Och som ni ser hade jag redan i veckan tagit ner några grenar för hand, med en sån där lång trädsåg som man ser i bilden som kom med huset. Men så skulle som sagt resten av stammarna ner, dels för att minska skuggningen av trädgården på eftermiddags/kvällstid (då sydväst är i princip bakom trädet), dels för att få ved, dels för att minska skuggningen på taket (då det främjar mossväxt) och sist men inte minst för att minska smutsen i stuprörsrännan som förra våren blev full av sälgens knoppar och små pinnar, och på hösten fylldes av dess löv. Nu slipper vi det problemet för här är resultatet:
Som ni ser är det fortfarande en hel del stubbe (och därmed ved!) kvar men det får vi ta en annan gång. Bonusbild: jag som för första gången använder motorsåg (fick testa vår snälla granne Anders elektriska), höggravid i v.40 haha:
Tack mamma, pappa, Anders och Anders kompis Christian för all hjälp idag! Mycket gott dagsverke. Heja oss!
Ja det undrar jag med två arbetsdagar kvar till föräldraledighet som börjar på onsdag, lite mer än en vecka innan BF. Egentligen jobbar jag officiellt hela veckan ut men jag var tvungen att ta ut tre semesterdagar innan mars och jag jobbade på dem för att istället vara inofficiellt ledig nu tre dagar innan min föräldraledighet officiellt börjar på onsdag. Hur som helst är det SÅ svårt att koncentrera sig på jobb. Det enda jag vill göra är att fixa med grejer här hemma (klassisk “nesting” I know) och mitt sinne försvinner hela tiden iväg till andra saker än Laclau och Mouffes diskursteori som jag försöker läsa om just nu hahaha. Hopplöst är det.
Efter tips från min kollega och vän Anna har jag läst The Song of Achilles av Madeleine Miller (2011). Det är helt enkelt sagan om Achilles, men från en annan point of view än den vanliga, nämligen Patroclus, eller Achilles potentielle älskare, beroende på hur man tolkar Odysséen. Hur som helst börjar i alla fall berättelsen hos Patroclus, som efter ett bråk med en jämnårig som av misstag slutar i dråp blir landsförvisad, något som hans far knappast verkar vara så missnöjd över eftersom Patroclus inte lever upp till faderns förväntningar över hur en man borde vara. Under sin exil möter Patroclus den jämnåriga, karismatiska halvguden Achilles, som är son till den man som tagit emot Patroclus och andra landsförvisade unga pojkar. Achilles mor är havsnymfen och gudinnan Thetis, och med hennes gudaglans i sitt blod är Achilles både vacker och skicklig i krigskonst. Patroclus är fascinerad, och det verkar som att intresset inte är enkelriktat – av någon anledning som Patroclus inte riktigt förstår väljer Achilles Patroclus som sin följeslagare, till många av de andra unga pojkarnas förtret. Under den lyckliga tid som följer blir Patroclus och Achilles väldigt nära, något som Thetis ogillar starkt. I ett försök att splittra de unga tu – som kanske börjar hysa känslor för varandra som är mer än bara vänskapliga – skickas Achilles på utbildning hos kentauren Chiron, men Patroclus rymmer efter och under utbildningen hos Chiron uppe i bergen är de utom synhåll för Thetis, liksom för de händelser som sker i resterande Grekland. Hos Chiron får de vara sig själva, och som läsare blir man så sugen på att få vara där med dem, för allt är så vackert beskrivet, från grottan med den porlande bäcken, till floden där de badar, till ängen och träden, den första snön om hösten och de första knopparna på våren.
En dag förstörs dock idyllen av ett besök med ett meddelande: prinsessan Helen har blivit kidnappad till Troja, och nu är Grekland i uppror över denna skymf, och rustar för krig. Eftersom Achilles är en av de skickligaste krigarna i världen, vill Agamemnon och de andra kungarna ha honom med sig på sin sida. Dessutom har Patroclus en ed att uppfylla. Ska de tvingas lämna berget och Chiron och gå ut i krig, eller kan Achilles på något sätt slippa undan sitt öde?
Jag tyckte boken var fängslande, lättläst och rolig, med ett vackert och målande språk. Störst behållning hade jag dock av den del som utspelade sig hos Chiron, för allt var så idylliskt och mysigt och vackert att vara i. Alla krigsåren vid Troja blir något utdragna måste jag säga. Icke desto mindre var det en välskriven bok som jag tyckte om att läsa, och det var ett väldigt bra slut.
Mars var att växla ner på jobbet. Jag har inte varit i stan lika mycket som vanligt utan jobbat mer hemma. Mars har också varit vårigt! Solen har kommit fram, huset blivit varmare. Mars har också varit förlossningsförberedelser, både fysiska och mentala. Vi har ju t.ex. haft två förberedande träffar med vår doula!! Och så får mars också sägas utmärkas av renovering av det framtida barnrummet 🙂
Månadens sociala
Har inte varit supersocial i mars, delvis då pga att jag inte befunnit mig i Gbg lika mycket. Men lite socialt har hunnits med såklart, varav det allra bästa var i söndags den 30e mars då jag blev överraskad av att Mim, Popp, Ellen, Matilda och Erik kom hem till mig och firade det faktum att jag ska bli mamma. Blev SÅÅÅÅÅ glad. Och överraskad speciellt av att Erik dök upp eftersom han bor i Stockholm! Hade ändå misstänkt att något liknande skulle ske, men blev ändå otroligt rörd och glad. De lagade god mat och skämde bort mig med att fixa med allt, och så fick jag också lite gulliga gåvor i form av en bebisfilt i ull av Mim, samt ett litet mini-sorgedjur, en skrivbok av Popp, matleveransbiljetter av Ellen (som lagar så otroligt god mat också, lyx!!!), en gravidmassage av Erik som ska ske nästa vecka, och en buske av körsbärsbenved av Matilda som jag måste plantera. Plus att alla hade skrivit så gulliga grejer i kort och brev. Blev som sagt SÅ rörd och glad och kände mig så älskad och uppskattad ❤️
Månadens köp
Hmm, vad har jag gjort för bra köp i mars? Kanske bedside crib:et, väggfärg och 80-sängen till barnrummet/gästrummet? Haha. Man har andra prioriteringar när man äger ett hus och är gravid.
Månadens TV/film
Har kollar på nya säsongen av White Lotus. Tycker inte den är lika bra som förra tbh.
Kanske den goda linssoppan jag bjöd familjen på? Mmm den var så god. Eller chips och alkoholfri öl på baksidan i solen. Eller finn crisp med avocado mmmmm dör. Sååå gott.
Månadens natur
Det blir nog den vanliga Skogsbo-rundan som jag gått mången gång denna månad haha. Och klipporna i Grebbestad!!
Jag plöjer på med graviditetsrelaterad litteratur, denna gång har jag läst Reclaiming birth as a rite of passage av Rachel Reed (2021) och Orgasmic birth av Elizabeth Davis och Debra Pascali-Bonaro (2010). Samtliga av dessa författare är barnmorskor, Rachel Reed disputerad sådan. Hennes bok, Reclaiming birth as a rite of passage, gav mig kanske inte direkt någonting nytt, utan det var bara ett annat sätt att skriva om fysiologisk förlossning (dvs utan medicinska interventioner) såsom jag läst i tidigare böcker. Här väver dock Reed in det fysiologiska och kunskapen om vad som främjar det samt varför det är bra både för den födande och barnet, med “ancient wisdom” och “herstory”. Greppet är inte helt olikt det Yuval Noah Harari gör i Sapiens, åtminstone första delen som sagt utgör den historiska”warp” som den moderna kunskapen “vävs” omkring. Även om det inte var någon direkt ny kunskap var det ändå intressant läsning. Orgasmic birth läste jag dock väldigt slarvigt för det var inte heller någon ny kunskap alls, utan handlade framförallt om fysiologisk förlossning det också, och vad som främjar det. Det “orgasmiska” tar ganska liten plats i boken, men basically är take:n att med en fysiologisk födsel finns det möjlighet att uppleva förlossningen som väldigt sexuell, och t.o.m. orgasmisk. Det här med att födseln kan vara sexuell har jag stött på förut när jag läste en DN-intervju med rockstjärne-barnmorskan Gudrun Abascal, som menar att man bör på förlossningsrum som just sexrum. Och det makes so much sense!! Dämpat ljus, ostördhet, lugn, kanske lite skön musik, frihet att röra sig som man vill/kroppen känns, det gynnar oxytocinet och det fysiologiska födandet, liksom samma komponenter gynnar sex. Om någon däremot mitt under ett knull skulle storma in, tända lamporna och säga åt en att lägga sig i en viss position eller att man måste göra en vaginal undersökning mitt i, då kommer man helt tappa lusten. Samma mekanismer gäller vid födande. Hur som helst Orgasmic birth kanske kan vara värd att läsa om man inte är insatt i det fysiologiska men den gav inte mig så mycket. Den är också väldigt USA-centrerad.
Helgen bjöd på fint väder igen! Skönt att snön typ har smält bort. På fredagseftermiddagen kunde vi sitta på baksidan och dricka öl (alkoholfri för min del) och äta chips. Mmmmmm så härligt. Jag har i princip inte saknat alkohol alls de här månaderna då jag varit gravid – men när man sitter i solen en vårdag och känner att solen värmer, då blir man bannemej sugen på öl alltså. Jag blir sugen på the buzz som en redig ipa kan ge, och den fräscha smaken av en redig ipa. Så det kan jag ändå längta efter!
På fredagskvällen låg jag i soffan och lyssnade på när Are slamrade i köket. Ljuset var fint utomhus.
På lördagen målade jag vidare lite grand i barnrummet. Det ska bli solgult! Målade med pensel i alla hörn och runt lister osv, förutom i utrymmet som tidigare var garderob (som nu ska bli sängplats) för färgen tog slut haha. Det var bara en provburk så måste köpa ny färg. Tror det blir bra! Golvlisterna ska bli vita, trappan vit undertill, och jag tror även det murade utrymmet (baksidan av kakelugnen) ska bli vitt (eller kanske gult? Vad tycker ni?).
På lördagskvällen kom Jonas hit och spelade Terraforming mars med oss, men det har jag inga bilder på. Men det var trevligt! Inte heller har jag några bilder på Mim som kom hit över dagen på söndagen, men det var mycket mysigt det också. Avslutar med bild från imorse, nämligen gravidmage-status i v.36 (35+2):
Har läst ut två till böcker i mars: Borta med vinden del 2 av Margaret Mitchell (1936) och Här ruvar havet av Flora Wiström (2023). Vi börjar med Borta med vinden, vars första del jag skrev om här. Om första delen (som egentligen inte ens är en första del – det är bara att just den utgåvan jag läst, dvs från 60-talet, är uppdelad på två böcker eftersom boken är så himla lång, drygt 1000 sidor) handlade om upptrappningen till kriget och själva kriget, så utspelar sig denna andra del framförallt efter kriget, under Rekonstruktions-tiden. Denna period i USA:s historia var jobbigt för Södern – de hade förlorat kriget, spenderat sina Konfederationspengar, slavar blev frigivna, svarta män fick rösträtt och Nordstaterna ockuperade Sydstaterna och satte republikaner (för på den tiden var Demokrater och Republikaner förvirrande nog tvärtom jämfört med hur det är idag – det var Demokraterna som var de slavägande Sydstatarna och Republikanerna som var Nordstaterna) att regera. Utfattiga före detta slav- och plantageägare är bittra över situationen, men vägrar samtidigt låta fattigdomen definiera dem: de drömmer om svunna tider och upprätthåller sina överklassvanor, vägrar befatta sig med “scalawags” (vita sydstatsbor som stått på Republikanernas sida och alltså ansågs ha svikit Sydstaternas ideologi om vit överhöghet) och “carpetbaggers” (folk som kommit norrifrån till sydstaterna för att pröva lyckan och därmed ansågs utnyttja Sydstaternas ruiner, och/eller stöttade Republikanernas politik). Alla utom Scarlett, dvs.
Scarlett, handelskraftig och med tveksam moral, struntar i vad folk tycker. Hon vägrar att nånsin uppleva fattigdom, svält och krigets umbäranden igen, och därför gör hon vad hon kan för att säkra situationen, vad det än må kosta. Gifter sig med sin systers trolovade Frank Kennedy, exempelvis, och tar över hans plan att köpa ett sågverk med hjälp av ett lån från den i Atlanta djupt ogillade Rhett Butler. Trots maken Franks protester, och alla de fina (men fattiga) familjernas tydliga ogillande, driver Scarlett sin såg med järnhand, exempelvis genom att anställa fångar vilket anses skandalöst. Dessutom är hon kvinna! Bestörtningen över hennes beteende vet inga gränser. Samtidigt drar hon faktiskt in pengar och står på egna ben.
Sedan handlar boken om de umbäranden som Scarlett och de runt omkring henne får ta itu med under Rekonstruktionstiden. Mycket kretsar just kring hur impopulär Scarlett är, eftersom hon inte beter sig som kvinnor “ska”, men också om hennes (för mig obegripliga) kärlek till Ashley, som hon aldrig kan få, eftersom han är gift med den milda Melanie. Och trots att Scarlett och Ashley ibland (enligt 1800-talets mått mätt) korsar gränser som inte får korsas, står Melanie alltid troget vid Scarletts sida, för lojal för att förstå att Scarlett egentligen trånar efter hennes make.
Jag tycker att Borta med vinden absolut är läsvärd, inte minst hur historisk synpunkt eftersom man verkligen får en insikt i hur Sydstatarna resonerade då (när boken utspelar sig), på 1930-talet (då boken skrevs) och även idag, som ju är en produkt av dåtiden. Exempelvis förekommer Ku Klux Klan i boken helt okommenterat, och beskrivs som någon slags hemlig herrklubb för Sydstaternas forna överklass, som inte har särskilt mycket att göra varken med lynchningar eller vit makt, trots att det var/är det KKK handlar om. Det är historieförvrängning. Faktum är att boken är otroligt rasistisk, i allt från de ord som används (n-ordet förekommer hela tiden) till hur svarta beskrivs till hur hela det historiska skeendet framställs. Icke desto mindre är jag ändå glad att jag läst denna klassiker. Den är läsvärd, men absolut inte fantastisk. Jag fattar inte tjusningen som vissa verkar ha för boken, t.ex. Underbara Clara som nyligen skrev om boken och fick en massa kommentarer med folk som också älskar den. Fattar inte grejen? Och fattar framförallt inte varför man tycker den är så bra för kärlekshistorian. Vilken kärlekshistoria undrar jag? Den mellan Scarlett och Ashley? Den fattar man ju från sida 1 att den är dömd att misslyckas eftersom Scarlett bara projicerar något på Ashley som egentligen inte finns. Andra älskar boken för det starka kvinnoporträttet av Scarlett, men hon är en tämligen avskyvärd karaktär tycker jag, som inte vinner mycket av min sympati. Nej, som sagt, boken är läsvärd som ett historiskt verk, tycker jag, som kan ge inblick i hur Sydstaterna fungerade då och nu.
Här ruvar havet av Flora Wiström då. En ganska så tunn bok som jag löste ut på två dagar (stor kontrast till tegelstenen Borta med vinden). Den utspelar sig någonstans i Bohuslän under ett par sommarveckor, där bokens huvudkaraktär, en tjej i 25-årsåldern, hälsar på sin pappa. Mellan dem finns så mycket som inte sägs – om pappans relation med styvmamman som blev som en riktig mamma som plötsligt tog slut, och om den relation som just tagit slut mellan huvudkaraktären (som jag inte minns namnet på) och hennes pojkvän sen flera år tillbaka. De pratar om allt utom der svåra, till fonden av bohuslänska klippor. Boken är ganska bra och man vill absolut läsa vidare, men det är tråkigt att den är så kort och ibland tycker jag Wiström (även i sin blogg) skriver lite… Äckligt? Både i bloggen och i boken. Alltså som att allt det äckliga med oss människor (typ att spy på fyllan eller göra något sjukt gränslöst) skrivs fram så rakt på, kanske som ett författargrepp för att göra det mer realistiskt, men för mig funkar inte det riktigt. Jag blir lite off put. Icke desto mindre som sagt en läsvärd bok.
Badrummet är klart! Premiärduschen togs förra veckan! Här är bilderna som visar processen, från ett icke-existerande rum till ett helt nytt badrum. Först stod en bokhylla på platsen, som kom med huset. Första steget var alltså att tömma och flytta den. Den har förpassats till källaren för förvaring för tillfället.
Voilà! Bokhylla borta, arbetet kan börja. Alla kartonger är grejer från IKEA: vi bestämde oss för att köpa kommod och spegelskåp därifrån, och små-tillbehör som toapapper-hållare, handduks-hängage (vi prioriterade bort elektrisk handdukstork av ekonomiska skäl) och toaborste. Även dusch, blandare till duschen och kranar till kommoden köptes från IKEA. Allt som allt gick det för ca 12 000 om jag minns rätt.
Detta gjorde de redan första dagen, dvs rev golvet och satte upp reglarna för de nya väggarna. Spännande!!!
Andra dagen hade gipsskivorna på utsidan kommit på, och innerväggarna var rivna på väggarna mot utsidan och mot vårt sovrum.
Sen var det dags för rörmokaren att dra rör. Men först behövde vi ta ställning till var kvarnen skulle sitta i förhållande till toalett-avloppet, som i sin tur skulle avgöra var toaletten skulle stå och därmed var de skulle borra för avloppet. Det var lite klurigt att bestämma för vi var dels tvungen att ta ställning till hur vi ville ha det nu (då kvarnen behöver stå på ett visst sätt i förhållande till avloppet), men också hur det skulle bli i framtiden då vi eventuellt grävt ett riktigt avlopp utanför i samband med dränering, och vi kan ta bort kranen och ha toan direkt ansluten (just nu är befintliga rör som finns dragna i källaren för små i diameter, anpassade endast för dusch/vatten men inte för toalett-avlopp, och därför behövde vi en kvarn som så att säga blandar eller snarare mixar till en flytande slush som lätt tar sig igenom rören som annars hade varit för små). Det fanns lite olika alternativ:
…men det blev till slut detta. Då skulle toaletten stå i hörnet, liksom lite diagonalt, och kvarnen och avloppet som på bilden. I framtiden, när man eventuellt tar bort kranen, kan toaletten anslutas direkt till avloppet och kommer då på lagom avstånd från väggen och inte i hörnet som nu, men det är ändå en placering som också funkar i dagsläget
Sagt och gjort, de borrade där vi sagt. Det röda är toa-avloppet, som alltså är förberett för att dra nytt avlopp på utsidan vid eventuell framtida dränering. Rören på väggen är för radiatorn.
Förberett för att koppla in i kommod. Vi förstod aldrig varför det var tre rör med blått och två med rött haha.
Och här är det förberett för dusch. Ett rör för varmvatten och ett för kallvatten (antar jag). Duschbrunnen är också förberedd, de fick borra i betongen med till rummet i källaren nedanför, där det redan fanns en brunn.
När rören var dragna kunde spånskivorna monteras på golvet.
Sen var det dags för träskivor på innerväggarna. Antar att man inte kör på gipsskivor på insidan av badrum för att de ska tåla att t.ex. hänga upp tunga kommoder på? Eller för att det är bransch-standard för våtrum kanske?
Sen nästa lager, gipsskivor, utanpå träskivorna. De har borrat hål för frånluftsfläkten också.
Spackling av springorna mellan skivorna så det blir jämnt och snyggt innan mattan läggs på 🙂
Betong (?) på golvet. En del i att det är ett våtutrymme…? Antar att de med betongen också fixar fallet i duschen.
Mer spackling
Och sen äntligen! Var det mattläggarens tur! Var så spänd på att se hur det skulle bli. Det var så svårt att välja när det finns så många val. Vi landade till slut i en parkett-imitation till golv och det blev ju faktiskt riktigt bra!
De satte upp listerna på utsidan också, och halade på den nya snygga dörren. Målaren spacklade väggarna från utsidan också.
Och sen var det dags för väggarna också! En slags marmor-imitation i grå/beige. Blev bra också!
Elektrikern satte upp spottar i taket (elen var förstås dragen innan de satte på innerväggarna och golvet).
Och sen var det bara själva monteringen kvar! Vi kunde ställa tillbaka möblerna utanför, och slutresultatet….
….blev ju toppen! På slutet gick det snabbt. Dusch, duschväggar, toalett mm installerades och monterades på två dagar. Duschväggen valde vi att köpa från JM (de som också hade hand om mattläggning en) för att vi ville ha bättre kvalitet än typ Jula men också för att snickarna då skulle leverera hela paketet. Toalettstol köpte vi från Bauhaus med hemleverans. Allt som allt kostade all inredning ca 25 0000 och själva arbetet ca 185 000.
Jag har just läst ut Kläda blodig skjorta av Maja Larsson, som vann Augustpriset för årets fackbok år 2022. Och det är den sannerligen värd! Boken handlar om födandets historia de senaste 150 åren, det vill säga med start i slutet av 1800-talet. Den absolut största källan för boken är tidsskriften Jordemodern som gavs ut som en facktidning för barnmorskor och obstetriker sedan 1800-talet. Utifrån de skildringar av förlossningar och debattartiklar som finns i tidningen, målar Maja Larsson finkänsligt upp förlossningsvården från 1870-talet idag: från hemförlossningar via rationalisering och medikalisering, till att förlossningar sänds live av influencers på 2020-talet. Det är otroligt intressant! Jag lär mig en massa, och både skräms och inspireras av hur man hanterade födslar historiskt. Man kan säga att på 1800-talet födde man med livet som insats, och då handlade förlossningsvården i mångt och mycket om att i första hand få kvinnan att överleva. Döden var så närvarande då, så även om man såklart försökte få barnet att överleva också, så var det sekundärt. Måste barnet ut så måste det, och då är det viktigaste att rädda mamman: till sin hjälp hade barnmorskor då exempelvis tänger och borrar för att kunna stycka barnet inuti kroppen, om det av någon anledning fastnar och mammans liv står på spel. Nästa fas, när mödradödligheten går ner tack vare mer modern förlossningsvård, kan man istället börja fokusera på barnet. Med bättre teknik på 1900-talet ökar också övervakning och diagnostisering vilket förstås räddar många liv, samtidigt som mammornas upplevelse av förlossningen är helt ovidkommande. Snabbt blir sjukhusförlossningar standard, och i och med industrialisering tillämpas nästan en löpande band-filosofi med flera födande i samma rum, amning på fasta tider och inget pjåskande. Och sen ännu senare, med 1970-talets gröna vågen, får hemförlossningar och “naturliga” födslar en renässans och man börjar faktiskt bry sig om och inse att mammans upplevelse av det hela också är viktig.
För alla som är intresserade av historia, i synnerhet kvinnohistoria så som den aldrig berättats förut, rekommenderar jag denna bok å det starkaste. Mycket bra och intressant! Sträckläste på tre dagar, det är bra betyg för en fackbok.
[…] i mars! Mycket förlossningsrelaterat (Reclaiming birth as a rite of passage, Orgasmic Birth, Kläda blodig skjorta) men också lite romaner (Borta med vinden del 2, Här ruvar havet samt Song of Achilles som jag […]
Februari har präglats av badrumsrenoveringen, men även av ett försiktigt hopp om våren (ljuset har återvänt!) och faktiskt en massa kärlek, eftersom det både varit Alla hjärtans dag och min och Ares årsdag (tre år tillsammans i år) och han är så gullig ☺️ Dessutom har februari förstås också präglats av det faktum att födseln närmar sig. Jag och Are har äntligen lyckats anmäla oss på profylax-kurs via BVC i Trollhättan, vi har letat upp och hittat en doula, och bara i allmänhet fortsatt förbereda oss. T.ex. skaffat barnvagn och en bärsjal! Vi ökade med en fem kg mjölpåse haha. How cute? Längtar så till att få se honom som förälder. ❤️
En chokladros jag fick av Are<3
Jag tog inga magbilder i februari (kanske för månaden gick så snabbt?) men en den sista januari och en den första mars (dvs idag när jag skriver detta).
Månadens sociala
Pappa har fyllt år, så då bjöds det på restaurangmat hos dem vilket var toppen. Jag har umgåtts en del med min f.d. kollega Anna, vi har varit och simmat till exempel, men också med en annan Anna som jag hittade via facebook-gruppen för Asabeas och Opokuas hypnokurs. Hon är föräldraledig med en tvåmånaders så vi har gått lite promenader. Annars har det varit relativt skralt med övrigt kompishäng.
Månadens köp
ASSÅ BADRUMMET! OMG! Från det här…
…till det här!!
Månadens TV/film
Are och jag såg bland annat The Green Book med Viggo Mortensen i huvudrollen, som var otroligt bra!! Den handlar om en svart pianist ur överklassen som på 1960-talet ska åka på turné i the deep south, och kom ihåg, där råder fortfarande Jim Crow-lagar. Därför behöver han en chaufför som inte bara kan köra bil utan också skydda pianisten, som literally kan befinna sig i livsfara som svart i södern. Rekommenderar starkt!!
Månadens läsning
…har präglats mycket av olika förlossningsrelaterade böcker! Håller exempelvis på med Augustprisvinnaren Kläda blodig skjorta som handlar om att föda barn från 150 år tillbaka i tiden och framåt, vilket är otroligt intressant. Har också läst Profylaxboken och Revolution i BB-fabriken som jag skrev om här. Läste också Stöld (skrev om här) och Yellowface (skrev om här) och kämpar på med Borta med vinden del 2 haha.
Månadens mat
När jag och Are firade vår treårsdag igår (som egentligen är den 25 februari) lagade jag en vit pizza med vegansk chevre, päron och valnötter, och Are en otrolig pavlova!!
Månadens natur
Inte så mycket natur men… Har premiärat lunch utomhus!! I krispig februari-sol som ändå faktiskt värmt!
En 30+ årig person med 20+ årig (!) bloggkarriär, som nuförtiden mest upprätthåller bloggandet för min egen nostalgis skull, men du är förstås välkommen att hänga på. Skriver mest om kultur jag konsumerar, men även om min vardag, politik och annat smått och gott. Borgerliga intressen – god mat och vin, vackra tavlor, klassisk litteratur och dyra sporter – med hjärtat på rätt ställe (d.v.s. vänster).
Leave a Reply