Sökte i mitt google photos på “beer” men hade tyvärr ingen bild på mig + corona vilket var synd. Får hålla till godo med den här från i somras så länge. Skål!

Var ju iförsig inte så konstigt att jag inte hittade en bild med mig + corona, eftersom jag inte ens gillar corona-öl. Corona-viruset däremot. Det känner jag ett rätt starkt hat för atm. Enbart ur egoistisk synpunkt, alltså. För det får hela samhället att stänga av!!! Allt kul är inställt. Är ledsen över att det finns risk över att vår graduation ställs in, att det inte lär bli nån första maj i Köpenhamn, att födelsedagsfesten jag skulle gått på ikväll är inställd, att Paulinas syrra som jag äntligen skulle få träffa nu inte kommer, att det finns risk att Skogsfesten och massa andra festivaler blir inställa i sommar, att vi fått pausa hela Shell must fall-mobiliseringen, att det kanske inte ens blir nåt Shell must fall, att en inte kan ha stora middagar eller gå på klubb längre, att det enda som finns att göra är att plugga hemma eller på Strawberry farm och gå på promenad, typ. Och så är jag lite irriterad över shaming:en jag upplever att jag implicit får från vissa av mina internationella vänner för att jag typ går på gymmet fortfarande. Som ju har tagit till åtgärder – halverat antalet människor på passen och ställt ut handsprit överallt. Jag tvättar händerna när jag kommer dit och innan jag går därifrån, har med min egen matta, är där max 75 min och gör min yoga. Med två meter till närmsta person. Om gymmet fortfarande är öppet vill jag liksom gå dit.

Det är intressant att befinna sig i en internationell kontext under detta corona-kaos, eftersom många av mina internationella vänner är väldigt skärrade, oroliga och tycker att Sverige agerar alldeles för mesigt/inte tar tillräckligt hårda tag. Vilket jag förstår att en kan tycka när resten av Europa tar hårdare tag, speciellt om en är från Frankrike, Tyskland eller Spanien som drabbats relativt hårt och som har mycket striktare measures (nu skulle även tydligen Bayern och potentiellt hela Tyskland införa utegångsförbud). Och det är helt OK att vara orolig, det förstår jag verkligen. Men shame:a mig inte för att jag följer de svenska myndigheterna!!!!

Fick till och med kommentaren att “du brukar ju vanligtvis vara väldigt kritisk, hur kan du inte vara kritisk mot hur de svenska myndigheterna agerar??”. Jag ba: WELL. Jag vill inte starta debatt om detta!!! Jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud!!! LÅT MIG!

Är såklart orolig över de i riskgrupper, speciellt mormor och Björn som egentligen är de enda äldre jag känner. Möjligtvis pappa också som ju inte är purung längre, men han har ju inga andra sjukdomar och är ändå under 70. Kanske lite orolig även för Paulina, Mim och Olivia som alla har astma. Men vi är unga och vi alla lär väl drabbas nån gång. Är kanske framförallt orolig över de sekundära effekterna som corona har – av alla som blir arbetslösa och utan försörjning, av alla som hamnar i ekonomisk konkurs, eller av alla som till följd av en lång period av karantän kommer kastas in i depression eller liknande osv. Även t.ex. våld i hemmet kommer öka om alla tvingas vara inne en längre tid.

Så därför är uppriktigt glad över Sveriges nuvarande strategi och hoppas den kan pågå så. Jag har ingen aning om den är bättre eller sämre än andra strategier, flera verkar tycka att den är dålig, men som sagt, jag är bara glad så länge jag inte har utegångsförbud, kan gå och handla, gå på mina yogapass och ändå träffa folk på armlängds avstånd utomhus (utom min roomie Julia, Paulina och hennes roomies dårå – vi träffas ju relativt nära varandra och lär väl smitta varann om nån av oss får viruset).

Hang in there