppa ut koldioxid, eller så gör vi det inte. Det är så enkelt att en femåring kan förstå det.
Ut på tur i solen! En får passa på när den är framme. Premiär för solglasögon för 2019!
Plusgrader så att grusvägen blir mjuk. Fint.
Förr hade jag superfina palettblad. Stora och ståtliga. Och som de vuxit snabbt – vid denna tid förra året var de bara små sticklingar. Såhär fina var de för några månader sedan:
Nu är allt som återstår detta:
De växte sig så stora att grenar bröts av av tyngden, sedan fick de trips (vintern </3) och tappade massa blad osv så jag klippte ner dem till typ ingenting och sparade bara några sticklingar. De hade dock fortfarande några gäster (trips trivs superbra i torr vinterluft) så till slut slängde jag ut nästan alltihop förutom dessa fyra arma stackare. Dem har tagit bort nästan alla blad på och låtit bada i vatten + såpa över natten för att dränka eventuella envisa djur. Hoppas de tar sig igen. Är dock ledsen över att mitt finaste palettblad, det längst till vänster i andra bilden, blev så dåligt att jag inte kunde ta några sticklingar eftersom de alla var invaderade. Så tråkigt :((( Har en liten förskrämd pinne kvar som jag hoppas ska ta sig men jag tror tyvärr ej det.
Ahja. Igår begick jag väl dödssynd i växtsammanhang och planterade om en massa. Egentligen ska en ju göra det i kanske mars, alltså lite senare då det ju fortfarande är midvinter och en stimulerar växterna att växa med ny jord och näring fastän det egentligen inte finns tillräckligt med ljus ännu. Men nästan alla hade det så trångt! Och vem är väl jag att neka dem mer plats när de vuxit ur sina krukor!?
Två nya palett-blad (sticklingar från skolan) som plåster på såren för förlusten. Och pelargonerna har fått nya större hem. (Ursäkta bild-kvallen btw, vinter”ljuset” som sagt).
Avocadon (som fortfarande tappar de nedersta bladen) (och som är sådd efter en dumpstrad avocado för ett år sedan) har fått nytt hem. Den nya diagnosen jag satt till blad-tappandet (eftersom det inte verkar vara varken kyla eller brist på fukt) är att den hade det för trångt. Avocados vill ha djupa krukor och rötterna hade det faktiskt supertrångt insåg jag när jag omplanterade. Hoppas att min diagnos denna gång är rätt och att den får behålla bladen som den bildar (för det gör den i rasande taxt, den har t.o.m. fått två nya grenar på grenen till vänster!). Behöver dock en bättre ytterkruka som ni ser. Har brist på stora ytterkrukor!
Min lilla regnskogs-skönhet som jag alltid glömmer vad den heter har också fått nytt hem.
Passionsfrukterna som alla fyra tidigare trängdes i en kruka (de är förresten också sådda från en dumpstrad passionsfrukt!) har nu fått varsin så de kan växa bättre. Jag hade fem frön i våras, och en fick en egen kruka och de andra fick dela på en. Den med egen har vuxit jättemycket bättre, så även om det inte var särskilt trångt så behövde de nog all näring i jorden för sig själva så nu slipper de fightas om den 🙂
Lilla elefantörat har också fått nytt hem. Något tilltufsad är den, det medger jag.
Gräset, a.k.a. ampelliljan har ynglat av sig som sjutton så ett av barnen fick ett eget hem.
Här är den ståtliga modern! Ampelliljors rötter är enorma och behöver massa plats så den fick nytt bo den med. Här saknas dock också innerkruka!
Gullrankan (sticklingar från Sebbes gamla moderplanta) hade det också trångt och fick ett nytt hem.
Klart slut på växt-updates mvh växtgärin
Wow kanske har min ett-två-sporadiska-inlägg-per-månad-blogg-period äntligen avslutats? Tredje inlägget på tre dagar nu ju!
Tänkte bara berätta att jag avnjuter min första kopp kaffe för dagen nu. Har börjat sluta (?) dricka kaffe på morgonen och istället inta min första kopp på eftermiddagen. Dricker ändå kaffe på eftermiddagen i vilket fall så blir liksom att jag minskar det totala antalet koppar nu. Känns mer hälsosamt på nåt vis? Att inte dricka för mycket kaffe?
Men det är ju så jäkla gött va! Denna eftermiddagskopp! I LOVE YOU
Förstår precis.
Idag fick jag vänta till 13.
47 minuter efter första alarmet sitter jag äntligen vid bordet och kan börja plugga. Det är så tungt, så tungt att gå upp ibland såhär på vintern. Totalmörker ute och kallt i rummet. Och framför allt så otroligt skönt att sova. Hade en bra dröm också som jag tyvärr inte minns.
Men nu är jag uppe i alla fall. Hett te i koppen bredvid mig. Luke’s Power – A Radical View i plattan som skall läsas till dagens föreläsning. Vi läste den även i globala men jag hade så dålig pluggteknik då (direkt från gymnasiet ni vet) så jag kommer inte ihåg nästan någonting jag läst därifrån mer än namn och ämne.
Godmorgon!
När ställer du din väckarklocka?
Måste du gå upp tidigt?
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Dagens I-landsproblem: för mycket sol lyser in i i vardagsrummet.
Går inte att jobba utan att bli distraherad av den seemingly våriga dagen därute. Måste således gå ut och carpa lite.
Var jättekallt och blåsigt ute, och solen stod så lågt att den knappt nådde mig ändå, bara upp till vardagsrummet på tredje våningen. Går in igen, drar för gardinerna och kan nu (förhoppningsvis) plugga utan FOMO för solen. Så var det avklarat.
En (snart) trettioårig person med (snart) tjugo års (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Dagens I-landsproblem: för mycket sol lyser in i i vardagsrummet.
Går inte att jobba utan att bli distraherad av den seemingly våriga dagen därute. Måste således gå ut och carpa lite.
Var jättekallt och blåsigt ute, och solen stod så lågt att den knappt nådde mig ändå, bara upp till vardagsrummet på tredje våningen. Går in igen, drar för gardinerna och kan nu (förhoppningsvis) plugga utan FOMO för solen. Så var det avklarat.
Dagens I-landsproblem: för mycket sol lyser in i i vardagsrummet. Går inte att jobba utan att bli distraherad av den seemingly våriga dagen därute. Måste således gå ut och carpa lite. Var jättekallt och blåsigt ute, och solen stod så lågt att den knappt nådde mig ändå, bara upp till vardagsrummet på tredje våningen. Går…
Jag har läst ut två nya böcker! Jag har läst dem parallellt (eller läst den ena och lyssnat på den andra) så jag avslutade båda nu i helgen.
Att föda ett barn av Kristina Sandberg (2011)
Det här är en bok vars språk en antingen irriterar sig gravt på, eller förlorar sig helt i. För mig gällde det försnämnda först, men sedan vande jag mig gradvis och tyckte så småningom att språket adderade till berättelsen. Det är liksom väldigt… spontant språk? Väldigt vitt och brett och talande.
Själva berättelsen är den första i en trilogi, och handlar om tjugoåriga Maj som just flyttat till Örnsköldsvik för att jobba extra på Sundmans som biträde, och som låter sig övertalas av sina vänner att följa med ut till havet en sommarkväll, låter sig bli uppvaktad av Tomas fastän hennes hjärta fortfarande är hos någon annan, och så leder det ena till det andra och plötsligt finner sig Maj i situationen som gift hustru (ty det måste skyndas med när magen börjar växa då gravida ensamma kvinnor inte passar sig i 30-talets Sverige) ansvarig för både hushåll och släktmiddagar och uppvaktande och Tomas nykterhet.
Maj som kommer från ett arbetarhem på landet, har plötsligt kastats in i en bemedlad familj, men förväntningar på hur en hustru skall uppförsa sig. Inombords bankar hjärtat ständigt. Jag rekommenderar boken!
Maken av Gun-Britt Sundström (1976)
Maken lyssnade jag på via Storytel, och det var en typiskt bra ljudbok att lyssna på till exempel om en lyssnar innan läggdags och ibland råkar somna, eller om en lyssnar och inte är 100% koncentrerad. Det är nämligen en förhållandevis långsam bok, som är väldigt lång (14 timmars lyssningstid om jag inte minns fel? En riktig tegelsten).
Boken är en modern klassiker utspelar sig i slutet av 60-talet och början av 70-talet (varför levde en inte då förresten?) i Stockholm, och handlar om universitetsstudenterna Gustav och Martina. Martina är jag:et som för berättelsen framåt, så det är ur hennes synvinkel, men den handlar om historien om de tu. Hur Gustav blir förälskad i Martina och uppvaktar henne, hur hon till slut ger med sig, hur de blir tillsammans och gör slut, blir tillsammans och gör slut. Hur de aldrig har samma behov av varandra, och hur de trots att de hör ihop, ändå inte kan få varann. På grund av förväntningar, normer, känslor. Och så vidare.
Boken kom ut för mer än 40 år sedan men är fortfarande högaktuell, eftersom den handlar om en kärleksrelation som redan på den tiden var normbrytande i sina polygama strävanden och normkritiska parter. Den väcker också många frågor. Vad är kärlek? Vad är en relation? Vad kan en ställa för krav på någons känslor i en kärleksrelation? Kan en vara rädd för att älska? Vad är det att älska? Och så vidare. Läsvärd och intressant, dock gör det inte något om en råkar somna ifrån något kapitel, och det går utmärkt att göra något annat samtidigt.
Jag har läst ut två nya böcker! Jag har läst dem parallellt (eller läst den ena och lyssnat på den andra) så jag avslutade båda nu i helgen. Att föda ett barn av Kristina Sandberg (2011) Det här är en bok vars språk en antingen irriterar sig gravt på, eller förlorar sig helt i. För mig gällde det försnämnda först, men sedan vande jag mig…
Hallå ellerrrr. Lördag idag och jag har hittills inte gjort något produktivt? Eller okej, har faktiskt gått ut och fixat sopsorteringen samt slängt komposten. Och så har jag varit en sväng på Erikshjälpen där jag handlade en ny vattenflaska (mitt vattenberoende kräver större flaska än den jag har atm) och tråd för att binda upp en klätterväxt jag har. Ah, det var väl det.
Min plan är att försöka plugga lite nu. Liiiite i alla fall. Har därför satt på kaffe för att komma in i plugg-mode. :))) Men ikväll blir det fest i kollektivet Strawberry Farm i Staffanstorp där en klasskompis till mig bor! KUL!
Såhär såg jag ut förra helgen när jag var på en annan fest i Malmö. Suit:en fick jag av Angela när jag var i Gbgay sist – hon hade vuxit ur den och den satt som ett smäck på mig. Så nice!
Verkar passa dig perfekt
Hallå ellerrrr. Lördag idag och jag har hittills inte gjort något produktivt? Eller okej, har faktiskt gått ut och fixat sopsorteringen samt slängt komposten. Och så har jag varit en sväng på Erikshjälpen där jag handlade en ny vattenflaska (mitt vattenberoende kräver större flaska än den jag har atm) och tråd för att binda upp…
Post-Extinction Rebellion möte på Smålands där storslagna grejer planerades, är det crêpes med svampsås och färsk persilja på G. Sista slatten vin från en middag jag hade i helgen till. Ackompanjemang av Nationalteatern. Fint ändå!
Ser gott ut
Post-Extinction Rebellion möte på Smålands där storslagna grejer planerades, är det crêpes med svampsås och färsk persilja på G. Sista slatten vin från en middag jag hade i helgen till. Ackompanjemang av Nationalteatern. Fint ändå!
Aaaah, tillfredsställelsen när vattnet rinner igenom handfatet i badrummet så snabbt att det inte hinner bildas ens en tillstymmelse till pöl. Love it.
Idag har jag gjort ett av top 3 äckligaste städ-momenten there is. Nämligen rensat avloppet i handfatet. De senaste dagarna har vattnet runnit igenom så dåligt att det hinner fylla upp en stor volym innan det långsamt, långsamt rinner ut, och jag tycker det är så äckligt när en liksom ser tandkräms-spott och diverse annat äckel flyta omkring i flera minuter innan det äntligen försvunnit ner i avloppet. Visste vad som behövde göras, men behövde en långsmal pinne att peta med, varför jag skjutit upp det.
Tills idag då! Var och slängde soporna och (som ganska ofta!) fyndade jag en användbar stålpinne för ändamålet. Kavlade således upp armarna, ställde fram en stor bunke och skruvade upp vattenlåset. Började peta både uppifrån och nerifrån för att rensa bort det svarta, illaluktande gojset (fettet?) som ansamlats. Andades bara med munnen under hela tillställningen.
Att rena avlopp är nog det äckligaste en kan göra i städväg. Eller, rensa golvbrunnen i duschen är kanske snäppet värre: där brukar det ju samlas inte bara fett utan en stor mängd hår också. Euuuuuw. Så rensa handfats-avloppet och golvbrunnen i duschen, först i listan på topp 3 äckligaste städmomenten. Vad kan vara med mer på listan…? Städa toaletten tycker jag är helt okej, i alla fall om en bara bor tjejer i hushållet (you know what I mean). Städa ugnen är ju inte direkt kul och ganska jobbigt, men äckligt vet jag inte.
Okej! Nu vet jag! Rensa det där hålet i kylen! Vad det nu är…? Men ni vet, där det brukar bli svart och äckligt och mögligt av fukt efter ett tag. Riktigt äckligt att städa där också.
Så, nu vet ni det. Vänligen notera för framtida referens.
Skaffa en sådan där avloppsrensare, en slags kupa mna sätter över och pumpar, gör mna det regelbundet så hinner det aldrig bli superäckligt.
Aaaah, tillfredsställelsen när vattnet rinner igenom handfatet i badrummet så snabbt att det inte hinner bildas ens en tillstymmelse till pöl. Love it. Idag har jag gjort ett av top 3 äckligaste städ-momenten there is. Nämligen rensat avloppet i handfatet. De senaste dagarna har vattnet runnit igenom så dåligt att det hinner fylla upp en…
Eftersom jag läser en master i Environmental Studies så lär jag mig mycket om miljö, hållbarhet, klimat, klimatförändringar mm. Men också om makt, strukturer, ideologier, samhälle och politik. Jag är hittills väldigt nöjd med min utbildning och tycker att alla kurser vi haft har varit väldigt bra hittills, men kursen jag har nu är nog den bästa so far. Hur som helst, nu när jag har blogglust igen tänkte jag använda den till att skriva om klimat och miljö. Det blir ett sätt att dels befästa det jag lär mig från föreläsningar och artiklar, dels ett sätt för alla mina två läsare att få inblick i vad jag pysslar med!
Geoengineering då. Vad är det? Geoengineering är storskalig intervention i jordens klimat, med syftet att minska den globala uppvärmningen. Det brukar delas in i carbon dioxide removal eller negative emissions technology, samt solar engineering. Den första handlar helt enkelt om att ta bort CO2 (koldioxid) från atmosfären på olika sätt (exempelvis genom att plantera en massa träd) och sen lagra det någon annanstans (exempelvis i ett bergrum) så det inte bidrar till att värma upp atmosfären. Den andra handlar om att minska mängden inkommande solljus (exempelvis genom injicerandet av partiklar i stratosfären som skall reflektera bort solljus).
Det låter ju gött! Är det genom geoengineering vi skall lösa klimatkrisen månntro? Många har ju en väldigt stark tilltro till att just teknik skall göra det. Well, riktigt så enkelt är det inte. Det finns många problem med geoengineering, några av dem är följande:
Så som ni förstår är geoengineering inte helt oproblematiskt. Ändå verkar många ha sådan stark tilltro till att tekniken kommer lösa klimatkrisen. Men vi måste förändra våra livsstilar också! Men till och med FN:s klimatpanel IPCC räknar med att geoengineering kommer spela en stor roll i hur vi håller oss till Parisavtalet. I alla sina modeller räknar de med stora mängder negative emissions technology vilket är högst problematiskt pga alla anledningar ovan. Däremot har de inte en enda modell där de räknar på hur snabbt vi skulle klara Parisavtalet om alla världens människor slutade flyga eller blev veganer. Detta är förändringar som inte skulle kräva en massa mark (snarare frigöra enorma mängder som just nu används för att odla djurfoder) eller pengar eller ge några osäkra konsekvenser.
Så varför finns det sådan stark tilltro till tekniken? När vi egentligen vet hur vi skulle kunna lösa klimatkrisen? Den starka tilltron till teknik som geoengineering beror förstås på att vi tror att vi då inte behöver förändra våra livsstilar nämnvärt. Business as usual. Men som Greta uttrycker det: det här är en svartvit fråga. Antingen slutar vi släppa ut koldioxid, eller så gör vi det inte. Det är så enkelt att en femåring kan förstå det.
Eftersom jag läser en master i Environmental Studies så lär jag mig mycket om miljö, hållbarhet, klimat, klimatförändringar mm. Men också om makt, strukturer, ideologier, samhälle och politik. Jag är hittills väldigt nöjd med min utbildning och tycker att alla kurser vi haft har varit väldigt bra hittills, men kursen jag har nu är nog…
Förr hade jag superfina palettblad. Stora och ståtliga. Och som de vuxit snabbt – vid denna tid förra året var de bara små sticklingar. Såhär fina var de för några månader sedan:
Nu är allt som återstår detta:
De växte sig så stora att grenar bröts av av tyngden, sedan fick de trips (vintern </3) och tappade massa blad osv så jag klippte ner dem till typ ingenting och sparade bara några sticklingar. De hade dock fortfarande några gäster (trips trivs superbra i torr vinterluft) så till slut slängde jag ut nästan alltihop förutom dessa fyra arma stackare. Dem har tagit bort nästan alla blad på och låtit bada i vatten + såpa över natten för att dränka eventuella envisa djur. Hoppas de tar sig igen. Är dock ledsen över att mitt finaste palettblad, det längst till vänster i andra bilden, blev så dåligt att jag inte kunde ta några sticklingar eftersom de alla var invaderade. Så tråkigt :((( Har en liten förskrämd pinne kvar som jag hoppas ska ta sig men jag tror tyvärr ej det.
Ahja. Igår begick jag väl dödssynd i växtsammanhang och planterade om en massa. Egentligen ska en ju göra det i kanske mars, alltså lite senare då det ju fortfarande är midvinter och en stimulerar växterna att växa med ny jord och näring fastän det egentligen inte finns tillräckligt med ljus ännu. Men nästan alla hade det så trångt! Och vem är väl jag att neka dem mer plats när de vuxit ur sina krukor!?
Två nya palett-blad (sticklingar från skolan) som plåster på såren för förlusten. Och pelargonerna har fått nya större hem. (Ursäkta bild-kvallen btw, vinter”ljuset” som sagt).
Avocadon (som fortfarande tappar de nedersta bladen) (och som är sådd efter en dumpstrad avocado för ett år sedan) har fått nytt hem. Den nya diagnosen jag satt till blad-tappandet (eftersom det inte verkar vara varken kyla eller brist på fukt) är att den hade det för trångt. Avocados vill ha djupa krukor och rötterna hade det faktiskt supertrångt insåg jag när jag omplanterade. Hoppas att min diagnos denna gång är rätt och att den får behålla bladen som den bildar (för det gör den i rasande taxt, den har t.o.m. fått två nya grenar på grenen till vänster!). Behöver dock en bättre ytterkruka som ni ser. Har brist på stora ytterkrukor!
Min lilla regnskogs-skönhet som jag alltid glömmer vad den heter har också fått nytt hem.
Passionsfrukterna som alla fyra tidigare trängdes i en kruka (de är förresten också sådda från en dumpstrad passionsfrukt!) har nu fått varsin så de kan växa bättre. Jag hade fem frön i våras, och en fick en egen kruka och de andra fick dela på en. Den med egen har vuxit jättemycket bättre, så även om det inte var särskilt trångt så behövde de nog all näring i jorden för sig själva så nu slipper de fightas om den 🙂
Lilla elefantörat har också fått nytt hem. Något tilltufsad är den, det medger jag.
Gräset, a.k.a. ampelliljan har ynglat av sig som sjutton så ett av barnen fick ett eget hem.
Här är den ståtliga modern! Ampelliljors rötter är enorma och behöver massa plats så den fick nytt bo den med. Här saknas dock också innerkruka!
Gullrankan (sticklingar från Sebbes gamla moderplanta) hade det också trångt och fick ett nytt hem.
Klart slut på växt-updates mvh växtgärin
Förr hade jag superfina palettblad. Stora och ståtliga. Och som de vuxit snabbt – vid denna tid förra året var de bara små sticklingar. Såhär fina var de för några månader sedan: Nu är allt som återstår detta: De växte sig så stora att grenar bröts av av tyngden, sedan fick de trips (vintern </3)…
Wow kanske har min ett-två-sporadiska-inlägg-per-månad-blogg-period äntligen avslutats? Tredje inlägget på tre dagar nu ju!
Tänkte bara berätta att jag avnjuter min första kopp kaffe för dagen nu. Har börjat sluta (?) dricka kaffe på morgonen och istället inta min första kopp på eftermiddagen. Dricker ändå kaffe på eftermiddagen i vilket fall så blir liksom att jag minskar det totala antalet koppar nu. Känns mer hälsosamt på nåt vis? Att inte dricka för mycket kaffe?
Men det är ju så jäkla gött va! Denna eftermiddagskopp! I LOVE YOU
Förstår precis.
Idag fick jag vänta till 13.
Wow kanske har min ett-två-sporadiska-inlägg-per-månad-blogg-period äntligen avslutats? Tredje inlägget på tre dagar nu ju! Tänkte bara berätta att jag avnjuter min första kopp kaffe för dagen nu. Har börjat sluta (?) dricka kaffe på morgonen och istället inta min första kopp på eftermiddagen. Dricker ändå kaffe på eftermiddagen i vilket fall så blir liksom att…
47 minuter efter första alarmet sitter jag äntligen vid bordet och kan börja plugga. Det är så tungt, så tungt att gå upp ibland såhär på vintern. Totalmörker ute och kallt i rummet. Och framför allt så otroligt skönt att sova. Hade en bra dröm också som jag tyvärr inte minns.
Men nu är jag uppe i alla fall. Hett te i koppen bredvid mig. Luke’s Power – A Radical View i plattan som skall läsas till dagens föreläsning. Vi läste den även i globala men jag hade så dålig pluggteknik då (direkt från gymnasiet ni vet) så jag kommer inte ihåg nästan någonting jag läst därifrån mer än namn och ämne.
Godmorgon!
När ställer du din väckarklocka?
Måste du gå upp tidigt?
47 minuter efter första alarmet sitter jag äntligen vid bordet och kan börja plugga. Det är så tungt, så tungt att gå upp ibland såhär på vintern. Totalmörker ute och kallt i rummet. Och framför allt så otroligt skönt att sova. Hade en bra dröm också som jag tyvärr inte minns. Men nu är jag…
One response to “Lördag”
Verkar passa dig perfekt